Reserapport: Höga Kusten

Det blev ingen mjuk övergång från semester till vardag, för det var pang på pannkakan genast i morse trots en sen hemkomst i natt. Men i ett mastodont inlägg ska jag försöka göra en reserapport - en resa som kantats av diverse åkommor men som ändå utföll väl, sett till omständigheterna.
 
 
Det var väckning och avfärd hemifrån strax efter fem på söndagsmorgonen. Utgångspunkten var således inte den bästa möjliga, för inget barn hade egentligen sovit tillräckligt - samtidigt som förväntningarna och uppspeltheten inte visste några gränser. Att behöva vänta, är nog så svårt för en vuxen ibland - för ett barn ofta nästintill olidligt. Men till all lycka räckte det inte mer än fyra timmar förrän vi befann oss i Umeå.
 
 
 
Värmen kom att vara besvärande och jobbig speciellt den första dagen och prio ett när vi körde av båten, var att hitta en badstrand där vi kunde simma och laga mat. Obbola i Holmsund blev vårt allra första stopp.
 
 
Den första natten tillbringade vi i Umeå på First Camp-campingen. Anna och Jens som vi reste tillsammans med, har båda studerat i Umeå och första dagen planerades således till deras gamla hemstad. Något av det första vi gjorde, var att rasta barn på cykel längs Nydalasjön och även leta efter en middagsplats.
 
 
Så här var det oftast när det vankades mat. En miljon grejor och sex barn på fyra kvadratmeter kring stormköken.
 
 
Varken Marius eller Sindre var i det här skedet hundraprocentiga längre - båda hade feber och Sindre hade fått kliande utslag - vilket det sistnämnda åtminstone var en reaktion av förra veckans simmande i våra algvatten i Molpe. Vår stuga, som knappast kan kallas stuga utan mer en het bastu på kanske sex sju kvadratmeter, var kanske inte värd summan den kostade men barnen trivdes bra på campingområdet även om tröttheten inte visste några gränser och således också testade föräldranerverna rejält.
 
 
På måndag morgon packade vi ihop våra saker och körde ner mot Skuleskogens nationalpark. Vi stannade genast vid norra entrén, där maten igen var det första vi lagade. Sedan gick vi våra första inledande rundor - inte så långa, men som sedermera visade sig vara riktigt lämpliga då regnet och åskan plötsligt kom över oss.
 
 
Därefter körde vi till Docksta, där vi hade hyrt en stuga och reste våra tält utanför.
 
 
Omgivningen var vacker och det fanns en liten simstrand alldeles nedanför stugan.
 
 
 
På tisdag morgon var Marius fortfarande inte helt okej, så vi packade väskorna och tog båten ut till det gamla fiskeläget Ulvön. På vissa sidor hade jag läst att Ulvön kunde vara turisttät sommartid och visst var båten ut till ön full av människor, men jag upplevde ändå inte att ön skulle kännas särskilt "turistig" - tvärtom kändes den väldigt genuin och liten där sommarboenden glatt hälsade på oss som gick förbi. I nationalparken hade jag också förväntat mig att vi skulle stöta på fler vandrare än vad vi sist och slutligen gjorde. Visst stötte vi på en del andra ryggsäcksbärare, men det var ändå rätt glest mellan mötena.
 
 
Sindres mission under hela resan var mat. Vilket det också delvis var. Och allt däremellan dök han också ner i väskan i jakt på något han kunde stoppa i munnen. Väskan som för övrigt var ett verkligt kap - en 60 liters Haglöfs Matrix som jag hittade på nervägen vid Utekompaniets outlet för halva priset - och kom att bli verkligt välbehövlig under denna vecka.
 
 
Ulvön var verkligt vacker och lunchutsikten var fantastisk. Hit kommer vi säkerligen att återvända, för det var mycket vi inte han utforska under de tre timmar vi låg i hamn.
 
 
På ön gjorde vi alltså en kortare vandring uppför Lotsberget. Glass på toppen med en alldeles hisnande utsikt var en av veckans bästa.
 
 
Det var Bullerbyn och Saltkråkan på samma gång och allas hus samt trädgårdar var otroligt vackra.
 
