Här i Finland, som pappa brukar kalla Jyväskylä, har vi haft en underbar dag. Efter att jag senast skrev, gick vi till  universitetet och åt lunch ute i solen. Därefter styrde vi kosan mot stan, som var överfull av turister. Jag slank mig in på Halonens klänningsrea och jag fick mig åter en vacker (och billig) sak att hänga in i min annars så digra klänninggarderob. Efteråt håxade jag att vi skulle gå till Lutakko och hamnen. Med en bollaglass i handen, satt vi i gräset och tittade på båtar och njöt av solen. Lilleman fick också vara barbent och vicka på tårna i den heta vagnen, för att inte smälta upp. Efter tre och en halv timme var både fötter och ben trötta och vi tog oss en välförtjänt tupplur när vi kom hem. Nu väntar middag ute på balkongen, om än bara uppvärmd makaronilåda från igår! (Tyvärr glömde jag kameran hemma idag också.)

Sonen sover, makaronilådan är i ugnen, tvätten är hängd och min käre fästman är och tränar. Allt som vanligt med andra ord. Thomas avslutade iaf "gubblägret" idag, så förhoppningsvis ser jag lite mer av honom de kommande dagarna. Imorgon har han till och med lovat en vilodag åt oss. Bara Marius vaknar och det inte börjar åska igen, så skall vi gå ut på dagens andra promenad, innan vi bänkar oss framför tv:n och Pianisten.

Marius sov precis som vi tränat de senaste två nätterna, utan hjälp. Hoppas det håller i sig nu, för var det så där lätt att ta bort en nattamning så är det ju nästan skrattretande. Med risk för ´återfall` står det dock i den Wahlgrenska boken. Jag får tacka Pernilla för ökad kvalitet på nattsömnen.


Gymma, gymma. Där trivs han och kan sysselsätta sig långa stunder själv. Fast just nu ligger han där och tar sig en liten lur.

Nattens första sovpass för Marius varade fem och en halv timme. Jag drog ytterligare på amningen en timme, på samma sätt som igår, och det gick mycket lättare än föregående natt. Vid sex fick han en tutt i munnen och vid åtta vaknade han för frukost. Han åt en slurk och sen somnade han om igen. Detta var alltså första natten med bara en amning!

Vörå-Pernilla var hit igår och hade med sig den legendariska Barnaboken av Anna Wahlgren. Det fanns en hel del intressant att läsa, men också saker som jag tycker man bör ta med en nypa salt. Det stod iaf att månadsgamla barn är kapabla, att på en mätt och belåten mage, kunna sova sex timmar i ett sträck och således bara klara sig på ett mål mat om natten. Marius har de senaste veckorna nästan gått som klockan med sitt ätande; 02, 05 och 07. Han har alltså sovit max fyra timmar i ett sträck (det har hänt att han sovit sex timmar någon enstaka natt).

Jag matade alltså Marius proppfull igår under kvällen och lade honom för att sova vid nio (vanligtvis brukar han gå vid tio, men han var trött igår). Strax efter ett vaknade han och ville ha mat. Då steg jag upp och började klappa honom på rumpan. Han började gråta när han märkte han inte fick mat och jag skickade ut Thomas på soffan för att nu iaf han skulle få sova. Han grät kanske sammanlagt en halvtimme, men det var inte hjärtskärande gråt, utan han verkade mest förvånad och besviken över att inte bli upplyft. Vid två verkade han ändå sova så djupt så jag vågade lägga mig i egen säng igen, men låg ändå som på nålar ifall han skulle vakna igen. Nästa ljud hördes 3.02 och då var den en nöjd kille som fick kura ihop sig vid mitt bröst. Han somnade sen om till sex och då var jag lite kluven till vad jag skulle göra, men min trötthet gjorde att jag tog honom till sängen och ammade (var tvungen att stiga upp och pumpa ur ena bröstet också, som varit oammat i nio timmar och höll på att explodera).

Även om nattsömnen var betydligt sämre än vanligt, så skall jag försöka kämpa på några nätter med detta. Om man ser på lång sikt - som Rolle brukar säga (tränaren vid idrottsgymnasiet), så borde nätterna bli ännu lyxigare om jag får bort ena nattamningen. Fast jag är rätt zoombie nu.

Det har varit en sån där vanlig dag som bestått av trista men nödvändiga ärenden. Vi har försökt packa upp, handlat mat, varit till kela, Thomas har fixat nytt pass och så har vi tvättat kläder. Vår tvättkorg saknar botten, fast det tror jag inte att vi är ensamma om...


Öhhh... Ett hot eller?!

Idag har jag och Marius struttat omkring på Vasas gator. Trots att det var första dagen på sommarrean, så skrämde regnet bort den största publiken och jag var en relativt ofarlig barnvagnskusk - jag körde endast över två fötter. Sedan fortsatte jag till Strandgatan för att babyfebra ner Lotta och Vellu.

Våran Molpetripp börjar denna gång närma sig sitt slut, och jag kan utan att överdriva säga att vi träffat långt över hundra människor den senaste 1,5 veckan. Tur att den lille verkar rätt oberörd av uppmärksamheten. Jag skäms också nästan över den stora mängden fina presenter som vi fått! Tusen tack!

