Relationssnack
Sånt som är lagom roligt att höra: Älskling, din behå är aningen för liten.
Jovisst, välj själv redig pushup-klyfta i någorlunda normal behå eller hängbröst i amningsbehå. Jag är ännu inte psykiskt beredd att börja använda det senare.
Uttråkade



Tortillas i himmelen
Vi ajar hit och vi ajar dit

Vi har ett skåp. Som är fullt av skrot. Sånt som är icke barnvänligt. Detta har Marius kommit på heeelt själv. Paradiset på jorden. Morsan och farsan borde städa å det snaraste.
Vi har dagsovandet uppåt skogen för tillfället. Varannan natt klämmer ungen tretton timmars nattsömn, varannan natt elva. Han håller antagligen på att övergå till endast en sovning dagtid. Idag höll vi honom med allt våld vaken fram till lunchen.Vilket resulterade i att han var för trött för att äta. Somnade förstås direkt i vagnen och jag såg fram emot två timmars ordentlig vila. Fyrtio minuter och inte en sekund mer. Sen räckte det. Så nu sitter jag här åter med en gnällspik som är för pigg för att sova, men för trött för att orka resten av dagen. Och vi som skulle fara och skida.
Tävling!

Jag tipsades om inrednings- och presentshopen Cadora som säljer trevliga prylar till hemmet. I webshopen hittar du bland annat fina vaser, lyktor och fat till förmånliga priser, som lämpar sig utomordentligt till sommarens alla fester.
I samarbete med Cadora får nu tre stycken läsare chansen att vinna antingen en babyreflex till t.ex. vagnen som är hela 10 cm i diameter eller reflexblomma i form av en brosch som man kan sätta fast på mössan eller jackan. Trots att vi går mot ljusare tider, är reflexer en livsviktig investering och utan att vara pessimist så kommer mörkret igen.
Och som vanligt är min tävling öppen för alla läsare, oberoende om man har blogg eller inte. Däremot tänker jag denna gång gynna er som prenumererar på min blogg via Bloglovin med tre extra vinstlotter. Lämna bara en kommentar (+ e-postadress i adressfältet) under detta inlägg så är ni med i utlottningen. Och ni prenumeranter skriver förstås att ni prenumererar (jag uppskattar ärlighet!).

Och har ni inget konto, men tycker om att läsa många bloggar, så är det lätt att fixa det här.
I gamla rutiner
Med munnen på vid gavel
Helgens roligaste

Marius är duktig med pottan. Han går på pottan ungefär fem gånger dagligen, oftast med resultat på bottnen. Men härommorgonen så producerade han sin morgonskit i blöjan. Thomas masade sig upp och bytte. En stund senare pissade han på pottan. Efter ännu en stund misstänkte jag att han åter skitit i blöjan och blev halvirriterad då han inte kunde ha gjort det i pottan tidigare. Thomas fick motvilligt ta ungen under armen och gå till vessan. Sedan hör jag att han börjar skratta och jag undrar ju förstås vad det är. Hmm, skiten är en aning konstig.
I blöjan hittades nämligen pappas nyckelknippa med sex-sju nycklar och nyckelring. Ungen satt och lekte med nycklarna under tidigare pottbesök och dessa hade tydligen hamnat i blöjan. Så där hade ungen suttit på golvet och ätit äpple och krupit runt i sisådär 45 minuter med sju nycklar i arslet utan att säga så mycket som ett knyst. Åh, gud. Jag skrattade så jag grät. Det var ju ändå en himla tur att de inte hamnade i skräpet.
Hem ljuva hem

Så här såg det ut i gårkväll före vi gick och sova. Marius halva säng är överbemannad med kramdjur, leksaker och annan skit. Bland annat finns där en tandborste, ett skridskoskydd, en soppslev och en vasaloppsmedalj. Detta är alltså placerat i fotändan och tjänar sitt syfte på det vis, att ungen kan sysselsätta sig själv upp till en timme efter uppvaknandet på morgonen, så mor och far får sova vidare. Till synes var sonen überlycklig över att åter vara hemma i egen säng och därför har somnat mitt i leken, mitt i röran.
En aning fattigt

