Årskrönikan 2013.

 Varje år tänker jag ojvoj när vi närmar oss mitten av december och jag tänker på att sammanfatta (blogg)året som gått. Ändå kan jag inte låta bli och när jag till slut tar tag i arkivet, försvinner timmar i minnen, i text och bild. Ler, förundras, kommer ihåg en massa vardagsanekdoter som redan fallit i glömska. Och barnen! Så mycket de växt under ett år.
 
JANUARI 2013
 
 
 Nyåret tillbringade jag i all min ensamhet tillsammans med barnen och jag minns att jag vaknade upp som en surpuppa till det nya året - sur på raketerna som störde nattsömnen, sur på att alla andra hade skålat i champagne och ätit snittar under natten - då jag själv bytt kissiga lakan och tröstat barn med mardrömmar. Jag tänkte att vi skulle köra repris av den tidigare lyckade matbudgetmånaden och vi började året med att baka bröd.
 
 
 
Januari bjöd på sanslöst vackra vinterdagar och vi inledde fredagsfisket. Varje fredag tog vi oss ut på isen och mötte upp pappa för att vittja barnens julklappsnät. Jag hade relativt flexibla arbetstider och försökte vara ledig på måndag och fredagar - något som inte kom att hållas senareöver.
 
 
 
Efter hela höstens vattkoppsrunda på dagis kom turen äntligen till oss. Vi prickade dock alla tre barn under samma vecka men klarade oss mycket lindrigt undan. Sindre fyllde två år, Celine var tre och Marius fyra.
 
 
 
 
 
I slutet av januari förvandlades Marius och Celines rum från rosa till mint.
 
 
 
 
FEBRUARI 2013
 
 
  
 
 
Februari var en månad med mycket vardag. Jag höll mig mestadels i högstadiet, men hade också diverse kvällsarbete i form av vattengymnastik och barngymnastik. Jag har förträngt att Thomas till stor del av vintern höll sig utomlands.
 
 
 Fredagsfisket fortsatte och vi åt mycket fisk under vintern.
 
 
Det fanns mycket snö och vi skidade upp ett eget spår framför huset.
 
 
 
På jobbet planerade jag och Sara för pausgymnastik i skolan.
 
MARS 2013
 
 
 
 
 
I mars vällde det snö utan dess like.
 
 
Jag hade verkligen världens bästa jobb i mars! Det var alldeles fantastiskt väder - det var mycket snö och solsken varje dag. Jag varvade olika skolor med skidor och snöskor och livet började kännas lättare igen. 
 

 
I slutet av mars for jag iväg till Vuokatti med ett gäng från Jyväskylä. Det var en fördjupad kurs i olika skidsporter, men en kurs som var ren och skär semester för mig.
 
 
Hemkommen från Vuokatti var det fortfarande fantastiskt skidväder också i Österbotten. Jag lärde Celine åka slalom och vi njöt av tvåsiffrigt med plusgrader i Parra.
 
 
 
APRIL 2013
 
 
 
 
April var vedens månad. Klyven vi fick i julklapp var i flitig användning och Thomas hade inlett sin hemmaperiod.  Ungarna älskade att hjälpa till och vi ägnade många timmar i vedhögen. På jobbfronten hängde jag fortfarande mycket i högstadiet samtidigt som jag inledde Stafettkarnevalsträning på flertalet ställen.
 
 
 
 
 
 
En kväll gjorde vi en roadtrip till Kuckus och hämtade hem några silkehönor.
 
 
I april bestämde jag också för att vi minsann nog skulle ha den där webshopen. Thomas hade tidigare uppvisat skepsis, men han städade skräp ur uthusraden i flera dagar för vad som skulle komma att bli vårt cykellager medan jag satt timmar och åter timmar inne framför datorn och byggde upp vad som skulle bli Polkuped. April var till synes en produktiv månad.
 
 
Vi avslutade slalomsäsongen rekordsent i april i strålande väder.
 
