En obotlig resfeber.

Idag har jag googlat resor i princip hela dagen. Jag har plöjt forum, gått igenom resebolags charterresor, ändrat sökkriterierna i en miljon kombinationer, jämfört reguljärflygens priser och hyrbilsbolag. Och antecknat vartefter i ett rutigt häfte.
 
 
 
 
 
 
Inte för att jag blev klokare.
 
Jag har en sådan obotlig resfeber för tillfället. Den är så fruktansvärt stark att redan en tältnatt i Storsand kan fungera som mycket tillfällig lättnad. Även om ju vardagen också kan vara skön och trygg ibland, har jag ett enormt behov av att upptäcka, uppleva och få nya intryck just nu. Eller bara inte just nu, utom alltid. Jag har ändå inte själv en jättelång och flashig lista med resmål i ryggsäcken, eftersom ekonomin under alla år har varit begränsad. I stället har vi varit ganska bra på att göra korta, billigare resor i närmiljön.
 

 
 
 
 
Jag vet inte varifrån det kommer. Kanske för att jag är så hiskeligt trött på att vandra omkring i röran här hemma och bara plocka, koka, plocka, tvätta, plocka, vika kläder och koka. Kanske för att jag vet hur många vackra platser det finns att se. Kanske är det upplevelsen tillsammans med barnen jag vill åt - att se deras glädje och iver. De som verkligen lever just bara här och nu i stunden. Och kanske är det utmaningen att göra resan tillsammans med barnen som triggar mig. Att det vanliga inrutade vardagsmönstret känns för enkelt och inrutat (nä, det är inte enkelt att få barnen att fatta att de inte ska bråka - men den utmaningen kommer jag aldrig att lösa heller). Det behövs något mer - något utanför hemmets ramar. Sen älskar jag också att de minns och berättar om olika saker vi gjort tillsammans. Små små detaljer om någon spindel, en speciell glass eller ett konstigt hus - sådant som föll ur mitt eget minne så fort jag svängde ryggen åt.
 
 
 
 
Thomas delar inte min feber. "Om vi flyger til München och tar hyrbil därifrån mot Alperna eller Dolomiterna, så är det ju som att åka på vilken arbetsresa som helst", säger han. Även om det senaste året bjöd på långt mindre resdygn för honom jämfört med tidigare år då de var över 150, så har han ändå snittat på ett hundratal resdygn i många år. "Jamen, det är ju fusk att du får se så mycket mer än mig", även om jag inte alls avundas det fysiska resandet - förflyttningen mellan A och B. Jag vill ju också se alla fantastiska alpbyar och -vyer!
 
Jag har ju själv ett relativt bra arbete i avseende att ha möjlighet att resa - sett till antalet lediga dagar i året. Men sett till företaget har vi å andra sidan satt oss verkligt i klistret att slippa i från. Jobbar vi inte, har vi ingen inkomst. Och med ett företag som kräver ständig uppkoppling, närvaro och mycket serviceminding, går det inte att hoppa på tåget när man känner för det - hur mycket man än vill.
 
 
 
 
 
Men nu vill jag verkligen resa. Och lyxproblemet är att begränsa de oändliga möjligheterna. För alternativen i det här skedet är bland andra:
 
  • försöka få en höstlovscharter från Vasa till Grekland eller Turkiet 
  • fara på höstlovscharter från Helsingfors till Kanarieöarna, Grekland eller Turkiet
  • flyga till Malaga, hyra bil och bo i hus på lämpligt ställe längs kusten
  • flyga till München och ta oss med hyrbil till Gardasjön eller annan ort i Österrike/Schweiz/Italien och vandra en vecka
  • flyga till Tirana och bila till Montenegro
(Och här väntar jag nu på att Linns magkänsla (haha) ska sätta in och på ett ögonblick bestämma var vi ska få sol och värme en vecka i oktober när det är mörkt och regnigt här hemma.)
 
 
Sådant en regnig onsdag i huppare och farkkun.
5 kommentarer

Hur vi lyckades med packningen

Det har kommit några frågor angående hur vi packade på vår cykelresa och hur vår utrustning ser ut i övrigt (sånt som friluftsnördar kan orka jämföra och förkovra sig i i evigheter). Så här kommer ett mastodont packningsinlägg, om vad vi har samt hur vi gjort och tänkt.
 
 
Att packa inför vår cykelresa, var en ganska väsentlig del av planeringen. I ett skede föreslog jag att vi skulle köpa en lastkärra, men Thomas påstod att vår gamla, rostiga cykelvagn nog skulle hålla ihop. Det gjorde den också, även om vi tappade en sprint längs vägen och den gungade ostadigt från sida till sida. Men med hjälp av spännband höll den hela vägen, även om den inte säkerhetsmässigt ska transportera barn längre. Även många andra cyklade med olika typer av lastkärror efter sina cyklar. Eftersom varken jag, Thomas eller Marius har pakethållare, blev det således svårt att lösa packningen på cykeln och utan kärra hade det nog inte gått. Jag cyklade med packningen hela vägen, medan Thomas ansvarade för Sindre och Krokodilen.
 
