Dagens i tre.

Det här var dagens extremsport. Ingen skarsnö och Antarktis så långt ögonen kunde se. Mitt sällskap kunde dock förliknas med en expeditionspackning och jag konstaterade att min kondis är för dålig för dylika turer. Vi for iväg på fyrmanhand, men av alla människor, var det Anna och Andreas vi träffade på Storfjärden. Hundskrället åt upp Celines bulle (kris!), Marius fick ingen oboy och klädde av sig skidskorna och slängde dem i en snödriva (kris!) och Sindre var dödstrött (kris!). Sen sov alla tre barnen middagsvila för andra dagen i rad (mirakel!) och jag fattade äntligen hur jag förr i världen kunde spotta ut med tre-fyra blogginlägg om dagen.
 
 
Dagens höns är lyckliga över att ha några kvadratmeter äkta vara att krafsa i under en gran. De solar sig värre än finländare på Kanarieöarna även om jag är sura på dem när de inte värpt några ägg alls på ett par dagar. Eller vart de i såfall har värpt dem. De är lite skitiga, skamfilade och lider av förfrysningsskador efter en lång vinter, men nu väntar ljuva tider dem. KOCKLIKOO, vrålar Sindre.
 
 
Dagens middag blev revbensspjäll och ugnsgrönsaker med egengjord bea. Det var liksom ett snäpp högre än gårdagens makaroner med korvsås. Sen sitter man där och får skära nya revben stup i kvarten åt ungarna, titta på när de torkar sina flåtiga händer på tröjan och tjata om att TVÄTTA MUNNEN OCKSÅ! då ansikten glänser upp till hårfästet och passa med det ena och det tredje tills man till sist sitter ensam kvar vid bordet och äter det kalla.
 
3 kommentarer

Tvååringen.

 
I veckan fotograferade jag Aline som nyss fyllt två år, hemma hos dem. Med tanke på att det var eftermiddagssol överallt, dagiströtta barn kring fötterna och helgalna katter att hålla reda på, är jag rätt okej med bilderna, eftersom det alltid är något helt annat att fotografera "på uppdrag" än att slentrianfotografera egna avkommor till bloggen. Fördelen var i alla fall att Aline känner mig bra, då tvååringar annars kanske kan vara de snabbaste av alla att försvinna ur objektivet.
2 kommentarer

Den stora dagen.

 
Så kom den äntligen - den stora påskhäxdagen. Dagen allt har kretsat runt den senaste veckan. Nervösa små häxor som krävde läppstiftförbättring var femte minut och önskade Glad Påsk så fint. Den lilla som åt upp allt sitt godis medan vi körde bil och de stora som bara bytte ihop sig och skulle spara allt tills pappa kommer hem. Frusna små fingrar i vinterkylan och trötta ögon som slocknade, ett efter ett då spänningen äntligen släppte.
 
Det var fint.
8 kommentarer