 
Jag kunde ha gjort en årskrönika om enbart Sindres dagsovningar, eftersom han har en gåva att kunna somna varsomhelst, hursomhelst. En eftermiddag sent i april, satt vi och tittade på isen som höll på att gå ute på fjärden  medan Sindre somnade under en HellyHansen-tröja på bryggan.
 
 
April avslutade jag och Celine sedan med en Helsingforsresa där vi kombinerade ett besök hos Celines gudföräldrar med att gå på Barnmässan och träffa representanter från Isbjörn.
 
 
 
 
MAJ 2013
 
 
 
 
 
 
Första maj var det äntligen dags för att öppna upp nätbutiken och vi hoppade jämfota på köksgolvet när den första beställningen uppenbarade sig i registret.
 
 
Vår blev det också i år och vår är det minsann när strömmingsbåten ska sjösättas.
 
 
 
 
Lilla skubben på vinden var det följande utrymmet i tur att få sig en liten makeover och förvandlades sedermera till en till wc.
 
 
 
Marius fyllde fem och gamlafarmor var lika vårlycklig som oss andra.
 
 
Som sagt - det var vårkänslor all over the place.
 
 
Jag for på Stafettkarnevalen som hjälplärare.
 
Jag själv fyllde 27.
 
Vi fiskade.
 
 
Och allt var grönt, vackert och somrigt!
 
 
JUNI 2013
 
 

Dagen före skolorna
slutade, for vi äntligen iväg på en efterlängtad semester till Grekland! Med sex barn på fyra vuxna, var det en resa helt på barnens villkor men vi hade en helt fantastisk vecka på alla plan. Vi hängde mycket vid poolen och vid stranden, men gjorde också småutflykter och promenerade mycket i omgivningarna.
 
 
Barn målade.
 
Tidigt en morgon var jag med pappa och fiskade lax.
 
 
 
Vi deltog i en finsk, blåsig och ganska kaotisk picknick vid Strömsö.
 
 
Hade kvällsfotismatcher på gården.
 
 
Och cyklade.
 
 
 
Efter några veckors ledighet, påbörjade jag mitt jobb som simlärare och tillbringade upp till tio timmar om dagen vid simstranden - för de egna barnen skulle ju också simmas.
 
 
Jag var solbränd och gjorde nubbesik på torsdagskvällarna.
 
 
 
Och gäststugan såg ganska hemtrevlig ut.
 
JULI 2013
 
 
Ibland hade vi bara vrålmysiga ögonblick.
 
 
Vi gjorde den obligatoriska sommarutfärden till Stundars.
 
 
Men mest jobbade jag. Sommaren försvann och nordanvinden pinade i veckor. Luften var kall, vattnet var kallt men i skulle vi ändå. Jag frös och huttrade in i själ och hjärta och grävde fram handskar, mössa och stickasockor - mitt i juli.
 
 
En kusinbild vi tog som momma skulle ha, men fortfarande inte fått.
 
 
 
I slutet av sommaren fick jag igen ett par veckors ledighet som jag ägnade åt att sälja fisk och plocka mer bär än jag tidigare gjort i mitt 27-åriga liv.
 
 
 
 
Min studiekompis från Jyväskylä gifte sig.
 
Och så gjorde vi en snabbvisit ner till Pargas (och Nagu).
 
 
AUGUSTI 2013
 
 
 
 
Våra bärbuskar dignade av bär och jag syltade och saftade för brinnkära livet.
 
 
 
I tanken började jag dock förbereda mig för höst, rutiner, dagis och arbete.
 
 
 
Besökte otaliga sommarloppisar och gjorde bättre fynd.
 
 
 
Ungarna var blonda och solbrända.
 
 
 
Och jag fyllde förändringen tid fullt ut och klippte lugg.
 
