Tillbakablicken 2012

När jag skulle börja skriva den årskrönikan, var min första tanke - men vad har vi gjort då? Det här blev ju första året som vi inte var gravida, inte födde barn, inte köpte hus och inte reste - det som vi gjort de senaste fem åren.  I stället bosatte vi oss. Vi skapade oss ett hem med en egen tillvaro. Vi var friska, vi blev hemmakära och vi njöt av vår egna plats. Men 2012 blev också året då jag satsade mer på mig själv - jag hann göra mycket för min examen och jag tjänade efter många år på enbart låg föräldrapenning, hemvårdsstöd och studiestöd, mina egna pengar. Dessutom gjorde jag en laseroperation för ögonen, jag fick perfekt syn och mina ögon slutade äntligen klia och vara röda. Och så satt jag hundratals timmar på tåget mellan Vasa och Jyväskylä.
 
Vi började även fundera rätt mycket på konsumtion och gjorde flertalet val i en miljömedvetnare riktning. Vi började kompostera, vi shoppade ytterst lite, vi körde budgetmånad, vi skaffade höns, vi gick med i matring med ekologiska frukter och grönsaker och vi köpte så gott som allt kött från en uppfödare i grannbyn. Men året innebar också att händerna fortfarande var fulla med barnens behov och det blev ett evigt pusslande med allas tider. Vårt kontaktnät var oumbärligt och utan familjens hjälp skulle tillvaron säkert kraschat. Vår gemensamma vuxentid förblev minimal men vi strävade på varsitt håll mot ett gemensamt mål och hade oftast våra bästa pratstunder i telefon. Och liksom jag tänker varje år när jag ska göra den här årskrönikan; det här året ska jag göra den kortare än förra året. Jonej. Nedan följer ett evighetslångt inlägg. Tack för att ni hängt med mig ännu ett år och förlåt för alla stavfel, marginalfel och bildtexter som hoppar lite här och där.
 
 
I mitt allra första inlägg för 2012, fanns den här bilden. Det nya året inledde vi i ett reportage i Vasabladet och Sindre var minimal och nyvaken. Vi brukar i övrigt inte fira nyår desto mer och vi körde igång det nya året i maklig takt i Gula huset.
 
 
 
 
Den här bilden kändes beskrivande. Händerna var fulla av barn och barngöra och jag såg ganska trött ut trots ett långt jullov.
 
 
 
 
 
Vi höll på att ställa i ordning i sakta mak i huset och efter att ha tillbringat december månad i huset, packade vi våra väskor och for tillbaka till lägenheten i Jyväskylä för sista gången.
 
 
Vi tillbringade våra två sista veckor i stan som familj. Vi gick på redskapsjumppan för sista gången. Vi sa hejdå åt barnen och personalen på öppna dagiset. Vi besökte stan sista gången. Vi pulkade sista gången och vi skidade sista gången. Om det är något jag saknar från Jyväskylä så är det det här.
 
 
 
I övrigt gjorde vi inte så mycket annat än packade. Kändes som sakerna aldrig tog slut.
 
 
Den sjuttonde januari kom sedan flyttbilen på kvällen. Vi åt den allra sista måltiden på en plastlåda på köksgolvet. Sen tog Thomas barnen med sig och körde efter lastbilen. Och jag lämnade. Det var ett av mina sorligaste ögonblick i mitt liv och tårarna bara rann i flera dagar. Jag bodde kvar i lägenheten till den sista i månaden. Hade en madrass på govlet som jag sov på. Mitt liv som pendlare hade börjat
 
 
.
 
 
Thomas blev alltså hemmafar på heltid medan jag blev helgmamma. På söndagkväll for jag, på fredagkväll kom jag hem. I slutet av januari fyllde Sindre ett år och jag missade hans allra första födelsedag.
 
 
FEBRUARI
 
 
 
 
På helgerna när jag var hemma försökte jag hitta på saker tillsammans med barnen. Thomas var ofta på diverse skidtävlingar eller jobbade, och timmarna vi såg varandra per vecka var minimalt.
 
 
 
 
 
Myyyyyys.
 
 
 
Jag studerade mycket och bloggade lite i veckorna. Gick till universitetet klockan åtta på morgnarna, kom hem ungefär samma tid på kvällarna. Sov sedan tio och elva timmar per natt och ändå var jag trött som en urvriden trasa. Led av kronisk trötthet hela våren. Gjorde ca. 50 studiepoäng på våren, vilket är mycket då vi har så mycket närvarokurser. I februari flyttade jag in i Jennas lägenhet och bodde där tills maj.
 

