På hemlig resa

Bestämde oss igår kväll, ifall natten skulle bli bra, att vi skulle åka till Österbotten och Molpe. Jag ville gärna träffa familjen och visa vårt underverk. Efter morgonamningen satte vi oss därför i bilen och åkte de 330 kilometrarna till Molpe. Resan gick bra och prinsen sov så gott som hela vägen.

Hade inte berättat åt någon förutom åt pappa och systrarna att vi skulle komma, men det har ändå varit rätt mycket pådrag här hemma idag. Så våra "rutiner" har inte riktigt spelat som de ska, men det är väl sånt man får räkna med. Åker iaf hem tillbaka imorgon på dagen, så blir ingen lång visit.

Matdags!

image56
Vår underbara unge

Dagens funderingar

562376-55
Jag undrar vad som rör sig i den här gossens huvud

Datorn är knas och jag tror att vi har  fått ett större virus. Dags att köpa hårddisk. Skall iaf stänga av den nu och hoppas att den mår bättre en annan dag. Vilket är tvivelaktigt.

Ganska så tyst

Det händer inte så mycket för tillfället här i Jyväskylä. Tvättmaskinen centrifugerar och fåglarna kvittrar ute. Lillkillen ligger i skuggan på balkongen och sover. En promenad skulle sitta fint, men jag sparar den till eftermiddagen, eftersom man inte kan sova på balkongen då (solen gassar stekhett då). Vår son hade mycket att berätta i natt. Han babblade och babblade men tyvärr var mamma och pappa för dumma att förstå. Vi kan också ha andra kommunikationsproblem; ska blöjan bytas, är mannen trött, sällskapssjuk eller bara hungrig? Ännu har jag inte lärt mig att skilja på olika pitter (=gnäll)...

Ikväll får vi celebert besök av en viss Matu.


Stolt morsa

Sonen visade upp sin allra bästa sida idag när vi var till rådgivningen. Rådgivningstanten Kirsi undrade om han månne hade gått upp till födelsevikten innan vägningen och när vi satte ungen på vågen visade den 3350 gram! Han hade alltså gått upp 460 gram på en vecka och låg plus 250 gram från födelsevikten. Kirsi öste så mycket beröm över både mig och vår duktiga son, att jag på en gång växte 10 cm i strumplästen. Hemma igen kollapsade vi alla tre i sängen, och nu har Thomas varit och tränat och jag håller på med maten. Huvudvärk har jag också lyckats få under eftermiddagen.

562376-54
Skruttis och jag

Personligt rekord

Skruttprutt somnade klockan tio igår kväll och vaknade följande gång tjugo före tre. Efter detta vaknade han följande gång tjugo före sju. Hittills har han ätit med tre timmars intervall så jag vaknade första gången vid ett och var förvånad över att han sov (med undantag för att det smattrade i byxorna).

Nu har jag fått i mig en ordentlig frukost och det börjar röra på sig inne i sovrummet. Thomas for till skolan lite före åtta, men borde komma hem strax efter elva idag. Kvart före två har vi tid till rådgivningen så då får vi svart på vitt hur mycket han har växt. Tycker att 50-bodyn redan börjar bli lite kort i ärmarna och tajt i rumpan.


Positivt överraskad

Tänk att KELA kan överraska en positivt också. Promenixade in till stan och mötte Thomas vid KELA. Trots att vi hade kölapp nummer 25 och en efter en försvann från sina glaskoppar för att äta lunch, så klarades besöket av på en timme. Vi fyllde i en blankett om bostadsansökan och förstås saknades en bilaga. Men damen förklarade varför bilagan behövdes och det var för att om det gjorts större remonter på huset som t.ex. fönster- eller rörbyten så kunde man få större bidrag. Så tack vare att vi inte såg ut på över ett halvår ifjol och att vi fick vakna till det eviga borrandet varenda morgon (fönsterbyten och fasadförbättring), så får vi nu nästan två euron mer per kvadratmeter i stöd (om jag fattade det hela rätt). Inte illa.

I.o.m att det inte tog lika länge som vi trodde vid KELA, så hann vi också med en kaffe på barnvagnsvänliga kaféet Wilhelmiina. Tänk vilka andra prioteringar man får när man skuffar en barnvagn framför sig. Istället för det goda kaffet eller bullarna, väljer man stället som har bredaste dörren och minsta antalet trappor. Vilken tur att Wilhelmiina är bra på alla punkter då. Plus en fräsch vessa med skötbädd.

Nu har vi frossat i tortillas, eftersom vi fick en hel hög med molpegrönsaker som Anna hade hit. Lite annat med burkor, tomater och paprikor som kommer direkt från växthuset än de man köper från Prisma. Även om det rätt ofta står Korsnäs på dem också. Exotiskt i Jyväskylä.

Ikväll kommer Tant Caroline hit med gubbe. Nu skall jag dyka ner i den obäddade sängen och mysa med mina prinsar.

Ajöss!
562376-53
Bara för att han är så söt och snäll. Speciellt när han sover. Visst har kinderna blivit bussigare?!