 
 
SEPTEMBER 2013
 

September var kanske
årets bästa månad. Efter en ganska chockartad start tillbaka till vardagen i augusti med jobbiga dagislämningar, praktikdagar i kombination med arbete och mycket nytt folk omkring mig, stabiliserades livet lite igen i september. Vädret var fenomenalt, myggorna hade försvunnit och värmen totalt lagom. Kväll efter kväll sa jag nu kan det inte bli bättre, men de fina dagarna radade upp sig som på ett pärlband.
 
 
September blev starten på en mycket aktiv vandringshöst.
 
Vi varierade med att söka cacher.
 
Livet var Bullerbyn.
 
 
Att vandra och göra utflykter tillsammans med barnen blev mitt sätt att koppla av från de intensiva arbetsveckorna. Jag drog ner ytterligare på mitt bloggande och funderade mycket på bloggens fortsättning. Här är jag dock fortfarande, hehe.
 
 
OKTOBER 2013
 
 
Oktober var en ganska sömnig, lite tråkig månad. Jag orienterade med eleverna i skolan och satte oerhört mycket fritid på att skapa material och placera ut kontroller. Det var mest bråttom från ett ställe till ett annat men jag började bli ganska varm i kläderna. 
Vi fortsatte att runda alla de naturstigar och vandringsleder som finns i vårt närområde. En dag gjorde vi en lyckad utflykt till Panike, där vi fick Bodvattnet runt.
 
 
Jag sa ju att det inte var så mycket annat än skog den här hösten.
 
 
NOVEMBER 2013
 

Nånstans här började
mina krafter ta slut. I mörkret, i regnet, i stormarna. Det var tungt till dagis på morgnarna. Det var tungt från dagis på eftermiddagarna. Tungt att hänga kläder, tungt att laga mat, tungt att läsa saga, tungt att orka vara glad. Thomas var endast ett fåtal dagar hemma men alla kämpade sammanbitet ihop, även barnen.
 
Och ofta glömmer jag att vi också snurrar webshoppen. Den ska få mer kärlek och prioritet 2014!
 
 
 
 DECEMBER 2013
 
 
Och så äntligen december. Jag brukar vara utled krönikan när jag nått hit. Men alltid lika förundrad över hur mycket man hinner göra under ett år - och förundrad över vilka ögonblick som etsat sig fast i minnet. I december lättade lyckligtvis arbetsbördan. Kurs efter kurs slutade, lektioner föll emellan. Men jag hade ännu en stor tent framför mig som jag läste på, otaliga timmar. Jag fick göra avkall på alla julföreberedelser - kämpade emot pepparkaksbak och lussebullar i Facebookflödet. Läste tills ögonen brann, sov en stund på köksgolvet, läste vidare. Allt annat gick på rutin, inget utrymme för något extra. Ingen kärlek, ingen omsorg. Mycket tårar och mycket envishet. Hatade mig själv som mamma.
 
 
 
Sen kom jag i mål till slut. Tom och utpumpad. Tankade julledighet, fotmassage och sömn. Reste mig igen. Och nu kryper det i kroppen igen. Rastlös och otålig. Oförskämt färdig för att ta mig an ett nytt år. 
 
 
 
 
 
 
Summa summarum: Det har varit ett okej år. Det har varit ett tungt och intensivt år. Det har varit ett år utan vare sig dalar eller toppar. Och det har varit ett år där vi på riktigt steg in i ekorrhjulet. Ett år ganska harmlöst och förutsägbart men kryddat med en massa härliga ögonblick, stunder och småutflykter.
 
Samtidigt var det mitt första riktiga arbetsår. Jag fick någon sorts lön under nästan alla årets månader och efter år av studiestöd och vårdledighet, utgjorde detta en märkbar skillnad. Det var utvecklande och inspirerande att äntligen ha en riktigt(a) arbetsplats(er). Det var stimulerande och peppande med kollegor. Jag var hungrig och hade stor lust att lära mig. Och jag fick göra så oerhört mycket roligare saker under bara ett år - och bara sådant som jag verkligen älskar att göra.
 
