Sindre och dagvård.

 
Sindre är ju inte i dagvård. Dels av ren egoistisk och ekonomisk orsak - vi kan lyfta vårdbidrag för honom. Dels för att vi också vill ge honom samma möjlighet att vara hemma i lugnet* och tryggheten som Marius och Celine fick. Marius ända tills han var över fyra, Celine tills hon var tre.
 
Och vilken lycka att få ge honom den här ensamtiden hemma! Han njuter så fullständigt när huset tystnar och allt bara kretsar kring honom. Han plockar med leksaker, läser böcker och bygger med legoklossar. Det lyser i hans ögon, han sjunger sånger och pratar oavbrutet. Han är så glad och så nöjd och så harmonisk.
 
Det går för att vi pusslar med tiden. Jag har suttit och skrivit en rapport hela förmiddagen. Sindre har svansat på över golven - men har inte stört. Ibland kommer han och vill sitta i famnen en stund förrän han åter hasar ner på golvet och fortsätter med sitt. På eftermiddagen ska Thomas ta med honom på ärenden och jag ska få jobba en stund i fred. Och så hjälper ju momma. Ungefär två dagar i veckan hänger han med sin gamlamormor och det är så roligt att se glädjen hos dem båda. Hon som ändå sitter ensam hemma är så glad över hans sällskap.
 
Sindre är så kravfri. Han kräver ingenting. Bara man är där. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi klarar att reda ut samma arrangemang också under våren för vi har inte ansökt om dagisplats åt honom ännu. För han är så lycklig nu.
 
 
*beroende på hur man definierar ordet 'lugn'
11 kommentarer

Puffen.

Jag gick med i kommunens Folkhälsanstyrelse ikväll. Känner att det tangerar mycket av vad jag vill och kan vara med och utveckla. Och Folkhälsan är så himla mångsidig. Det är både barn och gamla. Det är mat och motion. Det är mobbning och välmående. Det är utbildning, service och omsorg. Och säkert så himla mycket mer. Som till exempel den här föreläsningen som jag tycker är aktuell för alla som har med barn att göra. Kom på den i Korsnäs på tisdag. Jag ska.
 
 
0 kommentarer

Bilder och bildtexter.

Hmm, det är inte alltför mycket röd tråd här nu. Det är mest ta bilder, titta på bilderna i kameran och blogga om bilder. Här är några från de senaste dagarna.                                                                                                                      
 
 
Sindre har nu blivit 1 år och 9 månader. Fattar inte att rumpnissen snart ska fylla två. Konstaterade i veckan att han ju orkar gå hur långt som helst och att allt som heter behov av vagn snart är ett minne blott. Eller vi behöver säkert den ännu den här vintern, eftersom han helst sover ute i vagnen.
 
 
 
En av topp tre i kategorin bästa känslorna som finns, är när rösten bak på ryggen tystnar och man känner ett huvud som lägger sig till rätta mot skulderbladen, och hur man hör när andningen blir lugn och djup. Då känns det som man skulle kunna promenera ända till - ja, nånstans, så länge det är alldeles stilla.
 
 
 
 
Skidpremiär för i vinter har också gjorts. Och det var ju i alla fall mer vitt än grönt.
 
 
 
Det var vackert nere vid sjön ikväll. Vattnet var alldeles spegelblankt och en tunn hinna av is höll på att lägga sig över fjärden. Skulle bara önska att man kunde hoppa över november och få invänta vintern på riktigt. Nu känns det mest som vädret retas med att vänta bara tills du får hänga overaller som det droppar ur byxbenen ur igen i övermorgon.
 

Bröddeg på jäsning framför brasan.
 
 
 
Celine har fått en ny kofta som gamlamormor har stickat - likadan som Maria också stickat åt sina döttrar. Och nu ville hon ha någonting nytt att göra och jag funderar på en pippitröja åt Marius - eller har någon av er sett någon speciellt fin tröja med mönster därute i bloggvärlden?
 
Sen var det slut.
8 kommentarer