En halvtimmes lunch.

Vi kommer hem från jumppan. Tre barn början gnälla så fort jag parkerat cykeln. De är trötta och hungriga. Jag tar Sindre under armen och så får de andra två komma masandes uppför trapporna i egen takt. Jag hoppar ur skorna och sliter av mig mina tröjor - svetten bara rinner efter den sista uppförsbacken. Beordrar Marius och Celine till badrummet för att tvätta sin händer, kastar en nyckelknippa åt Sindre på golvet och börjar snabbt skala den kokta potatisen från igår. Sen sätter jag kniven i handen på Marius för att skära potatisen i bitar och ställer Celine framför spisen för att röra i stekpannan. Jag plockar samtidigt ur kött- och morotsbitar ur gårdagens gryta och förbereder Sindres portion. Sätter sedan honom i stolen med tallriken framför sig. En av tre under kontroll.

Celine steker potatisen och jag värmer den sista såsen i mikron. Öser upp på två tallrikar och för till bordet. Fortsätter tillbaka till köket för att fixa två vattenglas. Tillbaka till bordet för att ge dem varsitt hushållspapper. Tillbaka till köket för att ösa upp mat åt mig själv. Tillbaka till bordet för att börja samla upp skärvor efter ett krossat Iittalaglas. Jag dammsuger och torkar golvet och tömmer på samma gång ut Sindres mat på bordet för att undvika ytterligare en krasch. Hämtar sedan ett nytt glas åt fröken.

Jag söker sedan min egen mat - de fem potatisbitarna som simmar i en stor portion köttsås. Den står på bänken i hallen. Slevar snabbt i mig för att hinna i kapp Marius och Celines nästan tomma tallrikar. Går via badrummet för att tvätta alla tre och skickar dem en i gången på pottan.

Fem minuter senare lägger sig lugnet. Bänken svämmar, skorna ligger i en hög innanför dörren och under bordet finns en vacker hög med matrester.
18 kommentarer
Malin

Upplever du aldrig din vardag jobbig?

ahå

oj .. man måste verkligen berömma dej som förälder.. alla borde vara som du..!

Joanna

Haha:D Låter SÅÅ bekant :) Förutom att jag är för lat för att låta mina pojkar delta i matlagningen, mer skada än nytta varenda gång, men dom är perfekta barnvakter som håller reda på Lova istället.

tvåbarnsmamma

Du är så duktig! Och jag är så imponerad över flytet du har i vardagen (du protesterar kanske, men det lååter som om det flyter bra hos er) Du lyckas förbereda mat i förväg, hinner träna, få egen tid. Jag har bara två knoddar här hemma men tycker att vi inte gör nåt vettigt. All tid går åt till att städa, tvätta, diska... tycker jag hinner inte leka med barnen överhuvudtaget eller ens gå ut. Prioriteringssak antagligen... men hur sjutton får man ett flyt i vardagen?!

Och en sak till, hade velat se radio x3m:s inspelning från er lägenhet men hittar det inte nånstans nu?

Emma

haha, eller ja man kan ju skratta åt det nu, men när man är mitt i så är det mindre kul, men hungriga o trötta barn är ingen bra kombo.

Eva - Kakkakaffe

Malin:

Klart det är jobbigt ibland - och det kan man nog läsa mellan raderna i bloggen också. Men det funkar inte heller att gå med inställningen att vardagen är jobbig, eftersom det är vardag alla dagar, vecka ut och vecka in 350 dagar om året.



Ahå:

Nåjo, men jag börjar nog ha lite rutin på vissa saker också :)

Nina

Jag kunde ha skrivit det där :). Förrutom att det var en Arabiatallrik och jag hamna ta till färdiga spenatplättar, för det tog evighetslänge för en viss dam (som vägrade sitta i kärran) att gå hem från hälsocentralen. Nu borde jag ju städa undan resten, men valde att sitta ner en stund före äldsta snart kommer hem.



Fast det är hemskt att man är så van att sluka i sig maten, att då man nån gång sku få äta i lugn och ro så slevar man ändå i sig den på ett par minuter.

