Förväntansfullt
Det blir en ytterst tidig morgon med väckning redan klockan fyra, eftersom flyget lyfter från Helsingfors under tidig förmiddag. Vi hoppas därför att Marius har vett att fortsätta sin nattsömn under den knappt tre timmar långa bilresan ner till huvudstaden. I övrigt kommer vi att ta med minilapen och i mån av möjlighet kommer bloggen också att uppdateras de kommande dagarna, ty det blir allt annat än nattliv för vår del. Vi hoppas ändå att vår kvällströtta unge skulle orka till åtta om kvällarna, så vi inte behöver avsluta kvällen innan den ens hunnit börja. Dags att ta kväll.
Dittan som dattan
Det var med bultande huvud jag tog mig an dagen och vilddjuret i morse. Klockan fem över åtta stod han med en sko i handen och bultande på ytterdörren medan jag själv helst av allt skulle ha velat dra täcket över huvudet igen. Nu, några timmar senare, ligger han utslagen för sin middagsvila och vi, mor och far, avnjuter en kopp kaffe med glass i ljuv tystnad.
Vi borde också ta tjuren vid hornen och börja packa. Översvämningar och regn är vad som väntar oss i centraleuropa, tråkigt nog. Det har utlovats regn, regn och regn också under våra tre semesterdagar.
Jag längtar, jag längtar
Vi fortsätter att njuta
Att solen tittade fram först när vi startade grillen på eftermiddagen var egentligen rätt skönt, eftersom vi då under dagens lopp hade ro att sätta huset i skick igen. Dessutom var det riktigt skönt att kunna vistas utomhus utan att salta svettdroppar rann längs tinningarna. Ikväll hade vi grillgäster med den två månader äldre Inka i spets. Efter att ha vräkt i oss sallad, nypotatis, ljuvlig halloumiost, grillat kött och feta bananer fyllda med mycket choklad, så är det inte konstigt att man är en aning sprickfärdig. Summa summarum; trevlig kväll med trevliga vänner. Igen.
Ready to go
Dagens läkare var nummer fyra i ordningen och hon gav äntligen klara besked och grönt ljus till Pragresan som går av stapeln i övermorgon. Vi kan således börja packa med gott samvete och utan större oro att jag skall föda på planet.
Vi mår oss
Medan pappa, som för tillfället tränar kopiösa mängder, nötte vägen i fyra timmar på förmiddagen, så strosade jag och korven på loppis. Efter lunchen och tuppluren fick vi hem en svettig far och vi styrde direkt mot stranden och bad nummer ett. Så småningom tornade mörka moln upp sig och åskan låg även idag hotfullt nära. Vi packade därför ihop och begav oss hemåt för lite mat och vila, innan vi igen packade ner våra halvvåta handdukar i väskan och satte full fräs på cyklarna och trampade mot en annan strand för bad nummer två. Nu sitter jag skönt placerad i fåtöljen och väntar på mina baguetter som jäser, medan Thomas- surprise, är ute och samlar fler kilometrar till dagens tidigare 120. Vi njuter alltså till fullo av våra lazy days!
En het lördag
Liksom tidigare dagar var stranden dagens huvudpunkt. Dock har Marius uppvisat sig från en tröttare sida idag och strandbesöket blev relativt kortvarigt. I stället tog hela familjen en välbehövlig siesta under dagens hetaste timmar. På eftermiddagen igen var vi pigga för en promenad i hamnen, middag på en uteterass och lek inne i en stadspark.
Mamma och Marius ur en aning skum vinkel. Marius intresse är riktat mot simmande ankor.
Ceasarsallad när den är som bäst.
I övrigt är grannens fest inne på sitt andra dygn. Lägenheten är full med dynghögar, allt från stackars barn som högst är fjorton år, till ännu mer ynkliga 40-åringar. Och alkohol är med säkerhet inte det enda som missbrukas på andra sidan vardagsrumsväggen. Jag kan bara för mitt liv inte få in i mitt huvud hur tragiskt liv dessa människor lever. Nåja, det var egentligen bara en onödig parentes.
Mamma och Marius ur en aning skum vinkel. Marius intresse är riktat mot simmande ankor.
I övrigt är grannens fest inne på sitt andra dygn. Lägenheten är full med dynghögar, allt från stackars barn som högst är fjorton år, till ännu mer ynkliga 40-åringar. Och alkohol är med säkerhet inte det enda som missbrukas på andra sidan vardagsrumsväggen. Jag kan bara för mitt liv inte få in i mitt huvud hur tragiskt liv dessa människor lever. Nåja, det var egentligen bara en onödig parentes.
