En novembertradition som bryts.

För tre år sedan.

För två år sedan.


För ett år sedan.


I femton års tid har jag varit till Lappland minst en vecka på förvintern på skidläger. Jag var inte mer än tio år när jag var första gången på föreningsläger till Ukkohalla. Sen dess har det blivit otaliga läger, otaliga träningstimmar och otaliga skidkilometrar. Lägerlivet ligger mig så varmt i minnet och jag kommer aldrig att glömma de intensiva veckorna som vi bodde många flickor tätt inpå varandra i en liten stuga, berget med skidskor innanför dörren, svettstanken som kom emot en när man öppnade dörren till torkskåpet och alla timmar man suttit och tittat på teknikgenomgång. Just de där Lapplandsveckorna hör till mina bästa idrottminnen. Och sen efter att jag själv slutade satsa, så var jag med som tränare ett par år och efter att barnen kom har vi hängt med Thomas. Marius har redan hunnit med tre Lapplandsresor och Celine två och hon firade då sin tvåmånaders dag i Lappland för två år sedan.

Men i år blir det inget. Och det är skittråkigt. Thomas åker upp själv så fort det kommer snö, men jag slipper inte på grund av skolan. Så ikväll har jag suttit och tittat på gamla Lapplandsbilder och hoppas att det ska kunna bli en vårvecka i mars/april i stället.
12 kommentarer