Eva - Kakkakaffe

Joanna:

Jag försöker ha dem så avskilt (alltså M och C) som möjligt, eftersom de inte för annat än bråkar innanför hemmets fyra väggnar. Men med risk för att saker och ting går långsammare.



tvåbarnsmamma:

"Int vet jag". Fast bloggen är iaf bort av städandet :) Sen hjälper nog den förberedda maten mycket. Men sen tycker jag nästan det är lättare att hitta det där flytet när jag är ensam med barnen, man sitter inte och väntar på att någon annan ska göra någonting då, utan man vet vad som ska göras själv. Sen försöker jag alltid ligga steget före också - som till exempel ammade jag Sindre strax före jumppan var slut fast han inte egentligen krävde det, men bara för att han inte skulle ha värsta nöden när vi kom hem igen.



Emma:

Hungriga och trötta barn är världens sämsta kombo.

Lina

Hej! Visst är det enklare när man är ensam hemma med barnen (jag har iofs bara ett men ändå). Jag får också mycket mer gjort när jag är ensam...då måste jag ju ta tag i saker o ting o inte vänta på att killen min ska göra det. ;)

Eva - Kakkakaffe

Nina:

Jag dukar också med arabia åt Sindre :) Nämen, det är till för att användas och om man någon gång i framtiden ska kunna köpa nytt, så måste det finnas behov för det också :)



Jaa, det är väl bara att ta tag i oredan nu då, då kaffet är uppdrucket, chokladen är slut och lugna stunden avslutad för länge sen :) Hälsningar ditåt!

Sonja

Hur lyckas du ha ideér till matlagningen? Du verkar ju vara intresserad av mat, men ändå. Jag själv ( är intresserad av mat och vill att vi ska äta hälsosamt) drabbas i perioder av sådan grym idétorka och det känns som att jag bara kokar samma mat hela tiden :-(

Bitte

Var har du Sindre när du cyklar? Och hjälp vad du orkar, bra gjort!

Eva - Kakkakaffe

Sonja:

Internet :) Och så brukar jag köra på vegetariskt ett mål/dag och kött andra målet. Vi äter också ganska ofta soppa - det är underskattad och bra mat, speciellt till lunch. Det lönar sig nog också att ha planerat maten före man far till butiken. Men visst går det i vågor och en del veckor äter vi nog bara det där "ett å e samm".



Bitte:

Sindre sitter i cykelstol och Marius och Celine i cykelkärran. Fast så där är ju lunchen typ alla dagar - så det är fullt en vanesak.

Veronica

Tiden blir då inte lång ;)



Jag är nog så bekväm att jag använder muggar i plast åt den äldre. Men blir nog att dammsuga nu som då då han viftar så omkring och fäller blommor om inte annat :)

Anna / Sand´s Drömmar

Det är dom där stunderna som brutit ner mig som hemmamamma, som fått mig att hata vardagen och som fått mig att nöja mig med två barn. För i mitt fall var det också så att den ena av dom aldrig åt något, utan sköt tallriken i från sig, vad som än var på den, - och därmed också fortsatte att gnälla.

Ann-Lis

Jättebra att du skriver precis hur verkligheten är. Ingen dans på rosor, speciellt om man är helt ensam med tre barn. Men det kan vara värt det om man ser bilden där, eller hur! Belöning! :o)

L

Jaa, jag åxå skulle vara intresserad av att se inlägget som filmades hemma hos er, är det möjligt? :)

Michaels

Pga dessa inlägg läser jag din blogg. Den är ärlig och rakt på sak!!! :) Känner igen mig! Oftast räcker man inte till men samtidigt får man det ändå till slut att gå ihop och det är det bästa man vet!!! Härligt med en blogg där allt inte är så tuttinuttigt och härligt och gosigt hela tiden. Härligt att du skriver om svetten som rinner och allt som kan och brukar gå fel i vardagen :) Du har en sund syn på livet och barnuppfostran. Gillar dina tankar om att föräldrar borde tänka mer på att barn ska röra på sig istället för att fokusera enbart på övervikt och kost!