Vår andra granne
Förutom vår Marimekkogranne, har vi också en annan granne. En man i 25-årsåldern. Med rakat huvud, dödskalleduk, svart collegetröja med Päällikkö (=chef) -tryck, och skitiga, håliga jeans från slutet av 90-talet. Denne man röker som en borstbindare, pimplar öl med start åtta på morgonen, spelar finsk avskyvärd rap på högsta volym och övernattar tillsammans med tre femtonåriga flickor som har fläsket hängades utanför jeansen och rövrännan högst synlig för hela grannskapet. Jag kan inte för något i världen tycka om sådana här människor. Jag tackar ändå våra andra pensionärsgrannar som delar vår åsikt och springer och klagar på skithögen stup i kvarten.
Jag-tänker-inte-blogga-om-Michael Jackson.
Vad annat än stranden i denna hetta? Sommaren är helt enkelt fantastisk när den visar sig från sin bästa sida. Livet före Marius skulle ännu ha bjudit på en cykeltur in till stan, en promenad längs hamnen och en stund på någon terass på gågatan, en sådan här underbar fredagskväll. I stället skall jag ta itu med en väldig hög kläder som skall strykas.
En ny dag på ny playa
Idag lyckades vårt strandbesök bättre och det var skönt svalkande att tillbringa hela eftermiddagen i den varma sanden på beachen. Vi hann inte mer än innanför dörren då fadder Caroline med sambo knackade på för att tillbringa ett par timmar i vårt sällskap före de fortsatte på tävling. Far i huset välkomnades också hem under kvällen, vilket var oerhört tacksamt då jag för tillfället är fruktansvärt trött.
Mellanmål i form av plättar på filten
Dagens läkare
För husfridens skull kan jag meddela att jag för tredje gången på en vecka slängde upp benen i gynstolen. Dock utan att överhuvudtaget bli något klokare, då läkaren sa högst tio meningar under hela besöket. Åter igen gjordes både vaginalt och vanligt ultraljud och bebisen konstaterades må bra, även om det inte handlar om någon stor unge. Men Marius var trots allt inte heller någon väldig bebis (3100g). Jag vet således inte hur jag ska tolka det att jag ännu på måndag fick en remiss till sjukhuset (idag var jag till hälsovårdscentralen) för ytterligare en uppvisning. Jag får väl bara vara tacksam över att den offentliga mödravården fungerar alldeles utmärkt.
Gravidstatus
Trots den lilla incidenten på midsommardagen mår jag utmärkt. Jag har inga som helst föraningar av någonting, men bara för att, så skall jag till läkare igen i morgon bitti för att få svart på vitt. Dock börjar jag få känningar av foglossning, vilket är pest och pina och det känns som om man skulle gå av på mitten i bäckenet. Men detta är inget som påverkar graviditeten på något sätt, utan kan bara leda till ankvank. I övrigt har jag inte desto mer att tillägga.
Då livet är en fest
Den absolut tråkigaste Mariussysslan är det här med ätande och matande. Ibland känns det som om dagarna går ut på ett evigt ätande. Frukost vid åtta, lunch vid elva, mellanmål vid två, middag halv fem och gröt vid halv sju. Däremellan ska det kokas, handlas och städas bort. Ungen äter alltsomoftast själv, speciellt med mig, eftersom jag inte orkar mata honom (bortsett från barnmatsburkarna och kvällsgröten, det bespar jag mina nerver). I stället står jag på alla fyra efter måltiden och skurar golvet. Hur måltiden förlöper beror också mycket på hur trött, hur busig eller hur hungrig ungen är, men han blir ändå duktigare för varje dag som går och nu lyckastill och med en del av födan hållas på skeden hela vägen till munnen.
Men det finns ett undantag. Plättar. Då är det kalas. Golvet är rent, bordet är slickat, haklappen är tom och tallriken skiner. Jag stekte plättar för brinnkära livet till middag och ungen tuggade i sig snabbare än jag hann steka med sina fyra gaddar. Jag och ettåringen glufsade i oss plättar för fyra personer. Till all lycka gjorde jag dubbelsats för i morgon blir det plättkalas på stranden.
Men det finns ett undantag. Plättar. Då är det kalas. Golvet är rent, bordet är slickat, haklappen är tom och tallriken skiner. Jag stekte plättar för brinnkära livet till middag och ungen tuggade i sig snabbare än jag hann steka med sina fyra gaddar. Jag och ettåringen glufsade i oss plättar för fyra personer. Till all lycka gjorde jag dubbelsats för i morgon blir det plättkalas på stranden.
