När mamma bestämmer

Är man bara lite bestämd som du säger så får man ju igen de tillslut både föräldrar o barn!
Jag har varit lika bestämd med Elliot och tänker vara det med bebisen också.
Elliot slutade äta helt på natten när han var 2-3 månader..

önskar att vi också hade det så! Tyvärr så finns det inget system i hur ungen sover eller äter fast jag försöker införa det varje dag

Så "fri amning" är inget du förespråkar då antar jag. Eller hur resonerar du kring det?

Jag måste bara få fråga, VARFÖR får inte lillan amma på natten?

Att man vill ha ett fast schema kan jag gott och väl förstå, men att man inte vill ge ungen mat på natten kan jag dock inte förstå? Hon är ju så liten ännu!

Malin: Om fri amning betyder att barnet får äta när det är hungrigt? Såklart att jag matar när Celine visar tecken på att vara hungrig. Men jag har varken tid, möjlighet eller ork att sitta timlånga stunder med dottern vid bröstet - som jag gjorde med Marius. Bara sådär för skojs skull. Som tur vad är hon inte särskilt snuttig, utan hon äter och sen är det bra med det.

Anna:
Vilken är egentligen nyttan att amma på natten? Mammans sömn lider och så även barnets. Jag är medveten om att hon är liten, men ifall det räcker med att stoppa en tutt i munnen på henne för att sova vidare, är det inte något jag tänker hindra. Och om det är så att jag hjälper henne lite på traven, så är det för att hon själv inte förstår. Men det betyder ändå inte att jag tänker vägra henne bröstet när hon är hungrig. Och det vet man som mamma.

Om vi bara "har haft turen" (vilket jag avskyr som uttryck!) att få lättanpassade barn som sover gott om nätterna eller om det beror på något annat så det kan jag inte svara på.

Malin:
Efter att ha googlat "fri amning" (som betyder; amning ska ske när barnet signalerar att det vill amma), så ville jag bara tillägga att jag ammar helt enligt C´s behov. En orsak till att hon inte heller behöv(t)er amma särskilt ofta nattetid, TROR jag beror på att hon inte en enda natt sovit i vår säng och att jag lägger tillbaka henne i sin egen säng direkt hon ätit, och på så sätt inte känner den där "mammadoften".

Jag tror stenhårt på att man kan lära dom rutiner och att man ska göra det så fort som möjligt. Det gjorde ju vi med O och han sov natten igenom utan mat från han var 1,5 mån och ända sen dess har han sovit 10-13h varje natt utan krångel.
Tyvärr så har ju lillasyster en helt annan rytm och är lite svårare men vi försöker väl få henne att vända på dygnet men det är svårt. Jag undrar bara hur det ska bli när maken börjar jobba igen.

Håller inte riktigt med om att du ammar efter barnets behov om du ger barnet bröstet när det är hungrigt, men inte annars. För mig handlar amning om mer än mat... Men visst köper jag alla dina argument, och jag förstår att det inte går att sitta med henne vid bröstet lika mycket som med ettan. Marius verkar ju vara ett energiknippe som kräver sitt:)

"Vilken är egentligen nyttan att amma på natten?"

Med tanke på barnets låga ålder + att hon varken äter fast föda eller välling ännu,så tycker jag att det är ganska självklart att barnet kan tänkas vara hungrig före morgonen.

+ att det du skrev om att såväl mammans som barnets sömn lider av nattamningen,nå det är väl sånt man får vara beredd på när man får ett spädbarn i huset?

Amen säger jag bara, alla bebisar behöver inte äta på natten!! Här hos oss föröskte vi få bort nattmaten så fort som möjligt och Iris har inte fått men av det, tvärtemot! Hon fick mycket bättre aptit på dagarna och både mor och dotter fick vila ut sig under nätterna. Bebisen behöver inte bröstet varje gång han/hon gnyr till, man märker nognär det verkligen handlar om hunger. Hoppas nätterna fortsätter att fungera bra! :)

Linda:
Jag har redan ett äldre barn så jag är väl medveten om att nätterna inte är likadana som tiden före barn. Sedan tycker jag att det är aningen förvrängt att jag automatiskt som mamma skall vara oberättigad sömn.

Sedan att något som fungerar för oss, inte fungerar för någon annan är lika självklart som att något som fungerar för någon annan inte fungerar hos oss. Men jag undrar hur många mammor som sist och slutligen skulle vilja tre-fem-eller tio gånger nattetid istället för en eller noll gånger. I såfall lyfter jag på hatten åt den. (Och jag kan lova dig att med ett hungrigt barn så sover ingen någonting alls!)

Jag skulle ännu vilja påpeka att jag uppskattar kommentarer och att jag gärna motiverar mina tänkesätt, men återigen TYCKER JAG ATT DET ÄR SYND ATT FOLK INTE VÅGAR STÅ FÖR SINA ÅSIKTER och kommenterar anonymt! Om man inte vill skriva hela sitt namn SÅ SKRIV er e-postadress i fältet för e-postadress! Tack!

Okej, nu har du fått min mail, även om jag inte riktigt förstår varför.

Malin:
Liksom jag skrev ovan, så uppskattar jag folk som står för sina åsikter. Att det finns ett ansikte bakom kommentaren. Dessutom finns det otroligt många Malinar som läser min blogg(och som dessutom brukar kommentera) och jag vill inte att andra skall sitta och spekulera i vilken Malin som tycker si och så.

