Öjen.

Publicerat: 2014-08-17 / 21:08:00 | Kategori: Allmänt | 1 kommentarer
 
Frågan var mest vart vi skulle. Jag föreslog Bötombergen, ungarna ville till Risnäs och Thomas förslag var Öjberget. Sen blev det Öjen i Sundom. Om vi kunde spara på något, vore det bilkörandet - men å andra sidan är bilen det som ger oss friheten - för vi bor trots allt ganska begränsat och långt från många idrottsaktiviteter, speciellt om vi jämför med då vi bodde i Jyväskylä. Men så länge vi kan köra, kan vi upptäcka och göra utflykter.
 
Vi var hit också en gång ifjol, men då kom vi inte runt hela. Kilometrarna är ganska långsamma för stigen är ställvis stenig och full av rötter - en jättebra "inte stöta marken"-stig. Men idag var allt perfekt - till och med bilresan till stigen. Vädret var precis lagom, solen värmde men gassade inte. Det var lagom varmt, men inte svettigt. Och ungarna var glada i hågen och Sindre gjorde nytt rekord i att gå själv (han är den mest lata av våra barn och åker gärna snålskjuts) - men fem kilometer i skogsterräng är mycket väl godkänt av honom. I Öjens skogar finns också massvis med cachar och de fungerar också som en morot för barnen - "bara 250 meter till nästa cache" och så orkar de springa på. Dessutom är många cachar riktigt finurliga och roliga.
 
Vid raststället kokade jag mannagrynsgröt medan alla andra plockade sina blåbär att sätta på gröten. I ett huj försvann maten från kopparna och klätterlekarna forsatte på de stora klippblocken som fanns runtomkring och jag försökte fånga barnen i lekarna, för att få bilder att använda till hemsidan (samt testa hur mycket stenrutsch Trapper Pantsen klarar). För det har jag inte hunnit nämna här på bloggen - att vi nu också har Isbjörnskläderna på Polkuped. (Denna månad till slut kan man t.ex. förhandsbeställa vilka kläder som helst med 20 procents rabatt - också de som inte ännu finns på vår hemsida och dessutom få fri frakt.)
 
När vi sedan kom tillbaka till bilen, hade vi varit ute i skogen i fyra och en halv timme - tid som bara hade svävat i väg. Öjen - se det som ett hösttips.
 
 

Ut i naturen.

Publicerat: 2014-08-15 / 21:21:00 | Kategori: Allmänt | 3 kommentarer

Det finns få hemsidor som är så gediget skrivna på båda våra två inhemska språk (och också engelska och samiska!) som www.utinaturen.fi. Det är en fantastiskt upplysande sida som passar allt från den okunniga nybörjaren till den rutinerade och erfarna friluftsmänniskan. På hemsidan kan man börja från Friluftslivets ABC och sedan klicka vidare och vidare och läsa och välja oändligt med altarnativ, vare sig man vill vandra, fiska, cykla eller paddla. Vid varje utflyktsmål står dessutom noggranna beskrivningar om både naturen och vilka servicepunkter som finns i närheten, man kan läsa om hur man övernattar i en ödestuga och till och med områdets mobiltäckning finns beskrivet vid flertalet vandringsleder. De otaliga sökmöjligheterna, gör att att man kan söka både från karta och valt område - precis enligt vilken aktivitet man vill utföra.

 

Jag har för tillfället stor vandringsabstinens och googlar mig hejdlös på alla möjliga vandringsbloggar och -leder. Häromdagarna gick t.ex. Fjällräven Classic av stapeln kring Kebenekaises trakter och för att inte tala om Idre och Grövelsjöns trakter - någon gång ska vi nog tillbaka dit också. Men mellan varven tänker jag inte heller längre än vad näsan är lång, för förutom mitt heltidslärarjobb, så har jag ju bokat upp mig på lördagsjobb hela hösten - på vilket jag ytterligare ska addera 35 studiepoäng hälsokunskap "för skojs skull" - som även det försiggår på helgerna. Så om jag ser till realiteten, så finns det tyvärr inte så mycket utrymme för fritidssysselsättningar och långa vandringar - men det har det ju inte gjort förr heller. Men på listan över vilka platser vi planerar besöka härnäst är:

 

1. Levaneva naturskyddsområde i Jurva. Rutten vi planerar gå är 13 kilometer och det skulle innebära övernattning halvvägs. Men eftersom det finns en ödestuga i området, kunde vi förmodligen göra denna vandring ännu ganska långt in på hösten.

