Sindre och dagvård.

 
Sindre är ju inte i dagvård. Dels av ren egoistisk och ekonomisk orsak - vi kan lyfta vårdbidrag för honom. Dels för att vi också vill ge honom samma möjlighet att vara hemma i lugnet* och tryggheten som Marius och Celine fick. Marius ända tills han var över fyra, Celine tills hon var tre.
 
Och vilken lycka att få ge honom den här ensamtiden hemma! Han njuter så fullständigt när huset tystnar och allt bara kretsar kring honom. Han plockar med leksaker, läser böcker och bygger med legoklossar. Det lyser i hans ögon, han sjunger sånger och pratar oavbrutet. Han är så glad och så nöjd och så harmonisk.
 
Det går för att vi pusslar med tiden. Jag har suttit och skrivit en rapport hela förmiddagen. Sindre har svansat på över golven - men har inte stört. Ibland kommer han och vill sitta i famnen en stund förrän han åter hasar ner på golvet och fortsätter med sitt. På eftermiddagen ska Thomas ta med honom på ärenden och jag ska få jobba en stund i fred. Och så hjälper ju momma. Ungefär två dagar i veckan hänger han med sin gamlamormor och det är så roligt att se glädjen hos dem båda. Hon som ändå sitter ensam hemma är så glad över hans sällskap.
 
Sindre är så kravfri. Han kräver ingenting. Bara man är där. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi klarar att reda ut samma arrangemang också under våren för vi har inte ansökt om dagisplats åt honom ännu. För han är så lycklig nu.
 
 
*beroende på hur man definierar ordet 'lugn'
11 kommentarer