Cykelsemester med barn: Gotland.

 
Så var äntligen dagen kommen. Vi skulle åka på vår efterlängtade cykelsemester. Efter en hel dags packning, satte vi oss i bilen på väg ner mot Åbo efter simskoleavslutningen. Själva upptakten inför resorna är dock inte den mysigaste, då barnen sitter på stora förväntningar, som de inte riktigt vet hur de ska hantera. Efter lite lek och Ville Viking på båten och en tidig väckning, körde vi vidare mot Nynäshamn.
 
 Nynäshamn var riktigt vackert det också - även om vi inte hann se så mycket av stan. Efter att ha packat, monterat och installerat alla cyklar och väskor, stod vi äntligen i kön till färjan. Och väntan, den tog aldrig slut, tyckte barnen.
 
 
Till all lycka slocknade i alla fall en.
 
 
När vi väl kom av färjan, insåg vi rätt snabbt att vi var överpackade. Vi hade nog behövt någon cykelväska till, men vi löste det absoluta läget med att Thomas och Marius fick cykla i väg och köpa en cykelkorg till min cykel.
 
 
Vi begav oss in mot Visbys innerstad. Ett innerstad som vi ändå inte hann utforska till fullo.
 
 
Almedalsveckan pågick för fullt när vi kom till Gotland och det var mycket pådrag inne i stan. Nere i Almedalen hittade vi en fin lekpark och vi gick runt bland de olika partistånden och plockade åt oss av allt ätbart som erbjöds. Vi hade ingen brådska, lugnet lade sig äntligen och jag öppnade den första boken av vad som skulle hinna bli tre under veckan.
 
 
Eftermiddagen var rätt sen, när vi cyklade norrut ut från staden längs ringmuren. Vårt första mål var att hitta en strand, eftersom Celine längtade mycket efter att få simma.
 
 
 
Det var verkligen inte brist på stränder längs Gotland och i princip hade man kunnat plumsa i var som helst.
 
 
Det var redan kväll när vi cyklade vidare. Vi hade ännu i det här skedet ingen aning om var vi skulle övernatta, men tänkte att vi ville komma en bit på väg. 
 
 
Plötsligt fångade en skylt vid sidan av vägen vår uppmärksamhet, och vi funderade nyfiket på vad Pannkaksträdet kunde vara. Vi vek av längs de mindre vägarna, och plötsligt uppenbarade sig den mest underbara lekplats vi någonsin sett.
 
 
Det gick inte att fånga barnens glädjetjut och lycka över allt som fanns att upptäcka. En park uppbyggd av ett föräldrapar, endast med hjälp av återvunnet material. Det fanns hängmattor åt föräldrarna och dagtid fanns även ett pannkakscafé i parken. TIPS!
 
 
 
Vi beslöt rätt snabbt, att det här skulle bli den perfekta övernattningsplatsen och slog upp tältet en bit från lekplatsen. Trots att ungarna redan hade hunnit leka många timmar, när vi avlägsnade oss följande morgon, var det ändå inte tillräckligt...
 
 
 
Klockan var bara strax före nio när vi cyklade vidare och vi gjorde vårt första stopp redan vi Krusmyntagården där vi köpte med oss lite kryddor. Därefter besökte vi Lummelundagrottorna som speciellt Sindre gillade mycket. Vi hann även med att besöka Lickershamn. Den här dagen cyklade vi mycket längs mindre vägar och var kanske den dag som vi hade minst trafik som susade förbi oss. 48 kilometer senare tog vi in på Kappelshamns camping, som var en liten, fräsch och förmånlig camping.
 
 
Under natten regnade, men tack vare att det blåste friskt, hann tältet torka upp medan vi åt frukost. Dagens första stopp skulle komma att göras vid den Blå Lagunen, där vi även tog ärtsoppspaus. Det var inte det bästa badvädret, men det hindrade ju förstås inte barnen. Dessutom betyder sämre väder, oftast mindre folk - vi besökte ju trots allt Gotland under högsäsong.
 