Med skit i byxorna
Jag velade fram och tillbaka om vi skulle gå till stranden före lunchen eller om vi skulle äta en tidig lunch och låta Marius sova en tupplur innan vi gick. Jag beslöt mig för det senare och när han vaknade packade vi väskan och klädde på oss och var klara att bege oss, när jag såg att svarta moln snabbt hade tonat upp sig norrifrån. Bara några minuter senare brakade helvetet lös och täta blixtar avlöstes av kraftiga smällar samtidigt som regnet fullkomligen sköljde ner. Och om det är något som jag verkligen är rädd för, så är det åskväder. Jag skakade som ett asplöv samtidigt som jag med darrande röst försökte sjunga Sjörövarfabbe för att dämpa ljudet av de värsta smällarna. Marius satt mest som ett levande frågetecken och visste inte hur han skulle reagera. Nu har ovädret dragit vidare och det är idealiskt vattenpottshoppsväder utomhus. Jag hoppas detta var över för idag.
Jag tror vår granne har pippi på Marimekko...
...eller vad tror ni?
På hemmaplan som gräsänka
Jag var (är) minst lika trött som sonen när vi stegade innanför dörren strax före sju och skulle klara av ett bad, grötkokning, grötätning, nattblöja, pyjamas och tandborstning. Men som tur vad är vi snabba i det här huset och fjorton minuter senare sade jag gonatt åt ungen.
Jag har nu intagit en gemytlig ställning i soffan och njuter av att titta på Allsång på Skansen. Och vem passar inte bättre på scen än Tomas Ledin, för imorgon blir det åter en dag på stranden.
Med näsan i blöt
(Mera bilder kommer senare)
Det gick inte att på basen av ungens upphetsning att tvivla på vem som älskar att bada. I två och en halv timme låg han i blöt, inkluderad en femminuters paus då han åt två kalla knackkorvar. Det lär bli mycket bad ännu denna sommar.
Det blir en dag på stranden
Idag blir det den allra första dagen på stranden iklädd bikini och badbyxor med picknickfilt, sandleksaker och matsäck.
För att undvika en krasch
Tillbaka till vardagen
Igår på hemvägen pausade vi vid Ideapark, åt köttbullar med mos och handlade bokstäver
Det var ännu tidig morgon när ungen och jag hoppade i bilen och åkte till brödfabriken och laddade upp med ett hundratal semlor och rågbitar, tjugo rispiroger, två påsar rostbröd och tio syltmunkar för under en tjugolapp i eurovaluta. Vi passade också på att handla mat för resten av veckan, eftersom pappa senare brummade iväg på sommarens första träningsläger och vi således är billösa några dagar. Efter lunchen traskade vi iväg till staden via lekparken och inhandlade tre par shorts på rea innan vi faktiskt tog busskrället hem. Nu förtjänar Marius sin vila medan jag bloggar, laddar tvättmaskinen och försöker plocka upp väskorna.
Midsommar i text och bild
Midsommaraftonen började i tidiga tecken på Vikenfärjan som tog oss ut till Thomas morföräldrars sommarstuga i den åboländska skärgården.
Det var grått, det var kallt, det var regnigt och det var blåsigt. Marius tittar ändå längtansfullt ut över havet.
Pappa och Marius sysselsatte sig bland annat med att köra fyrhjuling...
...och provsitta farbroderns helcoola moped med eldflammor...
...faster Ann-Sofie å sin sida stod envist ute i regnet och fiskade, och fiskade.
Marius hölls med en kraftansträngning sig vaken till 18:50 på självaste midsommaraftonen. Själv valde jag att stanna kvar i stugan när de äldre (och yngre) mer erfarna midsommarfirarna begav sig till holmens midsommarstång för att fortsätta festandet i kylan. I brist på annat pluggade jag i öronpropparna 20:15 för att ta natt i sängen bredvid Marius.
Midsommarstången beskådade således jag och Marius istället tidigt på lördagsmorgonen då också den första antydan till blå himmel syntes.
Midsommardagen fortsatte med en fotismatch i en äkta myrstackanda. Vädret tog sig och trots hård vind så bjöd solen på lite värmande strålar.
Marius doppade sig (med också huvudet under vattenytan) i det tolvgradiga vattnet hela fyra gånger. Han skrattade och skrek med skräckblandad förtjusning och ville bara mera.
Framåt kvällen letades vattenskidorna fram. Här åker pappa vattenskidor i det iskalla vattnet med lufttemperatur som är ungefär likadan.