Dagens projekt: KELA

...och det är inte så litet projekt det. Vi har två timmar på oss (Thomas har två timmar ledigt mitt i dagen), men får se om den tiden räcker. Sist jag var där så skulle det ha blivit tajt. Funderar att det får bli långpromenad in till stan, eftersom det är underbart härligt väder ute.

Jag har varit dödstrött inatt. Tog sonen till vår säng efter att vi tittat klart Stafettkarnevalen tog fram bröstet och vaknade nästa gång halv två. Antagligen hade han fått tillräckligt med mat. Sen sov han i egen säng några timmar igen och sen har jag i något skede tagit över honom i vår säng på morgonen. Nu är jag relativt pigg igen.

Känner mig för tillfället som en uppmärksamhets-utsugare. Jag fick igen igår massvis med gratulationer och jag har inte svarat på ett enda sms. Därför tackar jag alla goa människor som sände mig en tanke fast det bara var en ´vanlig´ födelsedag.

Sen måste jag ännu berätta om Skruttis coola farmor som var på KISS-konsert igår kväll. Iofs var det farbror (13 år) som var ´huvudorsaken´ men det är inte alla som har en farmor som går på hårdrockskonsert.


Mmm...

En del av tårtan är smaskad och nu ska vi ladda med riktig mat innan vi hugger in på omgång två. Suvi har varit här och om en stund kommer Jesse och Filippa. Jag har också fått mina första blommor via blombud. Trevligt.

562376-51
Gräddtårta är inte min starkaste sida, men någonting liknande åstadkom jag iaf

562376-52
Suvi försöker få någons uppmärksamhet

Bra start på dagen

Trots att sonen började med att skita ner lakanen på min sida av sängen och kasta ett rejält lass spyor över bröstet och behån, och att inte solen lyste in genom fönstret som vanligt, så har jag fått en bra start på morgonen. Jag fick frukost på sängen och presenter. Förutom att jag redan fått kameran, så fick jag en guldkedja med en blå sten i, som symboliserar vår son. Jag fick också ett presentkort till Gina Tricot av mina systrar. Jag har ända sedan affären öppnade i stan, gått och dreglat över kläderna där, men inte köpt något p.g.a magen. Nu skall jag äntligen gå och köpa någonting fint åt mig själv till sommaren.

Nu skall jag vara effektiv ett par timmar och sätta ihop tårtan som jag inte fick gjort igår, ta en drive med dammsugaren och tvätta kläder. Idag får vi besök.

562376-50
Lite småtrött mamma som får frukost på sängen

Duktig prins

Ammade, bytte blöjor och lade honom i sin egen säng. Han låg och tittade omkring sig en stund. Sen slöt han ögonen och somnade. Nu skall vi krypa ner i sängen. I morgon blir det tårtkalas.

Sådan far, sådan son

562376-49

562376-48

Får hoppas att vår son har ärvt sin fars sovvanor att kunna sova var som helst, hur som helst, när som helst.

Måndag

Godmorgon. Morgonkaffet är drucket, tidningen läst och tänderna borstade, så nu är jag klar att dyka ner i soffan när lillen anmäler om det.

Jaa, sådär långt kom jag innan det var dags för amning.

Natten har varit toppen. Vi gick och sova redan vid tio och sedan var det matning vid halv två och vid sex. När lillis vaknade på morgonen så var han så pigg och nöjd och låg över en timme och tittade runt sig.

Hans navelsträng föll bort i morse. Igår kväll satt den bara fast litelite och vi måste googla (haha) för att kolla om det var ´normalt´ att den faller bort redan efter sex dagar, eftersom jag trott att den sitter fast betydligt längre, men tydligen kan den falla bort redan efter en vecka. Hans navel ser iaf fin ut. Idag skall jag också ringa till rådgivningen och så skall jag baka tårta.

I övrigt funderar jag om jag skall ge mig in i mejeriindustrin. Mjölkpriset har ju höjts nu också. Nä, skämt åsido, men jag skulle antagligen ´tjäna´ mer att sälja min mjölk till sjukhuset än vad jag får i mammapeng. Känns lite onödigt att slå mjölken i slasken, men månne inte ´produktionen´ jämnar ut sig så småningom.

562376-47 Konkurrenter?

Söndag

Natten flöt ännu bättre än tidigare, då lilleman började med ett 3,5 timmars pass i egen säng. Sen amning och igen några timmar i pinnasängen. Vi halv åtta var det dags för tredje matningen och då hade han glömt hur han skulle suga och han kinkade ca. 20 minuter innan han håxade vad han skulle göra.

Efter frukosten for Thomas iväg på ett tre timmars träningspass och Anna fick byta blöja och klä lillen. Sedan följde promenix i naturskönt Laajavuori, innan det var dags att gå hem och laga mat. Efter maten hann jag med en liten tupplur och skrutt sov i hela fyra timmar. Om jag skulle ha varit i Molpe så skulle vi ha sagt att det var sjöluften, men här får vi väl bara säga att det var den friska luften som gjorde honom trött.

Efter en kaffekopp så var det bara att hoppa i bilen och åka in till stan för att Anna skulle hinna med tåget. Hann dock med en  glass och en kort runda på gågatan innan det var dags för henne att hoppa på tåget. Nu ligger mina prinsar *yllätys, yllätys* i sängen och drar päikkärit.