 
Efter att vi kommit tillbaka till fastlandet igen, började det förstås bli mattider igen. Barnen längtade också efter att simma och vi körde vidare några kilometer till Storsands havsbad som fanns nära Norrfällsviken. Vi kom dit när andra människor började avlägsna sig och vi fick vara ganska ensamma om stranden. Vi tvättade oss i det klarblåa och ganska svala vattnet och kokade middag åt oss ute på klipporna.
 
 
Dock orkade vi inte upptäcka Norrfällsviken mer än att vi körde förbi stället för vår soldos började vara uppfylld och vårt energiförråd började bli lågt. Dessutom började jag känna att febern nu också kom krypande på mig.
 
 
 
På onsdagen hade vi planerat för Slåttdalsskrevan, som skulle bli en heldagsvandring. Jag motade min feber med Burana men medan vi höll på att packa väskorna eskalerade Marius klagan om halsont och vi beslöt hastigt att Frödings fick vandra ensamma mot skrevan medan vi uppsökte en vårdcentral. Dock fick vi inte träffa en läkare direkt, så medan vi väntade fördrev vi tiden med att vandra uppför Skuleberget (förstå sedan att det är svårt att bedöma sjukhetsgraden på sina barn - jag har hört att andras barn ligger avdomnade i en soffa och sover när de är sjuka). Nåväl, ungen fick sedan träffa läkare och med en penicillinkur i bagaget packade vi återigen väskorna och begav oss mot Skuleskogens entré syd.
 
 
 
Dock struntade vi i skrevan, eftersom dagen var långt hunnen, terrängen delvis var ganska långsam och det faktum att jag själv egentligen hade feber och en annan inte heller var i slag.
 
 
 
Den här dagens pausställe blev således Kälsviken och här gjorde vi ett klassiskt nybörjarfel då jag hade glömt tändstickorna i föregående dags shorts. Där stod vi med hungriga barn i ett stilla duggregn utan eld men till all lycka kom en tysk vandrare förbi oss och gav oss eld. Han joinade vår middag och ungarna tyckte det var helfestligt med nytt sällskap och höll på att flabba ihjäl sig utan att förstå ett ord av vad han sa.
 
 
 
Det man kanske förknippar mest med Höga Kusten är ju bron, men eftersom den ändå låg en bit bort hade vi tänkt strunta i att se den. Men på onsdag kväll var ingen av oss hugade på att börja natta barn, så istället klädde vi pyjamas på dem och borstade tänderna för att åka på kvällsutflykt. Väl framme mötte fantastiska vyer oss igen och två barn var vakna att dela de vyerna.
 
 
Och det var nog mitt barn som lekte där i lekparken i nattlinne utan vare sig skor eller kortkallingar. Men somnade, de gjorde de på hemvägen.
 
 
Torsdag var sedan redan en hemfärdsdag och halvvägs till Umeå stannade vi vid Salusands havsbad för bad och tillredning av lunch.
 
 
På grund av hur strandbottnen är formad, bildas alldeles enorma vågor här och vi hade förmodligen kunnat tillbringa en hel dag här ifall vi bara hade haft tid. Samtidigt som det var oerhört roligt, väckte också vågorna stor respekt för vattnet, för det var enorma krafter som rev i en när man översköljdes av en jättevåg. Simmade och nöjda gjorde vi ytterligare ett par timmars stopp i Umeå där vi handlade lite mat och festade på hamburgare - det var gott och lyxigt efter fem dagars trangiamat. Och efter det återstod inte mer än några timmars båtresa, hem mot gula huset.
7 kommentarer
Netta

Vi var till Höga Kusten veckan före er, söndag-torsdag. Vi vandrade inte, men en del samma mål besökte vi, t.ex. sov vi också en natt i Docksta och simmade vid samma brygga. Vi pausade också vid Salusand, men på vägen ner. Vi valde Bönhamn istället för Norrfällsviken, men de ser ganska lika ut. Ulvön skippade vi. Skuleberget "besteg" vi med linbanan. Vi körde över både nya och gamla Höga Kustenbroarna. First Camp i Umeå dissade vi till förmån för vandrarhem. Vi hade hemskt varmt väder och minstingen höll på att bli uttorkad där ett tag, men det redde upp sig. Höga Kusten gav nog mersmak, far gärna dit igen, finns ju massor att se. Kanske vi t.o.m. vågar oss på nån kort vandring, fast vi inte är några friluftsmänniskor.