Medan solen ännu sken bakom talltopparna fick vi uppleva en ordentlig skrämselhicka. Efter att vi mätta och belåtna kalasat på grillkorv känner jag plötsligt hur något rinner till och jag står utan att veta ut eller in, med våta byxor. Min första och enda tanke var "oh shit, fostervattnet"! (Det var ungefär samma mängd vätska som när vattnet gick med Marius). Efter samtal till förlossningsjouren i Åbo beslöt vi att åka in och checka läget, eftersom det inte är precis önskvärt med en vattenavgång ännu i detta skede. Väl framme vid förlossningen blev vi mycket väl bemötta och det sattes CTG för att kolla barnets hjärtkurva. Även noggranna undersökningar med både vanligt och vaginal ultraljud gjordes och bakterieprov togs. Till all lycka borde det inte ha varit fostervattnet som gått, men livmodertappen konstaterades vara för kort och mjuk för detta skede av graviditeten. Eftersom jag ändå inte hade några värkar bedömdes läget som lugnt, men jag rekommenderades uppsöka mödravårdspolikliniken här i stan för vidare kontroll under veckan. Vi kunde således lättade åka till Pargas för att sova, medan Marius hade det bra ute på holmen med farmor.
Nu är vi åter hemma i Jyväskylä efter en bilresa i aldrig tidigare skådad livlig trafik.
Midsommar i ankommande
Vi ligger för mellanlandning en natt i Pargas hos farmor innan vi tidigt imorgon bitti fortsätter ut till sommarstugan i den åboländska skärgården. Tillsammans med ett stort gäng släktingar ska vi fira midsommar och med gamlamormor som chefskock är i alla fall näringsintaget säkerställt. På grund av avsaknad av internet blir det bloggpaus fram till söndag kväll då vi återvänder hem (jag hoppas att ni ändå har bättre för er under helgen än att läsa min blogg). Med detta önskar jag er alltså en riktigt trevlig midsommar (i regnet).
Dagens.
Jag är helt genomsvettig efter att ha sprungit en timme efter Marius i hälsovårdscentralens korridorer. Detta är antagligen också förklaringen till att jag knappt ökat något i vikt och att jag nu väger exakt lika mycket som jag vägde vid inskrivningen med Marius i tionde veckan. I övrigt var allt finemang, trots att SF-måttet nu är rejält mindre än med Marius (jfr. 25 - 21). Den tjugonionde graviditetsveckan är redo att inledas.
Nu skall bilen packas och dagen till ära - då resten av dagen skall tillbringas i bil, så lyser solen och en efterlängtad värme har intagit Jyväskylä. Yes.
Nu skall bilen packas och dagen till ära - då resten av dagen skall tillbringas i bil, så lyser solen och en efterlängtad värme har intagit Jyväskylä. Yes.
Ett inlägg dedikerat till sonen
[Tack älskade unge för att du är så grym att sova! Du var endast fyra veckor gammal när du övergick till en amning per natt och sedan du var sex veckor gammal har du sovit minst tio timmars nätter utan någon som helst mat. Du förstår inte hur underbart det är för mamma och pappa att alltid få vakna utvilade till en ny morgon. Du har gjort det första småbarnsåret till en lätt match sett ur sömnens synvinkel. Vi är otroligt tacksamma för både dig och din sömngåva. Nu hoppas vi bara att din lillasyster får samma sovtalanger som du har!]
Fotnot: Ungen somnade 19:00 igår kväll. Vaknade gjorde han i morse 9:00. Utan något som helst knyst.
Harmoni i allra högsta grad
Idag träffade vi således Peik och Lauri i parken. Grävmaskinerna och lastbilarna en bit bort var dock till synes intressantare än att posera på bild.
Ungen sover, sambon tränar och jag njuter av lugnet, samtidigt som ingefärsdoftande revbensspjäll steks i ugnen tillsammans med gyllenbruna klyftpotatisar. Dagen har i det stora hela tillbringats utomhus under sporadiska regnskurar och med bullmellanmål i parken.
Videoklipp
En förstaklassig tisdagskväll
Måtte det vara på grund av vädret som läsarantalet ständigt ökar trots att vi lever i sommartider. För någon annan förklaring till hur ni hittar till min blogg vet jag inte.
Regnet till trots har vi haft en förträfflig kväll med gäster, som innebar frossa i skinkpaj och dajmkaka, och som en utmärkt avrundning tittade vi, mamman och pappan, på filmen Twilight.
Nu skall jag be en bön till högre makter om en åttans väckning i morgon bitti igen. Vi har en sån där dag på schemat som både mamma och Marius tycker om. Godnatt.
Tummen upp!
Jyväskylä profilerar sig som en stad som satsar generöst på barn och idrott, vilket gör det för oss till en perfekt stad att bo och leva i. Detta märks inte minst på det stora utbudet idrotter som erbjuds, men också att det ständigt byggs nya planer och faciliteter samtidigt som också de gamla upprätthålls. Även lekparkerna är otaliga till antalet och den ena är nyare, större och bättre än den andra.
