Det kom en massa gott med tåget från Molpe idag.  Eller vad sägs om abborrfiléer, gravad öring och finnbärssaft (havtorn för de som inte förstår molpesiska). Dessutom hade momma med sig lingonsylt, så i morgon ska hon göra min favorit; vispgröt.

I natt hade Marius ett spindelbus. Typ det första sedan...den allra första veckan hemma kanske. Han vaknade vid fyra och gallskrek. Först stod jag bara som handlingsförlamad, vår Marius brukar ju inte ens vakna på natten. Sen började jag trösta, bära och vyssja, men han bara fortsatte att gråta. Det bara skar i mitt mammahjärta. Det mest frustrerande är att inte veta vad som är/var felet.

Feber? Nä, han var inte varm. Hungrig? Borde inte vara efter skrovmålet han satte i sig igår kväll, men prövade ge bröstet. Nej, det gick bort. Öronen? Nä, krafsar sig inte mot öronen heller. Sjukt i magen? Han sket två gånger igår, så borde inte vara det.

Efter några D-vitamindroppar (som han för övrigt älskar) i munnen, lugnade han ner sig så mycket att man fick nån sorts kontakt med honom igen. Sen somnade han i vår säng, åt en stund senare och efter det har han sovit morgonen i egen säng. Nu är ungen precis som vanligt, så börjar undra om det var nån mardröm som spökade. Men kan bebisar drömma mardrömmar och hur ser deras drömmar ut?!

Då var pappa påväg till Österrike på läger. Om två veckor kommer han hem igen.

Marius har fått sin första smakportion ikväll. Dock inte potatis utan kvällsgröt. Vi tänkte spara potatisen nån vecka till, eftersom jag har gott om mjölk och trivs med amningen. Det var ändå roligt att se den första reaktionen då Marius fick en sked i munnen. Förvånansvärt lätt gick det i alla fall, när det mesta av de några teskedarna han fick, slank ner.

Måste själv också hålla i skeden så att allt går rätt till


Hmm... Det var nog något lurt med det här...


Va? Får jag inte mera heller? Men mammaaa...?!

Vi beslöt att vi inte skulle delta i det riktiga babysimmet som ordnas i simhallen, utan att vi själva går och simmar med Marius. Dels för att kurserna kostar en halv förmögenhet (då Thomas i vanliga fall simmar gratis och jag betalar studiepris) och dels för att vi ändå aldrig är här då det är babysim. Så idag var det premiärdags för Marius att simma med mamma och pappa,och bra gick det! Och 1,70e betalade vi.

Jag har lekt Farmor Anka igen. Vi hade med oss en stooor påse äpplen från Pargas, och eftersom jag inte är särskilt intresserad att göra äppelsylt, så har jag gjort äppelkaka i stället. Dock har jag ännu äppel kvar i överflöd, så det blir nog att göra en äppelkakaomgång till.

En liten mus (jag!) var och provsmakade i pajen längst bort. Bara vaniljglassen som fattades.

Vi är tillbaka (om än i Pargas) efter en lyckad "weekend" i vårt västra grannland. Har egentligen inte gjort något mer speciellt än varit på stan, promenerat runt med en karta i handen och fikat. Vi bodde på ett fint hotell med badkar vid Stureplan och hade promenadavstånd till absoluta centrum.

Vår Marius har uppfört sig som en ängel hela resan förutom en svag stund då vi skulle ut och äta på restaurang på torsdagskvällen. Vi hade klätt upp honom i finbyxor och matchande skjortbody, och kvällen började bra då han charmade hela personalen. Passligt till att maten kom in på bordet, totalsvängde humöret och inget dög. Vi bytte famnar, himpade och bar. Mest synd tyckte vi om paret som satt bordet bredvid oss och antagligen var på sin första dejt (i alla fall enligt deras samtal). Till sist släppte elakheten, i form av ett dynglass. Då var det bara för pappa att tränga sig in i den en kvadratmeter stora (lilla) vessan och försöka byta blöja på ungen som hade skit upp i nacken. Medan satt jag och åt min kalla mat i all ensamhet, samtidigt som jag lyssnade på min sons skrik som hördes från vessan. När de mina två kom ut igen, var Marius på sitt vanliga soliga humör.

Marius har för övrigt varit en riktig charmör hela resan. Det värsta var ändå igår på båten när japanerna började prata bebisspråk med honom. Marius han brände bara av ett leende och en jollerramsa och japanerna såg helt saliga ut.

Och nu har jag en massa bilder som jag skulle vilja ladda upp, men Partel-internet tillåter inte det, så det får bli när vi åker hem igen på måndag.

Nu känner jag mig som en rökt sik. Jag luktar som en sådan, jag är lika död, rökt och såld som en sådan. Jag hade tänkt fotografera en sik och lägga in på bloggen, men fisken idag tog slut fortare än man hann blinka. Vi slapp därifrån redan vid tolv och vad var inte bättre än det.

Vissa dagar vet man att man lever. Idag är en sån dag (högst antagligen morgondagen också). Klockan var lite efter sju då vi begav oss av in till Vasa i morse. I tio timmar stod jag sedan med syster Sara och sålde fisk med havsvinden piskande mot ansiktet. Nu bränner det och hettar det som om man skulle ha 40 graders feber. Gammelmomma har skött Marius, som också fick komma på marknad på eftermiddagen. Imorgon är det igen väckning sex och då ska vi sälja slut på fisken i racerfart så vi får fara hem sen. Hade tänkt åka tillbaka hem imorgon, men nu är jag så trött och slut att jag inte orkar åka tåg imorgon eftermiddag.

• I Finland har 546 människor fått namnet Marius [varav en kvinna (?!)] (sedan slutet av 1800-talet)
• Hittills det här året är det 13 stycken gossebarn som fått namnet Marius (en av dem är vår Marius!)
• Marius är ett romerskt familjenamn som anknyter till den romerska krigsguden Mars. Det kan också härstamma från det latinska adjektivet "mas" som betyder manlig (!)
• Om man tittar i den norska almanackan så har Marius namnsdag den 19:e januari.
• I Norge finns över 13 000 gubbar, karlar och pojkar med namnet Marius.

Har ni kantareller tycker jag ni skall göra en kantarellpaj. Har ni riktigt i överflöd så kan ni skicka på posten åt mig.