Skönt att ni får sova. Och som du säger,är C nöjd med tutten på natten betyder ju detta att hon inte är dödligt hungrig just i det tillfället. man har lite mera erfarenhet med andra barnet , jag amma Victoria länge nattetid innan vi kom fram till att de gick bra med tutten. men med nästa ska vi göra som er :)

Jag har ju själv haft en strulig unge nattetid. Som ända fram till 7 månader ammades fratt somna om på natten. jag gav alltså bröstet för att jag inte orkade när han vaknade för 20e gången. därimot drackhan baa välling på natten till han var 8 månader, sen dess har det var slutmatat nattetid.

Jag hoppas verkligen att det blir skillnad med nästa och jag hoppas jag orkar vara hårdare med nästa.

Hej.
Känsligt ämne detta. Jag vill bara kommentera det där med mammadoften. Fabian sov bredvid mig och ville tutta JÄMT. Sixten sover minst lika nära men vill nästa aldrig tutta. Barn är olika. Det är ett som är säkert. Och jag tror som du, att om hon verkligen hade velat ha tutten hade hon protesterat högljutt. Det gjorde Fabian.

Alla kan naturligvis göra som de själva vill..
Men jag har svårt att förstå varför man vill ersätta bröstet med en napp bara för att man själv skall få sova?
Sömn är förstås en viktig sak, men oftast så ammar man barnet endast ett fåtal månader under en hel livstid.
De studier jag har sett som gjorts på småbarn så uttrycker mer eller mindre att ett spädbarn behöver en moders närhet och doft dygnet runt de första månaderna i livet eftersom det gör barnet tryggare i sin livstillvaro. Nappen ger tyvärr inte den tryggheten.

Oj Oj uppenbarligen har man ett hett diskussionsämne att se fram emot sen när/om man får barn.. Ser på syrran med tvillingar och skulle inte vilja ge henne något annnat än en hel natts sömn för återhämtning. Som det känns nu kommer det drillas från tidig ålder här också.

Intressant att läsa hur som helst.

Anna:
Och min teori är att om ett barn får tillräckligt med kärlek och närhet på dagen så sover barnet gott om natten. Dessutom tycker jag att ett förnöjt barn är ett utomordentligt tecken på att det också är tryggt. Och för att spela vidare? Faderns trygghet då (då du bara poängterar modern)?

Jag började avvänja nattamningen med Marius i precis samma ålder som Celine. Med de resultat att han sov minst tio timmars nätter som 8 veckor gammal. Och jag har sällan sett ett så tryggt, självsäkert och harmoniskt barn som han. Om det beror på att han inte fått nattamma eller om det beror på uppfostringen i övrigt får du själv fundera på.

Jag har inte sagt att någon behöver tycka som mig. Men som mamma tycker jag att det propageras från alla håll om EN mall som alla borde följa. Det finns bara ett rätt och så skall alla göra. Och så fort man aviker från mallen - ja då uppkommer genast (sådana här) ifrågasättningar. Alla barn är fortfarande olika - oberoende vad alla studier säger.

Jag tänker aldrig spela mot mina barn - jag tänker samarbeta med dem!

(Jag vill ännu poängtera att jag bara utgår från mina egna barn och ingen annans. Jag har nämligen bara erfarenhet att vara Marius och Celines mamma.)

Herregud! Hur man ammar sitt barn är väl upp till var och en så länge barnet inte blir lidande. Varför gå upp flera gånger på en natt för att amma om det inte behövs? Jag tror att när den natten väl kommer som lillan är vrålhungrig så tror jag det märks och då tror inte jag att eva struntar i henne.
Kämpa på med de små!
Maija

Kul med lite heta känslor! Kan du inte börja gräva i 15-timmars också. Då ska du få se på gnistor.
He he

Jag blir så upprörd när jag läser alla dessa kommenatarer. Det är upp till var och en att välja att amma 0 gånger eller 10 gånger per natt. Känner man sitt barn vet man ifall nappen räcker eller om babyn behöver bröst. Alla barn är inte lika och endel kanske kräver mera mat på natten och andra kräver sömn. Om barnet växer och mår bra spelar det ingen roll ifall man bestämmer sig för att amma eller låter bli. Det är inte själviskt att fösöka få barnet att sova hela nätter. Att både ha pigga föräldrar och pigga barn på dagen gör oftast stämningen hemma mycket energirikare och gladare.

Tänkte egentligen inte lägga mig i denhär diskussionen alls, för jag tycker att var och en gör som man själv vill och som det känns bäst, amma eller ej. Jag har ju tvillingar och ammade inte alls länge.. dels för att jag inte hade mycket mjölk, och sen för att det blev rätt jobbigt med 2 när jag var hemma ensam. Kanske gjorde jag fel, det hör inte hit, det var vårt val.

Det jag reagerar på är när du skriver: "Och min teori är att om ett barn får tillräckligt med kärlek och närhet på dagen, så sover barnet gott om natten" jag citerar dig direkt nu.

Här sover vi inte alls vidare bra på nätterna, men jag har svårt att tro att det beror på att de inte får kärlek och närhet?? De sov inte när jag ammade på nätterna och de sover inte nu. Visst, de sover, men de vaknar titt som tätt. Mindre vakna nu än tidigare (för övriga läsare är min tvillingar 16 månader) är de, men fortfarande tror jag inte att det har att göra med att de får för lite kärlek dagtid?

Pia:
Efter att jag skrivit den kommentaren hörde jag hur fel den lät och hur den kunde uppfattas. Just därför skrev jag längre ner att jag ville poängtera att jag utgår från mina egna barn. För det vet jag att jag knappast är den förälder som gullar och lullar mest med mina barn.