 
 
Vi hade våra två vandringsväskor - Thomas har en 85 liters Fjällräven Kajka och det mesta av tälten, sovsäckarna och liggunderlagen packades i och utanpå hans väska. Jag har å min sida en 55 liters Haglöfs Matrix och i min väska hade jag egna kläder, handdukar och badkläder, matlagningspåsen, allas skor, tvättsakerna och andra småpryttlar. Barnen bar sina egna väskor,och i dem hade de egna kläder, sina gosedjur, någon bok och någon leksak. Den mesta maten köpte vi på Åland vartefter och den förvarade vi i plastpåse i cykelkärran. Vi hade cirka fem liter vatten med oss hela tiden, men vatten orsakade inga bekymmer den här gången, eftersom det fanns fri tillgång hela tiden. Kärran täckte vi sedan in i en stor presenning när det regnade.
 
 
 
Överlag är jag nöjd med packningen i efterhand. Något onödigt mycket kläder hade vi med, eftersom vi hade tvättmöjligheter i mitten av veckan (skulle vi dock inte tvättat, skulle vi å andra sidan haft användning för mer kläder). Min sommarklänning var överflödig, likaså bikinin och simdräkten (men vi hoppades ju i alla fall på det bästa, i mitten av juli). I stället blev våra goretexjackor samt barnens Cozy- och regnjackor resans viktigaste plagg. Regnbyxorna prioriterade vi bort, men eftersom temperaturen ändå var någorlunda varm, använde barnen i stället shorts när det regnade, för att de skulle torka snabbare. De enda långbyxorna barnen hade med, var Trapperbyxorna, eftersom de också torkar snabbt. För första gången hade jag "temapackat" i plastpåsar. Det vill säga att allt var sorterat i olika påsar (i min väska hade jag en plastpåse med simkläder, en plastpåse med matgrejer och en plastpåse med mina kläder). Det gjorde det väldigt enkelt att hitta saker, packa om och packa ur och detta är det bästa packtipset jag kan dela till de som inte kommit på långt tidigare att packa så (även barnens väskor var "temapackade" och därtill även skyddade mot väta).
 
 
Något som tog huisigt mycket utrymme var högen med handdukar vi hade med oss. Vi hade fyra vanliga frottéhandukar med oss - och handdukarna som blöttes ner redan första dagen, torkade sedan aldrig under resten av veckan. Därför beställde vi genast bättre och mindre handdukar inför en ny resa när vi kom hem, och det finns också ett par, tre extra i butiken. Även våra liggunderlag skulle behöva en uppgradering, eftersom våra nuvarande är både stora och tunga - man skulle betydligt hellre få skicka ett mail till mig om erbjudandet att få testa Expeds liggerunderlag än schampoo, kroppslotion, nya kex och gud vet vad för krääsä, hehe. Även om Marius och Celine ansvarade för sina väskor (jag bar Sindres) själv under denna resa, mäktar de inte ytterligare bära både sovsäck och liggerunderlag ännu på något år och mindre, lättare liggunderlag skulle underlätta enormt.
 
 
Vi hade två tält med oss plus hängmattan. Vi har ett helt vanligt fyrapersoners Halti kupoltält som vi köpt för ett tiotal år sedan och ett tre personers tunneltält från Outnorths egna märke Urberg som vi införskaffade ifjol. Tunneltältet gillar vi bättre, eftersom det är smidigare att sätta upp samt att det ryms mycket mer saker i absiden. Någon morgon gjorde vi också frukost i absiden. I efterhand skulle vi ha klarat oss med bara ett tält, eftersom det alltid sov någon i hängmattan.  
 
Sovsäckar har vi lite olika. Thomas har en Haglöfs Moonlite 7, Marius har en McKinley-vuxensovsäck som han fick av sina mostrar till sjuårspresent och som jag inte vet vad den heter, Celine har en Haglöfs Ara + 14, Sindre sover tillsvidare i en ganska gammal, vanlig Halti sommarsovsäck och jag sover själv i en billig sovsäck som jag vann i Pörtom parklopp som trettonåring (fast när det är kallare har jag en Vaude Sioux 800). Den uppsättningen sovsäckar fungerar i alla fall bra med sommartemperaturer.
 
Ungefär så.
 
4 kommentarer

Springochlek.se

 
Egentligen har den svenska (som i Sverige) versionen av Polkuped redan varit öppen några veckor, men jag har inte gjort så mycket väsen av den eftersom den inte har varit fullständig. Å andra sidan är webshoppar ett fullständigt evighetsprojekt som aldrig blir färdigt, så jag må göra reklam för att svenskarna numera kan beställa från springochlek.se, i kronor, enligt svenska villkor, med pålitliga betalningsmetoder och med så snabba leveranser som PostNord bara förmår. Och jo, ni Sverigeläsare som hängt här mycket under årens lopp, får jättejättegärna gilla oss HÄR, så får vi lite mer fart med oss ur startblocken.
 
Det var bara det jag tänkte säga.
 
Eller.
 
När jag en gång håller på, kan jag ju säga att vem som helst får gilla Polkuped också. Det skulle vara så kul att komma upp i fyrsiffrigt och jag lovar att vår sida inte är någon aggressiv KÖP GILLA DELA KÖÖÖP!!! -sida. Vårt motto är att man inte ska bli irriterad över att våra inlägg, utan det ska kunna rulla undan i flödet lite feel good sådär.
 
Ett hjärta på det <3.
 
2 kommentarer