Kvällen.

 
På kvällen hade vi tråkigt. Thomas jobbade och ungarna låg på golvet och brölade neeej på allt jag föreslog de kunde göra. Ingen orkade hoppa trampolin, bygga lego, leka doktor, pyssla med modellera, städa, vattna blommor, leka i sandlådan eller läsa böcker. De orkade bara ligga bredvid varandra på golvet och sparka på den andres ben och ingen ville bli sparkad fastän de alla ändå sparkade tillbaka. Och sånt gör mig fullständigt galen. Då det gnider mellan dem och det byggs upp en vulkan av retsamheter och provokation och så eggar de och trissar upp varandra. Som alltid slutar med att alla gråter och jag ropar mig hes av irritation. Och det är i de situationerna man borde ligga steget före - även om man alltid inte orkar.
 
Men idag gjorde jag det och vi lämnade huset hals över huvud. Middagen fick stå kvar på bordet, medan vi trampade iväg längs grusvägen upp mot byn och den extra energin utmynnade i den friska luften. Lika tacksamt som vanligt styrde vi kosan mot morfar, som föreslog att vi skulle komma med och vittja lite abborrnät och vi funderar aldrig särskilt länge på saker och ting.
 
1 kommentar
maria eek

Bra plan. Att avleda funkar alltid bäst :)