Vi besökte idag en park, till vilken vi inte så ofta går. Jag blev helt överväldigad att den redan stora och fina parken var invaderad av ett tjugotal byggnadsmän som byggde vattenland, sjörövarbåtar och hinderbanor. Dessutom erbjuder staden i övrigt ett digert (mycket gratis) program som riktar sig till barnfamiljer. Detta gör den nuvarande vårdnadsledigheten och den kommande mammaledigheten ännu mer njutningsfull.
Jag suckar högt och ljudligt
En ful fisk som gjorde allt för att komma undan mammas kamera
Jag har för tillfället kommit in i en svacka vad gällande graviditeten och jag är för tillfället så evinnerligt trött på att vara gravid. Även om jag mår oförskämt bra vill jag just nu bara ha ut det andra ungskrället. Det är snart två år sedan jag blev gravid med Marius och inkluderad amningsperiod så har dessa två år i princip varit ett sammanhängande hormonmaraton.
Jag antar att vädret bidrar till sitt. Jag skall nu söka fram min Gore-tex allvädersdräkt och klä Marius i halare, stövlar och mössa och placera honom i cykelkärran. Vi ska ge oss i väg med målet att hitta kompisar, vilket trots allt inte blir så lätt då de flesta befinner sig inomhus. Sommarfeelisen på topp.
Hemma på vår gata i stan
I övrigt har jag hittills haft en ypperlig måndag trots ett värdelöst väder med regn och blåst. En sen frukost med Johanna här hemma, lunch med flickorna på skolan och kaffe med kaka med samma sällskap på stan, har fyllt dagens sociala behov. Nu sitter jag och Marius i varsin soffa och kollar på Saltkråkan med Tjorven och Skrållan i spets, medan pappa for i väg på dagens andra träningspass.
Ändringar i schemat
På eftermiddagen ändrade vi plötsligt våra planer och samlade ihop våra pinaler på fem röda, hoppade i bilen och körde tillbaka hem till Jyväskylä. Med två nätters halvrutten sömn tillsammans med en bataljon krankar i bagaget och en stark längtan till det egna hemmets vrår. Dessutom är det något av ett släktfel att ha många järn i elden, så till Kolebackhuset far man inte för att vila upp sig och få avlastning. Nu väntar tre hela dagar hemma innan vi beger oss igen.
Alla är glada och nöjda
Ungen struttar på i all sin ensamhet ute i regnet på gården. Mamma sitter inomhus, läser tidningen och bloggar och kastar en blick med jämna mellanrum ut genom fönstret.
Efter läggdags
Jag har under hela kvällen suttit och knåpat på en Pragguide med sevärdheter och god mat för våran anstormande resa samtidigt som jag med ett öra lyssnat på Eros Ramazottis ljuva stämma i fyrans Sommarkrysset. Har någon av er besökt Prag och vill dela med sig av tips, så är det också mycket välkommet.
Dessutom har jag spanat in spahotellet som kommer att förse oss med boende under vår Estlandsvistelse och jag drömmer redan om hårklippning, fransk manikyr, blivande-mamma-behandlingar, chokladbad, örtbastu...Najs, najs.
Dagens
En liten hjälpreda
Vi har landat i Molpe. Klockan var inte mycket efter åtta i morse då Marius gick ut med morfar för att rensa morgonens fångst. Att klotta i blodvatten var något som föll ungen i smaken.
Andningspaus
Jag sitter just nu och avnjuter en stor kopp kaffe och rosa rödvinsbärsglass med maräng som äts med en Hemulensked, samtidigt som ungen är placerad i sitt rum bakom stängda dörrar för nedlugning och chili con carnen som antagligen var en aning för stark i hans smak, flödar på golvet. När den koffeinhaltiga drycken är uppdrucken är jag igen fit for fight med Marius och hans energi som fullkomligen sprutar ur honom.
Turnén fortsätter
I morse vaknade den dumma ungen redan 5:26. Men som tur vad är han ytterst väluppfostrad och lekte tyst i kolmörkret i sin överbelamrade säng i hela en timme och fyrtio minuter innan han lessnade och det var dags för mamma och pappa att vakna ur sin skönhetssömn. Jag kan således vänta mig en liten förmiddagstupplur av ungen, vilket egentligen passar mig perfekt då väskorna åter igen skall packas för en Österbottenresa efter pappans tent mitt på dagen. Tanken var att vi sedan i något skede under nästa vecka, skulle ha styrt kosan rakt söderut för midsommarfirande, men på grund av den kommande Pragresan är vi tvungen att köra fyra timmar extra "via" Jyväskylä för att få ett läkarintyg där det konstateras att jag är fullt frisk och befogad att flyga.