 

2. Utterleden finns i Purmo/Lappfors-området och är Pedersöres längsta vandringsled på 53 km. En lämplig sträckning för oss vore Vilobacka-Lostenen, som torde vara 6,5 km och det vore en passlig dagsetapp - såtillvida att vi får det ordnat med förflyttning av bilen - för annars blir det 13 kilometer att gå samma väg tillbaka.

 

 3. Inom relativt avstånd finns också Salamajärvi nationalpark som har ett lednät som uppgår till 60 kilometer, där  flertalet stigar och rundslingor ligger under och kring 5 kilometer. Kring lederna finns också flertalet eldplatser, skärmskydd samt en ödestuga.

 

4. Även i Birkaland finns flertalet nationalparker som ligger inom överkomligt avstånd för en ev. dagstur eller helgövernattning där Helvetinjärvis leder kanske intresserar mest.

 


Pust.

Publicerat: 2014-08-13 / 22:00:00 | Kategori: Allmänt | 3 kommentarer
Idag var det dags att byta ut klänningen och kjolen som sprack igår när jag förivrade mig i klädnypsleken, mot beachvolley i sammetslen sand men vete fåglarna vem som var Emma, Sara, Sofia eller Sandra. Jag hittar i alla fall till lärarrummet nu från två olika håll, jag har koperingskod, datorinloggningskod, internetkod, nyckelbricka, gymnasienyckel, högstadienyckel, bollkorgsnyckel och tror att jag står på rätt bilplats. Man kan betala lunch med bankkort så jag behöver inga kontanter men undrar när ska jag äta och var ska jag sitta. Jag kan namnet på kanske åtta kollegor och inte namnet på tio gånger så många, jag flåsade som en flodhäst när jag baxnade upp tjugo feta böcker på tredje våningen men har du inga häften åt oss - det ska ju du också ha.
 
Jag har en arbetsgrupp, ska fixa ihop ett fotbollslag och Stafettkarnevalen - behöver man boka inkvartering till det redan nu? Jamen, vill du ha en kaffekopp, välkommen och hej bland tusen papper, läsårsplaner och kursböcker - jag kan inte hålla reda på allt, hur känns det nu? Och jag svarar, det känns bra.
 
Jag lär mig för varje dag.

Det sista dygnet.

Publicerat: 2014-08-05 / 21:37:44 | Kategori: Allmänt | 8 kommentarer
Den där värmen. Den där obeskrivligt tjocka fuktiga hettan som gör det tungt att andas, mödosamt att vara. Vi var tvungna att fly den. Barnen var tomatröda i ansiktet och svettdropparna pärlade sig på överläpparna när vi äntligen fick stora strömmingsbåten packad med Norgefolk och alla systrar. Och pappa. Vi flydde, ut på havet. Beundrandes de stora åskovädren till lands.
 
 
 
Det här var mitt allra sista lediga dygn. I morgon ska jag allra första dagen på mitt allra första riktiga jobb som ny lärare. De två mindre barnen ska tillbaka till dagis och vi ska småningom (äntligen) forma en ny vardag igen, efter nästan 2,5 månads sommarlov.
 
 
Vi for till Kobberget. En liten holme ut till sjöss med tiotalet små röda och enkla kyffen. Utsatta och vindpinade av havets väder, hemtrevliga och tjänande för fiskare och andra övernattare.
 
 
Vi reste tält och sprang längs upptrampade stigar, en liten bit till den lilla steniga viken med svalkande klart vatten. Gång på gång medan solen sakta sänkte sig mot horisonten och färgade himlen allt mer lila.
 
 
Och där var vi precis hela familjen. Samlade på samma ställe i några timmar i ett kärleksfullt virrvarr, kaos och tumult av ungar. Men till sist, när solen blev orange och sänkte sig. Då tystnade det på holmen och det var bara vågorna som kluckade mot stranden som hördes när vi kröp ner i sovsäckarna.
 
 
Som vi avslutade idag med Muurikkaplättar och oräkneligt antal dopp i en önskan om att tiden skulle stanna några timmar extra, för att dröja kvar och kunna skjuta liiite till på det vidkommande. Men sommaren, jag kan inte tacka dig nog för allt. När jag somnade till, jag också, på de friska vågorna över havet hem tillbaka.

Reserapport: Höga Kusten

Publicerat: 2014-08-01 / 18:09:00 | Kategori: Allmänt | 7 kommentarer
Det blev ingen mjuk övergång från semester till vardag, för det var pang på pannkakan genast i morse trots en sen hemkomst i natt. Men i ett mastodont inlägg ska jag försöka göra en reserapport - en resa som kantats av diverse åkommor men som ändå utföll väl, sett till omständigheterna.
 