 
Under eftermiddagen anlände vi till Fårösund, där vi bunkrade upp med nya frukter till mig. Vi kunde cykla förbi den långa bilkön och ta oss över till Fårö snabbt och smidigt.
 
 
Vi hade ingen övernattningsplan, men barnen försäkrade oss om att de nog skulle orka ända till den stora sandstranden vid Sudersand.
 
 
 
Med jämna mellanrum hade vi mellanmålspauser. De fem första dagarna hade jag förberett med fullständiga måltider och i slutet av veckan behövde vi bara köpa endast några få råvaror till. Under hela resan gick vi på ett cafébesök och två restaurangbesök samt att vi köpte en pizza som de andra delade på fyra. Det, plus tältsovandet gör de största inbesparingarna på vår resa.
 
 
 
Och visst kom vi oss ända till Sudersand och vi gjorde personbästa i kilometrar: 58! Efter räk- och tonfiskrisotton, var det bad för hela slanten. Sudersand var en tätbefolkad camping, men trots allt ren, fräsch, lugn och tyst.
 
 
 
 
När alla andra hade gått och sova, gick jag på en lång, stillsam promenad längs den blåsiga stranden. Det jag uppskattar mest med denna vecka, är att vi verkligen haft tid att bara vara. Barnen har varit suveränt duktiga på att sysselsätta sig själva och leka tillsammans - och det som många gånger var ett stressmoment ifjol: att packa för att dra vidare, gick jättesmidigt i år - vi bara bestämde ett klockslag åt barnen när de skulle komma tillbaka - och under tiden fick vi packa ihop lägret i lugn och ro.
 
 
Före vi cyklade vidare följande morgon, hann de ännu med att simma och leka. Trots att vi ibland skulle vilja fara vidare snabbare, försökte vi också ge barnen tid att göra det som de ville. I år hittade de dessutom nya kompisar åt sig på vart och vartannat ställe.
 
 
 
 
Den här dagen skulle vi cykla den norra slingan på Fårö med stopp vid Fårö fyr och Norsta Auren (vi missade dock stigen in till den senare).
 
 
I stället stannade vi vid Ekevikens strand, som var nästintill folktom den här dagen.
 
 
Barnen hade mest sjå med att fånga öronmaneter (vi hade ingen koll alls på maneter, men i Kappelshamn, hade en äldre kvinna lärt barnen om maneter nere vid stranden).
 
 
 
Och näst till Ekeviken fanns Sylvis Döttrar som påtalats i de flesta Gotlands guider! Och här var det minnsan rusis! Och här var jag ganska bitter, medan jag tittade på när andra åt alla världens chokladiga bakverk.
 
 
Vi hade ännu cykla vägen ut till alla raukar den här dagen, men dagen präglades av hård motvind och barnen var märkbart trötta, så vi checkade in på en liten camping hyfsat nära färjfästet. Men före det var vi också tvungna att stanna vid Kutens bensin och den fingerfärdiga Sindre var som i himmelen över allt skrot. Men wow vilken kreativitet vissa besitter! Matkön lämnade vi åt dess öde och denna dag samlade vi "bara" kring 36 kilometer.
 
 
Följande dag kunde vi lämna packningen kvar på campingen, för att cykla ut mot raukarna. Detta var en lättnad för oss alla, eftersom det gick betydligt lättare att cykla. Från morgonen var inte heller trafiken särskilt tät, men framme vid raukarna, var det igen pådrag med alla bilar, husbilar och bussar.
 
 
Raukarna var välvärda att se, men vi kunde inte stanna vid varenda en, eftersom vi behövde cykla tillbaka till campingen för att äta lunch.
 
 
 
 
 
 
På vägen stannade vi och köpte ekologiska grönsaker till kvällens tortillamiddag.
 
 
 
Vi tog färjan tillbaka från Fårö till fastlandet och fortsatte att trampa i motvinden.
 
 
Sindres mest kritiska stunder var på eftermiddagarna, då han alltid var så sömnig att vi behövde ha pauser för att "tvångsvila" honom. Vägen bort från Fårösund var dock livligt trafikerad och bjöd inte på några pausställen, så här var vi tvungen att sätta honom på Krokodilen en stund med en banan i handen för att han skulle orka. Det kom dock att bli enda gången som han behövde extra skjuts.
 
