Om att vandra.

Idag har vi äntligen kommit oss för att boka en stuga som backup till vår sommarresa till Höga Kusten. Det blir tre dagar vandring i Skuleskogarna och utflykter kring de utflyktsmål som finns i närheten. Vi ska sova i tält och koka mat på gaskök, men med tanke på att vi är två familjer som ska resa med sex barn, känns det ändå bekvämt att ha tillgång till ett stugtak över huvudet och rinnande vatten - speciellt om vi skulle dra en nitlott gällande vädret. Inte minst för att få kläderna att torka. Den fjärde och sista dagen ska vi troligen hänga i Umeå - Umeå har jag inte besökt på nästan femton år.
 
Det fick mig att komma ihåg en läsare som för länge sen bad mig berätta hur man kommer igång med vandring med barn och vad man ska tänka på. Jag svarade optimistiskt att det kunde jag göra - men som med mycket annat har det fallit i glömska.
 
Egentligen har jag själv inga erfarenheter av riktig vandring, på det sätt att man är ute i flera dagar, bär packningen med sig och övernattar hippt som happt i naturen (jag är egentligen rätt bekväm av mig). Samtidigt har vi ändå besökt och vandrat (och löpt) på massor med olika stigar och leder genom alla år på träningsläger - men det har ju varit träning. Fast bara barnen blir tillräckligt stora att orka bära sina egna packningar själva, ska vi nog ge oss på en riktig fjällvandring.
 
 
 
Men det var när vi bodde i Jyväskylä och bodde alldeles intill skidcentret och en skog med oändliga möjligheter till skogstigar och spår, som mitt intresse för skogvistelse började. Speciellt när barnen började gå och visade sig vara av den mer yra sorten, kändes det mycket tryggare att välja skogen framom de livligt trafikerade vägarna där vi bodde. Då trillade de inte i vägen för någon, de fick ropa och vara så högljudda de ville och de behövde inte gå fint bredvid vagnen. Dessutom var jag väl medveten om fördelarna att gå i skogsmiljö för barnens motoriska utveckling. Och i takt med att barnen har växt, har också både vårat och deras intresse för vandring ökat. Det har varit och är fortfarande en sak som vi kan göra tillsammans - var och en på sin egen nivå och efter sin egen förmåga. Som med mycket annat, tror jag också det till viss del handlar om inlärning och genom upprepning och positiv feedback kan man också få barnen att gilla det man vill att de ska gilla.
 
 
 
Att tänka på:
Det som jag själv tycker är svårast, är att inse att allting inte alltid går som planerat. Det är lätt att bygga upp stora förväntningar men innan man står där med startklara barn och välpackade ryggsäckar, har i alla fall vi ofta haft både ett och annat nervsammanbrott. Om ens barnen är på det humöret att de vill gå för egen maskin. Det är också lätt att börja för svårt - en eller två kilometer låter inte särskilt långt, men i skogen kan en sådan sträcka vara mer än tillräckligt för ett barn och även räcka evighetslänge. Det handlar också om att bygga upp ett intresse för barnen och om de lägger sig på strejken och man ändå fortsätter att mana och pusha, är det i stället lätt att döda motivationen. Därför är det bättre att börja med korta rundor och duka upp picknicken efter 500 meter, även om man kanske som vuxen helst nog skulle vilja gå fem kilometer först. Och vandrar man med små barn, är ju en ergonomisk bärsele (eller någon annan typ av bärredskap) ett måste. Vi hade nog inte klarat ett liv som föräldrar utan våra båda manducor och det är få känslor som går upp mot den när ett barn lägger sig tunga huvud mot ryggen och somnar.
 
 
 
Mat:
  • För våra barn är maten och picknicken det allra viktigaste och en vandring utan mat, är ingen vandring. På senare tid har vi oftast haft med gasköket och kokat riktig mat, vilket också förstärker friluftskänslan hos barnen. Morötter, äppelbitar, riskakor och dylikt är också perfekt att ha inom räckhåll, för det motiverar ofta barnen att knata vidare trots klagomål över trötta ben om de har en morotsbit att gnaga på samtidigt. Och ifall vädret är varmt och man är ute i många timmar, är det också bra att ha med sötare saft eller något annat gott som snabb energi på slutet.
 
