Förberedelserna.

Jag funderar över packning och känner mig så förväntansfull inför den kommande vandringsresan. Även om vi inte kommer att göra en flerdagarsvandring med tält på ryggen, utan bara dagsturer från en fast utgångspunkt, så är vi ändå friluftsnybörjare. Jag är sist och slutligen rätt bekväm av mig och tältsovning var t.ex. det moment jag fasade mest för under min kollosommar för några år sedan (jag fullkomligen avskydde att den natten i veckan vi skulle sova i tält då med varje barngrupp). Förmodligen är myggorna i kombination med fukten det som har varit det allra mest avskräckande för mig. Jag är en myggmagnet utan dess like, men avsaknaden av myggor denna sommar har fått mig att drömma om nya utmaningar och långa vandringar i ödemark. Vandringsintresset har också växt i och med barnen - de är inga stillasittande individer precis och utflykter som inkluderar fysisk aktivitet, har kommit att bli en gemensam hobby för oss alla. Med stor avund betraktar jag min syster Annas bilder - hon avslutade nämligen igår en tiodagars vandring i fantastiska norska Jotunheimen. Bara barnen blir större...
 
Men i förberedelseprocessen ingår att planera möjliga vandringsleder och dagsetapper. Jag letar matrecept för Trangian och skriver inköpslista. Plåster och värkmedicin måste vi ha. Vi försöker skramla ihop till fem sovsäckar och fem liggunderlag - och tältet - det är nog inte köpt i tiderna med tanken att det ska bäras i många kilometrar (eller rymma en fempersoners familj). Nu ska det ju inte heller bäras den här gången, för jag äger inte ens en riktig vandringsryggsäck men vartefter försöker jag samla ihop till utrustning för framtida äventyr.
 
I och med att vi inte ska bära packningen med oss, behöver vi inte den här gången ha så genomtänkt packning med tanke på vikten. Vädret lovar också sommarvärme (om än lite regnskurar), så med tanke på att vi ska vistas utomhus i princip dygnet runt, kommer vi ändå inte att behöva så stor arsenal med kläder. Vi är också nära civilistation och tillgång till butiker, vilket gör att bekvämligheterna finns om vi behöver dem. Men det känns tryggt att ha det så den här första gången - för vem vet hur mycket tältet läcker vatten eller om nåt barn får magsjuka mitt i allt. Vi ska ändå försöka packa så vandringslikt som möjligt och lära oss vad som är bra att ha med sig nästa gång.
 
 
Skulle kunna ha en...
 
...Haglöfs Oxo...
 
 
...en Fjällrävens Abisko...
 
 
...eller varför inte en Lundhags som också lär vara bra...
 
 
...och Bergans Glittertind skulle mycket väl duga den med.
 
 
 
4 kommentarer

Ett paradis.

 
 
Igår gjorde vi Storsand. Hur många gånger har vi inte susat förbi Monå- och Munsalaskyltarna längs Riksåttan, många gånger med de uttalade orden Vi borde ta av och se vad Storsand är för ställe. Men igår kom den dagen, då vi inte hade ett mål längre norrut eller en tid vi sagt att vi skulle vara framme. I värmen och ivern kändes den krokiga vägen ut till havet lång och ändlös, men den sista biten ut med glesnande tallskog anade klippor och strandlandskap som är olikt vårt eget.
 
Äntligen framme och halvspringandes den korta vägen längs spångarna, mötte oss en varm, fuktig bris och ett oändligt klarblått hav. Och där satt vi, låg och sprang vi omvartannat i det grunda, klara vattnet som var Tropiclandiavarmt, i timmar utan paus. Vattendropparna bara glittrade mot solen när vi tog fart och sprang ikapp i havet till en ny plats, där vi lade oss med hakan stödjandes i händerna fyllda med tid att lyssna på barnens alla ord.
 
Men vi åt upp vår Trangiamat och energin sinade sakta vartefter tiden gick och för sent insåg vi att vi borde ha haft tältet med för att kunna somna och vakna upp på samma plats med morgondopp och mera vattentid för dom som är födda med simhud mellan tårna. Men vi fick ändå en sagolik dag, för tillsammans i vatten och mycket mat kan sällan slå fel.
4 kommentarer

Cykelutflykten.

 
Det blev måndag förmiddag, jag var ledig (eller ja, arbetslös) igen och vi tvättade stora köksmattan hos morfar medan vi spånade på planer för dagen. Kan vi inte åka på cykelutfärd då? frågade Marius men jag tyckte redan att för många timmar av dagen hade gått. Men ihärdigare barn att tjata, har jag inte mött och en dryg timme senare stod vi med väskorna packade och cykeldäcken pumpade - redo att möta upp vårt trogna resesällskap. Lika barn leker bäst, och ju längre desto bättre är devisen med dom våra och deras. Fast Sindre fick stanna hemma idag - för hur duktig han än är på sin egen Puky, var dagens planerade trip lite väl avancerad ännu för hans nivå.
 
 
Första färjan missade vi med en hårsmån men det blev istället en passlig amningspaus för den lilla samtidigt som vi andra tankade vatten och annan energi i värmen.
 
 
 
Sen var vi återigen redo att cykla på färjan - något som var stort och häftigt i barnens ögon. Så många gånger förr har vi åkt över med bil, men med cykel - det hade vi aldrig gjort tidigare.
 
 
Trots att Bergö ligger som vår grannby, behåller den ändå charmen som ett ständigt utflyktsmål. Lugnet och sommaridyllen är så påtaglig längs sin smala, krokiga väg med en doft av hav och får i salig blandning.
 
 
På kö i kringelkrokar, cyklade vi till vårt utflyktsmål som låg vid stranden - då var vi halvvägs och hade avverkat drygt 19 kilometer. Vi simmade och åt timmarna i två, före det var dags för den efterlängtade och välförtjänade glassen.
 
 
Därefter packade vi ihop våra väskor igen och svängde cyklarna hemåt - med ett stopp för att mata och klappa får längs vägen.
 
 
 
På färjan tillbaka hade dagen övergått i kväll och den varma vinden fläktade barnen i ansiktet, som började bli lite spaka vid det här laget.
 
 
Den sista biten hem fick sedan fyraåringarna åka bil, medan pojkarna hittade en extra växel gas till vår egen simstrand. För som om det inte hade räckt, skulle det simmas ytterligare en gång. Och när vi slutligen trampade in på vår egen gård, hade vi varit sju timmar ute på vift och cyklat 40 kilometer, utan ett endaste litet gnäll om vare sig det ena eller det andra. Och det är det här som jag tycker är så häftigt! När både barnen överträffar sig själva och när man själv som förälder vågar testa hur mycket barnen orkar och kan - för ofta är det så mycket mer än vad man tror att de kan. För vi fick en alldeles toppendag ute på vägarna tillsammans!
8 kommentarer