 
 
 
Rute Stenugnsbageri var ett annat tips jag hade fått från er. Hade jag varit en normalätare, hade jag kunnat tillbringa hela min Gotlandsvistelse åt mat, men än en gång fick jag känna snålvattnet rinna medan de andra delade på en ljuvligt doftande pizza i den vackra miljön. För svenskarna kan verkligen det här med miljö!
 
 
Sen trampade vi vidare igen.
 
 
Vid Valleviken var vi uppe i nästan 60 kilometer för dagen och påtagligt trötta. Skulle vi stanna där eller fortsätta till Kyllaj? Nere i hamnen fanns dock ett konferenshotell och en sjökrog, och en gammal dam lovade oss att få övernatta gratis på deras strand. Vi tillredde middag, nattade barn och gick sedan för att lyssna en stund på bluesbandet som spelade alldeles invid.
 
 
 
 
Det var noggrann packning alla dagar, men ju mindre mat vi fick i förrådet, desto smidigare gick ihoppackningen. Jag var i övrigt rätt nöjd med packningen - vi hade kanske med onödigt mycket kläder, men med fjolårets facit på hand med mycket regn och våta kläder som aldrig torkade, var vi bättre förberedda på vädrets alla sidor i år. Gasens mängd hade jag dock missberäknad - vi hade med en stor och en liten - och det gick ytterligare en åt. Men det var inte värre än att vi kunde köpa till.
 
 
Från Valleviken gick cykligen längs små, fina grusvägar ända fram till Slite. Det var en skön kontrast till föregående dags cykling som kantades av den livliga Fårötrafiken. En stor eloge dock till alla bilister, som körde förbi i vid båge eller låg hastighet. Jämfört med på Åland i fjol, var Gotlandstrafiken tio gånger bättre!
 
 
I det lilla samhället Bäl, hittade vi en utmärkt rastplats invid kyrkan och medan jag lagade mat, körde vi obligatorisk timervila på barnen. Annars sprang de runt och gick an i 110 från morgon till kväll - och åt abnorma mängder mat per dag. När jag kokade ris, kokade jag enligt receptet för sex personer.
 
 
Den här dagen blev det svamppasta med sallad, broccoli och äppel till lunch.
 
 
Från Bäl valde vi att cykla längs vägar som gick innanför den stora vägen. Den blev extra krokig, men samtidigt var det skönt att kunna cykla bredvid och förbi utan att hela tiden köra på kö. Barnen blev för övrigt mycket duktiga på att hålla koll på trafiken bakom, göra omkörningar och cykla i vinddraget på varandra.
 
 
Den inkommande natten hade de lovat regn. Det var torsdag och vi hade beräknat att vi skulle cykla till Visby först på fredag. Men längs vägen fanns inga campingar - och inte heller några vattendrag - och vatten skulle vi behöva för att få våra kärl diskade. Vi bestämde att vi skulle försöka orka ända till Visby och lovade ungarna att de skulle få gå på Kneippbyn om de orkade ända fram. Och visst orkade de! 69 kilometer senare - och alla cyklade allt helt själv utan det minsta gnäll, rullade vi nerför backen till Kneippbyn och Pippihuset. Kneippbyn var den även en enorm camping, mer eller mindre fullbokad, men vi lyckades ändå hitta en hyfsat lugn plats i skydd under ett träd.
 
 
För hela natten och hela förmiddagen skulle det komma att regna. Men vi hade ju släpat kassen med Isbjörnskläder runt halva Gotland och nu fick vi äntligen användning för dem också. Thomas var nöjd att leka med ungarna i sommarlandet, medan jag hellre ville cykla till Visby för att gå runt och titta. På grund av vädret hade de flesta andra planerat annat program, så den förväntade trängseln uteblev helt. I stället var Kneippbyn nästintill tomt på folk.
 