Svar: Jamen, då är det här bekanta vyer för dig ;) Vi konstaterade på plats, att det ju fanns otaliga campingar och övernattningsställen man också kunde ha valt men tryggast att ha förbokat + att jag trodde att det skulle vara betydligt mer turister än vad det faktiskt var. Hade gärna också stannat och kikat vid alla de otaliga loppisar som fanns längs med vägen, men ja, sånt resesällskap hade nog inte jag :) Även om vi förmodligen hade aaaningen svalare, tyckte jag det var jobbigt med värmen och framförallt att se till att barnen fick tillräckligt med vätska i sig. Där i början tro(dde)r jag att febern delvis berodde på värmeslag - samtidigt som vi var glada över att vi egentligen inte fick något alls av de regn och åskskurar som trots allt härjade omkring i Sverige just de där dagarna. Men vi ska absolut återvända - nära och bra. (Y)
Eva - Kakkakaffe

mammaspring

Alltså... var ska jag börja! Då jag ser bilderna får jag lust att packa väskorna och slänga ner ett pack med tändstickor och åka iväg ögonaböj! Så himla mysigt!
Kan du förresten tipsa om bra spritkök. Vad ska jag köpa?
Är urled på engångsgrillar på stranden och vill ha redigare verktyg att jobba med! Soppor vore betydligt bättre än det vi käkar i dagsläget (ofta blir det att grilla gamla rester eller så... urk... korv). Har blivit lite väl mycket av den varan på siståne.
Otroligt härlig rapport - det var egentligen bara det jag ville säga!

Svar: Nu ska du inte förivra dig - det var inte så mysigt alla gånger som det ser ut på bilderna ;) Vi hade nog också våra jobbiga stunder, men så här i efterhand har man ju till all lycka förträngt dem. Vi har ju enorma syskongräl 57 gånger om dagen och det om något tär!
Men ja, köken! Det finns ju hur mycket som helst i alla prisklasser - som med allt annat. Vi hade ett trangia även tidigare (som dock tappats bort nånstans) och nu fick jag en ny trangia till examenspresent av systrarna. Tycker ändå de är prisvärda, funktionella och mångsidiga. Gas är snabbare än sprit (vi har bara sprit nu, eftersom gasbrännare är betydligt dyrare än sprit - men ska komplettera med gasbrännare när den utgiften står på tur) men gas funkar inte vid minusgrader. Sprit är billig - vi kokade all mat på mindre än en Sinolflaska (som kostar kring 3 euro). Jag är inte mer insatt än det, men vi har nog kokat massor med mat ute det senaste året och tycker att det är ett bra sätt att få varm och hyfsat bra mat också utomhus. Vår resa blev också verkligt billig nu utgiftsmässigt - vi handlade ju förstås mat från stormarket (precis som vi hade gjort hemma), men den enda övriga utgiften vi hade under resan (förutom boendet och båtresan), var hamburgarna sista dagen :) Resten av maten kokade vi själva där vi befann oss just då.
Eva - Kakkakaffe

jenni nalaneps

Jisses va vackra bilder !! Riktiga glansbilder som blir fina att kika på under vinrern och för barmen att ha som minnen då de växer upp... du motiverar verkligen till skogsutflykter, måste försöka oss på en imorgon.. sådär lätt oc behändigt typ öjberget :)

Mia

Trist med feber på resan, men ni verkar ha upplevt mycket fint! Så roligt att se dina bilder, blir riktigt sugen på att se Höga kusten, som är helt obekant för mig. :) Tänkte också passa på att fråga VAD ni lagar för mat på trangiaköket? När vi behöver matsäck brukar vi förlita oss på färdigbredda smörgåsar och färdigkokta ägg, som ju är helt okej, men det skulle vara kul att lufta trangiaköket nån gång också... så om du har några enkla, idiotsäkra tips så tas de gärna emot! :)

Elin

Höga Kusten är så fint. Min familj med släkt har ett hus bara någon kilometer från Norrfällsviken och storsand har vi besökt många gånger när jag var liten. Vi hade släktträff på mjältön för två veckor sedan och gick upp till toppen som är Sveriges högsta ö. Kanske något för er familj nästa gång. Ett tips är då att gå upp från den södra sidan där terrängen är lite mer lättframkomlig :)

Petra

åh har ni varit här uppe!!

AktivaDagar

Fint att det ändå blev en bra resa, men så trist när det blir sviktande hälsa när man ska resa... Man får göra det bästa av det... :)