Därefter fortsätter vi alltså ner till Pargas för några dagar ute vid sommarstugan, innan vi igen återvänder till Jyväskylä och pappa sticker raka spåret norrut på träningsläger. Och direkt efter detta bilar vi igen neråt till huvudstaden därifrån vi sedan flyger på vår minisemester. Och efter detta är det oklart om vi far hem och vilar upp oss en vecka innan det bär av till Estland för tio dagar. Sedan efter Estlandsresan har jag själv inte riktigt koll på längre vad som komma skall.
Därefter fortsätter vi alltså ner till Pargas för några dagar ute vid sommarstugan, innan vi igen återvänder till Jyväskylä och pappa sticker raka spåret norrut på träningsläger. Och direkt efter detta bilar vi igen neråt till huvudstaden därifrån vi sedan flyger på vår minisemester. Och efter detta är det oklart om vi far hem och vilar upp oss en vecka innan det bär av till Estland för tio dagar. Sedan efter Estlandsresan har jag själv inte riktigt koll på längre vad som komma skall.
Ännu mera gardiner
Underbart, underbart
Pappan och sonen
Förmiddag blev ju förstås eftermiddag innan gubbskrället dök upp, men då han äntligen behagade visa upp sig överlämnade vi bara en nyckel och begav oss på en liten rundtur. Vi klämde i oss varsin enorm boll glass samtidigt som vi blickade ut över Päijännes vatten.
Då mössen dansar på bordet
Här klättrar man upp på köksbänken och nappar två surskorpor
Varje dag efter frukosten tar sig Marius och jag oss en diskussion. Vad skall vi hitta på idag? Marius pekar på fönstret. Ut. Förmiddagens program att hämta ut gardiner och fara till hamnen och titta på båtar gick dock i stöpet, då hyresvärden meddelade att han någon gång under förmiddagen kommer och installerar en duschvägg. Så nu väntar vi, och väntar. Och hoppas att gubbskrället har en relativ syn på vad förmiddag är, ty i våra ögon så är den slut efter 11.
Formen på topp
En socialiserande dag
Vi entrade lekparken som första människor redan vid nio i morse och efter knappt två timmars lek så var det bara hem och äta och direkt i säng. Därefter gästade Lauri och Aleksi med mammor oss. Nu ligger ungen i sängen igen och powernappar, ty det har varit en bra dag för honom (och även för mig, trots att jag har babblat så mycket finska att det slinker finska grodor ur min mun även om jag pratar svenska). Detta var det mest spännande jag hade att komma med för tillfället. Ganska svagt med andra ord.
Lyxen fortsätter
Dagen har förflutit i fixandet och donandets tecken. Gardiner och tavlor sätts upp, lådor ordnas, kläder sorteras. Marius har fått två stycken vaccinsprutor och blev mest förbannad då han var tvungen att sitta stilla i pappas famn. Dessutom har vi under kvällen haft kaffefrämmande med röd saft och chokladkaka.
Snart smäller det!
Ännu en bild av Maria
Det är ynka tre månader kvar till beräknad leverans. Vi har beställt lillasyster till 090909. Dessutom har pappa planerat in en två veckors paus i lägerschemat just då. Fatta hur fort det här har gått. Jag mår fortfarande som en prinsessa. Endast lite halsbränna emellanåt. Jag har hittills bara hunnit med två rådgivningsbesök, så jag har inte någon koll på respektive värden. Men jag tror att de är bra. Tänk att jag snart är tvåbarnsmorsa. Fett coolt, lärde stockholmsungarna mig när jag jobbade på kollo för några somrar sen.
Rena rama lyxen
Måndag.
Är det det här som kallas trots?
Om man skulle få tillbringa dygnets alla timmar utomhus
När vi närmar oss ytterdörren för att gå in blir ungen i famnen plötsligt hal som en ål. För varje trappsteg upp till lägenheten ökar decibellen - för att nå full styrka när vi stiger innanför dörren till den egna lägenheten. Ungen kastar sig raklång på ryggen, sparkar med benen och fäktar med armarna och ljuder så att det utan tvekan hörs in till grannhuset. Jag blänger inte längre på föräldrarna i affären som har barn som får ohanterbara utbrott. I stället ler jag lite i samråd. Jag vet numera att det inte alltid är så lätt. Gud bevare mig väl innan ungarna har flyttat hemifrån. Mycket har man framför sig.
