Solglimten.

 
 
Den hade inte kunnat komma lägligare, den här dagen. Uttråkade och rastlösa som få. Nästan trött på ledighet, nästan en längtan till järnen i elden, fulla händer och tider att passa. Utleda regnet och bristen på aktiviteter. Men så såg vi en antydan till solglimt bakom träden. Vi samlade till ett kort soffmöte, ringde Pernilla som alltid är klar på fem röda, kastade oss ur pyjamas, rörde ihop en plättsmet, klädde oss i julklappsunderställ och Isbjörn, kastade oss i bilen inom loppet av nästan en halvtimme.
 
Och barnen galopperade överlyckligt längs den välbekanta stigen. En veckas överskottsenergi sprutade ur öronen, ögonen glittrade, kinderna rosades. Den tunga, dåsiga känslan försvann ut genom kroppen samtidigt som fötterna trampade över rötterna och vinden blåste ljum i ansiktet. Ljum midvintervind.
 
Timmar - som blev flera, senare, i en doft av rök vi vandrade hemåt igen samtidigt som solen försvann bakom våra ryggar. Magar fulla av plättar och laxröra. Mycket gladare, mycket snällare, mycket fogligare. Lite mjukare i rösten och rörelsen. Det behövde vi mycket idag. En solglimt.
3 kommentarer
Maria

Har du skötväskan ännu till salu som du lade upp bild på facebook-sidan i somras?

Svar: Nej, den är nog såld.
Eva - Kakkakaffe

Mia

Du skriver så poetiskt om era skogsutflykter, jättefint!

Famo o Faster

Gott Nytt År 2014 till er alla!!!!

Ser så skönt ut. Vi körde 100 km till Nystad för att tävla i tunneln och så körde vi hem vi Mylly där vi köpte raketer (he he jag vet vad Eva diggar raketer)