Den långa dagen.

Voi söta du, fatta att det snart är över! Och att vi kommer utkörande till Molpe-beachen!
Jag skulle unna dig att inte behöva längta mer. Ändå var jag tvungen att småle åt att någon annan än jag har lust att springa för att det går så långsamt att gå :)
Jag skickar dig en stor kram! Men snart,snart får du krama om de fina igen!
(Själv tycker jag nog ännu dina lärare är riktiga ---- som inte kan flexa ens lite. )
Själv har jag nästan lite överdos barn. ;) Fast mest längtar jag bara efter att få springa. Nå, nu är det bara några dagar kvar. :)
Linn:
Jaa, det är ju nog det. Och jag ska sååå vara på beachen i sommar.
Mia:
Jag tycker det är världens tråkigaste att "gå ut och gå" ensam. Men igår behövde jag lite frisk luft :)
Melli:
När är ditt över då? Du har då kämpat också. Nå, min lärare hamnar att stå ut med att jag smiter 2-3 minuter för tidigt varje gång för att jag ska hinna med tåget, fast det uttryckligen sagts att man inte får sluta för tidigt för att hinna med tåget. Sånt är livet.
Bra att få längta ibland för då vet man vad saknad av det mest kära i livet är. Plötsligt inser man hur fina barn, man och släktingar man har och hur lycklig man är. Skrämmande att allting också kan hänga på en skör tråd.
Ja och du missar säääkert nåt livsviktigt på de tre minutrarna. ;) Jag brukade också gå några minuter tidigare då jag gick i aftongymnasiet medan Tripp var liten.Bussen gick två gånger i timmen och skolan tog ju slut först åtta, så det hann bli läggdags då han var och skötas hos mina föräldrar.
Han kommer väl hem lö-sö natten om jag förstått rätt. Har faktiskt inte talat med honom mer än en gång förra veckan. :/ Jag surar. ;) O inte har han ringt heller. Fast Tripp har ringt honom ett par gånger för leksaksbeställningar. :D
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!