 
Leva Kungslador, var ett annat ställe jag tyckte mycket om. Vi åt lunch där, och de erbjöd både veganmat och rawfika. Dessutom var hela deras företagsidé otroligt inspirerande, och jag satt länge där och bara sög in.
 
 
Framåt eftermiddagen klarnade det dessutom upp och barnen bytte om till våtdräkter och vattenlandet. Och det var ju inte direkt några problem att få de våra att orka leka från tio till sex.
 
 
 
Och det enda lilla bekymret vi stötte på under resan, var en punka på Thomas däck, som han fixade löst och ledigt på fredagskvällen. För därefter återstod bara cyklingen ner till hamnen på lördag förmiddag och båten från Stockholm hem igen. Vi knäckte vårt mål på 200 kilometer med råge, eftersom vi nådde hela 290 kilometer på sex dagar och på det stora hela var ungarna ett helt fantastiskt resesällskap. På hemvägen spånade vi mest vart vi ska cykla nästa sommar - Marius förslag var Danmark och Legoland, vilket inte behöver vara helt dumt...
5 kommentarer

När jag blev rawvegan.

Jag har aldrig haft ett så komplicerat förhållande till mat, som jag har haft under det här senaste året. Hela min kostvärld har vänts upp och ner otaliga gånger och Karolina samlade många av mina tankar i ett underfundigt inlägg här för några veckor sedan. Här finns också mina egna samlade inlägg om kosten - vad jag har skrivit under det senaste året.
 
För ett år sedan stod jag för utmaningen att ta bort gluten ur min kost. Jag tyckte då att det var en stor förändring för mig, som älskade smörgåsar högt. Aldrig hade jag då kunnat föreställa mig, att jag skulle stå här ett år senare och kalla mig rawvegan.
 
Det har varit många svängningar under året. Jag är med i otaliga Facebook-grupper som rör mat. Jag har läst en enorm mängd forskning, artiklar och bloggar om mat. Jag har forskat, förkastat, tagit till mig och sållat. Jag har lärt mig om histaminer, magens invecklade tarmsystem och matens inflammatoriska påverkan. Jag har läst på paket i butiken, jag har kritiskt föhållit mig till tillsatser - och ändå har det fortsatt att klia till elände.
 
Nånstans är jag dock övertygad om att det ska bli frisk från det här helveteskliandet. DET SKA finnas en orsak till varför det kliar på mig - och inte på alla andra. Jag är friskare och mår bättre än förra året, men den här gången nöjer jag mig inte med semibra, utan jag måste bli fri från det här, för att kunna fungera normalt resten av mitt liv. Jag har fortfarande haft ordentliga dippar under de senaste månaderna - dippar som gör att jag helst skulle vilja sova 24 timmar i dygnet och samtidigt spänna fast händerna i en tvångsskjorta för att inte kunna röra min egen kropp. Och nånstans är jag övertygad om att orsaken ska gå att åtgärda med rätt sorts kost.
 
Det senaste halvåret har jag följt en strikt candida-diet som emellanåt har varit mycket svår att hålla, speciellt om jag inte haft möjligheten att laga maten åt mig själv. Den har inte heller haft utrymme för fusk - och ett visst fusk har sedan genererat dåligt samvete åt mig. Mitt mående har som sagt blivit bättre, men samtidigt har det gått oerhört långsamt och det har känts ineffektivt. Jag har kämpat med myrsteg - ett steg fram och ett halvt bak.
 
Ända tills en av mina likasinnade Instagrampolare introducerade mig för ytterligare en ny diet och nya solskenshistorier om folk som blivit fullständigt friska igen. Och i min värld greppar jag efter alla halmstrån som finns och jag slukade både Ullenkas bok och hemsida från pärm till pärm på ett par dygn. Samtidigt som det lät fullständigt huvudlöst att övergå till en nästintill fruktbaserat kost, fanns det mycket logik och uppväckande tankar i hennes bok. Jag bestämde att det här är den sista dieten jag testar och att jag ska ge den tre månader. Så jag gick och köpte tre vattenmeloner, sisådär 25 bananer och lika många äpplen, och satte igång att äta. Och slutade med kaffet! Fullständigt slutade och det var både tufft och lätt på samma gång.
 
