Cykelutflykten.

 
Det blev måndag förmiddag, jag var ledig (eller ja, arbetslös) igen och vi tvättade stora köksmattan hos morfar medan vi spånade på planer för dagen. Kan vi inte åka på cykelutfärd då? frågade Marius men jag tyckte redan att för många timmar av dagen hade gått. Men ihärdigare barn att tjata, har jag inte mött och en dryg timme senare stod vi med väskorna packade och cykeldäcken pumpade - redo att möta upp vårt trogna resesällskap. Lika barn leker bäst, och ju längre desto bättre är devisen med dom våra och deras. Fast Sindre fick stanna hemma idag - för hur duktig han än är på sin egen Puky, var dagens planerade trip lite väl avancerad ännu för hans nivå.
 
 
Första färjan missade vi med en hårsmån men det blev istället en passlig amningspaus för den lilla samtidigt som vi andra tankade vatten och annan energi i värmen.
 
 
 
Sen var vi återigen redo att cykla på färjan - något som var stort och häftigt i barnens ögon. Så många gånger förr har vi åkt över med bil, men med cykel - det hade vi aldrig gjort tidigare.
 
 
Trots att Bergö ligger som vår grannby, behåller den ändå charmen som ett ständigt utflyktsmål. Lugnet och sommaridyllen är så påtaglig längs sin smala, krokiga väg med en doft av hav och får i salig blandning.
 
 
På kö i kringelkrokar, cyklade vi till vårt utflyktsmål som låg vid stranden - då var vi halvvägs och hade avverkat drygt 19 kilometer. Vi simmade och åt timmarna i två, före det var dags för den efterlängtade och välförtjänade glassen.
 
 
Därefter packade vi ihop våra väskor igen och svängde cyklarna hemåt - med ett stopp för att mata och klappa får längs vägen.
 
 
 
På färjan tillbaka hade dagen övergått i kväll och den varma vinden fläktade barnen i ansiktet, som började bli lite spaka vid det här laget.
 
 
Den sista biten hem fick sedan fyraåringarna åka bil, medan pojkarna hittade en extra växel gas till vår egen simstrand. För som om det inte hade räckt, skulle det simmas ytterligare en gång. Och när vi slutligen trampade in på vår egen gård, hade vi varit sju timmar ute på vift och cyklat 40 kilometer, utan ett endaste litet gnäll om vare sig det ena eller det andra. Och det är det här som jag tycker är så häftigt! När både barnen överträffar sig själva och när man själv som förälder vågar testa hur mycket barnen orkar och kan - för ofta är det så mycket mer än vad man tror att de kan. För vi fick en alldeles toppendag ute på vägarna tillsammans!
8 kommentarer
Eva

Vilken utflykt och vilka duktiga barn jag blir djupt imponerad både av er och barnen.

Svar: Jag gillar onekligen att barnen blir större och att man kan göra mer och mer saker tillsammans med dem på en allt mer likanivå.
Eva - Kakkakaffe

Anonym

Så härligt de såg ut :)

Svar: Allt som exkluderar bråk och gnäll är härligt :)
Eva - Kakkakaffe

JohannaS

Oj vilken härlig dag ni fick!
Jag drömde om dig en natt! Du visade upp ert hus till mig och min mamma, vi gick i alla rum och tyckte de va så fint. Dessutom så hade du en fin rund mage och väntade ert fjärde barn...? ;)
Jag har följt din blogg i cirka två år och den är en av mina favoriter :)

Svar: Hahah. Vilken tur att det bara var en dröm ;) Tack för att du hänger här och tack för att du skrev några trevliga rader åt mig!
Eva - Kakkakaffe

Anna

Vilka härliga sommarbilder, härligt att cykla med barnen :)

Lena

Du om någon inspirerar verkligen en att göra saker! :)

Mia

Wow! Att du vågar. Och att de orkar. Jag måste nog försöka mig på något dylikt i något skede. Låter så häftigt!

Lasse

Härligt att du tar dig tid med dina och andras ungar och oftast på deras villkor. Många skulle ha att ta av och lära att vad barn behöver är tid och någon som lyssnar. Att få vara ute i naturen i alla väder skänker en god grund i livet. Att barnen dessutom skaffar sig en grundkondition som varar livet ut är det många inte förstår när de skjutsar sina barn på allehanda aktiviteter och tror att det räcker med det. Den spontana leken utomhus är nog den viktigaste faktorn i barnens uppfostran inför det kommande livet.

fröken K | svensk amatörfotograf i Oslo

Helt otroligt! Min son har precis lärt sig att cykla (5,5 år) och han skulle säkert vilja göra samma sak, men efter nån kilometer hade han gett upp.