Kamerans minneskort har efter lång tids krångel, gått i totalstrejk. Så detta är det enda futtiga jag har att bjuda på i bildväg tillsvidare - lördagskvällens solnedgång. Detta får avsluta en tidig kväll i Laajavuori. I morgon väntar åter vardagen, vilket innebär bland annat skola för både mor och far.
Inbyggd klocka
Det var det!
Vi är hemma. Trötta, slutkörda. Ännu en tävlingshelg till ända, lyckligtvis den sista. Trots en helg med mer eller mindre uteblivna framgångar så har vi ändå haft det bra. Lugnt, i ett litet kyffe i skogen. Men med najs utsikt. Vi har tillbringat otaliga timmar utomhus i ett underbart solsken och fått brun färg på våra kinder. Men nu skall vi ägna oss åt lite normalt familjeliv de kommande veckorna. Så normalt vi nu har tålamod att leva. Sen börjar pappas jobb igen.
Bilder åstadkommer jag om en stund.
Klara, färdiga, gå
I övrigt hälsar MiniPeople.se att butiken har fått in flera vårnyheter. Ni minns väl också att ni får 10% rabatt på er beställning fram till söndagen. (Klicka på bilden eller länken för mer information. Har ni frågor, så vänd er direkt till MiniPeople och hänvisa till min blogg, eftersom jag inte har internet de kommande dagarna.)
Rabattinformation.
Surprise, vi packar väskor!

Trött, tröttare, tröttast. Utslagen i fotändan.
I morgon beger vi oss på säsongens sista tävlingsresa. Det är finska mästerskapstävlingar i Kontiolahti (nästan-Ryssland) som denna gång står på tur. Låt vara att det kommer nya tävlingar ännu nästa helg (vilka troligtvis ändå blir de sista). Men eftersom vi ska bo i ett litet kyffe mitt ute i ingenstans utan internet, så blir det inget bloggande på några dagar. Tråkigt tycker i alla fall jag, eftersom bloggen har blivit en del av min vardag. Men på söndag är jag back in business igen.
En aning smålöjligt

När jag var och barnvaktade A och E idag, så kom fadder Caroline hit och barnvaktade Marius. Inte för det att inte ungen skulle ha varit välkommen, men eftersom pappan i huset jobbar hemifrån och sitter i ständiga telefonmöten, och jag skall vara där för att sysselsätta barnen, så kändes det dumt att min vilding skulle vara med och ropa och krypa runt i hela huset. Det var i och för sig en rätt bra deal, eftersom jag antagligen hade lättare jobb än vad Carro hade. Jag läste nämligen Kalle Anka först en timme medan ungarna gjorde sina läxor, sedan åt vi middag och efter det gick vi ut och jag höll en (inne)bandylektion åt dem.
På promenad

Morgonskit
En riktig mjölkmustasch

Vi håller på att så småningom övergå till riktig komjölk. Ost och smör har hängt med längre redan. Naturell yoghurt och fil infördes för ungefär en månad sedan. Idag var det dags för surmjölk/piimä. Och oj så ungen tyckte om det. Men det var kanske trots allt inte så god idé att införa den som måltidsdryck, eftersom han bara skulle dricka och inte äta överhuvudtaget...
I eftermiddags var jag och Marius och barnvaktade E & A, liksom vi skall göra också imorgon. Men Marius var nog mer än en börda än hjälp - ett för honom nytt, icke barnsäkrat hus, en massa fina Iittala-prydnader och en klåfingrig, nyfiken unge gjorde eftermiddagen tung för mamma.
Pssst!

Någon som har varit till Gardasjön? Berätta gärna erfarenheter!
Såhär tänker vi nämligen nu:
Kombinerad semester-/träningsläger cirka tio dagar i juni
Flyg till München, hyrbil till norra Italien, lägenhet någonstans (var?!) vid Gardasjön, dagsutflykter till Verona/Venedig/Milano/...
Dagen som komma skall
Ingen vår i sikte

Trots att väderleksrapporterna bara utlovar minusgrader, dag som natt, så har det under tidigare dagar lyckats smälta fram lite asfalt på gården. På eftermiddagen blev det därför en lyckad premiärtur med den röda kärran ute på gården.
Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi sen hos fadder Caroline med sambo. Förutom att Marius fick hundraprocentig underhållning, fick också jag en utmärkt makaronilåda till middag med glass till efterrätt.
Nu väntar jag bara hem min kära sambo, som dock inte ännu lär komma på några timmar.
Och jo, mössan är Kimperi. Äkta jyväskylä-design. Säg den jyväskyläunge som inte äger en Kimperi!
Ännu mera skola

