Veckans in.

Idag for vi till stan efter dagis och jobb. Inte kanske mitt förstahandsval som aktivitet att göra med ungarna en novemberonsdag som redan övergått i mörker men jag hade laddat bilen full med morötter, smörgåsar och Pargasbullar i ett försök att stävja blodsockerfall och humörsvängningar. Och för att gardera mig ytterligare, hämtade jag syster Anna som bidrog med två extra ögon och två extra händer, eftersom mina barn nog trivs betydligt bättre i skogmiljö än i stadsmiljö.
 
Anledningen var lilla jul. Barnen har numera stenkoll när och hur lilla jul fungerar, att det kastas in små julklappar, att man ska skriva önskelista och lämna en liten present åt smånissarna. Precis som det var när jag själv var liten. Och idag var det ju bara tre dagar kvar. Eller nästan bara två.
 
Och efter att ha varit hyfsat sparsam och eftertänksam med inköp hela hösten, kom vi in till stan och alla hämningar, principer och värderingar släpptes. (Målsättningen var: Snabbt och smärtfritt.)  Först fick kidsen välja varsin julgransboll. Bara för att. Sen smög jag efter dem bakom hyllorna med tre små Lego City -paket (för "maaaamma, vi har ju inget häftigt lego aaaalls") och ytterligare tre småprylar i form av en barnsax, en Rubiks kub och en samlingslåda (=låda att samla VIKTIGA saker i). Och dessutom krokar till deras rum. Men det slutade inte där heller. För de fick ännu välja en ljusstake till sitt rum samtidigt som jag grabbade tag i lite julkrimskrams längs vägen. Precis sådant som jag brukar stå och tumma i januari på -70%:s rea och inte tycker är häftigt alls. Sen var till all lycka konsumenten i mig ganska mättad.
 
Men det var onekligen ganska mysigt att vandra omkring bland tomtar och julbelysning. Väcka en första föraning julkänsla som trängts längst in i min kropp. Hand i hand med små, svettiga fingrar. Så det gick an, trots allt.
 
 
0 kommentarer