Dock, med facit på hand, blev totalbelastningen för stor. Ett år fyllt av så många nya saker i kombination med studierna och det faktum att jag var långa perioder ensam med barnen, gjorde att slutet av året höll på att ta kol på mig själv. Jag var så trött att jag knappt skulle mäkta med mig själv - ändå var det mig själv jag lade längst ner på listan.
 
Men barnen växte och blev självständigare. De började ha egna kompisar och blev bättre på att sysselsätta sig själva. De fortsatte bråka, stöka ner och tjata. Och de hade sina utvecklingsfaser och var ibland alldeles ljuvliga och ibland totalt hopplösa.
 
 
Tack för i år och ett lyckosamt nytt år önskar jag er!
 
13 kommentarer

Solglimten.

 
 
Den hade inte kunnat komma lägligare, den här dagen. Uttråkade och rastlösa som få. Nästan trött på ledighet, nästan en längtan till järnen i elden, fulla händer och tider att passa. Utleda regnet och bristen på aktiviteter. Men så såg vi en antydan till solglimt bakom träden. Vi samlade till ett kort soffmöte, ringde Pernilla som alltid är klar på fem röda, kastade oss ur pyjamas, rörde ihop en plättsmet, klädde oss i julklappsunderställ och Isbjörn, kastade oss i bilen inom loppet av nästan en halvtimme.
 
Och barnen galopperade överlyckligt längs den välbekanta stigen. En veckas överskottsenergi sprutade ur öronen, ögonen glittrade, kinderna rosades. Den tunga, dåsiga känslan försvann ut genom kroppen samtidigt som fötterna trampade över rötterna och vinden blåste ljum i ansiktet. Ljum midvintervind.
 
Timmar - som blev flera, senare, i en doft av rök vi vandrade hemåt igen samtidigt som solen försvann bakom våra ryggar. Magar fulla av plättar och laxröra. Mycket gladare, mycket snällare, mycket fogligare. Lite mjukare i rösten och rörelsen. Det behövde vi mycket idag. En solglimt.
3 kommentarer

En annan dag.

 
Jag var nog inte riktigt beredd på den här dagen, ändå. Efter några mycket sköna dagar när jag kastat upp fötterna i famnen om kvällarna, puffat i sidan om morgnarna och mumlat Sindre har vaknat nu och fått kaffet bryggt åt mig på eftermiddagen. Någon annan som har kånkat vedkorgarna fram och tillbaka mellan lidret och huset i duggregnet. Som dragit byxbenen över stövelskaften och som lyft sovande mjuka, varma och tunga barn i sina rätta sängar på kvällarna vid elva.
 
Vi är tillbaka i vardagen, jag och barnen - men ändå inte helt. Vi är lediga från jobb och dagis en och en halv vecka till innan vårterminen kör i gång med dunder och brak. Ett schema utan utrymme för sjuka barn som sträcker sig till mitten av maj. Men som går mot ljuset, hela vägen in till mål. Men först ska bordet stå dukat morgon, middag, kväll. Jag ska veckla ut tvättställningen igen som enda gången under året var bortstädad, tjata om påklädning, bli irriterad på alla småstrider, plocka hobbypärlor från golven och slutligen stupa över dammsugaren. Den trygga, välbekanta småbarnsvardagen. Några dagar till med massor av tillsammanstid, några dagar utan krav, prestation och ansvar.
 
Så vacker solen var idag. Så kall var vinden. Vi cyklade utan mål och hamnade till havet som svallade blått och bröt iskanten bit för bit. Envist motarbetandes vintern. Svängde om, med fart i ryggen till det varma Kolebackköket, för att fira en systerson som blev ett. Dagen är så kort, kvällen så lång. Än en gång vi skjutsade pappan till stan. Än en gång ett hejdå.
5 kommentarer