Även om jag inte har så mycket närvaroundervisning så känns det som om skolan är en stor del av min vardag för tillfället. Förutom kandidatarbetet, som skall vara absolut färdigt om en månad, så borde jag tenta bort några böcker och skriva några andra inlämningsarbeten. Detta är inget jag måste göra just nu, men de ligger ändå och gnager i bakhuvudet för någon gång skall de göras. Tack vare att april och maj är de "lugnaste" tiden för oss under hela året, sett ur Thomas tränings- och tävlingssynvinkel, så borde jag göra undan så mycket som möjligt då.
Redo för ny vecka

Efter fem dagar med obegränsad hjälp av min momma, känner jag mig som en ny människa. Lägenheten är städad, jag har i lugn och ro kunnat göra skolarbete, jag har sovit som en prinsessa åtta-nio timmar per natt, vi har ätit god mat (den har jag dock alltsomoftast fixat), kläderna är strukna och Marius har fått maximal uppmärksamhet. I morgon beger hon sig hemåt, men i stället väntar vi hem farsan under sen kväll. Det är grejt.
SUNday

På dagen var vi ute på isen och njöt av den värmande solen. Eftermiddagen tillbringade jag, som flera andra dagar på sistone, på biblioteket. Det är dock inte många rader jag får skrivet varje gång, men om inte för något annat så känns det bättre för samvetet. Det händer inte särskilt mycket här med andra ord.
Mammas solstråle än en gång

Vår kväll är inte mer speciell är ett uselt finskt tv-utbud, korsord, internet och två chokladplattor. Men vackert så.
Nya färdigheter

Vår lördag
Det delas ut awarder till höger och vänster för tillfället. Dessa två har jag lyckats knipa åt mig hos [ lilla fru werner ] och Edvinsmamma. Tack så mycket. Trots att jag inte bloggar för någon annan än mig själv, så är det förstås trevligt när ni läser och kommenterar.
Så fort Marius, som tråkigt nog har dragit på sig en lindrigare förkylning, vaknar från sin förmiddagslur, ska vi bege oss in till stan en stund. Därefter blir det några timmar för mig på biblioteket medan Marius får hålla låda med gamlamormor. Det var det om dagen tillsvidare.
Marius 10 månader
Marius favoritkanal är Voice (=musikkanal). Han gillar musik. Vi kan hoppas att han utvecklat egna musikaliska gener, eftersom mors och fars talanger är så gott som obefintliga. Redan ett rytmsinne vore ett stort plus i kanten. Och vad är inte bättre än att man kan skita på samma gång. Talang eller ej, det är upp till var och en.
Och bara för att jag skall veta vilken ungens favoritlåt var när han var tio månader om tjugo år, så måste jag ju skriva hit att det var Pokerface. Tyvärr kommer den att vara lika gone som Las Ketchup då.
I mina drömmars värld
Bilder lånade från pixmania.fi och cyperphoto.fi
En systemkamera med objektiv och extern blixt är en dyr historia. Dock är det gratis att titta och önska. Någon gång i framtiden - när jag blir stor och rik.
Uppe före tuppen
Dagens nästa programpunkt för morsan är snowboardundervisning för andraklassister.
Hemma hos
Senast efter fem är det väckning imorgon bitti, då Thomas skall skjutsas till flyget som bär till Ryssland. Det förutsätter att visumet som senast skulle anlända idag, dyker upp inom stadens gränser innan dess. Vi inväntar ett positivt nattligt samtal vid halv tre inatt. Annars blir det ändrade planer.
Inget annat än skolarbete
Med momma i huset
Lite av varje