562376-45
Slagen prins

562376-46
Härligt promenadväder

Vi tackar ännu för gratulationerna som hela tiden strömmar in!


Ännu några bilder från kvällen

Ikväll har pappa badat skruttis. När man var nytvättad och torkad, så stiger en stråle nästan så hög så den träffar pappa i ansiktet och sedan rakt ner på magen. Typiskt!

562376-40
Första badet hemma.

562376-38
Här ligger man nöjd och glad

562376-37
Nam, nam med handen

562376-42
Sååå skööönt att sova i famppun...

562376-41
...men det går också bra att nanna i vagnen

Härlig dag

Det började med att vi alla fick en god natts sömn. Efter att jag skrev gårdagens inlägg, ammade jag ännu en gång och sen somnade lilleman i egen säng. Sen sov han tre timmar och så så var det matdags igen. Då hade han glömt hur han skulle äta, så det tog en halvtimme innan han fattade knixen. Efter detta sov han ännu i egen säng tre timmar, innan det var dags för morgonpasset. Thomas begav sig ut på träning och vi drog stockar ännu till tiosnåret.

Lyxen fortsatte när jag fick en dusch, fick håret tvättat och linserna satta i ögonen. Lillen var också på gott humör och låg VAKEN nästan en timme i soffan och tittade förundrat omkring sig. Detta var första gången som han var vaken utan att äta. Sen var det dags att hoppa i bilen och fara och möta moster Anna till tåget. Efter detta for vi till Prisma och handla mat, och vår son uppförde sig exemplariskt.

Nu har vi varit ute och gått ganska länge och prövat min nya ( eller egentligen begagnade) kamera. Anna har fixat fram en kamera som Thomas har betalat i födelsedagspresent, åt mig, så förhoppningsvis så kommer ni att se finare bilder än tidigare i bloggen. 

Ikväll blir det pizzabak!

562376-33

Vår lilla familj


562376-34


Stolt moster skjuter barnvagnen


562376-35

Jag, nere vid vattnet



562376-36

Fin hägg


En sån fredag

Idag har jag ammat, bytt blöjor, ammat och bytt blöjor. Skruttis å sin sida har ätit, skitit, sovit, ätit, skitit och åter sovit. Jag har flyttat till soffan, där det är laddat med vattenflaskor, tidningar, spytrasor, panadol, amningsinlägg och dosor. Dvd:n är laddad med Desperate Housewives, säsong ett. Jag är fascinerad över att någon kan äta så mycket och så ofta. Jag vill inte ens tänka på hur snabbt vår lilla bebis kommer att växa.

Nu ligger han tillsvidare i egen säng. Idag har han sovit en gång i egen säng och en gång på filten i soffan, utan problem. Hur kan det vara svårare att sova självständigt på natten. Känns också som han har svängt på dygnet totalt. De få vakentimmar en bebis skall ha, har vi inte sett något av, förutom nu vid läggdags då han varit mer nyfiken än någonsin. Känns ändå som om man inte kan göra något för att styra en bebis behov, utan det är bara att räta sig efter den. Nå, nog skall väl också vi så småningom komma in i någon sorts rytm. Vi har ju trots allt inte varit hemma så länge ännu.

Jag har också hunnit vara på två barnvagnpromenader idag. Egentligen tjuvstartade vi lite igår kväll, när vi var ut en sväng och prövade vagnen. Idag var vi först en sväng til butiken, och på kvällen kom Caroline hit och vi gick en timmes runda i superskönt och fint väder. Känns bara så himla konstigt att vara ut och gå med barnvagn.

Imorgon skall skruttis få sitt första besök. Mellanmostern, d.v.s Anna är påväg hit med tåget imorgon för att få träffa sin systerson.

Nu knärras det i sovrummet. Dags att säga godnatt!

Första natten hemma

Godmorgon. Vi har vaknat vid hos familjen Granqvist-Ramstedt. Eller sonen har somnat igen, efter amningen och Thomas har farit till skolan nån gång på morgonen. Natten har väl gått helt okej. Killen har legat som fastklistrad vid mitt bröst så gott som hela natten och att sova i egen säng var det inte tal om heller. Två pyjamasar lyckades han skita ner med ärtsoppsliknande puré, eftersom rumpan är lite liten ännu och blöjan desto större. Mot morgonen kinkade han också ett par timmar, ingenting passade sig. Då prövade jag stoppa tutten i munnen på ungen. Vet inte om det var dumt eller inte (hade inte tänkt pröva den redan), men han tystnade, blev helt förvånad och sedan somnade han. Sen sov vi båda skönhetssömn resten av morgonen.

Jag känner mig helt ledbruten i hela kroppen. Dels efter förlossningen (har nog aldrig tidigare varit så limin i ryggen) och dels efter långa och enformiga amningsställningar. Amning överlag fungerar bra (hittills iaf), även om han kan vara lite onödigt hätä ibland, vilket resulterar i att han sväljer luft. Jag har också mjölk åt en halv armé, så har varit tvungen att pumpa ur lite. Annars är jag på god väg mot Dolly Partons kroppsform...:)

Vi hann också med en kort, första barnvagnspromenad igår kväll och idag hoppas jag kunna gå ut och ta lite frisk luft också. Annars är det bara att försöka samla krafter och passa på att vila när han vilar.

image32

Vår älskade sötkorv.

