Det tar sig, det tar sig!
Första bilden då Celine har tutt i munnen
Visst har jag hört om barn som inte tagit tutten. Vilket jag tyst för mig själv kunnat avfärda med att det gjorts otillräckliga försök för att få barnet att ta tutt. För Marius - han tog ju gladeligen tutt första gången han erbjöds den. Ända tills Celine föddes. Hon har kväljts, hon har grimaserat och tutten har katapultslungats långa vägar. Och jag idoga försökt och försökt och försökt att få henne att ta tutten. Efter sex veckor börjar vi ändå göra framsteg och tutten hålls i munnen allt längre stunder.
Varför vill vi att hon skall ha tutt då? För det första, för att jag inte skall behöva erbjuda bröstet varje gång hon vaknar om nätterna (även om det i nuläget inte handlar om flere än två amningar - men det kan bli noll). Sedan är det oerhört tacksamt att kunna sätta tutten i munnen på en halvgnällig unge och således få tyst på det mest irriterande som finns.
Marius må ännu använda tutten mycket, men så länge det känns som jag ständigt har två armar för lite, så är tutten guld värd. När den äldre är på allmänt dåligt humör och den mindre också lider någon annan sorts nöd, tackar jag alla tuttar i världen. Dessutom är tutten ett effektivt sätt att lugna en Marius som går på högvarv. Låt det då kallas lättja, lathet eller något annat från föräldrarna sida. Jag tänker ändå fortsätta tutt-träna min dotter.
elton använder oxå napp ibland.... och Nova vill fortfarande ha napp men för hennes del har vi dragit ner så man bara får ha på nätterna när man sover.... och om man är ledsen....
Nappen är världens bästa uppfinning!
Kram
Sixten vägrar napp. Han nästan kräks av den. Än så länge är han inte så tuttig men jag vet inte vad vi ska göra om han blir det en dag. Vi hoppas att han tar tummen. Fabian älskade nappen från dag 1 och har den alltid i munnen om han får. Och om han absolut vill så får han ha den. Jag har nog med strider att ta ändå.
Men ibland är jag så h-vetes trött på det där nappsugandet när han står och vrålar och vi måste leta nappar i HELA lägenheten.
Fördelar och nackdelar med allt eller hur?=)
Märkte en fördel till med att ungen har tutten i munnen då Hannes äntligen började använda sin: så länge tutten är i munnen kommer ingenting annat in :)
Nina:
Ja, det också! Om man får tänka fram till nästa sommar så är ju Celine just i den där "sätta-all-skit-som-finns-i-munnen" -åldern. Ännu en motivering för tuttanvändning;)
Jag hörde att Hannes nu plötsligt börjat ta tutt. Konstigt att det sen mitt i allt bara går.
Agnieszka:
Vi borde nog också börja koncentrera nappanvändningen till nätterna. Men inte ännu. Snaaart...
Mamman i familjen:
Du menar det - att det finns tillräckligt med strider ändå?;)
Tänk att just vid 6 veckor tog Milton också nappen efter två veckors försök från min sida. Den gyllene nappåldern kanske? (för de där som inte hajar från början)
Oj då vad det var längesedan jag var in och kikade på din blogg, men roligt att ha så mycket trevligt som väntar! =) Det låter så lustigt med "tutte" eftersom det för mig betyder "bröst". Fast det är många här som säger tutte också, så jag är liiite van. Mina föräldrar säger "propp", jag säger "napp". =) Vincent var inte heller någon vidare nappanvändare när han var liten, nappen bara åkte ur. Fast vi tränade, och ibland kunde man gå med barnvagnen och hålla nappen i hans mun en rätt lång bit för att han skulle komma till ro. Släppte man så åkte den ur. Men nu älskar han nappen. Vi har nog gjort oss ett litet problem med avvänjningen, men jag tycker ändå att nappen är guld värd. Inget kan lugna och trösta så bra som den. Hipp hipp hurra!
- Glöm inte att prenumerera på min blogg via Bloglovin!