Bild från gårdagen. Den sedvanliga kvällspromenaden till slalombackarna.
Vi började onsdagsförmiddagen med sångstund, men det var sista gången för oss i bebisgruppen upp till ett år. Jag var alldeles svettig efter en halvtimmes kamp med en unge som skulle utforska varenda hörn av rummet och som skulle känna på alla yttepyttebebisar på tre-fyra-fem månader. Han må vara social i positiv bemärkelse - men till en viss gräns. I ett-två års gruppen borde i allafall ungarna ha mer kött på benen så att man inte behöver vara rädd att de skall gå sönder. Och sen tjutar han när vi måste gå hem. Trotsålder? Nej, tack. Det är verkligen ingenting jag väntar på.
Idag kommer min momma, d.v.s. Marius gamlamormor, på besök, ända fram till måndagen. Det är tacksamt, eftersom Thomas beger sig till Ryssland för skidtävlingar på fredag och jag är uppställd med barnvakt på fredag och måndag då jag har skola.
Nu måste jag verkligen utnyttja mina sista minuter medan Marius sover effektivt och göra en opponering av Carolines arbete. Vi skall nämligen presentera våra kandidatarbeten i mellanskedet idag.
På med förklädet

Jag hade inte den minsta lust att ägna mig åt skriverier idag, så jag ställde mig i köket och gjorde mer eller mindre nödvändiga godsaker. Men det är också då som jag längtar som mest till flytten och diskmaskinen. Vad jag menar är att köket ser ut som ett bombnedslag för tillfället.
Jag lät annars Marius vara i fred, trots att jag inte hade en aning om vad han sysslade med. I nästan 90 minuter grejade han med sitt - och jag grejade med mitt. Tacksamt att han inte alltid behöver hänga i byxbenet. Till sist kom han ändå krypandes till köket med ett skitlass i röven.
Ingen koll
Måste man gå och titta vad ungen har för sig i rummet längst bort när det varit knäpptyst i tjugo minuter och mamma bara suttit framför datorn och läst andras bloggar?
Då pappa klär på

Det är alltid intressant att klä av Marius halaren när han sovit, om det är pappa som har klätt på ungen i mammas ovetskap. Dagens outfit: Ett par begagnade, collagebyxor i storlek 56! Fråga mig inte ens var han har hittat dem! Men i bästa lederhosen-stil kompenserade ett par strumpor gleppet som fanns mellan vrist och knä. Då poserade Marius plötsligt i bästa Sotomayor -stil (fotnot: världsrekordhållare i höjdhopp med alltid långa strumpor uppdragna till knäna).
Marius "lastbil"

Om man inte hittar den slev man söker i kökslådan, är det bäst att inte släppa sig nervös före man tagit sig en runda på köksgolvet eller checkat gåvagnen, för chansen är stor att man då hittar vad man söker. Till synes finns också tydligen mina svarta klackskor och en galonhandske i denna kärra för tillfället.
Dagen är hittills rätt oplanerad, förutom att jag inom kort skall bege mig till slaombacken för att fylla denna skoldags två timmar med snowboard. Sedan vore det ingen dum idé att åter idag bege sig till biblioteket för att skriva, men just för tillfället känner jag mig väldigt omotiverad. Vi får se, vi får se, vad vi hittar på.
By the way
Resten av dagen
Godmorgon
Tips på presenter

1.) Högst upp till vänster finns balansstenar. Ungen är förmodligen för liten för att klara av att leka "inte stöta marken", men med dessa gummistenar kan man också t.ex. bygga torn.
2.) En osymmetrisk boll som man kan klättra, balansera och snurra på. (1. och 2. från varsam.se)
3.) En bärbar-dvd till bilen. Antagligen den minst pedagogiska leksaken av dessa alternativ, men när ungen under sitt första levnadsår nästan kommit upp till 30 000 kilometer i bil, så kan Mumin och Pingu rädda många bilresor (även om det för det mesta går helt okej att åka bil). Bild lånad av gigantti.fi.
4.) Bland alla flickdockor med rosa klänningar finns också en blå babyborn-pojkdocka. En sådan skall absolut Marius få. Dessutom har jag en tanke på att jag med hjälp av denna skall få Marius att förstå det här med att det kommer en lillebror/-syster.
5.) Mjuka bollar i olika färger med siffor. (varsam.se)
6.) Kryptunnel. Denna budgetvariant finns på Ikea.
Kvällens turprissar!

Jag säger grattis åt Elin, Amanda, Lindisen, Jessica och Hemlikheter.
Jag kontaktar er!
Jag tackar också er andra som visade intresse och ville vara med!
Med klackarna i taket
Nu väntar så småningom en brunch med brudparet och bröllopsgästerna och därefter styr vi direkt hem mot Jyväskylä igen. Det är i och ur med andra ord.