 
Kläder:
  • Vad bra kläder är, är säkert till viss del subjektiv, men smidiga lätta kläder som andas och håller vatten (galonkläder går bort) gör hela upplevelsen gemytligare. Smidiga kläder på barnen gör att de också har lättare att röra sig och resa sig när de faller och även om man som vuxen inte behöver anstränga sig så mycket, är det ändå skönare att vara "rätt" klädd. Eftersom tempot är rätt lågt för de vuxna, behövs oftast lite mer kläder än vid en vanlig promenad. När man inte fryser eller är våt, har man också bättre tålamod att samla in de viktiga käpparna eller titta på någon (o)intressant skalbagge. Extra kläder är också ett måste, för speciellt under hösten blir det oerhört kallt när man pausar.
 
 
Annat:
  • Bekanta sig med vandringsleden på förhand. Vissa leder är mycket väl utmärkta, andra nästan inte alls. Genom att ta bild av kartan som oftast finns på startplatsen, försäkrar man sig om att ha lite koll på läget också inne i skogen.
  • Vessapapper är bra att ha med.
  • Det finns ofta geocachar i anslutning till vandringslederna - dessa är bra delmål för barnen.
  • Samla på tiden ni är ute i skogen hellre än kilometrar - tids nog kommer kilometrarna också.
 
7 kommentarer
Minna

Hej, vad roligt att barnen gillar att vandra! Höga Kusten är en god introduktion till längre vandringar och snart är ni där (på längre vandringar alltså). Våra barn var 6 och 8 år gamla när det bar av till norra Sverige på deras första fjällvandring och det gick hur bra som helst :)

PrinsessaVanessa

Vad roligt ni ser ut att ha haft det :)

Petra

Var har ni bokat stuga? Vi funderar också på att åka till höga kusten i sommar. :)

Svar: Vi bokade vid Gällstasjön i Docksta. Det fanns jättemånga olika alternativ men vi var rätt låsta av datum, vilket begränsade möjligheten av boende. Vi hade nämligen gärna velat på på lantgård. Men samtidigt ville vi också ha badmöjligheter för barnen och därför föll valet till sist på Skulebergets stugby.
Eva - Kakkakaffe

tvåbarnsmamma

Tack för tipsen! Men önskar ännu idéer för vad man kan koka i ett trangiakök på en piknik? Vad kokar ni?

Svar: Jag är nog inget trangiaproffs och det vi har lagat är nog bara olika pastarätter och grytor. Brukar ha med kött eller kyckling och såna där påsgrytor som grund. Men eftersom det inte räcker åt oss alla, brukar vi fylla upp dem med mer pasta, grönsaker och bönor. Är nog inte så avancerad att jag börjat med att torka mat. Soppa i mattermos är annars också ett ypperligt alternativ.
Eva - Kakkakaffe

Frida

Hej Eva!
Har följt din blogg nåt år, fast i smyg ;) Själv mamma och använder din blogg som inspiration i vardagen nu som då, grattis till att ha fixat klart studierna, huippu insats! Har precis blivit färdig massör själv å vet att deadlines å kids INTE alltid går så bra ihop! Nu e d så att jag kommer ihåg att du haft bilder på sjukt fina harembyxor (för vuxna) på din blogg tidigare- kommer du ihåg varifrån du beställt dom? Frida

Svar: Ja! Nu är det haremsäsong på riktigt och jag byxorna är ett av mina bästa plagg! Det ena paret har jag köpt i Grekland och det andra på Ebay. Jag minns inte alls var på ebay men om du kollar i loggen på Kakkakaffes facebooksida så tror jag att det frågats kring byxorna tidigare och att jag gett ngt svar på det.
Tack och bra kämpat själv! Härligt med alla glada examensnyheter nu i dagarna!
Eva - Kakkakaffe

AktivaDagar

Inspirerande beskrivning för oss nyblivna frilufts-fanatiker.. :)

Svar: Nå, du räknas nog som proffs du vid det här laget! :)
Eva - Kakkakaffe

AktivaDagar

Skratt, tack för det, apropå ditt svar ovan, känner mig dock fortfarande ny i branchen :)