HEMMA!

Var skall jag börja! Cirkulerar tusen tankar i mitt huvud för tillfället, men jag börjar någonstans ifrån och så får jag fylla upp vartefter. Har i allafall kommit hem nu och det är sååå otroligt skönt! Jag har väntat precis hela dagen och det slutgiltiga beskedet, ett blodprov som skulle avgöra om vi fick åka hem eller inte, dröjde en hel evighet. I allmänhet skickar de inte hem en förrän efter tre dagar, men både jag och lillkillen var i så bra skick, så de såg ingen orsak i att hålla oss kvar. Och tur det, känns som jag varit instängd på någon anstalt i flera veckor. Löven hade blivit stora på träden, de hade startat vägarbeten på Laajavuorentie, balkongblommorna hade inte fått vatten...:) Visst har det hänt mycket på två dagar, inte minst på BB.

Förlossningen gick, som Thomas skrev, förhållandevis lätt. Det drog igång, från att inte ännu på måndagskvällen ha känt av någonting alls, med regelbundna värkar. Jag förstod dock inte att det var på riktigt, eftersom de flesta ändå får med sammandragningar och förvärkar i dagar/veckor innan de riktiga värkarna drar igång. De kom iaf regelbundet och tätare under hela natten, och jag satt på internet och ojade mig. Emellanåt var jag också in till Thomas och tyckte synd om mig själv (läs: svor och bannades). Trodde ännu inte då heller att det var på riktigt. Under natten skulle jag då aldrig skaffa några fler ungar och jag var nog inte långt ifrån döden;)

Nåja, vid tvåtiden (tror jag) ringde vi till förlossningen, även om jag visste vad de skulle säga där. Att det var stressigt och att vi skulle vara hemma så länge som möjligt. Sa åt Thomas att jag ska försöka hålla ut till sju då och att sen far vi. Vid halv fem så sa jag iaf att han skulle gå och äta frukost, att jag inte kommer att klara mig till sju. Sen for vi väl hemifrån typ 5.20 (trodde då fortfarande att vi skulle skickas hem tillbaka).

Väl inne undersöktes jag och det konstaterades att vi skulle få förlossningsrum direkt. Jag hade grymt ont och det sattes epidural i ryggen. Det var som att komma till himmelriket! Sen gick det av bara farten. Förrän jag ens hade hunnit smälta att vi var på förlossningen, så sa barnmorskan att det är bara att krysta när jag vill. Dock gjorde bedövningen att jag inte kände av så starka värkar i bäckenet, så det tog en tid innan jag fattade hur jag skulle göra. Krystningsskedet räckte nästan en timme, men det blev ändå inte tröttsamt, för barnmorskan skyndade långsamt och skruttis var pigg och orkade bra med. Klockan 9.11 kom han ut och det var ett ofattbart ögonblick.

Vi var kvar en stund i förlossningssalen, jag undersöktes och syddes litegrann, duschade och sedan förflyttades vi till BB. Det var så gott som fullt på BB och de har inga familjerum så har delat rum med en annan. Tiden på BB har gått till att bekanta oss med varandra, få igång amningen, äta, byta blöjor och sådana saker. Har inte blivit många sovtimmar och det lär det inte heller bli den kommande framtiden. Allt flyter ändå på överraskande bra.

Nu ligger iaf den superstolta pappan och sover tillsammans med sin son.
image27

image28

Nybadad kille med borstad frilla

image29

Hemfärd från BB

image30

Prövar om sängen är bra

image31

Bad. Usch, för blöjbyte och påklädning.


Detta får räcka för denna gång!

Vi tackar så mycket för alla gratulationer vi har fått, både här på bloggen och via textmeddelanden! Det är så roligt när ni är intresserade och bryr er!

Hälsningar från en trött, men lycklig mamma

Eva


Nu kom vår lilla skrutt!

 Familjen

Familjen!

Hejsan
Evas värkar började kring 11 på kvällen. Vid 2 gick slemproppen och vattnet. Värkarna blev kraftigare hela tiden och halv 5 fick vi åka in till BB. Där konstaterades att Eva var 3-4cm öppen så hon fördes direkt till förlossningssalen. Värkarna var vid det här laget väldigt kraftiga och Eva fick därför epidural bedövning. När bedövningen börjat värka blev det lättare och smärtan var efter det under kontroll. (tror jag i alla fall) Efter det gick det med fart och efter att BM konstaterat att det var öppet tog det bara en dryg timme... Lillen vägde 3100g och var 49cm lång, hade mörkt hår och skrek hårt... en liten stund, sen lugnade han sig när han fick ligga på mammas bröst.

En söt krabat som är mer än välkommen till vår lilla familj!

H. Thomas,

Eva får berätta mer då hon kommer hem... (troligtvis på torsdag)

Här är vår nya familjemedlem!
Här är lillen 1 timme gammal.
562376-26
Här har han redan blivit 3 timmar gammal :)


skruttis


Nu befinner sig kära syster på BB, Allt är bra och hon får berätta själv sen :)

Vi alla hemma är jätte glada. Tänk att bli moster!!! :D 

syster Anna

Varför händer inget?

