Celine.


 
 
Jag måste bara berätta om Celine. Linn prisade 2,5-årsåldern häromdagen - jag är benägen att säga att säga att det från och med 3,5 år blir bäst.
 
På morgnarna hör man bara den lillgamla, viktiga rösten som blandar på mer riktig svenska och molpedialekt: "Sindje, håll neej snoppen så att du inte pissaj uvi kantin". När man kikar ut genom fönstret springer hon utefter uppfarten som en gasell med framtiden för sig som löpare. Stannar uppe vid sophuset. Tittar HÖGER-VÄNSTER-HÖGER-VÄNSTER så att hästsvansen bara slänger fram och tillbaka, före hon fortsätter att gasa över vår lilla Stenlundsväg och försvinner bortom kroken. Den ljuvliga lilla dottern i Blixtenkaliser och halsband som önskar sig en traktor till fyraårspresent.
 
Igår var det samma kaotiska läggning som vanligt. Ungarna var uppspelade och nakupelledansade på köksgolvet. Vid kvällsmålet uppstod den aldrig sinande hungern, då hela dagens slarvätande skulle ätas ikapp och vi hade en oavbruten tre rätters servering. Och sen skulle ingen kissa för ingen var kissnödig, men så fort de kom upp på vinden drabbades de av akut kissnödighet och VEM SKULLE PISSA FÖRST och de kapplöpte nerför trappan, sagan var dålig, lakanet var snett i sängen, de skulle sova på vardagsrumsgolvet men kunde absolut inte låta bli att påta på varandra och HERREGUD VILKEN PEST OCH KOLERA DET ÄR ATT FÅ DEM I SÄNG OM KVÄLLARNA.
 
Så jag frågade, "finns det någon som vill gå ut i gäststugan och sova" och tänkte att två ändå är en mindre än tre. JO, JAG! sträckte Celine upp handen och sa - och jag tänkte, jomenvisst, får se hur länge hon hålls där. Så vi letade fram sovsäcken och ojvojade oss en stund över att vi inte ännu heller ha hittat den älskade puppin som varit försvunnen i fem dagar nu, men att nya puppin skulle vara okej en natt till i alla fall.
 
Två minuter senare öppnades dörren igen - men hon skulle bara kissa. Sen skulle hon, enligt egen utsago, bara legat och tittat runt sig, kollat i skåpen - och sedan somnat. Och jag spelade upp scenarion för mig; att det lösa dörrhandtaget skulle lossna i den dunkna regniga natten när hon skulle vakna och vilja in. Om hon ens skulle veta var hon var och hur hon skulle bära sig åt. Eller om hon skulle bli kissnödig, trots att hon har en femtontimmarsblåsa, falla ur sängen eller vad som helst.
 
Men kvart över åtta i morse öppnades ytterdörren ljudlöst - och stängdes lika tyst. "Men gomojjon lillebjoj", hörde jag den lilla viktiga rösten med många J:n säga nere i hallen. "Jag sov i gäststugan inatt jag".
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5 kommentarer
Ida

Åh, vad jag tycker om att läsa om dina barn och vad de pysslar med! Vilken härlig liten tjej, Celine.

Svar: En riktig liten spillevink är vad hon är. Bara att titta i hennes ögon som är fulla av galenskaper.
Eva - Kakkakaffe

Christina

Vad härligt, jag blir ju alldeles glad av att läsa om dina barn. :)

Svar: Och jag blir glad av att du blir glad.
Eva - Kakkakaffe

mammaspring

Ni är helt suveräna föräldrar!! Bra föräldrar får till trygga och tuffa barn!

Svar: Absolut inte bättre än någon annan. Igår var de till salu på tori.fi :)
Eva - Kakkakaffe

Mia

Ååh, jag älskar henne :)

Svar: Livet med Celine är i alla fall roligt.
Eva - Kakkakaffe

Michaela

Jag gillar också åldern efter 3½! Arthur är också en lillgammal viktigpetter coh det är bara så sött. Vet massor, förstår massor coh säger så härliga saker. Men så värst modig är han inte, han sku ju aldrig göra nåt såntdär, han vill inte ens gå in på sommarstugan ensam och söka nåt fast vi andra är 5 meter ifrån ute på terassen.... Men 3½ är en bra ålder. Väntar bara på att den andra "hälv" (själv) killen också sku komma dit.

Svar: Minns inte att den här åldern skulle ha utmärkt sig på något särskilt sätt med Marius, men Celine har nog större koll på saker och ting än vad Marius hade också. De är som små tonåringar.
Eva - Kakkakaffe