Årskrönika del 2

JULI



Vid inledandet av juli har magen växt sig till den trettioförsta veckan. Det är enbart det hejvilt sparkandet som påminner mig om att jag är gravid.


Familjen flyger till Prag och trots att resan börjar aningen dåligt när ena resväskan och vagnen lämnar kvar i Helsingfors, får vi en resa av hög klass. Räddaren i nöden är Manducan (bärselen) och vi är turister i allra högsta grad.


Vi höll igång från tidig morgon till tidig kväll och besökte de flesta sevärdheter. Vi fick suverän mat och vi levde lyxigt med de billiga pengarna.


Vi hade det fint och soligt och nästan för varmt.


Vi kom hem och raceade runt med syskonvagnen på vardagsrumsgolvet


Vi inledde badsäsongen på allvar och Marius befann sig mer under vattnet än ovanför, trots blygsam temperatur


Efter en dryg vecka hemma packade vi bilen proppfull och begav oss till Estland. I två veckor njöt vi av sol och bad, spabehandlingar och dukat bord tre gånger dagligen, medan pappan tränade som en blådåre.


Lillskrutt i magen var helt plötsligt i den trettiofjärde veckan.


AUGUSTI

Efter att i princip ha bott utomhus i två månader, så är Marius brun som en pepparkaka och nästan platinablond i håret när vi inleder augusti. Lillasysters babyskydd är skaffat och morfar hämtar även vaggan till Jyväskylä

 
Det suveräna sommarvädret fortsätter och vi befinner oss dagligen på stranden


Magen närmar sig slutet och jag börjar bli otålig. Jag har varit gravid, ammat och varit gravid i två år, sånär som den ena månaden som Celine blev till.


Pappa fyller 25 och vi roar oss med en vandring på en naturstig.


I slutet av augusti bestämmer vi oss i sista minuten att åka med pappa på träningsläger till Vuokatti efter att läkaren vid sista kontrollen sagt att hon inte tror att jag föder inom den närmsta veckan. Fortfarande är det sommarväder och vi hittar en jättefin strand där vi tar oss sommarens sista dopp.

SEPTEMBER


Marius är ett år och tre månader och totalt oväntades om att han när som helst skall bli storebror. Min otålighet växer sig allt större och jag vill ha ut dottern nu!

´
Magen är såhär tjock i den trettionionde graviditetsveckan


De sista dagarna innan beräknat födelsedatum är jag mycket effektiv och gör en massa tråkiga sysslor som att städa kylskåp.


Sensommarvärmen överraskar oss ännu en gång och vi är klädda i kortärmat i början av september


Till sist blir det ändå mer höstlikt och vi promenerar och vandrar mycket i hopp om att detta skall sätta igång förlossningen. Förutom att jag sover dåligt om nätterna kan jag inte komma på någon annan gravidkrämpa.


Vi njuter av de sista dagarna med Marius som ensambarn.


Den elfte september kommer och min mormor har befunnit sig hos i några dagar, redo att ta hand om Marius om vi hamnar iväg till BB. Vi fördriver dagen med att åka trettio kilometer utanför stan för att vandra. Hemma äter vi och bänkar oss framför tv:n när den första tillstymmelsen på anstormande förlossning uppenbarar sig.


Att vår dotter skulle vara född bara två timmar senare var det knappast någon som skulle kunnat tro.


Redan följande dag är vi hemma igen med vår underbara trollunge som bestäms heta Celine Ella Sofie


Marius visar kärlek från allra första början även om det gäller att hålla ögonen öppna, eftersom den lilla damen ännu är ömtålig.

Livet som tvåbarnsmamma är i fullgång och man behöver inte fundera på vad man skall göra om dagarna


Efter drygt två veckor hemma i lugn och ro åker vi och hälsar på farmor.


OKTOBER


Och sedan åker vi och hälsar på morfar




Vi hinner bara hem och vända före vi igen åker. Denna gång till Vuokatti på träningsläger. Det är ett helsikes packande hela tiden.


Nöden har ingen lag


Vi kommer hem några dagar och går bland annat på redskapsgymnastik.


Dessutom håller vi dop för vår dotter i Keltinmäki kyrka


NOVEMBER


Vi åker vid inledandet av november upp till Lappland för en två veckors vistelse där. Vid polcirkeln i Rovaniemi hälsar vi på självaste jultomten.


Pappa skidar och tränar och vi försöker sysselsätta oss på bästa sätt, även om tiden ibland blir lång i vad som är ödemarken


Vi firar farsdag i hotellsängen


Och Celine blir redan två månader




Vi kommer hem och Marius blir ett och ett halvt år. Pappa åker upp till Lappland igen och vi lämnar hemma.


Det är ett vedervärdigt novemberväder och vi försöker sysselsätta oss på bästa sätt.



Bland annat går vi på julmarknad


DECEMBER


I december har jag fått nog av allt resande och farande och ser framemot lite mer hemmavistelse, även om pappan fortfarande har en massa lägerdygn borta hemfrån. Vi hinner ändå premiärbada med Celine.



Två gånger i veckan går vi på redskapsgymnastik med Marius


Och däremellan debatterar jag om dagis med stort och mindre syskon och försöker skaffa julklappar


Celine blir tre månader, och en bitande köld begränsar vår utelek

Julen kommer, som vi tillbringar i Pargas och sedan kör vi "via" Molpe tillbaka till Jyväskylä. Denna historia är så färsk så jag skippar bilderna från redogörelsen, som blev nog så lång.

Jag tackar alla bloggläsare som visat intresse och följt oss under det händelserika år som varit. Är det en kliché att säga att det är det bästa året som varit?!  Jag önskar i alla fall gott nytt år 2010!
4 kommentarer
angelica

verkligen ett händelserikt år ni haft! härligt!

Amanda & Oscar

Åh va kul det här var att läsa!!! Gott nytt år!!!

Anonym

vilket härligt foto på familjen från Celines dop :)

roligt att följa med bloggen, läser den dagligen (ofta även flera gånger per dag) ;)

gott nytt år!

Lena

Roligt att läsa!

Hoppas ni får en jättemysig start på nya året!