 
Det var väckning och avfärd hemifrån strax efter fem på söndagsmorgonen. Utgångspunkten var således inte den bästa möjliga, för inget barn hade egentligen sovit tillräckligt - samtidigt som förväntningarna och uppspeltheten inte visste några gränser. Att behöva vänta, är nog så svårt för en vuxen ibland - för ett barn ofta nästintill olidligt. Men till all lycka räckte det inte mer än fyra timmar förrän vi befann oss i Umeå.
 
 
 
Värmen kom att vara besvärande och jobbig speciellt den första dagen och prio ett när vi körde av båten, var att hitta en badstrand där vi kunde simma och laga mat. Obbola i Holmsund blev vårt allra första stopp.
 
 
Den första natten tillbringade vi i Umeå på First Camp-campingen. Anna och Jens som vi reste tillsammans med, har båda studerat i Umeå och första dagen planerades således till deras gamla hemstad. Något av det första vi gjorde, var att rasta barn på cykel längs Nydalasjön och även leta efter en middagsplats.
 
 
Så här var det oftast när det vankades mat. En miljon grejor och sex barn på fyra kvadratmeter kring stormköken.
 
 
Varken Marius eller Sindre var i det här skedet hundraprocentiga längre - båda hade feber och Sindre hade fått kliande utslag - vilket det sistnämnda åtminstone var en reaktion av förra veckans simmande i våra algvatten i Molpe. Vår stuga, som knappast kan kallas stuga utan mer en het bastu på kanske sex sju kvadratmeter, var kanske inte värd summan den kostade men barnen trivdes bra på campingområdet även om tröttheten inte visste några gränser och således också testade föräldranerverna rejält.
 
 
På måndag morgon packade vi ihop våra saker och körde ner mot Skuleskogens nationalpark. Vi stannade genast vid norra entrén, där maten igen var det första vi lagade. Sedan gick vi våra första inledande rundor - inte så långa, men som sedermera visade sig vara riktigt lämpliga då regnet och åskan plötsligt kom över oss.
 
 
Därefter körde vi till Docksta, där vi hade hyrt en stuga och reste våra tält utanför.
 
 
Omgivningen var vacker och det fanns en liten simstrand alldeles nedanför stugan.
 
 
 
På tisdag morgon var Marius fortfarande inte helt okej, så vi packade väskorna och tog båten ut till det gamla fiskeläget Ulvön. På vissa sidor hade jag läst att Ulvön kunde vara turisttät sommartid och visst var båten ut till ön full av människor, men jag upplevde ändå inte att ön skulle kännas särskilt "turistig" - tvärtom kändes den väldigt genuin och liten där sommarboenden glatt hälsade på oss som gick förbi. I nationalparken hade jag också förväntat mig att vi skulle stöta på fler vandrare än vad vi sist och slutligen gjorde. Visst stötte vi på en del andra ryggsäcksbärare, men det var ändå rätt glest mellan mötena.
 
 
Sindres mission under hela resan var mat. Vilket det också delvis var. Och allt däremellan dök han också ner i väskan i jakt på något han kunde stoppa i munnen. Väskan som för övrigt var ett verkligt kap - en 60 liters Haglöfs Matrix som jag hittade på nervägen vid Utekompaniets outlet för halva priset - och kom att bli verkligt välbehövlig under denna vecka.
 
 
Ulvön var verkligt vacker och lunchutsikten var fantastisk. Hit kommer vi säkerligen att återvända, för det var mycket vi inte han utforska under de tre timmar vi låg i hamn.
 
 
På ön gjorde vi alltså en kortare vandring uppför Lotsberget. Glass på toppen med en alldeles hisnande utsikt var en av veckans bästa.
 
 
Det var Bullerbyn och Saltkråkan på samma gång och allas hus samt trädgårdar var otroligt vackra.
 
 
Efter att vi kommit tillbaka till fastlandet igen, började det förstås bli mattider igen. Barnen längtade också efter att simma och vi körde vidare några kilometer till Storsands havsbad som fanns nära Norrfällsviken. Vi kom dit när andra människor började avlägsna sig och vi fick vara ganska ensamma om stranden. Vi tvättade oss i det klarblåa och ganska svala vattnet och kokade middag åt oss ute på klipporna.
 
 
Dock orkade vi inte upptäcka Norrfällsviken mer än att vi körde förbi stället för vår soldos började vara uppfylld och vårt energiförråd började bli lågt. Dessutom började jag känna att febern nu också kom krypande på mig.
 