Till och med jag lyckades fastna på en bild - om än något närtagen
P.S Jag kungör vinnarna av namnlapparna ikväll, det har inte riktigt funnits någon tid för lottdragning.
Eva tipsar

Kika in hos mysiga MiniPeople och bekanta er med ett mångsidigt utbud. Många roliga märken är också på inkommande. Fram till den 29/3, får ni som ni kan läsa ovan, 10% rabatt på hela er beställning när ni anger skruttisochjag i kassan. Dessutom är det fri frakt inom Sverige och ett fast fraktpris på ca. 6,75e (75kr) till Finland. Nu lönar det att beställa från Sverige, då kronan är billig i jämförelse med euron.
Direkt från Pargas

En kort kvällspromenad till affären med faster
Vi är stationerade i Pargas, efter vad som blev en dag med många timmar i bil men också en kort shoppingtur i Ideapark och en kinalunch. Det var en helvild unge, som varit tvungen att sitta alltför länge stilla, som lyckligt har krupit runt och utforskat hela huset ikväll. För oss sega föräldrar väntas inget annat än ett tidigt sänggående. Och eventuellt lite tv-tittande, eftersom vi faktiskt har möjlighet att se Sveriges kanaler här.
Goodbye Jyväskylä
Sen är det ju sista chansen för att delta i tävlingen idag!
Blinka lilla stjärna där

Skitig som en gris kring munnen är han, men ögonen de tindrar likt en stjärna i alla fall.
Vessan som biosalong

Visst kan också tvättmaskinen fungera som sysselsättning
Dagens svaga blogguppdatering har om inte för er, så har den för mig fört någon nytta med sig. Jag har fått huset tillfälligt städat, tre maskiner tvätt tvättat och ännu några rader text till mitt arbete skrivit. Bara tråkiga saker, dock saker som måste göras.
Hos oss idag
Vad händer här idag då? Faktiskt inte särskilt mycket. Ungen sover, Thomas är påväg till skolan och jag plockar. På eftermiddagen är det min tur att åter tillbringa ensamtid vid biblioteket för vetenskapliga skriverier. Suck och stön.
I övrigt så är det inkommande veckoslutet det första lediga för Thomas sedan den 4-5 oktober. Detta gör 23 helger i rad med antingen läger eller tävlingar. Om tre veckor väntas dock denna rumba vara över och det blir ett par månader (förhoppningsvis) med lugnare program. I helgen beger vi oss ändå till Pargas för att hälsa på farmor, faster och farbror samt resten av släkten, men också för att delta i ett bröllop.
Ologiskt sovande

Oppåner och hitådit
Marius håller på och byter till en sovning om dagen. Vad vore då inte mer logiskt än att vakna på morgonen, vara pigg och glad fram tills efter lunchen, sova gott ett par timmar på eftermiddagen för att orka sedan resten av kvällen?
Nej, det tycker inte Marius. Han sover först klockan runt, sju till sju. Sen är han vaken en hel timme innan han börjar gnugga sig i ögonen och sen skall han ut på sovning. Och sen sover han två och en halv timme. Och sen så tror ungskrället att han ska orka resten av dagen. Helt vrickat tycker mamma, men ungen har väl lärt sig att det är på dagen det händer - att det är då det lönar sig att vara vaken.
Ett plus i kanten
Onsdag
Snöandet fortsätter, vilket också min skolvecka gör. Den planerade träffen med Inka idag var vi tvungen att ställa in, eftersom lilltjejen hade fått feber. Marius slipper ändå till skolan och tillbringa ett par timmar med Riikka även idag.

Denna begagnade vårhalare kom jag över igår. Bortsett från att den är lite nött på knäna ser den i övrigt fin ut. Vi skall hämta den på fredag när vi kör ner mot Pargas. Märke: Remu. Pris: 20e (inkl. ett par gummistövlar).
Inte bara Marius som är matvrak

