Framtidsfunderingar.

En delorsak till mina senaste sömnlösa nätter, är att jag legat och funderat på mina studier. Samtidigt som jag förstås vill få studierna klara snabbast möjligt, så vill jag fortsätta vara hemma med barnen. En svår ekvation. Ursprungstanken har varit att jag skulle återvända till studierna på heltid nästa höst och ungarna då skulle börja på dagis - Marius 2 år och tre månader, Celine inte ens 12 månader. Vilket jag egentligen tycker Celine är alldeles för liten för. Det som egentligen gör min situation svårare är att jag är intagen, till det för övrigt helfinska universitetet, enligt en svenskspråkig kvot och det betyder att min slutpraktik som är en vårtermin lång, skall utföras i Vasa - 300 kilometer från det som nu är hemstad för oss. Dessutom arrangeras denna slutpraktik bara vartannat år, vilket i vårt fall kan betyda en ofrivillig flytt för ett halvår för att sedan återvända till Jyväskylä för resterande studier. Och detta är inte precis ett drömscenario med två små barn.

Med en vårtermin i anstormande bör jag också å det snaraste ta beslut om jag skall studera under våren. En stor del av gymnastiklärarstudierna kräver hundraprocentig fysisk närvaro och på så sätt omöjliggörs distansstudier. Tanken är även att pappa, som under höstterminen har varit frånvaroanmäld för att vara längdskidåkare på heltid, skall återgå till sina fysioterapistudier.

När jag kommer tillbaka till Jyväskylä skall jag boka in ett möte med min grupphandledare för att diskutera olika vägar att gå. Vilka kurser kunde jag möjligtvis läsa under kommande vårtermin? Kan jag påbörja slutarbetesseminarium på sommaren? Kan/orkar jag skriva slutarbete nästa år?

Sedan skall vi även forska i hurdan privatvård som finns och vilka kostnader som den skulle medföra för de barnvaktande timmar vi inte får pusslade på egen hand. Jag måste medge att jag är avundsjuk på Helsingfors universitet och dess barnparkering.

Det finns som synes många frågetecken att räta ut, men ifall min tanke att både studera deltid och få vara hemma med barnen är möjlig, skulle vi kämpa för att få det att fungera.

Åh jag förstår att du funderar fram och tillbaka! Jag ska hålla tummen för en lösning som passar er, det där med 30 mil hemifrån lät inte speciellt kul. =/

Kan bara säga att jag tyckte att det var extremt tungt att studera med en baby. Då pendlade jag ju också till jeppis varje dag (dvs 200 km i bil) bara för att få min examen. Alma började sådär smått på dagis redan vid 10 månader (3 dagar i veckan 8-12 men ändå). Det var hemskt och jag kände mig som en dålig mor. Som tur är fick allt bra och Alma stortrivs ju på dagis, men jag gör inte om det. Har en plan om att studera vidare men kommer göra det när Alma och eventuella flera barn är äldre. Varför inte vänta ett eller två år till, tills Celine är något äldre?

Maria:
Jag studerade delvis med Marius också och jag är medveten om att inte kommer att vara annat än lätt. Sedan är det just slutauskulteringen som sätter käppar i hjulen. Skulle vi inte fått Celine så skulle jag ha auskulterat nu under vårterminen 2010. Nästa chans är således 2012 och lämnar jag hem på heltid så kommer jag inte att ha tillräckligt med kurser för att auskultera då och då skjuts det fram ytterligare två år, d.v.s till 2014 och det känns som om jag skulle vilja ha pappren klara före det. Det som skulle ändra och underlätta situationen rejält för oss, är att jag skulle få någon form av "undantagstillstånd" för att få göra slutpraktiken i Jyväskylä (jag tycker mig ändå ha rätt goda skäl). Men detta måste diskuteras med någon högre herre. Skulle jag få den möjligheten, så lämnar jag studierna helt en tid till.

oj det var inte lite du hade att bestämma dig över nu, hoppas ni kommer fram till en lösning som känns bra för alla och som du orkar med!
Det du skrev om "sele på barn" var jättebra skrivet tycker jag, är själv lite kluven men att springa efter mercedes ute med en liten bebis på armen är inget drömsenario, men samtidigt så vill man ju också att de ska lära sig att INTE springa iväg. Sen hur det nu ska gå till vet jag inte ;)

Oj, du har verkligen att fundera över.. Vet inte hur lärarprogramet i Finland är utformat men vårt Ex-jobb kan vi skriva när vi vill i utbildningen så jag kommer försöka göra det i vår, när bebis fortfarande är liten. Hoppas på att det kommer funka :)

Jo, växer och frodas gör jag verkligen, nu är det fullt i min mage så ibland tror jag jag kommer spricka om Ärtan töjer mer :) Men det är så häftigt!

