Kakkakaffe - Midsommar i text och bild

Midsommar i text och bild

Publicerat: 2009-06-21 / 19:09:08 | Kategori: Allmänt

Midsommaraftonen började i tidiga tecken på Vikenfärjan som tog oss ut till Thomas morföräldrars sommarstuga i den åboländska skärgården.

Det var grått, det var kallt, det var regnigt och det var blåsigt. Marius tittar ändå längtansfullt ut över havet.

Pappa och Marius sysselsatte sig bland annat med att köra fyrhjuling...

...och provsitta farbroderns helcoola moped med eldflammor...

...faster Ann-Sofie å sin sida stod envist ute i regnet och fiskade, och fiskade.

Marius hölls med en kraftansträngning sig vaken till 18:50 på självaste midsommaraftonen. Själv valde jag att stanna kvar i stugan när de äldre (och yngre) mer erfarna midsommarfirarna begav sig till holmens midsommarstång för att fortsätta festandet i kylan. I brist på annat pluggade jag i öronpropparna 20:15 för att ta natt i sängen bredvid Marius.

Midsommarstången beskådade således jag och Marius istället tidigt på lördagsmorgonen då också den första antydan till blå himmel syntes.

Midsommardagen fortsatte med en fotismatch i en äkta myrstackanda. Vädret tog sig och trots hård vind så bjöd solen på lite värmande strålar.

Marius doppade sig (med också huvudet under vattenytan) i det tolvgradiga vattnet hela fyra gånger. Han skrattade och skrek med skräckblandad förtjusning och ville bara mera.

Framåt kvällen letades vattenskidorna fram. Här åker pappa vattenskidor i det iskalla vattnet med lufttemperatur som är ungefär likadan.

Medan solen ännu sken bakom talltopparna fick vi uppleva en ordentlig skrämselhicka. Efter att vi mätta och belåtna kalasat på grillkorv känner jag plötsligt hur något rinner till och jag står utan att veta ut eller in, med våta byxor. Min första och enda tanke var "oh shit, fostervattnet"! (Det var ungefär samma mängd vätska som när vattnet gick med Marius). Efter samtal till förlossningsjouren i Åbo beslöt vi att åka in och checka läget, eftersom det inte är precis önskvärt med en vattenavgång ännu i detta skede. Väl framme vid förlossningen blev vi mycket väl bemötta och det sattes CTG för att kolla barnets hjärtkurva. Även noggranna undersökningar med både vanligt och vaginal ultraljud gjordes och bakterieprov togs. Till all lycka borde det inte ha varit fostervattnet som gått, men livmodertappen konstaterades vara för kort och mjuk för detta skede av graviditeten. Eftersom jag ändå inte hade några värkar bedömdes läget som lugnt, men jag rekommenderades uppsöka mödravårdspolikliniken här i stan för vidare kontroll under veckan. Vi kunde således lättade åka till Pargas för att sova, medan Marius hade det bra ute på holmen med farmor.

Nu är vi åter hemma i Jyväskylä efter en bilresa i aldrig tidigare skådad livlig trafik.