De tio första dagarna var tuffa. Mina nattvak och nattsvettningar återkom. Lymfarna svullnade. Kliet eskalerade och jag kliade återigen sönder stora delar av kroppen. Och jag var så trött, så trött, så trött. Efter att också tidigare haft utrensningar, visste jag till all lycka att det den här gången att det mest handlade om att kroppen avgiftade sig och gjorde sig av med toxiner.
 
Men på den elfte dagen, behövde jag inte vila middag och kroppen började sakta helna. Och så här på den sextonde dagen, vill jag påstå att jag hyser stort hopp om att det här faktiskt ska kunna fungera. Huden på armar, ben, rygg och mage har genomgått stora förbättringar de senaste dagarna. Halsen, fötterna och bröstpartiet är fortfarande mina stora problemområden som kräver mer tid än bara ett par veckor.
 
 
 
Så vad äter jag då? Typ en halv vattenmelon till frukost + en smoothie på två bananer, rejält med blåbär, saften från en citron, grönkål och äppel. Till mellanmål kan jag äta ytterligare två bananer. Till lunch äter jag en honungsmelon och en sallad. Till mellanmålet på eftermiddagen knaprar jag i mig några dadlar, valnötter och vid behov en frukt eller två. Till middag kan jag sedan t.ex. äta raw tomatsoppa genom att mixa tomater, paprika, salt och färska örter - eller så äter jag Nice cream - d.v.s bananglass på frusna bananer. Kvällen avslutar jag ofta med smoothie igen med kokosvatten som vätska eller mera vattenmelon. Grundtanken är att 80 % av dagsbehovet kalorier, ska komma från kolhydrater. 10 % ska sedan komma från proteiner och resterande 10 % ska komma från fetter - vilket detta dagsintag av frukter och grönsaker ger. Min vikt har inte rubbats överhuvudtaget sedan jag gick över till denna diet, vilket jag tycker är rätt häftigt. Jag är också himla lycklig över att få äta söta saker igen och dadelbollar. Nu kan jag bara egna rawcakes och dessutom få äta dem.
 
Och på den vägen är jag nu. Jag tar inte ställning till vad som är bättre eller sämre diet, eftersom jag som sagt har en helt rubbad uppfattning om vad som är bra och hälsosam mat för tillfället - men just nu känner jag mig inte helt långt ifrån sanningen. Nästa utmaning är dock att cykla sju dagar som rawvegan. Bara jag hittar bananer med regelbunden intervall längs vägen, klarar jag mig rätt hyfsat - men skulle gärna varva med lite andra frukter, eftersom ett dagsbehov av bananer ligger på ungefär 25 stycken. Så att. 
2 kommentarer

Från en resa till en annan.

 
På basen av inläggen i bloggen, kunde man tro att vårt liv kantas av ett enda resande, trots det faktum att det mesta här hemma handlar om vardag och jobb. Och mat! Och vem som ska leka med vem!! Sedan sist har vi snurrat familjekarusellen på hyfsat höga varv - vi springer alla varandra i benen längs dagarna, och är det inte mat som ska lagas, så är det nån som ska cyklas till kompis, nån som ska ha kompis hit, en annan vill simma, en tredje ska på träning och nån är rastlös. Och däremellan klipper vi gräs till ve och elände - här springer kunder (både massage- och cykel) på gården för jämnan och mest av allt ser vår trädgård ut som en vildvuxen djungel när ingen hinner rensa ogräset. Vi försöker också hålla lågan uppe med företaget och har de senaste veckorna besökt flera marknader och även den stora gymnastikfestivalen i Kristinestad efter midsommar. Ibland är barnen med - vilket innebär långa dagar för dem, och ibland pusslar vi ihop skötare för att få dagarna att gå ihop. Däremellan betar jag av på min lista med uppdateringar på webshopen som aldrig blir kortare, utan snarare bara längre - och däremellan sitter vi frusna, ihopkrupna på stranden, i simskolan. Vår verksamhet rullar dock på i stabil takt, och i maj kirrade vi ju ett importavtal med KEDs cykelhjälmar - vilket var en jättelyckad nyhet i butiken. Utöver cykelhjälmarna har vi inte tagit så mycket nya produkter i lager under sommaren, utan istället försökt stabilisera det lager vi har. Under fjolåret, tog vi in en massa nya produkter och mycket fokus gick åt att försöka skapa ett vettigt lager. I år har vi haft en fin och jämn spridning på de produkter vi säljer - och olika märken har i stället lanserat sina egna nyheter. Till exempel har det varit ett stort intresse för Ergobabys bärselar och speciellt deras nya toppenbra Adapt-sele är vi bland de enda i landet som säljer.
 
