Aftonen.

Så kom måndagen som jag gått och väntat på i över en vecka. Bästa familjen Kurunmäki skulle komma hit - vi skulle få träffa vår blivande guddotter för allra första gången, vi skulle grilla och barnen skulle leka. Så står Marius där och spyr i badrummet på morgonen. Halleuja.

Jahapp, vad gör man då. Tja, vi fick i alla fall systern med sambo att komma hit och äta upp köttet. Vi fick sand till sandlådan (lyckliga barn!), jag fick ett himla trevligt vinstpaket på posten och så skrotade vi runt på gården i stövlar och trädgårdhandskar och förtjusades över scillor och rykande komposter, steg upp trädgårdsland och planterade rosenbuskar. Sånt som vi numera ägnar alla dagar åt samtidigt som verklighetskänslan fortfarande inte har kommit ikapp oss. "Åh, kom och titta - nu kommer det upp någonting ur marken här." "Åh, kom och titta - det bor fåglar i holken." "Åh, kom och titta, nu är det 40 grader i komposten" och man börjar onekligen undra om man är från denna planeten.

Så måndagen gick väl ändå an. Trots en spya och en hall full med sand (hmm, hade inte dividerat med den följden).
1 kommentar
Petra

Magsjuka kommer aldrig lägligt, tvärtom alltid extremt olägligt. Lille L här hemma hade sitt första "magafar" för nån vecka sen. Gissa om det inte var just den helgen jag både hade jobbfest och inredningsparty inbokat... Men vad gör man?! Avbokar och skjuter fram. Och de stackars små sen, inte kul att spy och må illa.