När jag var hemma, var Sindre grymt mammig. Tyckte ändå att ungarna tog våren bra, trots att jag satt och torkade tårarna ända till Laihia varje gång jag for och de förstås saknade mig. Vi betade av vecka för vecka och Thomas skötte karusellen hemma alldeles utmärkt. Däremot blev det allt mer definitivt att hans skidkarriär var påväg mot sitt slut. Det fanns inte tid, det fanns inte ork, det fanns inte motivation.
 
I februari hade vi också Norgebesök.
 
 
 
MARS
 
 
 
 
I mars började vår ved ta slut, trots att vintern ännu var i full gång. De vackra vinterdagarna radade upp sig och vi var flertalet gånger ut på isen och skidade. Sindre har varit en suverän sovare - sovit varsomhelst närsomhelst.
 
 
 
Ja, av bilderna att tyda, var vi tydligen ute hela mars månad.
 
 
APRIL
 
 
 
 
 
Och sen kom våren! Det blev ljust, det blev varmare och jag hade en månad med mindre studier.
 

Ungarna var påskhäxor en solig och vacker aprildag.
 
 
Det fanns dock snö kvar länge i slalombackarna i Jyväskylä och nere i april var vi ännu och åkte i kvällssolen.
 
 
Det blev högsäsong för sparkcyklarna och vi hade fullt i händerna med att skicka beställningar. (Cyklar får man övrigt köpa när man vill av oss och sparkcyklar har vi nu ständigt i lager. Till våren kommer vi att börja sälja barncyklar i 12, 16, 18 och 20 tum i allt större utsträckning. Deras barncyklar håller nämligen samma höga klass som sparkcyklarna.)
 
 
Och det var sedvanliga vardagsbestyr dagarna i ända. April blev månaden familjetid och återhämtning och vi njöt av att vara ute och jobba på gården. Det var lite förälskelse över hela april.
 
MAJ
 


 
Maj. Då var jag så trött, så uppgiven och i sådant stort behov av sommarlov och ledighet att jag höll på att gå sönder. Och den där lyckan då jag sista gången satte mig på tåget mot Vasa för våren, var obeskrivlig. Tillsammans med Heidi firade vi med glass på perrongen i Seinäjoki och en stor tyngd lyftes av mina axlar.
 
 
Våren blev grön, vacker, varm och alldeles underbar.
 
 
 
Vi svansade mest på i hemknutarna och kämpade hårt med vårt grönsaksland som sedermera blev pannkaka med världens tisteläng.
 
 
På övre våningen fixades väggar till den lilla aulan och Sindre fick ett eget rum. Han flyttade således också samtidigt ut från vårt sovrum.
 
 
Månaden avslutades då vår yngsta syster blev student och vi låtsades att det var varmt, trots att det kanske bara var åtta grader eller något.
 
 
JUNI
 
 
Vi gjorde ingen resa alls förraåret och det kändes jäkligt skönt. I stället turistade vi mycket i vår näromgivning. Bland annat i Kristinestad.

Också i Bergö.
 
 
Vi hade i stället fullt i händerna med att klippa gräs och pynja i rabatter. Och Thomas masserade och jag lagade fiskröra och sålde fisk på sommartorget.
 
 
 
Trots kall sommar, vistades vi mycket på simstranden - ofta var vi ensamma. Här var det väl 14 grader i vattnet.
 
 
 
 
Midsommaren firade vi i Nykarleby hos vårt fadderbarn. Hade en heldag då vi bara åt och slöade på deras terrass. Vädermässigt hörde det säkert till en av sommarens få toppdagar.
 
JULI
 
 
I juli tillbringade jag en dryg vecka i stillsamma Jämijärvi som ledare på ett sommarläger för personer med funktionshinder. Var en mycket givande och lärorik vecka och samtidigt nästan semester.
 
 
Norgekusinen hälsade på i Molpe igen och Sindre var ganska brun.
 
 

Tillsammans med mina forna jumppalärarklasskamrater från Jyväskylä var vi på Pori Jazz, vilket förblev en av höjdpunkterna på hela sommaren.
 
 
Suvi från Helsingfors spontanbesökte oss dagarna därefter och vi tog henne på en rundtur i Syd-Österbotten. Hon fascinerades av alla röda bondstugor och att alla skyltar var på svenska.
 
Vi fick vår tupp och de första hönsen.
 
