Kråkklänningen, två.



Jo hej. Jag sitter här och
är upptagen med kråkklänningen. Ni tyckte jag skulle korta den och det tyckte jag också var en bra idé. Men nu är jag ju ingen Hanna som syr sin egen galaklänning eller Malin som är yrkespysslare, utan bara en Eva som är totalt ointresserad av handarbete, som saknar tålamod och som bara ryser av tanken på sidentyget i mina torra rivjärnshänder. Och jag har tråcklat kjolfanskapet hela kvällen och kommit en futtig fjärdedel och konstaterat att saxen vore det enda rätta men att jag saknar mod att börja klippa (!) sönder en klänning.

Det är det jag har funderat över denna sista novemberkväll, efter att ha fått terminens sista inlämningsuppgift inskickad. I stan köpte jag fyra krukor, soppåsar och ett knackkorvspaket.
10 kommentarer

Humöret.

Idag hade vägbelysningen ännu inte släckts när jag cyklade hem från skolan vid tolv - så mörkt är det. Snön är ett minne blott och regndropparna rinner frenetiskt nerför fönsterrutan. Och så var vi utan elektricitet i morse. Jag grävde ljus ur flyttlådan och suddade fötterna framför mig för att inte få falla ihjäl mig på allt som ingen plockat upp. Det gick inte att dammsuga, det gick inte att diska, det gick inte att tvätta, det gick inte att titta på tv och ungarna gnällde så öronen höll på att ramla av - det var inte bättre förr.

Nu ska jag fara till stan - ensam. Jag drack just en kaffekopp med grädde, ifall det på något vis skulle ha varit en humörhöjare och så är det omöjligt att fotografera inomhus längre.
8 kommentarer

Dagen i svartvitt.

Okej. Så här såg det inte ut när jag halkade upp för den långa, branta backen med Sindre under armen (hur jag nu sen tänkte när jag lämnade bärselen hemma) för att han inte hölls i pulkan och de två andra jonen som vägrade lyfta på arslen och ens samarbeta lite då gångbanan var sandad likt en grusväg. Sedan handlade jag mat med dem i fyrans rusning och det bara skramlade i kurvorna när de rejsade mellan butikshyllorna med sina minikärror. Sen är det alltid samma bekymmer när man ska plocka i matkassarna; Celine springer bort och ut ur affären, Marius springer efter för att stoppa henne och jag får lämna allt för mina fötter och rusa efter. Det andra bekymret är sträckan mellan parkeringsplatsen och lägenheten; hur man med två händer får tre barn och tre matkassar in och hem utan att få nervsläpp. Sindre har förresten en lång vinter framför sig - har någon ett par Kuomastövlar i storlek 20 att sälja, så finns en köpare här.
19 kommentarer