Inom loppet av två och en halv timme så sket och pissade Marius tre gånger på pottan idag. Pappa var så stolt att han höll på att spricka då han tillsammans med sonen betraktade innehållet under en strid ström av beröm.

Förresten, krånglar andras bloggar också?

Passligt till julen slår influensan till. Jag minns inte när jag senast skulle ha varit sjuk men nu sitter jag med snuva, stegring, hosta och värk i kroppen. Mest bekymrad är jag ändå över att jag ska smitta Thomas som äntligen börjar bli lite varm på skidorna. Och så Marius förstås. Ja, får se vad det här blir till.

Jag lider av brist på bloggmotivation för tillfället. Kanske det beror på att jag har haft svårt att hitta sömnen de senaste nätterna. Dessutom har jag en alltför svag lins på höger öga och det känns som om jag skulle gå runt i dimma. Marius har också uppvisat sin gnällsida idag. Vi tar nya tag.

Det blev en trevlig gårdagskväll som förväntat. Jag är allt öm i käkarna efter allt skrattande - eller beror det på leken där man skulle ha en tändsticka lodrätt mellan tänderna? Men redan vid elva började tröttheten göra sig påmind och gäspningarna allt tätare. Jag beslöt ändå för en gångs skull att göra de andra sällskap till 'Paaren' , men väl där hade jag svårt att slappna av eftersom 'jag-skall-orka-med-ett-vilddjur-själv-hela-helgen' dunkade i bakhuvudet. Trots en relativt tidigt hemgång blev klockan mycket innan jag var hemma och till slut hittade sömnen.

Femton ljuva minuter hann jag då sova, innan sonen förstås, som jag skrutit på med sömnen under hela veckan, vaknade och skulle ha tutt. Och ingen förbannad tutt fanns någonstans så fick springa runt hela lägenheten och leta medan ungen blev allt nervösare i sovrummet. Och inte somnade han om sen heller. Jag orkade inte kämpa emot så det enklaste och snabbaste sättet att själv få sömn, var att ge honom mjölk.

Ett par timmar senare var det dags för Thomas att hoppa i bilen och åka iväg på tävlingar. Och nu sitter jag här och skall ta itu med dagen. Lagom trött och mör, trots att mitt alkoholintag inte sträckte sig längre än en äppelcider (som likagärna kunde vara odrucken, eftersom den var allt annat än god). Vid tolv skall jag i väg till universitet och lyssna på en licentiatpresentation (ersättande uppgift för frånvaron i Lappland) och då skall Suvi och Olli komma hit och vara tillsammans med Marius.

Det var godmorgon.

Bloggtävlingen är avslutad och denna gång så var det Annelie H och milla som hade tur i lottningen. Vinnarna är kontatktade. Grattis till er och tack till alla för deltagandet. Jag hoppas kunna anordna fler tävlingar senare.

Marius har ju alltsomoftast sovit bra. Eller egentligen riktigt bra. Men förstås har det funnits sämre nätter. Första natten i Piispala sov han riktigt oroligt. Slängde sig från sida till sida, vände och vred sig. Vaknade också på natten och grät. Vi föll för honom och gav mjölk. Ungen somnade ju förstås om. Redan andra natten var vanan ett faktum. Vaknar och ska ha mjölk. Vi ger med oss igen. Kanske mest för att hela stugan annars skulle få höra på hans skrik. Sedan var jag arg på mig själv, det är så himla enkelt att bryta de goda nätterna som det är så hårt jobb bakom. Så förra natten lovade jag att inte Marius skulle vinna.

Ungskrället vaknade i vanlig ordning och skulle ha mjölk, men jag satte hårt mot hårt och klappade, klappade och åter klappade i rumpan. Envisbyttan stretade emot i hela en timme och tio minuter, innan jag med ett leende på läpparna och imponerad av mig själv, fick krypa tillbaka ner i sängen. Jag räknar ännu med ett uppvaknande nästa natt, men sen vet jag att han åter sover som en stock nätterna igenom.

Men det mest oergonomiska någon någonsin har uppfunnit måste vara pinnasängarna. Jag kan lova att jag sjuk rygg idag, efter att ha stått dubbelvikt en dryg timme. Men de tre kommande dagarna skall jag njuta av att ha sovmorgon och inte behöva bekymra mig för vare sig välling eller skitblöjor. Det blev vår deal.

Vi befinner oss mitt ute i ingenstans. Piispala i Kannonkoski kommun. Här skidas det runt runt på ett enochenhalvkilometers spår. Givande. Men mat på bordet får vi. Och så bor vi med farmor, faster och moster Åsa - farbror finns i grannstugan. Resten av veckan är räddad för Marius del - sett ur aktivitetssynvinkeln.

Hemma från skolan. Och en massa som skall göras. Snart skall kandidaten börja skrivas på riktigt. Innan detta var vi också och simmade. Nu går tvättmaskinen och jag skall ta fram väskorna. I morgon bär det av på träningsläger igen. Det fjärde i ordningen för Marius.