Om man får drömma

Det skulle inte sitta fel med ett hus. Lite närmare våra släktingar. Helst skulle alla bo på ett och samma ställe. Eller i alla fall inom en radie på hundra ynka kilometer skulle räcka. Och så ett jobb förstås. Men vi har ingen aning om vart vi kommer att hamna om några år. Kanske lika bra det.

Vi har det bra här var vi bor nu. Tillräckligt fräscht, bra läge, hygglig hyra. Men ibland då man kommer in och stupar i vagnen innanför dörren, hoppar längd över pulkan, ser Thomas alla svettkläder hänga på tork på varje dörr och krok som finns, möts av gästsängen och en överbelamrad torkställning i vardagsrummet, ett vallastrykjärn som står i ett hörn och resväskorna som står på rad i ett annat rum, så då kan man önska sig i alla fall ett rum till.

Vi söker inte en större lägenhet. Men vi håller ögonen öppna. Det är mycket sällan det kommer stora hyreslägenheter emot som inte skulle kosta skjortan, men häromdagen dök ett alternativ upp. Alternativet hade hjälpkök! Jag såg redan tvättmaskinen snurra i det rummet, strykbrädan skulle få stå uppe hela tiden och Thomas träningskläder skulle förpassas dit. Tyvärr kunde man bara hyra alternativet för ett och ett halvt år. Och så snart kommer vi inte att vara färdiga med Jyväskylä. Men visst torkar kläderna också i vardagsrummet och vad gör det fastän svettiga kallingar möter en när man stiger innanför dörren.

Drömma kan man alltid.
0 kommentarer