Inte kan man säga annat än att det är fruktansvärt vackert!

 
Med flyg, med buss, med tåg och slutligen med bil längs Hardangerfjorden med stupande berg, glittrande små vattenfall, blommiga träd i en enda hisnande utsikt. Och där fjorden slutade, där låg Ulvik i en böljande grön slätt fylld av tusentals äppelträd som är fem före blom. På en smal väg igenom en smal by, kantad med små pittoreska hus vek vi av i korsning som bar av hem till Åsas. Vi fortsatte ytterligare en liten bit upp till det som lever i henne. Det var får överallt - nyfödda blodiga, små svarta, pigga nyfikna och ivriga lite äldre som redan fått gå ut i gröngräset och där mitt i livet sprang Mette som bokstavligen också lever sitt liv i föuset - och det var bara sådana kontraster. I bakgrunden gnistrade det blå vattnet och den vita snön. Ett helt annat liv.
 
4 kommentarer