Jag håller på och refererar en engelsk artikel. Jag skulle ha roligare saker att göra.

Vintertiden gick relativt smidigt hos oss. En aning tidig väckning, men å andra sidan sov ungen det bästa han gjort på flera veckor, vilket var en bra kompensation.

På eftermiddagen var det premiär för nya stolen och inte pip hördes under resan till och från Citymarket. Inte ens i rödljusen behagade ungen gnälla. Om detta var en engångsföreteelse inser vi ganska snart, eftersom tokiga som vi är då vi äntligen har ett ledigt veckoslut, hoppar i bilen och kör 320 kilometer till Österbotten imorgon bitti. Så, om ni vill träffa oss, är det bäst att så fort som möjligt boka in en tid. Nästa vecka får vi vila.

På ett vis är det lyxigt att Marius får bo i Jyväskylä. Tänk att redan som bebis få kontakt med finskan flera gånger i veckan. Jag hoppas verkligen att han får det liiite lättare med "det-omöjliga-språket" än vad vi molpebor har haft. Nu är vi hemma från Muskarit där vi har kört med ratikka och metro till mummola. Då Thomas kommer hem från träning ska jag fara till skolan och biblioteket och ägna mig åt lite tråkuppgifter.

Det var en ljuv bilresa hem idag. Marius lade in strejken först 20 kilometer före Jyväskylä, men då var föräldrarna nog så glada över att det hade gått så långt. Nu väntar vi bara på nya stolen som är påväg från Deutschland.

Lägret gick bra. Konstaterade dock häromkvällen att lägerliv sist och slutligen är rätt enformigt. Därav mindre textproduktion. Jag fastnade i Stieg Larssons sista bok och var helt oförmögen att göra annat innan boken var utläst. Nu känns det lite småtråkigt när boken är utläst och att det inte kommer att komma fler böcker, då Larsson-gubben gick och dog.

Igår kväll hann vi ändå vara till Holyday-club och bada. Tillsammans med långlänken med Malin och Jenny var detta lägrets roligaste. Marius sov två och en halv timme i vagnen medan vi växelsköt backe upp och backe ner, över spångar och genom lera.

Nästa drabbning blir om dryga två veckor. Lappland.

Det är rätt lyx att vara på läger. Man behöver inte bädda sängen, städa eller koka mat. Dignande bord står dukade tre gånger om dagen och däremellan kan man ta sig en liten tupplur eller titta på Desperata hemmafruar. Idag har vi varit ute i två långa omgångar och jag tror att vi alla sover gott i natt. Trevligt, trevligt.

Eftermiddagsmys

Egentligen börjar jag förstå varför pojkar/karlar/gubbar inte kan pricka vessastolen när de pissar. Uppenbarligen är den mer svårhanterlig än vad jag tidigare trott. Hade bäddat så fint med handduk åt Marius idag på sängen. Vi låg bredvid varandra och gurglade då plötsligt värsta fontänen sprutar mellan oss. Några centimeter från vardera ansikten når strålen sängen, där handduken redan slutat. I detta avseende skulle jag föredra en flickbebis. Thomas erbjöd sig, tack och lov, att ta min sida av sängen och sova i kisslakanen. Undrar om det innebär att han tar nattvakningen också?

I morgon bär det åter iväg. Vi skall på träningsläger, till Vuokatti. Det är pappsen som har läger och jag och Marius ska med som hängivna supporters. Och om det vill sig riktigt bra så får också jag några träningstimmar.

Men, jag ser inte framemot bilresan. Det kan väl inte annat än gå bättre än förra veckans utflykt, men den lämnade ändå en rätt bitter eftersmak. Igår var vi och provade nya bilstolar till bilen och vi har hittat en favorit. Förstås den dyraste. Nu vet jag inte bara om vi skall beställa den från Tyskland för en hundring billigare och inte veta om vi hinner få den före långa Lapplandsresan eller om vi skall köpa den från Lastentarvike här.

En Besafe Izi kombi. Vändbar, alltså möjlig att installera i båda färdriktningarna. Justerbar i olika höjdlägen och bäst i test. I denna skulle Marius komma upp till fönsterhöjd. Men detta syns ju förstås också på prislappen.

Sådär i övrigt så har vi varit och simmat idag och just nu samlar Marius krafter för att orka leka med Malna lite senare.

Så hade vi morgondagens program spikat också. Vem skulle kunna tro att livet som mammaledig skulle vara såhär roligt. Jag önskar bara att dagarna skulle gå lite långsammare. Alla våra dagar är fyllda med en massa skoj och goda vänner!

På eftermiddagen hade vi potatispremiär. Trots häftiga grimaser och kväljningar, slank det mesta ned. Imorgon blir det nya tag.

Det är tur att gamla lägertakter sitter i. Alltså råddet. Välkomna mig till det rum som lyckas hållas prydligt med sjutton omgångar svettluktande träningkläder och dubbla antalet skor. Nu kan jag dessutom lägga till bebis med tillhörigheter på min lista.

Trots allt ett relativt lägerboende

Jag skulle få Marius att sova en powernap på eftermiddagen, samtidigt som jag skulle läsa ett slutarbete. Ungen låg och pillade mig i örat, knep mig i näsan, drog i håret och sparkade mig i magen. Sen torde jag har somnat.

Marius har växt. Det är väl tur. 6,785 kg och 65,8 cm lång för att vara riktigt exakt. Och som vanligt var han förtjusande på alla sätt och vis.