HEMMA!

Var skall jag börja! Cirkulerar tusen tankar i mitt huvud för tillfället, men jag börjar någonstans ifrån och så får jag fylla upp vartefter. Har i allafall kommit hem nu och det är sååå otroligt skönt! Jag har väntat precis hela dagen och det slutgiltiga beskedet, ett blodprov som skulle avgöra om vi fick åka hem eller inte, dröjde en hel evighet. I allmänhet skickar de inte hem en förrän efter tre dagar, men både jag och lillkillen var i så bra skick, så de såg ingen orsak i att hålla oss kvar. Och tur det, känns som jag varit instängd på någon anstalt i flera veckor. Löven hade blivit stora på träden, de hade startat vägarbeten på Laajavuorentie, balkongblommorna hade inte fått vatten...:) Visst har det hänt mycket på två dagar, inte minst på BB.

Förlossningen gick, som Thomas skrev, förhållandevis lätt. Det drog igång, från att inte ännu på måndagskvällen ha känt av någonting alls, med regelbundna värkar. Jag förstod dock inte att det var på riktigt, eftersom de flesta ändå får med sammandragningar och förvärkar i dagar/veckor innan de riktiga värkarna drar igång. De kom iaf regelbundet och tätare under hela natten, och jag satt på internet och ojade mig. Emellanåt var jag också in till Thomas och tyckte synd om mig själv (läs: svor och bannades). Trodde ännu inte då heller att det var på riktigt. Under natten skulle jag då aldrig skaffa några fler ungar och jag var nog inte långt ifrån döden;)

Nåja, vid tvåtiden (tror jag) ringde vi till förlossningen, även om jag visste vad de skulle säga där. Att det var stressigt och att vi skulle vara hemma så länge som möjligt. Sa åt Thomas att jag ska försöka hålla ut till sju då och att sen far vi. Vid halv fem så sa jag iaf att han skulle gå och äta frukost, att jag inte kommer att klara mig till sju. Sen for vi väl hemifrån typ 5.20 (trodde då fortfarande att vi skulle skickas hem tillbaka).

Väl inne undersöktes jag och det konstaterades att vi skulle få förlossningsrum direkt. Jag hade grymt ont och det sattes epidural i ryggen. Det var som att komma till himmelriket! Sen gick det av bara farten. Förrän jag ens hade hunnit smälta att vi var på förlossningen, så sa barnmorskan att det är bara att krysta när jag vill. Dock gjorde bedövningen att jag inte kände av så starka värkar i bäckenet, så det tog en tid innan jag fattade hur jag skulle göra. Krystningsskedet räckte nästan en timme, men det blev ändå inte tröttsamt, för barnmorskan skyndade långsamt och skruttis var pigg och orkade bra med. Klockan 9.11 kom han ut och det var ett ofattbart ögonblick.

Vi var kvar en stund i förlossningssalen, jag undersöktes och syddes litegrann, duschade och sedan förflyttades vi till BB. Det var så gott som fullt på BB och de har inga familjerum så har delat rum med en annan. Tiden på BB har gått till att bekanta oss med varandra, få igång amningen, äta, byta blöjor och sådana saker. Har inte blivit många sovtimmar och det lär det inte heller bli den kommande framtiden. Allt flyter ändå på överraskande bra.

Nu ligger iaf den superstolta pappan och sover tillsammans med sin son.
image27

image28

Nybadad kille med borstad frilla

image29

Hemfärd från BB

image30

Prövar om sängen är bra

image31

Bad. Usch, för blöjbyte och påklädning.


Detta får räcka för denna gång!

Vi tackar så mycket för alla gratulationer vi har fått, både här på bloggen och via textmeddelanden! Det är så roligt när ni är intresserade och bryr er!

Hälsningar från en trött, men lycklig mamma

Eva

6 kommentarer
Lotta

Ojoj, vilka söta bilder! Saknar er!

Anonym

Grattis grattis :)

Anna Järvinen

Ojj grattis så mycket till lillen! Hoppas allt är bra nu och i fortsättningen!

S.F

GRATTIS! Vilken härlig liten bebis, jag förstår att ni är stolta! :D

Saara

nämen.. vilken hjärtekrossare! :) så fin han e!

elin sjöström

grattis! :)