Vi kommer alltså att åka tillbaka till Jyväskylä, via Nykarleby, imorgon. Trots att det har varit en fin långweekend i Österbotten, kan jag inget annat säga än att det skall bli skönt att komma hem till egen säng.

Sova med moffa. Se hur Marius håller om morfars tumme.

Mitt liv har varit mycket socialt berikat de senaste dagarna. Så mycket att jag inte ens hunnit ägna tid åt datorn, till all lycka. Jag har förstås utnyttjat tillfällena genom att prata så spottet strittat. Jag har många underbara vänner som sätter guldkant på vardagen!

Igår lunchade jag först med en del av klassen. Sen förflyttade vi oss till stan för kaffe och kaka. Det blev rätt många timmar skvaller. På kvällen skulle Thomas ´ut och gå´ en timme med Marius, så jag skulle få vila en stund. Efter två och en halv timme kom han hem, helt slut och svettig, efter en löplänk i Laajavuoriterrängen (med vagnen förstås). Efter att ha matat Marius hoppade jag på cykeln och for in till stan igen med Suvi och Jenna. En cokis på uteserveringen vid Memphis fick avsluta en lång men rolig dag.

Idag har jag hunnit vara på promenix med Jenna och nu är vi påväg till rådgivningen för mätning och vägning. Efteråt skall jag troligtvis träffa Carro på stan. Det är alltså meno päälle!

Vår dag började vid åttatiden i morse. (I natt har jag brottats med Ann-Sofie som ockuperat precis hela dubbelsängen. Det var händer i ansiktet, fötter i magen och emellanåt satt hon upp.) På förmiddagen tjöt vi ikapp till Tommy Nilsson och svenska schlagerhits (singstar), medan Marius låg bredvid och  säkert funderade om mamma och faster blivit helt tokiga. Efteråt gick vi in till malmen på kondis. Medan ännu vädret var okej så hann vi också en sväng via stranden, där Anso hoppade i plurret.

Nu har regndropparna börjat falla, A for iväg på muminkonsert och Marius sover, en stund till. Inget mer speciellt än det.

Ann-Sofie har tappat sin första framtand

I väntan på att vrida på potatisen och köttbullsrullning passar jag på att skriva några rader. Marius sover sin skönhetssömn och vi har åter känt igen vår son med sitt änglalika beteende idag. Ute faller ett stilla sommarregn och med balkongdörren på vid gavel känner man av friskheten också här inne. Jag har också sovit en liten stund på eftermiddagen och med en kaffekopp på det så känner man sig nästan som en ny människa. Dock har jag dragits med huvudvärk nu i tillräckligt många dagar och panadolberoende är det sista jag vill bli. Thomas är ute i Laajavuoriterrängen och tränar med Jonas som assistent. Det om det. Trevlig fredagskväll!

Jag har fått min dos sol fyllt för dagen. Det har varit varmt och kladdigt, men ack så härligt det är med sommar. Lunchade med Thomas idag på hans skola och dagens lilla höjdpunkt var när kaffe och efterrätt ingick i priset. Verkade också som alla köksor och städerskor på skolan hade koll på att han hade fått en unge, för det var många nyfikna ansikten. På eftermiddagen var vi tillsammans med Suvi, nere vid vattnet i Viitaniemi och sög i oss ytterligare av solen.

Marius verkar tycka att det har varit onödigt varmt idag. Han har varit gnällig och bara sovit korta stunder. Nu har jag iaf sovit en ordentlig ´ettmiddasvila´ på pappas bröst, där verkar han trivas som allra bäst. Eller nja, mammas bröst är ju ändå bättre!

Ikväll kommer farbror Jonas med halvtiotåget. Faster Ann-Sofie och fammo Mariella kommer på lördag.


Ett försök till att le

Vår lilla knatte är morgonpigg. Han somnade iofs lite tidigare än vanligt igår kväll, men klockan 5 i morse tyckte han att det var dags att stiga upp. Och det tyckte verkligen inte mamma! Vi släpade oss iaf till soffan för att Thomas skulle få sova i fred en stund till. Vi gungade i sittern och sov en liten stund på soffan. Sen gick jag och sova en stund till i sängen och Thomas som ändå skulle börja ställa sig för skolan, fick ta morgonbestyren med Marius. Nu ligger sonen avkolad på filten på golvet och drömmer sött.

Jag sitter och hoppas på att den envisa solen som gömmer sig bakom molnen snart ska titta fram. Jag tänkte vi skulle traska in till stan idag, eftersom jag skall köpa D-vitamin droppar. Tänk att vår lilla Skruttis redan är två veckor. Nåt mer hade jag nog inte på hjärtat just nu.


"Bäst att hålla fast tutten så ingen tattar den av mig"

Idag visade moffa sjön åt Skruttis. Men han var såå trött just då att han bara gläntade med ena ögat ibland. Här kommer bilder från dagens strapats.



Tittar på det otroligt låga vattnet.



Man undrar vilken diskussion som försiggår i strömmingsbåten



Oj, oj, vad man blir trött av att vara nere vid båthusen