Marius och Celine har gråtit ikapp hela förmiddagen och sekunderna när det var helt tyst var inte många. Marius sitter dock ofta och håller handen på Celines mage när hon är ledsen.

Förmiddagen har varit ett enda långt gråt- skrik- och gnällmaraton och jag övervägde plugga öronpropparna i öronen. Marius är mer svullen i käften än vad han någonsin tidigare varit och Celine vägrade sin förmiddagsvila och har istället gråtit som en stucken gris. Och när hon äntligen höll på att somna - ja, då kommer Marius och tappar en porslinsängel på golvet bredvid vaggan och Celine fullkomligen lyfter från madrassen av vad hon blir skrämd. Slutligen orkade jag inte strida med Marius lunch, eftersom han ändå åt upp Celines ersättningsflaska när hungern tydligen inte heller var hennes fel. Nu har jag ändå lyckats få dem båda att sova samtidigt och jag skall njuta av Halleluja moment* så länge det varar.

*Med facit på hand så varade det hela tjugo minuter.