Ni som känner mig vet att mitt tålamod inte är det allra bästa. Jag har svårt att vänta på saker och ting,  jag vill att det skall hända snabbt. Just nu börjar mitt tålamod vara på upphällningen. Jag stod ut att vänta till den 16:e, men nu orkar jag inte vänta längre. Kändes precis som julafton kom, var och gick utan att någon uppmärksammade den.

Imorgon är det som sagt rådgivningsdags igen. Sedan har jag tänkt ge mig på jakt ut i stan för att leta lediga klipptider. Känner mig trist och tråkig, uppsvälld som en ballong. I garderoben finns inte heller många plagg att välja på, mina mjukisbyxor som jag använt sju dagar i veckan i några månader är iaf rentvättade. Fast kommer bli lättare sagt än gjort, eftersom säkert alla skall ha frillan fixad nu till alla avslutningar.

I år blir det ingen Stafettkarneval för mig heller. Jag har varit med 14 år i rad, men i år blir det pausår. Konstigt!

image23 
Silver i långa stafetten tillsammans med Malin och Jenny, 2006

Tidsfördriv

Denna lista snurrar i bloggvärlden för tillfället. I brist på annat kan jag fylla i den medans jag "väntar" på att klockan skall gå och jag skall bege mig iväg och hämta barnen.

För fem år sedan...
Avslutade jag första året i gymnasiet. Det var också under det året som jag träffade Thomas och den sommaren bestod antagligen av att ränna på läger, tomatplock och resor mellan Pargas och Molpe.
För tre år sedan...
Stod jag och tittade på när mina jämnåriga fick studentmössan. Det kändes lite småbittert då, eftersom jag ännu hade ett år kvar i gymnasiet. Det gick dock över ganska snabbt för jag fick ändå min efterlängtade mössa. Dessutom kunde alla mina vänner närvara på min studentfest, eftersom de inte hade egna:) Thomas avslutade sin massörsutbildning vid Norrvalla och sedan ryckte han in i militären i juli. Vi bodde i Grindstugan i Vörå:)
För ett år sedan...
Hade jag gått klart mitt första år på universitetet. Jag var stolt över mig själv, eftersom jag studerat i samma takt som alla andra - på finska. Vi for på semester med Thomas´ familj till Bulgarien och efter det började mitt jobb i Sverige som kolloledare.
Igår...
Gjorde jag inte så mycket. Simmade, lagade mat, kollade på film och finalen i VM-ishockeyn.
Imorgon...
Mest av allt skulle jag vilja sitta med en bebis i famnen på BB och allt skulle ha gått bra, men antagligen får jag fara till rådgivningen och mäta blodtrycket och pissa i burken. På kvällen skall jag och kolla när pojkarna spelar fotboll och förhoppningsvis träffa Riikka (som fick en übersöt flicka för en och en halv månad sen).
Om ett år...
Blir det tårtadags för både mig och skruttis. Det går vildare till här hemma men vi väntar på sommaren så att vi skall kunna bada.
Om tre år...
Bor vi fortfarande kvar i Jyväskylä. Thomas skidar på hög nivå och mina studier (gradun) börjar bli klara. Vart vi styr kosan efter det, återstår att se...

Ingen. Bebis. I. Sikte.

Och inte några som helst känningar heller. Har iaf sovit som en prinsessa inatt, så nu känner jag mig rätt utvilad. Snart skall jag sätta ipoden i öronen och gå ut på en långpromenad och på eftermiddagen skall jag hämta A och E från dagis och eftis.

Knökbök

Har inte varit med om en sådan vild bebis som jag har haft i magen i kväll. Känner mig helt slut i kroppen, för har fått mig en riktig omgång. Och nu hickas det. Känns som man svalt en klocka som håller på och tickar varannan sekund.

(Pssst, Skruttis: pappa har just rakat sig och hoppas att du snart ska komma ut)

image22(bild tagen från internet, från vecka 38)


Ännu en dag har gått

Nu har vi varit och simmat och jag gick t.o.m i bastun även om jag inte är särskilt förtjust i att basta. Har också varit och hyrt en film, så nu ska vi sjunka ner i soffan och kolla tv resten av kvällen. Thomas är också rätt trött efter dagens långlänk.

Jag börjar också komma över nattens "mardröm". Det började med att jag fick tvillingar, som lärde sig att gå redan efter några veckor. Sedan var ungarna så elaka så de höll på riva hela lägenheten. De påminde om två nioåriga barn, en flicka och en pojke som jag hade i en gymnastikgrupp i våras, som var rent ut sagt "pin-stick-ilak" - som man skulle säga på Molpespråk. Ungarna (i gruppen alltså) var uppkäftiga och högfärdiga och fysiskt aggressiva. Jag blev även dumförklarad av flickan, för hon tyckte jag pratade konstigt och jag svarade att jag egentligen pratade svenska. Hon fnös, himlade med ögonen och kallade mig utlänning. Jag stod bara med munnen öppen och visste inte om jag skulle fortsätta gapa eller om jag skulle stänga den. Och precis så var mina tvillingar i drömmen inatt. Därför sa jag när jag vaknade i morse att det kanske är bäst att lillskrutt stannar inne idag, så jag får smälta att det bara var en dröm inatt. Åter idag skyller jag på att mina graviditetshormoner har spelat mig ett spratt.