 
Men snart ska vi logga ut och för första gången hålla vår verksamhet stängd i fem dagar (eftersom många brukar vara ute i sista minuten med sina födelsedagspresenter, informerar jag här att alla beställningar ska vara gjorda senast fredag kl. 12:00 för att de ska hinna skickas iväg före vår semester. Under vår semesterledighet är ju förstås nätbutiken öppen, men vi skickar inga paket eller svarar på några mail.)
 
 
 
För tillfället pågår febril planering. Thomas skruvar cyklar, fixar bromsar och spänner cykelkedjor. Jag har fått en pakethållare till min cykel för att jag ska kunna ha cykelväska också på min cykel. Även Celine och Sindre har cykelväskor till sina cyklar. Jag letar campingplatser och skriver upp telefonnumror - men bokar inte, eftersom vi inte har en färdig plan för dagsetapperna. Jag planerar även ett matschema, men försöker också få en uppfattning om var det finns butiker längs vägen på Gotland. Vi kommer att handla en hel del färdig här hemma, för att ha det färdigt packat när vi börjar cykla, och för att vi inte ska behöva börja med att besöka en matbutik i Visby. Vi behöver ännu testa det nya tältet, köpa en trangia till och packa alla kläder - och med facit på hand, kommer mängden ytterkläder att vara betydligt större i år.
 
 
 
Jag får ofta frågor om vad vi brukar äta på trangian, och här tänkte jag lista lite av vad jag tänkt att vi ska äta:
  • tomat-linssoppa (tetrapak, linser, kryddor), kan kombineras med turkisk yoghurt om det finns möjlighet att köpa
  • ärtsoppa (på burk)
  • kokta ägg (kan kokas vid frukosten och ätas vid lunch)
  • Flygande Jakob (snabbris, kyckling, behöver ätas enligt tillgång till butik)
  • Kyckling med currysås (samma som ovan)
  • Pasta med grönsaker/svamp/räkor (konservburk)
  • Linsgryta (linser, färska grönsaker)
  • Quinori (kan ätas t.ex. bara som den är)
  • Paella (konserver)
  • Risotto (snabbrisotto och smaksättning enligt vad vi hittar längs vägen, ex. fisk)
  • Falafel (finns färdig mix på påse)
  • Fattiga riddare (ex. kvällsmål)
  • Havregrynsgröt med chia och kokosolja
  • Nudlar med bovete, linser och sesamfrön
  • Couscous med kidneybönor, mandel och grönsaker
  • Majssoppa med kokos (tetror med majs och kokosmjölk)
  • Tortillas med färska grönsaker, bönor och quinoa
  • Färdig plättmix (ex. kvällsmål)
Bröd räknar jag med att vi ska kunna förse oss längs med vägen, från lokala småbagerier. Detta gäller även grönsaker och bär. Vi kommer att ha med oss en hel del nötter, dadlar och frön - solrosfrön kan t.ex blandas i de flesta maträtter för extra energi. Elovenas mellanmålskex får stå för snabb energi när orken börjar tryta, men godiset ska vi försöka hålla oss bort ifrån. I stället kan en glass får stå som belöning efter avklarad cykeldag. En större utmaning för mathållningen, tror jag dock det blir för egen del. För ett par veckor sedan gick jag över till att äta rawvegan-kost (eller 801010) och därmed kommer jag inte att kunna äta någonting själv av det jag listat ovan. Men mer om det i ett annat inlägg.
1 kommentar