Äsch. Jag som hade fantiserat en video med passande grym musik och för- och eftertexter, fick inte ens den öppnad i ett redigeringsprogram. Gång på gång pluppade error-rutan upp och för att bespara mig mina nerver gav jag upp.

Vi körde riktigt hårt idag. De första åtta kilometrarna hängde jag bra med och jag kände mig i gammal god form. Harkel, i alla fall nästan. I slutet fick jag ändå betala för min dajmglass-lunch. Och så är jag ju ändå gravid i tjugonde veckan också. Även terrängen är rätt tuff. Marius höll sig idag för första gången vaken under hela skidturen. Han gillar för övrigt det här med skidning och pulka.

Spåren är fortfarande i toppskick och vi skidar ännu många gånger till om vi vill. Fast jag skidar bara då solen skiner. Jag känner mig inte särskilt textproduktiv just nu. Därför är det bäst att sätta punkt.