Resultatet
Bara ännu lite högre
Gårdagskvällen tillbringade jag i hela fyra timmar framför symaskinen utan ett enda nervöst sammanbrott. Vi gjorde ett utmärkt samarbete och jag må säga att jag är fruktansvärt nöjd och speciellt då med vardagsrumsgardinerna. Mina gardiner må vara de mest simpla man kan åstadkomma i gardinväg, men eftersom mina sykunskaper sträcker sig till att sicksacka, sy raksömn och backa (samt sprätta) utan krusiduller, så kan man inte göra saker mer invecklade än vad de är. Jag skall försöka åstadkomma bildbevis under dagen.
Dagens shopping
Det blev en lång och dyr dag på stan. Bland annat inhandlades tyg till köksgardiner (det randiga) och vardagsrumsgardiner (det grå/vita). Även röd målarfärg till Marius, för tillfället träfärgade, bord och stolar köptes. Nu väntar jag bara på att det skall bli kväll och ungen går och sova, så jag får ta fram symaskinen och ge mig in strid med den. Helst skulle jag slippa allt som har med handarbete att göra, men eftersom det skulle ta så länge att lämna in gardiner för fållning (som jag gjorde med gardinerna till Marius rum) och jag vill ha allt färdigt på direkten, så är det väl bara att ta tjuren vid hornen.
Ljuva morgnar
I det som nu är Marius rum, fanns en mörkläggningsgardin färdigt när vi flyttade. Detta har medfört att vi nuförtiden får njuta av lyxmorgnar då ungen vaknar först mellan 7:30 och 8:00. Samtidigt föll förmiddagsvilan bort och ungen sover dagens enda pass efter lunchen. Tänk vad en mörkläggningsgardin kan göra underverk.
Pappa begav sig i arla morgon söderut mot Borgå. Tanken var från början att vi också skulle ha gjort sällskap, men vädret i kombination med viljan att få ordning här hemma, gjorde att vi skippade denna resa. I stället blir det att pylta på ungen i höstmundering och vandra in mot stan, ty jag glömde våra simkläder i simhallen igår.
Pappa begav sig i arla morgon söderut mot Borgå. Tanken var från början att vi också skulle ha gjort sällskap, men vädret i kombination med viljan att få ordning här hemma, gjorde att vi skippade denna resa. I stället blir det att pylta på ungen i höstmundering och vandra in mot stan, ty jag glömde våra simkläder i simhallen igår.
Har ni sett, kanal 1!
Efter att i tre år bannats över det finska tv-utbudet, så medförde flytten en övergång till kabelnätet och således också möjlighet att köpa Sveas kanalpaket. Så nu har vi, som fredagens kvällsnöje, ägnat åt oss Talang 2009. Jag må säga att det faktiskt känns en aning lyx att igen kunna se Sveriges kanaler.
Med simhud mellan tårna
Dammsugaren fungerar som en utmärkt fläkt när man vill efterlikna Carola Häggkvist.
Jag har sällan skådat en lyckligare unge än den som fullkomligen dök i plurret, när mamma äntligen kom sig för att ge ungen den stimulans som han önskade sig, och begav sig till simhallen. Som grädde på moset förälskade sig en förtjusande flicka på tre år i polkagrisrandig simdräkt sig i Marius, som förstås kopplade på värsta charmen. Men vi kan antagligen vänta oss en lindrigare variant rinnande snor, eftersom ungen bokstavligen höll sig mera under vattnet än ovanför, och sörplade således stora mängder skitigt badvatten.
Regnet det bara öser ner
Liksom det förmodligen hos alla andra gör, så viner vinden kall och regndropparna faller stora ute. Inte för något annat men vår son lider av tristess i stora mått. Låda efter låda töms och snart börjar vi få läget under kontroll. Men jag säger då det, det här med flytt kommer absolut inte att bli någon vana. Det om något vore lättare utan unge!
Hjälp, tack.
Babyskydd (alltså första bilbarnstolen). Vad har/hade ni? Var/är ni nöjda? Tungt att bära? Problematisk att sätta fast? Hur länge rymdes ungen?
Jag hann ju redan sälja Marius babyskydd, eftersom jag inte trodde att det skulle komma till användning så här snabbt igen. Å andra sidan var vi inte särskilt nöjda med det heller. Ett Akta Graco modell -06. Marius satt som en ihopsyltad hösäck i det. Dessutom var det tungt och otympligt att bära. Och bälten var jättekorta. Men basen var bra. Vi skall absolut ha en med sån igen.
Maxi-Cosi, Britax, Brio och Besafe. Andra? Vad har ni för erfarenheter? Vi kan också tänka oss att köpa en begagnad stol ifall någon har att sälja. Eller låna (/hyra). Tacksam för era åsikter.