Trevlig kväll!

Jag kan meddela att HUS´s barnparkering inte är en självklar förmån i dessa dagar eftersom studentkåren måste spara som många andra i dessa dagar. En förmån som endast gäller en liten del av studerandena kan den behållas i ett hårt ekonomiskt klimat, men ändå ack så viktig för de som använder sig av den! :/ Hoppas att den får finnas kvar också efter delegationsskiftet snart! :)

Lotta:
Förstås - liksom med allt annat. Jag håller tummar och tår för att beslutsfattarna låter barnparken vara kvar, jag tror trots allt att den är billigare än att placera alla ungar som använder den i kommunal dagvård. Men det finns ju inte så mycket långsikt-tänk i vårt samhälle... Jag skulle vara oändligt tacksam ifall vi hade en sådan där möjlighet att tillgå (vilket också Hesastuderande mammor och pappor förmodligen är).

Jag har ingen erfarenhet av att studera och vara mamma, men jag har iaf auskulterat en del under min tid på PF i Vasa. Tänkte bara dela med mig:

Det hette att vissa praktiker skulle göras på Övningsskolan och vissa ute på fältet, varav en skulle vara i södra Finland och en i Österbotten (om jag minns rätt). Dock vet jag en kille som fick göra båda sina fältpraktiker i Österbotten, eftersom han motiverade det med att han spelar i ett turnerande band, och inte kan vara så långt borta från de andra medlemmarna.

Man tycker ju att du i alla fall kunde ha en chans att få något slags undantagstillstånd? Att ha två små barn tycker jag är en ganska mycket bättre motivering för att inte kunna flytta hur som helst än att man spelar i ett band..? Det lönar sig säkert att fråga åtminstone! Lycka till!

Inte lätt det där.
När vi fick Fabian fortsatte jag plugga direkt. Heltid. Min man jobbade samtidigt halvtid. Han var pappaledig halvtid och följde med till uni när jag var där. Ammade på raster. Hade ofta bara 2 timmars föreläsning eller annat. Grupparbeten gjorde vi hemma hos mig. Ibland var Fabian helt enkelt med i skolan. Han satt i bärsjal mest. Jag frågade aldrig om det var ok. Funkade i alla fall strålande. Man blir sjukt effektiv när man har barn. Eftersom vi mest har hemstudier och endast hemtentor kunde jag plugga när det passade. När Fabian sov eller på kvällar och helger. I slutändan fick jag mer gjort än innan jag fick barn eftersom jag aldrig sköt upp saker. Dessutom kan man missa en del föreläsningar och omtentor finns alltid. Jag vet att jag missade en tenta när Fabian var sjuk och den fick jag göra på en lördag istället. Jag tror de är snällare när man har barn.
Nu vet jag ju inte hur din skolsituation ser ut men för oss har det varit perfekt att plugga med barn.
Men det där med flytt låter surt. Men måste man så fixar man allt. Tänk på att du är ung och pigg.
Jag är trots allt gammal och trött=)
LYCKA TILL!

Fabian gick förresten inte på dagis så den biten vet jag inget om.
Men om du vill vänta med plugget har du ju tid till det.
Du är ju som sagt ung och pigg!
Jag kommer inte vara färdigpluggad förrän sommaren 2011, nästan 32 år gammal.
Jobba ska man göra hela livet sen...

Tack för alla era åsikter och synpunkter (som även kommit via mail). Även om det är jag själv som måste ta beslutet i slutändan, så känns det skönt att passa bollen vidare emellanåt.

Den genomgående uppmaningen är trots allt att jag är ung ännu - studera hinner jag göra senare. Och med det har jag så gott som bestämt att jag inte återvänder till studierna på heltid nästa höst. Jag kan ändå med glädje gratulera mina medstudenter till sin examen nästa år - med mina två barn bredvid mig.