Dagens solskenshistoria från VR.

Jag befarade ju lite den här dagen. Hemresa. På en fredag. I en snöstorm. Med tåg. "VR skulle inte behöva sätta in högre beredskap" - de skulle nog rida ut stormen, stod det i tidningarna häromdagen. Tjoho, suckade jag när jag hoppade på ett proppfullt rutitåg kvart över två i Jyväskylä där alla inte hade sittplats. Intercityt kom aldrig.
 
Men så gick ändå allt snabbt och smidigt och det var trots allt en ganska gemytlig resa till Tammerfors.
 
Där var det kaos! Alla tavlar blinkade inställt, försenat, ersatt med bussar, inställt, försenat, ersatt med bussar. Ankomsthallen var proppfull. Folk frös. (Tur att jag själv har så mycket mellan öronen att jag hade klätt mig för arktisk kyla.) Högtalarna ropade oavbrutet ut problemen i Helsingfors. Mitt tåg var två timmar försenat. Om det ens skulle komma. Trängde ner mitt arsle mellan två andras på en bänk och funderade lite uppgivet vad jag skulle göra. Stockmann på andra sidan gatan kanske? När skulle jag ens komma hem ikväll?
 
Men så såg jag att det skulle komma ett tåg från Helsingfors en stund senare i alla fall. Förvisso det också många timmar försenat men ändå på väg norrut. Och jag sprang upp till perrongen när ett überlångt pendolinotåg tyst rullade in på rälsen. Och konduktörerna stod och ropade att alla fick hoppa på och att man fick sitta på alla lediga platser som fanns. Jag kunde inte riktigt tro att det var sant, men en dryg timme senare var jag i Seinäjoki. Och mellan Seinäjoki och Vasa fanns det ingen snö. Så kom jag hem precis som jag skulle. Också höstens 24:e tågresa mellan Vasa och Jyväskylä. Tycker VR förtjänar ens lite kärlek idag.
1 kommentar
Christina

VR verkar inte vara så dåligt trots allt.

Svar: Och jag måste säga att det var bra information och trevlig och icke stressad personal hela vägen idag. Bra där.
Eva - Kakkakaffe