Uppvarvad.

 
Just nu är jag så sjukt pepp på vårterminen! Väntar bara på sjunde januari och att jag ska få påbörja min allra sista termin som studerande. Har de senaste dagarna dragit i de lösa trådarna och insett hur jäkla lite (nåja) jag äntligen har kvar. Det är bara statistiken som fortfarande är ett kryss i protokollet. Fick ju aldrig godkänt i våras, trots att jag grät och kämpade mig nästintill tokig. Blir liksom ännu en fjärde gång, ett fjärde år, en fjärde kurs. Så otroligt ironiskt, men så tänker jag lyfta studiestöd till sist möjliga månad också. Önskar att våren inte blir så tuff som alla säger att den kommer att bli (jag ba: kan det liksom bli ännu värre än vad det är nu?) och bara väntar på den där dagen när examensbetyget dimper ner i postlådan. Kan inte ens föreställa mig att leva utan tanken som hela tiden gnager i bakhuvudet: du är inte klar ännu. Du har ingen examen ännu. DU ÄR INTE KLAR ÄNNU! Men sen! Då ska det banne mig bli fest! Det var tur att jag inte visste 2006 vad jag hade framför mig.
 
I övrigt jonglerar jag barnen och jobbet och huset och studierna rätt okej med två händer. Är ganska stabil trots allt - även om det sitter i ett från 06-22. Tala om att sätta alla andra i första rummet. Tre dagar kvar till Thomas kommer hem och jag kommer nog att överleva dem också. Saknar allra mest fotmassage, att han säger "ja, vi beställer pizza" och han hämtar in posten i den mörka morgonen samt brygger kaffet. Direktönskemål till Italien alltså.
 
 
6 kommentarer