Levi.

Barnen var lika suveräna som alltid och vi skulle inte ha kunnat klara den långa bilresan varken snabbare eller smidigare. Och så var vi oerhört nöjda över valet att köpa ny bilstol åt Marius.

>
Den sista biten var det alldeles tyst i baksätet och vi njöt av vackra vinterlandskap

Vi kom fram och inkvarterade oss i den stora men mysiga stugan, åt lite mellanmål och begav oss genast ut för bränna energi i små ben. Fadern begav sig förstås till skidspåret.


Här är massor med snö! Speciellt med tanke på att det bara är den sista oktober.

Och så blåste det hård och isande kall vind. Det var skönt att få krypa ner i vagnen och gå på promenad.

Vi gick en sväng i ett alldeles tyst och folktomt Levi. Det är tredje gången Marius är här, andra för Celine, och jag själv har varit ytterligare några fler.
9 kommentarer

De Ramstedtska ungarna vid Polcirkeln

Vi kom, såg och lämnade jultomten och Rovaniemi bakom oss. Marius var stor och kaxig ända tills han skulle överlämna sin önskelista. Dock var det ju förstås inget man fick fotografera och i år köpte vi inga bilder. Framför oss har vi bara knappa tvåhundratalet kilometer. Det blir kallare, det börjar synas snörester och renar. Och solen skiner.
0 kommentarer

Att pruta på sina livkvalitéer som förälder


Samsovning i alla ära. Men. Det är inget som vi någonsin kommer att tillämpa i vår familj, inte frivilligt i alla fall.


Det större barnet brukar ibland komma till vår säng på natten. Jag förpassas längst till vänsterkanten. Thomas är högerplanket. Och däremellan rullar han fram och tillbaka, precis likt klotet i en bowlingbana för barn, både i vertikal och horisontal riktning.


/Gravid mama som sovit sammanlagt två timmar i natt, varav en och en halv ihopknycklad i Marius drygt en meter långa säng.

1 kommentar