Morgonhälsningar från Jyväskylä

Har ju tidigare i veckan skrivit att det kommit snö här, men detta är nog veckans präktigaste snöfall. Har nog aldrig tidigare sett så ilskna flingor slängas ner mot marken. Skulle det bara ha varit lite köld i marken så skulle vi säkert vid det här laget ha 10 cm nysnö... Var uppe vid 5 och var då tvungen att ta kort för trodde att det bara var "tillfälligt", men ännu vräker snön ner. Jag är inte det minsta avundsjuk på Thomas som skall bege sig ut på en fyra timmars länk nu.

image19 
Femtiden i morse

 Igensnöad bil         Nu på morgonen


Såna här dagar längtar jag till Molpe

Fastän jag trivs väldigt bra i Jyväskylä kan jag längta hem till Molpe och Kolebackan ibland också. Idag är en sån dag. Jag skulle vilja ha en stor gård att gå ut till. Jag skulle vilja vara hemma i svarvet där folk kommer och går hela tiden. Där det alltid händer något.

Istället har det varit en lång och tråkig dag. Vi var in till stan flängande en sväng men där fick man trängas mellan pensionärer och barnvagnar och irriteras över folk som måste stå och röka preciiiis utanför dörren, när de slipper ut ur affären. Som om de inte skulle kunna förflytta sig ens 10 meter åt sidan, så man skulle slippa gå igenom giftmolnet. Sedan var vi till Pandas fabriksbutik och laddade med laku och efter det bar det i väg till Prisma för att handla mat. Jag har varit trött och på allmänt dåligt humör och skulle ha kunnat lägga mig ner på golvet och hamra med knytnävarna och gråta en skvätt. Jag skyller på att jag är gravid och hormonstinn.

Nu har det iaf lättat lite och ikväll skall vi fara ut och äta. Nu skall jag gå ut och göra Thomas sällskap som håller på och grejar med cyklarna.

image18

Vårt hus i Molpe (från min student)

Godmorgon

Jag antar att ni tycker det är lite småspännande att läsa bloggen för tillfället, men tyvärr har jag inte något dramatiskt att komma med för tillfället. Chips och cokis var ingen bra idé, den enda som började må skit så var jag. Och Thomas ´snygga´ dräkt var inte heller till någon hjälp för lejonen.

Nu har jag varit uppe och läst tidningen och ätit en smörgås, men skall krypa ner i sängen igen. Nattsömnen var inte den bästa, och Thomas väntas först hem efter halv elva (for och träna redan vid halv 8?).

Som äkta finnar!

Nu har vi bänkat oss framför tv:n och skall titta på ishockey. Har laddat upp med chips, coca cola och godis så nu ska jag vräka i mig så segkorven börjar må illa och vill ut!

image15

Thomas, till ära av de finska lejonens match men till min fulla fasa, iklädd skidlandslagets otroligt fula verkkare.

image17

Skruttis, kom ut nu!

Du har fått paket idag, utan avsändare, men jag gissar att det är dina söta mostrar som varit i farten!

image14

Dagen D

Så var äntligen den dagen här som man har haft koll på sedan början av september. Datumet som man berättat åt människor varje dag. Dagen som varje dag haft nedräkning till och yrvaken mitt i natten skulle kunna säga hur många dagar som är kvar till. Dagen D - men ingen bebis.

Nåjo, har nog hela tiden varit inställd på att jag kommer att gå över tiden, men natten har varit lugnare än en kall januarikväll i Molpe, och jag var faktiskt lite besviken när jag vaknade utan att ha haft några som helst känningar.

Nu skall jag sätta mig med en kopp kaffe och läsa Keskisuomalainen.

En bra dag

En skön dag som innehållit lååång promenad med Suvi och Jenna, kaffe, chokladkaka och skvaller. Men även snöfall - för tredje dagen i rad. Nu skall jag göra Thomas sällskap på soffan.


En gnutta hopp

I natt tändes en gnutta hopp om att jag faktiskt snart ska bli mamma. För första gången har jag känt av ordentliga sammandragningar, magen har varit hård som pansarskydd hela natten. Men nu är allt som skulle kallas tecken puts väck igen.

Känns konstigt med lediga dagar (och jag vet att jag borde njuta för allt vad tygen håller), men jag blir så lätt rastlös och otålig. Har iaf tänkt att jag ska torka damm, gå till affären, baka någonting onyttigt och hoppas att Jenna och Suvi inte är så svårövertalade att komma hit på kaffe sen efter vår eftermiddagspromenad.

I pajtagen...igen

Skulle det inte vara för pajbottnen och för den rivna osten, så skulle jag lätt laga pajer ännu oftare, för jag älskar paj! Idag blev det en "man-tager-vad-man-haver" -paj, eftersom kylskåpet börjar sina. Med färska champinjoner, skinka, majs och tomat blev den ändå rätt god.
image12

Flitiga studeranden

Tillsammans med Johanna, Suvi och Jenna utgjorde vi hälften av åhörarskaran på dagens föreläsning. Låt säga att det tog 45 minuter för mig att komma hem från skolan, vi lämnade visst i skvallrets tecken. Precis som när man skulle hem från lågstadiet.


image11

Vid rådgivningen uppdagades inget nytt. Konstaterades att bebis borde vara "sievä kokoinen", vilket borde betyda att den är passligt stor för min kropp, den är fixerad och klar för leverans. Fick ny tid till nästa tisdag men barnmorskan hoppades att vi inte skulle träffas. Efteråt spatserade jag en dryg timma på stan och skruttis fick sig en solhatt.

