Årskrönika del 2

JULI



Vid inledandet av juli har magen växt sig till den trettioförsta veckan. Det är enbart det hejvilt sparkandet som påminner mig om att jag är gravid.


Familjen flyger till Prag och trots att resan börjar aningen dåligt när ena resväskan och vagnen lämnar kvar i Helsingfors, får vi en resa av hög klass. Räddaren i nöden är Manducan (bärselen) och vi är turister i allra högsta grad.


Vi höll igång från tidig morgon till tidig kväll och besökte de flesta sevärdheter. Vi fick suverän mat och vi levde lyxigt med de billiga pengarna.


Vi hade det fint och soligt och nästan för varmt.


Vi kom hem och raceade runt med syskonvagnen på vardagsrumsgolvet


Vi inledde badsäsongen på allvar och Marius befann sig mer under vattnet än ovanför, trots blygsam temperatur


Efter en dryg vecka hemma packade vi bilen proppfull och begav oss till Estland. I två veckor njöt vi av sol och bad, spabehandlingar och dukat bord tre gånger dagligen, medan pappan tränade som en blådåre.


Lillskrutt i magen var helt plötsligt i den trettiofjärde veckan.


AUGUSTI

Efter att i princip ha bott utomhus i två månader, så är Marius brun som en pepparkaka och nästan platinablond i håret när vi inleder augusti. Lillasysters babyskydd är skaffat och morfar hämtar även vaggan till Jyväskylä

 
Det suveräna sommarvädret fortsätter och vi befinner oss dagligen på stranden


Magen närmar sig slutet och jag börjar bli otålig. Jag har varit gravid, ammat och varit gravid i två år, sånär som den ena månaden som Celine blev till.


Pappa fyller 25 och vi roar oss med en vandring på en naturstig.


I slutet av augusti bestämmer vi oss i sista minuten att åka med pappa på träningsläger till Vuokatti efter att läkaren vid sista kontrollen sagt att hon inte tror att jag föder inom den närmsta veckan. Fortfarande är det sommarväder och vi hittar en jättefin strand där vi tar oss sommarens sista dopp.

SEPTEMBER


Marius är ett år och tre månader och totalt oväntades om att han när som helst skall bli storebror. Min otålighet växer sig allt större och jag vill ha ut dottern nu!

´
Magen är såhär tjock i den trettionionde graviditetsveckan


De sista dagarna innan beräknat födelsedatum är jag mycket effektiv och gör en massa tråkiga sysslor som att städa kylskåp.


Sensommarvärmen överraskar oss ännu en gång och vi är klädda i kortärmat i början av september


Till sist blir det ändå mer höstlikt och vi promenerar och vandrar mycket i hopp om att detta skall sätta igång förlossningen. Förutom att jag sover dåligt om nätterna kan jag inte komma på någon annan gravidkrämpa.


Vi njuter av de sista dagarna med Marius som ensambarn.


Den elfte september kommer och min mormor har befunnit sig hos i några dagar, redo att ta hand om Marius om vi hamnar iväg till BB. Vi fördriver dagen med att åka trettio kilometer utanför stan för att vandra. Hemma äter vi och bänkar oss framför tv:n när den första tillstymmelsen på anstormande förlossning uppenbarar sig.


Att vår dotter skulle vara född bara två timmar senare var det knappast någon som skulle kunnat tro.


Redan följande dag är vi hemma igen med vår underbara trollunge som bestäms heta Celine Ella Sofie


Marius visar kärlek från allra första början även om det gäller att hålla ögonen öppna, eftersom den lilla damen ännu är ömtålig.

Livet som tvåbarnsmamma är i fullgång och man behöver inte fundera på vad man skall göra om dagarna


Efter drygt två veckor hemma i lugn och ro åker vi och hälsar på farmor.


OKTOBER


Och sedan åker vi och hälsar på morfar




Vi hinner bara hem och vända före vi igen åker. Denna gång till Vuokatti på träningsläger. Det är ett helsikes packande hela tiden.