Vilken tur att jag gjorde två pajer då
Gör ni också så här? Delar en paj sådär passligt på mitten och så är den slut i ett huj? I alla fall Thomas tycker det är onödigt att lämna mat i kastrullen (fastän jag kan ha räknat med att spara en portion till följande dag) och äter tills han ligger på soffan och ojar sig. Det är sist och slutligen inte så konstigt att vi har matkostnader som kan jämföras med en fempersoners familj. Det är väl egentligen tur att han är elitidrottare. (Jag menar, risken för att han skall bli fet med sina träningsmängder är trots allt minimal.)
Jag frågar er kloka mammor
Min blogg har varit roligare
På en mätt mage sitter ett glatt huvud. Det var inte många dagar sedan jag skrev det. Idag har det varit om inte årets så mars´ tråkigaste dag. Jag inväntar våren och vad gör det då om inte dagligen snöar på detta årtusendes hittills tjockaste snötäcke. Jag är led att strida med sonen tre gånger om dagen vad gäller påklädning. Jag är led att skuffa barnvagnen på oplogade cykelvägar, eftersom stadens pengar för väghållning är slut sedan länge. Och jag är led att borsta snö från bilen vareviga dag.
Dagens snowboarding gick i övrigt över förväntan. Förutom att jag egentligen var på fel timme. Och efter att ha lovat mig själv att endast hålla till i barnbacken, så gled jag upp med liften till Laajavuoris topp redan efter några uppvärmningsåk. Men visst var jag våt i arslet.
Inläggets första mening skrev jag för att jag varit totalt energilös idag. Egentligen är det helt självförvållat, eftersom mitt enda intag föda består av en vattning soppa innehållande endast fyra procent fett. Som om både jag och Liss-Viktor skulle kunna leva på det. Därför skall jag nu laga två stora, feta skinkpajer.
Och jo, om någon är intresserad så borde Thomas vara med på ett hörn i Sportmagasinet ikväll, 21:00, FST5.
Dagens: Snowboard

Här är en bild från ifjol när vi är och åker slalom i Himos. Jag är gravid i vecka 33.
Gravidstatus

Vecka: 15
Vikt: +3 kg (oförändrat sedan senast, ligger fortfarande under startvikten med Marius)
Humör: Trött och lättirriterad småbarnsmorsa
Mående i övrigt: Finemang
Kläder: Mina gravidjeans är ännu inte akutella
Övrigt: Lite småpinsamt att åter komma med magen i vädret till skolan
En mammas privilegium

Som mamma är det en instinkt att skryta på sina barn. Därför kan jag inte heller låta bli att berätta hur stolt jag är över vår älskade guldklimp. Efter avslutade lektioner idag så styrde jag kosan mot redskapssalen, eftersom sannolikheten att hitta sonen någon annanstans är minimal. Där satt han på trampolinen, med ett leende upp till öronen och omringad av en skock med människor. I sitt esse. Han har också tydligen levt livet i studerandens eget rum. Risken finns att det var både en och annan som inte fick sina skolarbeten gjorda... Vår fakultets egen lilla maskot. Jenna och Riikka skötte sitt jobb idag igen. Tack.
Varför man kunde hoppa över måndagar
Pamelaklyfta vs. tanthäng
Denna helg har vi:

I´m sorry for that big stavfel invid andra bilden. Ackreditering heter det ju förstås.
Packat och klart
Tävlingsdags!
Många är ni som har barn som antingen redan går i dagis eller så småningom skall påbörja sin inskolning. Då skall allt från halare och stövlar till gosedjur märkas med namn. Eller varför inte märka drickaflaskan när man går på gymmet eller lunchlådan som man tar med till arbetet? Mångt och mycket kan man märka med dessa namnlappar som finns både som påstrykbara märken och som klistermärken. Du kan välja mellan hela 88 olika motiv och och texten är ju självklart valfri.
Nu har fem läsare möjlighet att vinna ett valfritt paket namnlappar. Alla har möjlighet att delta i tävlingen, du lämnar bara en kommentar under inlägget. Kom ihåg att skriva e-postadress för att jag skall kunna få tag i dig vid eventuell vinst (OBS! E-postadressen syns endast för mig!). Men som vanligt så får man tre extra vinstchanser om man lånar kollaget ovan och publicerar detta på sin egen blogg!
Tävlingen avslutas fredagen den 13 mars klockan 21.00 (finsk tid).
Akta tårna!

