På 18 timmar.

Man hinner så mycket på en dag ändå och mina blogginlägg ploppar upp allt senare. I morse befann jag mig i Kolebacken i fiskhuset. Sedan kom jag hem och lagade makaronilåda åt ungarna. Sen körde jag ner till Jämijärvi och hann jobba ett arbetspass. Och nu har jag varit i bastun och simmat i brunt insjövatten.
 
Längs väggen fanns långt över tio loppisskyltar. Paffbitar uppspikade på lyktstolparna och slarvigt skrivna med svart tusch. I små, små samhällen som började och slutade efter några hundra meter. Jag besökte tre (måste ta några till på hemvägen). Och det var precis sådana som man läser om i inredningstidningarna när folk hittar en matta för 30 kronor eller Arabiaporslin för 40 kronor. Men ett gav mig också rejält ont i magen. Det var i Isojoki där en äldre man samtalade med butiksinnehavaren och jag lystrade till när det blev tal om dagens unga och den bristande uppfostran. Samtalet styrde dock snabbt in på svenskan och de svenskspråkiga, som skymfades totalt mitt framför mina ögon och jag kände bara hur pulsen steg medan de diskuterade hur svenskan enbart skapar problem i det finska samhället. Och sen kunde jag inte hålla mig längre utan presenterade mig som Eva Finlandssvensk på svenska och talade om för dem att de minsann hade en snedvriden syn på världen och hur jag som svenskspråkig precis var på väg på jobb för finskspråkiga. Sen sa jag adjö och hjärtat bara dunkade i bröstet när jag satte mig i bilen och körde vidare. Jag hade för första gången mött sådana.
 
Fast här är det härligt. Alldeles underbara ungdomar. Och dukat bord sex gånger om dagen. Nästan som semester.
10 kommentarer