Nöden har ingen lag


Vi kommer hem några dagar och går bland annat på redskapsgymnastik.


Dessutom håller vi dop för vår dotter i Keltinmäki kyrka


NOVEMBER


Vi åker vid inledandet av november upp till Lappland för en två veckors vistelse där. Vid polcirkeln i Rovaniemi hälsar vi på självaste jultomten.


Pappa skidar och tränar och vi försöker sysselsätta oss på bästa sätt, även om tiden ibland blir lång i vad som är ödemarken


Vi firar farsdag i hotellsängen


Och Celine blir redan två månader




Vi kommer hem och Marius blir ett och ett halvt år. Pappa åker upp till Lappland igen och vi lämnar hemma.


Det är ett vedervärdigt novemberväder och vi försöker sysselsätta oss på bästa sätt.



Bland annat går vi på julmarknad


DECEMBER


I december har jag fått nog av allt resande och farande och ser framemot lite mer hemmavistelse, även om pappan fortfarande har en massa lägerdygn borta hemfrån. Vi hinner ändå premiärbada med Celine.



Två gånger i veckan går vi på redskapsgymnastik med Marius


Och däremellan debatterar jag om dagis med stort och mindre syskon och försöker skaffa julklappar


Celine blir tre månader, och en bitande köld begränsar vår utelek

Julen kommer, som vi tillbringar i Pargas och sedan kör vi "via" Molpe tillbaka till Jyväskylä. Denna historia är så färsk så jag skippar bilderna från redogörelsen, som blev nog så lång.

Jag tackar alla bloggläsare som visat intresse och följt oss under det händelserika år som varit. Är det en kliché att säga att det är det bästa året som varit?!  Jag önskar i alla fall gott nytt år 2010!
4 kommentarer

Årskrönika del 1

JANUARI


Marius är sju månader och går stapplande steg med gåkärran. Han äter, växer, sover och är ett förnöjsamt barn som kräver ständig aktivitet. En seg öroninflammation leder dock till en gnällig inledning av månaden.

Helgerna åtföljs av pappas tävlingsresor runt hela landet och jag tävlar min enda tävling för säsongen, landskapsstafetten, och skidar orutinerat fel.


Jag återgår till studierna och sätter mig i skolbänken några timmar i veckan. Kandidatarbetet påbörjas och jag eftersöker litteratur. Pappa studerar också och det är ett evigt pusslande med att få barnvakt de timmar som vi samtidigt är i skolan. Mina underbara vänner ställer upp till 110% och sköter Marius turvis under hela våren.

Mot slutet av månaden far pappa på en två veckor lång tävlingsresa till mellaneuropa. Jag inväntar röd vecka men för var dag som går blir jag allt mer orolig. Pappan meddelas också denna gång av ett positivt graviditetsbesked när han befinner sig i Österrike och det blir en lång, tuff tid hemma ensam med stort besked innan pappan kommer hem igen. Hur skall vi klara av två små barn?


FEBRUARI


Jag kommer över graviditetschocken och gläds åt det lilla mirakel som redan är tretton veckor i magen.


Det är utomordentligt vinterväder och mellan skolarbetet skidar vi ganska mycket. Däremellan är det ett ständigt resande för nu åker jag också runt till olika skolor i Österbotten och lär ut skidåkning.


När farmor, faster och farbror hälsar på oss på sportlovet passar vi på att åka slalom och snowboard tillsammans.


Marius blirr åtta månader och lär sig stå utan stöd. Livet tuffar på med skola, resande och däremellan träffar vi andra mammor och barn. Det är sällan som vi är hemma en hel dag.


MARS



Vi är ofta och hejar på pappa på helgerna. Men i mars får Marius fara på sin första världscuptävling, i Lahtis, och vi tittar på både längdskidåkning och backhoppning.




Gott sover han, liksom alltid.


Vi är på bröllop och det tredje i rad som jag smuttar Pommac och vatten.


Däremellan är jag flitig i köket med bakning och matlagning.



