Morgondagen är åter en resdag. Vi (eller i alla fall jag) längtar hem. Hem till pappa och sambo. Och så var det det här, hur vi skulle ta oss hem. Jag lider för tillfället av tågallergi. Eller reseallergi överhuvudtaget. Så i morgon skall vi prova en ny sak. Efter jobbet åker jag direkt till Vasa, dit också Åsa kommer med Marius. Därifrån hoppar vi på en buss och efter två timmar är det meningen att vi skall hoppa av mitt ut i ingenstans. Där hoppas vi då att Thomas väntar på oss, så får vi åka bil resten av vägen. Vi får se vad det här blir till.

Denna konversation pågick under planeringen:

Jag: Klarar Marius av att sitta i bussen två timmar?
Anna: Nää...
Jag: Men i och för sig så kan han ju stå och se ut genom fönstret...
Åsa: Ja, han är en bra karl!