Marius har fått pippi på stortår!
Helt frisk är inte sonen. Han har fått skrällhosta. Därför blev det inga bebisar denna eftermiddag heller. Men han är lika vild som vanligt. Och ju mer han jagar upp sig, desto mer hostar han.
Gårdagskvällen
Efter en trevlig kväll med goda vänner och en massa skratt, så är det med trötta ögon jag sitter här idag. Bandet i sig var väl egentligen totalt okänt för mig, det blev att ta youtube till hjälp.
Dagen i övrigt innehåller mammababy-träff, ett försök till att producera några rader text till kandidatarbetet och packning av väskor. I morgon åker vi till Lahtis. Far i huset ska skida världscup och vi ska ska stå bredvid spåret som hängivna supporters och heja.
Vid lunchtid

Det här är en position som varken ni eller jag är vana att se sonen i. Jag började nästan tro att han var sjuk innan jag konstaterade att han troligvist lider av tristess.
Halare eller inte?

På en mätt mage sitter ett glatt huvud
Vi var en sväng på stan på eftermiddagen och övervägde att slinka in på Amarillo för en middag, men vi tog förnuftet till fånga och styrde kosan hemåt igen, eftersom kylskåpet är sällsynt välfyllt för tillfället. Det många kanske inte visste var att jag också hade en studieplats till restaurangkock. Vilken är egentligen likheten mellan restaurangkock och gymnastiklärare? Det skulle vara maten då.

Inläggets rubrik kan inte heller bättre beskriva Marius tillstånd ikväll. Han var otroligt gnällig vid halvsextiden ikväll. En timme tidigare hade han slukat en stor matburk och vi kunde för allt i världen inte förstå vad som var fel. Vi funderade på den ena möjligheten efter den andra innan jag bestämde mig för att koka kvällsgröt. Ungen slukade den portionen också på fem röda och genomgick en total personlighetsförändring och var världens gladaste igen. Han om någon måste ha en grym energiförbrukning.
Liss-Viktor
Men jag hade ju utlovat pris åt det bästa förslaget. I stället har jag nu lottat ut två ässä-lotter bland förslagen och Malin B och milla kommer att få varsin sådan.

Håller tummarna för tur
Graviditetskrämpor
Färdigt kalasat


Då var det allra första barnkalaset avklarat och det var svettigt värre. Med åtta nyfikna krypande bebisar så gick det ganska vilt till. Men roligt hade vi.
Inte egentligen något speciellt
Lite extra utöver det vanliga
Eller vad sägs om detta:
Sju par löpskor, nio par skidskor, tre par inneskor, orienteringsskor, snowboardkängor, slalompjäxor, gummistövlar, skridskor, måsaskor. Lägg då till vår drös med "vanliga" skor som säkert är över tjugo till antalet och vi skulle kunna öppna ett kombinerat Andiamo och Intersport i Laajavuori.
P.S Och undrar ni över antalet skidskor. Fråga Thomas varför man behöver sex par.
The gladiator

Det gäller att använda fantasin...
Vår unge har ju som känt en hel massa överloppsenergi, vilket delvis säkert kan förklaras med mamma och pappas idrottsliga gener. Jag väntar på att ungen kan börja springa och att våren skall komma så vi kan kasta ut honom på gården och han får springa myrorna av sig.
Idag har vi haft en gladiatorbana i köket. Vi har klättrat upp och ner, upp och ner och upp och ner...
Pinnasängen som barnvakt
En socialt begåvad unge

Det är tur att vår unge inte har några sociala problem. Eller så har han bara inte fattat det ännu. Marius har idag tillbringat några timmar med Jenna medan jag satt i skolbänken. Det är en lättnad att kunna gå ut genom dörren när sonen bara sitter och ler till avsked. Men i och med att vi har över trehundra kilometer till närmaste släktingar så är vi beroende av våra vänners hjälp, och jag kan ju bara hoppas att allt vårt farande ligger som grund för att Marius inte ännu har uppvisat några som helst tecken på blyghet. Må det inte komma heller.
Tantvarning
Och ja, om det är någon som är intresserad av hur det gick för honom i sitt första Vasalopp, så kan jag berätta att han skidade in på en 34:e plats. Ännu vid 70 kilometer låg han 18:e, i tätklungan, men då var det ännu 20 sega kilometrar kvar. Och som pris för detta fick han; en kaffekokare, en diskkran (?), Axa-mat, Mora-kökskniv och glasögonputs. Öh, vad är logiken?
Vårt eget badmonster

I bassängen plaskade vi i hela en och en halv timme innan mamma fick nog. Ungens knän är helt röda efter att ha krupit runt på bassänggolvet. Efter dusch och bastu var vi redo att promenera hemåt igen. Men nu är jag så trött, så trött, så trött...