Vi får nog av vintern och börjar använda tunnare halare när vi gåtränar utomhus.


Vi är också ofta ut och går.



APRIL


Vi går till simhallen regelbundet och det är det bästa Marius vet. Han är en hårding och bada och det är ofta vi föräldrar som vår kasta in handduken först.


Vi fortsätter att skida i underbart vårväder. Trots hisnande nedförsbackar bryr sig inte Marius nämnvärt. Han somnar nästan alltid i pulkan trots oergonmiska sovställningar.


Magen växer på och närmar sig halvvägs. Vi använder liss-Viktor som arbetsnamn, eftersom jag är störtsäker på att Marius skall få en lillebror.


Vintern är den bästa på länge och vi skidar ännu den 22 april.



Marius börjar äta själv och vi står på knäna och torkar golvet efter varje måltid.


När det känns som alla andra har vårväder så kommer ännu ett snöoväder sista veckan i april. Jenni har bytt till sommarhjulen på sin Bugaboovagn och kommer ingenstans i snön.



Och vår vinter bara fortsätter.



Då åker vi hem till morfar och mostrarna där våren är mycket längre hunnen. Vi byter ut skidorna mot cykelvagnen och slänger handskarna.


Strax efter elvamånaders dagen traskar Marius i väg, efter att vi trott att han skulle börja gå redan i flera månader. Men han är stadig på benen och går många steg redan från första dagen.


På morfars fiskvåg visar han förändringen som skett på ett år.


MAJ



Vi får äntligen undertecka hyreskontraktet på den lägenhet som har varit på gång sedan januari. Vår trea skall byta ut mot en fyra.


Våren kommer också till Jyväskylä och vi får fira första maj i världens finaste vårväder



Vi går på 4D-ultraljud och får reda på att vi väntar en alldeles frisk flicka!


Vi påbörjar flyttpackningen och lägenheten är ett enda stort kaos.


Jag slipper lätt undan med bärandet med min lilla gravidkula och mina systrar och mormor kommer och hjälper oss. Mitt i allt flyttkaos skriver jag sista tenten och mitt kandidatarbete godkänns.

 
Marius fyller ett år, men vi har inte något desto större kalas, eftersom vi, förstås, kör från ett ställe till ett annat. Jag fyller också 23 år några dagar senare och får en systemkamera.


Det är studenttider och Marius åker ut på sjön med morfar för att lägga ut nät


Maj är varmt och soligt och jag passar på att påbörja min solbränna



JUNI



Vi förevigar min gravidmage


Vi flyttar, städar, packar upp och försöker komma i ordning i nya lägenheten



Passligt till midsommaren sker dock ett väderombyte och en av de kallaste midsomrarna i historien upplevs. Vi tillbringar midsommaren på Thomas morföräldrars sommarstuga och Marius tar sitt första dopp i havet. Vattnet är 11 grader kallt. Midsommaren slutar med ett förlossningsbesök, då vätska plötsligt börjar rinna mellan mina ben och rädslan för att vattnet går finns. Något uppskärrade får vi lugnande besked och vi avslutar juni månad.

Återkommer med del 2 under dagen.
1 kommentar

Tummen upp


Jag handlar barnkläder nästan uteslutande från internet. Dels för att jag inte är särskilt road av att gå i affärer, dels för att jag tycker om den typ av barnkläder vars utbud är större på nätet. Idag blev jag extra glad när jag öppnade det paket som jag beställde i söndags, skickades på måndag och var framme idag. Två vackert inslagna paket i silkespapper med en personlig hälsning krönte ytterligare den utomordentliga service jag fick från denna nätbutik.

Kläderna är från fjolårssommarens kollektion och som jag suktade efter redan då, men lät bli att köpa eftersom Celine inte ens var född. Dessa två bodyn och två klänningar är i storlek 74 och borde passa perfekt inkommande sommar. Plaggen var rejält nedsatta och dessutom med principen ta 4 betala för 3.

Tummen upp för http://krumelur.jetshop.se/.
3 kommentarer