Och vi åt ute ibland. Somliga i fleece, somliga i pyjamas och andra helt näck. 
 
 
 
AUGUSTI
 
 
Vi fick äntligen Sindres rum tapetserat och färdigställt.
 
Vi kalasade.
 
Vi plockade en massa bär och kokade saft.
 
Och så gick jag på auktion var och varannan helg. En lördag var vi till Kurikka och därfrån ropade jag bland annat in den här söta byrån.
 
SEPTEMBER
 
Hösten var på inkommande och sommarens barrumpsspringande gav resultat - Sindre var torr och en eftermiddag mötte mig den här synen när jag kikade ut genom dörren för att se vad barnen höll på med. Den här dagens temperatur är för övrigt svår att gissa sig till.
 
September var en månad med mycket förändringar i vardagslivet. Marius och Celine började på dagis och jag fortsatte mina studier i Jyväskylä. Allt var rätt tungt och jobbigt före vi kom in i de nya rutinerna och vi hade långa jobbiga nattningar om kvällarna. En plats att somna på blev bakom bokhyllan i vardagsrummet.
 
 
 
September kom ändå att bli en av årets bästa månader. Eller rättare sagt, septemberhelgerna. Vi hade ju plågsamt mycket myggor hos på sommaren och först när de försvann på höstkanten, kunde vi börja njuta av att vara utomhus igen.
 
 
Vi var många gånger till Öjberget. Vi älskade att äta ute och vi älskade att gå i skogen.
 
 
 
 
 
Sen började det ju regna och det regnade resten av hösten och jag var avundsjuk på alla som hade tvättstuga, grovkök och torkskåp. Vi hade väldiga översvämmningar på gården men detta avhjälptes senare när det grävdes ner ett rör under vägen och vi dikade. Jag bloggade för övrigt väldigt lite den här månaden - jag bodde i universitetsbiblioteket i stället.
 
OKTOBER
 
I skolan var det dock mycket roligheter. Vi paddlade, vi orienterade och vi klättrade. Prövade på bouldering för första gången och var limin i musklerna en vecka efteråt. I mitten av oktober minskade dagarna per vecka jag behövde vara i Jyväskylä och jag flyttade ut från Laura. Började istället jobba mer.
 
På helgerna ägnade vi oss åt vårt nyfunna intresse; geocaching. Plockade rätt snabbt alla cachar som finns i närområdet och som var passliga att ta tillsammans med barnen - nu borde vi bara vidga våra vyer ytterligare.
 
 
I oktober föll också den första lilla snön och marken var faktiskt mer vit än grön när Marius och Celine gjorde säsongens premiärtur på skidor.
 
NOVEMBER
 
Året som gick innebar inte de renaste ungarna.
 
Vad hände egentligen i november? Vi kämpade väl iväg till dagis på morgonen, jobbade på dagen, pendlade till Jyväskylä, tvättade och plockade på kvällen, samtidigt som jag kliade mig blodig. Dag ut och dag in. Nåväl. Vi fick i alla fall tillökning i form av två höns och en tupp, vi firade farsdag och ja, det var nog en rätt händelselös och tråkig månad. Körde runt till de flesta högstadier i Österbotten och hamnade hastigt och lustigt som föreläsare på en sextemadag i Jakobstad. Pratade då mycket om det här, så råkade vara brännhett just då.
 
 
DECEMBER
 
 
December då. Äntligen december! Äntligen slut på skolan! Äntligen snö!
Huset låg inbäddad i en vykortsidyll och vi pyntade för julen.
Tillbringade en helg i Pargas men dessvärre var det bara farbror Jonas som var hemma.
Förverkligade mina barndomsminnen genom ett luciatåg som kanske inte motsvarade mina egna förväntningar, fast rätt sött och mysigt förblev ändå minnet.
Våra höns började värpa ägg och med fem ägg om dagen behöver vi inte längre köpa ägg.
 
 
Och sen blev det jul med allt vad det innebär. Och nyårsafton bjuder inte mer något mer än någon annan dag - utom kanske att vi beställer hem pizza ikväll, jag och kidsen. Gott nytt år på er!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13 kommentarer

What I do.

Hur många timmar det tar att göra en årskrönika? Många.
2 kommentarer

Inte så illa.

 
Nå, idag satte vi ut ungarnas nät under isen. Får se då om vi får något av värde eller om vi får dras med mörten. Vackert var det hursomhelst i solnedgången. Nu: Disco ikväll igen.
 
8 kommentarer