Måste också skriva att det har varit ett grymt omväxlande väder här idag. Marken har varit vit av snö och hagel i flera omgångar och däremellan har solen värmt som tusan. Omslaget har skett på bara några minuter. Skumt säger jag bara.

Dagens planer

Har varit uppe en timme redan. Solen flödar in genom sovrumsfönstret. Lite småirriterat när man vet att det kommer att börja regna endera stunden. (Det snöade faktiskt här i 5-6 omgångar igår, stooora, vita flingor som seglade ner. Såg faktiskt lite knas ut med de gröna björkarna och den gröna gräsmattan i bakgrunden.)

Idag skall jag till rådgivningen kvart före 11. Sen tänkte jag fördriva ett par timmar på stan före jag går och lunchar med flickorna till skolan. Och efter det kan jag lika gärna lämna på den totalonödiga föreläsningen. Med den föreläsningen är läsår 2007-08 avslutat.

Så mycket mer har jag inte att komma med för tillfället. Önskar er en bra dag!

Dagis eller universitet?

Ibland kan jag bra undra var jag befinner mig. Har varit och skrivit statistik-tent nu. Kommer in i salen och märker att alla andra har miniräknare utom jag. Okej, kanske man skulle behöva det, vi ska ju ändå räkna matte. Svarspappren är typ lika som i studentskrivningarna, såna där bollar som man ska fylla i. Tenttid är fyra timmar, efter 10 minuter är jag klar med mina 30 frågor och de resterande 20 minuterna man måste sitta i salen, ägnar jag åt att rita fula gubbar på pappret som det är meningen att man skall räkna på. Det är tre svarsalternativ på varje fråga och och 15 rätt krävs för att få godkänt i tenten. Även om de 20 första frågorna var helt humana frågor (om man ens skulle tittat i pappret), så har jag inga större förhoppningar om att jag lyckats med min lottorad.

Det som stör mig mest är bara att jag inte fattar varför man måste läsa matte för att bli J-U-M-P-P-A -lärare. Varför måste man läsa så många fjant-obligatoriska-kurser?  "Anledningen" är väl att man kanske skulle behöva det sen när man skriver gradun, men hallåå, vem minns dom där krumelurerna och formlerna då längre, utan då är man väl tvungen att börja på ny kula och ta reda på det man behöver, DÅ om ett x antal år. Därför har jag inte heller orkat uppvisa något större intresse för kursen, tyvärr skall den vara godkänd innan jag får mina papper i handen. Tur att det kommer mer chanser.

Jag åt iaf en god lunch med efterrätt, fick en uppfriskande promenad och dessutom var jag först att lämna upp mina tentsvar. Vi var ändå ca. 120 pers i salen, så i.o.m det var det en liten prestation - av det andra slaget.

Inget nytt...

...på någon front här inte. Efter en natt med god sömn känner jag mig pigg, men rastlös. Har dragit över golvet med dammsugaren, men så mycket mer har jag inte åstadkommit idag. Nu ska jag ändå snart och luncha till skolan med Carro, dagens höjdpunkt (och sedan "skriva" tent).


En rosa, höggravid mage, några dagar innan beräknad ankomst!

Mat i stora lass

På Laajavuorentie har vi bara ätit ikväll. Först ett rejält lass med revbensspjäll och bakad potatis och nu nannar vi på chokladbollar. Det är ju bara så himla kul att greja i köket när kocken i mig vaknar upp, den har dock varit i rätt så djup dvala under våren, så nu hoppas jag bli lite bättre med mathållning i.o.m mitt kommande dagar som mammaledig.


image9

Uppdaterad blogg

Nu har min lite mer tekniska lillasyster fixat en personligare blogg åt mig. Skrattade dock för mig själv när jag såg resultatet med mig och Thomas uppe i i bild med texten ´Skruttis och jag`, bredvid. Det är inte alltså Thomas som är skrutt:) Kommer alltså att byta ut bilderna då vår skrutt äntligen behagar titta ut.


Dagens lägesrapport

Hemma igen efter ärenden. ÄNTLIGEN är alla skolarbeten inlämnade. Satt och skrev hela förmiddagen och sedan for jag till skolan och printade dem och plättrade ut dem till respektive lärare, så nu är det bara att hålla tummarna på att de är godkända och att inga kompletteringar behöver göras. Imorgon har jag ännu en tent, statistik, som jag inte fattar ett dyft av och som jag inte ens tänker titta på,i förhand, men åker dit och spelar lite bingo, eftersom det är ett, kryss, två -frågor. Sen har jag också en föreläsning på onsdag, men den åker jag bara på om jag känner att jag har social abstinens. Föreläsningen i sig är totalt onödig.