Jag hann ju redan sälja Marius babyskydd, eftersom jag inte trodde att det skulle komma till användning så här snabbt igen. Å andra sidan var vi inte särskilt nöjda med det heller. Ett Akta Graco modell -06. Marius satt som en ihopsyltad hösäck i det. Dessutom var det tungt och otympligt att bära. Och bälten var jättekorta. Men basen var bra. Vi skall absolut ha en med sån igen.
Maxi-Cosi, Britax, Brio och Besafe. Andra? Vad har ni för erfarenheter? Vi kan också tänka oss att köpa en begagnad stol ifall någon har att sälja. Eller låna (/hyra). Tacksam för era åsikter.
En stycke grinMarius
Resan är bokad.
Det blev inget Italien. Orsak: Ett alltför pressat schema. Det fanns inte tio lediga dagar i ett sträck i juni. I stället är en tre dagars resa till Prag bokad. Till vår familj på tre. Den första juli är det avfärd. Jag befinner mig då i vecka 30, och måste förmodligen fixa ett läkarintyg (eller är det någon som har någon aning om Finnairs principer?). En och en halv vecka efter hemkomst far vi på ett två veckors träningsläger till Otepää i Estland. Innan dess ska vi också hinna med ett par tusen kilometer i bil i det egna hemlandet. Än så länge har jag bara halsbränna.
På banan igen
Fotograf: Maria
Ännu ett fall framåt; vi har fått internet. Annars jobbar vi på här, från morgon till kväll. Men det tar tid att städa bort all ingrodd skit från golv till tak på 80 kvadratmeter. Marius sov dock i sitt egna rum förra natten och idag fortsätter vi att inreda och möblera. Vi skall ta en paus så småningom och åka in till stan och se om vi hittar gardiner och dylikt.
Ännu ett fall framåt; vi har fått internet. Annars jobbar vi på här, från morgon till kväll. Men det tar tid att städa bort all ingrodd skit från golv till tak på 80 kvadratmeter. Marius sov dock i sitt egna rum förra natten och idag fortsätter vi att inreda och möblera. Vi skall ta en paus så småningom och åka in till stan och se om vi hittar gardiner och dylikt.
Första bilden!
Med gurka som lockbete
Jag har fått de första bilderna som Maria fotograferade förra fredagen. Helt underbara! Jag visar fler sen när vi har fått eget internet att funka!Direkt från gården
Efter att ha varit på grönbete hos morfar en vecka med utelek från morgon till kväll, så är det väldigt otacksamt att tro att man skulle få vara inomhus med en samarbetsvillig unge. Dock vimlar det av ungar här, så just för tillfället sitter jag ute på gården medan Marius leker med en tvåårig flicka och jag "lånar" någons nät, eftersom det "har skett en fördröjning i kopplingen av vårt internet".
Jag är numera också stolt ägare till en alldeles egen systemkamera, men hittills har jag inte hunnit annat än att ladda den, sätta på den och knäppa tre bilder. Bilden ovan är ett försök till att sysselsätta Marius - med majsbågar framför Tjorven. Ett försök som gjorde att vi säkert fick 10 minuters arbete i lugn och ro.
Tillbaka på ruta 1
Då vi anlände till ett hett Jyväskylä vid middagstid, trodde vi att vi skulle få ägna hela långa dagen åt uppackning. Trodde vi. Men det satte gubbf*n (åh, ursäkta - vår hyresvärd) stopp för. För han hade då inte packat undan sina grejor ännu. Så vi väntade, och väntade, och väntade innan han till sist fick arslet i bilen och kom sig i väg.
In stegade vi i något som skulle ha varit material för tvprogrammen Rent hus och Sillä siisti. Fy helvete - skiten fullkomligen rann av väggarna då jag skrubbade med rotborsten. Och köket har knappast blivit städat på fem år. "Det är länge sen min fru har varit och städat", säger han. Som om det skulle vara sjutusan så svårt att greppa dammsugaren en gång i veckan och dra med disktrasan över diskbänken. Säger männen som är uppväxta i den gamla goda förr-i-världen.
Jag hoppade således flyförbannad i bilen och åkte och köpte städsaker för mina födelsedagspengar. Nu har dock mitt humör lagt sig lite - vi börjar ha en sorts struktur. Men händerna är alldeles förstörda av allt skurmedel (nej, glömde handskarna) och tröttheten ligger på max. Dessutom funkar inte internet heller, trots att vi i god tid har meddelat från vilket datum vi ska ha det (sitter på vessan och surfar på någon annans nät nu - med endast en plupp styrka).
Vi beger oss
Mot Jyväskylä. Igen. Till flyttkaoset. Vi har tuffa dagar framför oss - denna gång med att packa upp och få ordning på allt. Jag hoppas också att bredbandet funkar. Adjö.
