Rådgivning: vecka 35.

Hon verkade ha himla mycket överflödstid idag, min rådgivningstant. Vi satt nämligen och pratade dittan och dattan i fyrtiofem minuter. Fast å andra sidan har jag sprungit dit hälften så få gånger som jag gjorde i första graviditeten.

Vi pratade lite amning och förlossning. Jag har tidigare positiva upplevelser av båda. Vi pratade syskonskap och svartsjuka. Jag är inte rädd för att det skall vålla problem. Vi pratade parförhållande och kärlek. Jag anser det rätt stabilt. Vi pratade mitt mående och min ork. Jag mår bra men är ganska trött och tror att det lättar när bebisen är född.

På pappren är graviditeterna en kopia av varandra. Samma blodtryck. Samma hemoglobin. Samma viktuppgång. Samma hjärtljud. Samma SF-mått. Samma urin. Fast jag hade gått ner i vikt sedan senast, trots allt julmatsfrossande. Och det var kanske inte önskvärt. Huvudet var fixerat, långt ner i bäckenet och jag fick hem pappret som skulle ifyllas inför förlossningen och allt blev plötsligt mycket mer verkligt. Kanske blir nästa besök om tre veckor det sista.
3 kommentarer
michaela

Åh, himmel va mysigt spännande! Känner igen mej på dendär känslan att allt blev så verkligt så där i slutet på graviditeten.

Mimmi

Gott nytt år! Fastän man hela tiden har babyn o förlossningen i tankarna kommer det alltid det där tillfället då man plötsligt inser att "hjälp, nu e det snart dags, no return!"

Men sen e det ju också skillnad på faserna av att va redo; först e man redo, typ jag har mammaledigt o har packat BB-väskan-redo, sen e man otålig o bara väntar o känner sammandragningar-redo o till slut e man så himla scout-aktigt redo att man räfsar löv, skottar snö, går stavgång,kryper på alla 4 o plockar bär eller leksaker, badar bastu o jumppar osv. Härligt spännande tider! Fortsatt lycka till!!

Eva - Kakkakaffe

Gott nytt år själv!



Just nu känns det som om jag inte kommer att gå tiden till slut och jag känner bara HJÄLP. Skulle gärna gå ända till februari, men babyn ligger nog redan så hiskeligt långt ner och jag borde väl "inta ryggläge". Nåväl, skulle den bara stanna där ett par, tre veckor till spelar det inte så stor roll, jag skulle bara inte vilja stanna alltför många dygn på sjukhuset - vilket jag antagligen skulle måste i nuläget. Fast jag kommer väl trots allt att stå där och hoppa jämfota med våld i början av febuari - less på allting =) Det brukar vara så.