Efter svängen till skolan var jag ännu och tankade bilen och till Minimani på mathandling.

Några tecken på förlossning då? Andra brukar ha sammandragningar och förvärkar. Jag har fått halsbränna och sjuk rygg. Halsbränna var något som jag inte hade någon aning om vad det var förrän jag blev gravid, det minns jag bara att momma hade när hon drack kaffe, när jag var liten. Nu står halsbrännan - mig upp i halsen - och jag pimplar samarin. Ryggen tog stryk i går, efter att jag var ut på en rätt lång och rask promenad. Inget ankvank här! Den dagen jag börjar vanka från sida till sida med ena handen i korsryggen - då slutar jag promenera. Promenaden i själv gick nog bra, men det var när jag kommit hem och suttit ner en stund och styvnat till som det började smärta. Dessutom mår jag lite illa. Men det beror nog mest på vildingen som håller på att riva hela hyddan! Min mage är som en oformlig heffaklump som ständigt ändrar form. Inte undra på att man har halsbränna då också. Fast kan ju alltid hoppas på att halsbrännan och den sjuka ryggen skulle vara mina "tecken" på en kommande förlossning - men kanske mest är det bara önsketänkande!

Om att gurgla munskölj

Jag köpte en pepsodent munskölj för några veckor sen och nämnde åt Thomas att man kan skölja munnen med detta om man inte orkar/hinner borsta tänderna eller om man annars har ofräsch andedräkt, att man ska ha det i munnen ca. 30 sek.

I lördags var vi bjudna till "främands" och jag blev klar och gick ut till bilen och väntade. Efter en stund kom Thomas också ut och berättade att han använt det nya medlet, men att han bara klarade av att ha det i munnen några sekunder, för han höll på att storkna av alla bubblorna som kom ut genom munnen. Jag frågade då hur han hade gjort för jag hade då inte haft några problem med några bubblor. "Gurglade", svarade han, jag "läste" det på flaskan.




Vardagslyx

Är att sitta på balkongen, njuta av det fina vädret, äta rabarberpaj med vanlijsås och dricka en kaffekopp.


Vardagslyx

En sämre natt

Efter att ha faktiskt sovit törnrosa-sömn i några nätter den här veckan, till min stora glädje, så var senaste natt igen en sån där orolig, lång natt. Somnade sent, och när jag första gången var tvungen att gå på vessan hade jag bara sovit 45 min. Och så fortsatte det hela natten. Eller kanske jag var varje 1,5 timme på vessan. Dessutom var jag så törstig, så jag var tvungen att dricka varje gång, och det gjorde väl inte precis saken bättre. Och klockan 3 på morgonen, då börjar den förbannade di-di-di-diiiii -fågeln att låta. Så då fick jag hämta öronproppar. Fast jag är snabb, ett vessa-besök säng-vessa-säng räcker kanske 30 sek. Sedan måste jag vara snabb att somna, så att inte Skruttis vaknar. För han sover när mamma sover, till all lycka (hoppas rutinerna fortsätter sedan också:)). Om jag inte somnar om direkt så börjar han böka och ha sig, och då kan man få vara vaken i ett par timmar.

Nu skall jag beundra det fina vädret genom fönstret, medan jag ska försöka få mina sista skolarbeten gjorda. Sedan hoppas jag hinna ut och njuta av solen idag också.


Tänk om man visste

Jaa, hur skall man veta? Det är faktiskt lite smånervöst att gå och lägga sig om kvällarna. Tänk om man skulle vakna upp i ett blött lakan och inse att vattnet gått. Fast iofs behöver det ju inte komma i sängen, i vessan skulle vara betydligt bättre. Eller kommer ens vattnet att gå? Det kan ju vara så att dom får sticka hål på hinnorna. Och när börjar värkarna? Kommer de smånigom eller kan de börja helt plötsligt?

Om vår skrutt skulle anlända på posten, så skulle det vara på fredag. Men knappast. Men när? I natt, på onsdag eller först om tre veckor? Känns lite småsurt när det faktiskt kan dra ut lääänge ännu. Fast ut kommer vår bebis, någongång, och har jag varit gravid sedan augusti i fjol så skall jag väl uthärda några dagar till. Det är ju trots allt "lättare" att ha "den" på insidan än på utsidan. Fast jag skulle ändå vilja veta när det kommer att ske.

Nu ska jag sätta mig på terapiboll och gunga lite. Kan ju iaf tro att det skall ha inverkan.

Nu har också jag en blogg

Detta hade jag inte tänkt göra. Skapa en blogg alltså. Men nu är det så att nästan alla andra inte är på samma ställe som vi. Och jag har bara sex ynka dagar till beräknad födsel. Så tänkte jag, för att alla inte skall behöva ringa och fråga samma sak, varje dag och för alla som råkar vara intresserade av vår lilla skrutt sen, så skulle jag kunna uppdatera detta i en blogg.

Det kan hända att jag lösenordsskyddar bloggen, men om ni är intresserade att läsa, så är det bara att fråga efter lösenordet.

Och när och hur ofta jag uppdaterar bloggen, det återstår att se.

I allafall önskar jag er välkomna att läsa om allt eller inget.

Hälsningar Eva och Skruttis i magen

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0