 
 
På onsdagen hade vi planerat för Slåttdalsskrevan, som skulle bli en heldagsvandring. Jag motade min feber med Burana men medan vi höll på att packa väskorna eskalerade Marius klagan om halsont och vi beslöt hastigt att Frödings fick vandra ensamma mot skrevan medan vi uppsökte en vårdcentral. Dock fick vi inte träffa en läkare direkt, så medan vi väntade fördrev vi tiden med att vandra uppför Skuleberget (förstå sedan att det är svårt att bedöma sjukhetsgraden på sina barn - jag har hört att andras barn ligger avdomnade i en soffa och sover när de är sjuka). Nåväl, ungen fick sedan träffa läkare och med en penicillinkur i bagaget packade vi återigen väskorna och begav oss mot Skuleskogens entré syd.
 
 
 
Dock struntade vi i skrevan, eftersom dagen var långt hunnen, terrängen delvis var ganska långsam och det faktum att jag själv egentligen hade feber och en annan inte heller var i slag.
 
 
 
Den här dagens pausställe blev således Kälsviken och här gjorde vi ett klassiskt nybörjarfel då jag hade glömt tändstickorna i föregående dags shorts. Där stod vi med hungriga barn i ett stilla duggregn utan eld men till all lycka kom en tysk vandrare förbi oss och gav oss eld. Han joinade vår middag och ungarna tyckte det var helfestligt med nytt sällskap och höll på att flabba ihjäl sig utan att förstå ett ord av vad han sa.
 
 
 
Det man kanske förknippar mest med Höga Kusten är ju bron, men eftersom den ändå låg en bit bort hade vi tänkt strunta i att se den. Men på onsdag kväll var ingen av oss hugade på att börja natta barn, så istället klädde vi pyjamas på dem och borstade tänderna för att åka på kvällsutflykt. Väl framme mötte fantastiska vyer oss igen och två barn var vakna att dela de vyerna.
 
 
Och det var nog mitt barn som lekte där i lekparken i nattlinne utan vare sig skor eller kortkallingar. Men somnade, de gjorde de på hemvägen.
 
 
Torsdag var sedan redan en hemfärdsdag och halvvägs till Umeå stannade vi vid Salusands havsbad för bad och tillredning av lunch.
 
 
På grund av hur strandbottnen är formad, bildas alldeles enorma vågor här och vi hade förmodligen kunnat tillbringa en hel dag här ifall vi bara hade haft tid. Samtidigt som det var oerhört roligt, väckte också vågorna stor respekt för vattnet, för det var enorma krafter som rev i en när man översköljdes av en jättevåg. Simmade och nöjda gjorde vi ytterligare ett par timmars stopp i Umeå där vi handlade lite mat och festade på hamburgare - det var gott och lyxigt efter fem dagars trangiamat. Och efter det återstod inte mer än några timmars båtresa, hem mot gula huset.

Förberedelserna.

Publicerat: 2014-07-25 / 20:42:00 | Kategori: Allmänt | 4 kommentarer
Jag funderar över packning och känner mig så förväntansfull inför den kommande vandringsresan. Även om vi inte kommer att göra en flerdagarsvandring med tält på ryggen, utan bara dagsturer från en fast utgångspunkt, så är vi ändå friluftsnybörjare. Jag är sist och slutligen rätt bekväm av mig och tältsovning var t.ex. det moment jag fasade mest för under min kollosommar för några år sedan (jag fullkomligen avskydde att den natten i veckan vi skulle sova i tält då med varje barngrupp). Förmodligen är myggorna i kombination med fukten det som har varit det allra mest avskräckande för mig. Jag är en myggmagnet utan dess like, men avsaknaden av myggor denna sommar har fått mig att drömma om nya utmaningar och långa vandringar i ödemark. Vandringsintresset har också växt i och med barnen - de är inga stillasittande individer precis och utflykter som inkluderar fysisk aktivitet, har kommit att bli en gemensam hobby för oss alla. Med stor avund betraktar jag min syster Annas bilder - hon avslutade nämligen igår en tiodagars vandring i fantastiska norska Jotunheimen. Bara barnen blir större...
 
Men i förberedelseprocessen ingår att planera möjliga vandringsleder och dagsetapper. Jag letar matrecept för Trangian och skriver inköpslista. Plåster och värkmedicin måste vi ha. Vi försöker skramla ihop till fem sovsäckar och fem liggunderlag - och tältet - det är nog inte köpt i tiderna med tanken att det ska bäras i många kilometrar (eller rymma en fempersoners familj). Nu ska det ju inte heller bäras den här gången, för jag äger inte ens en riktig vandringsryggsäck men vartefter försöker jag samla ihop till utrustning för framtida äventyr.
 
I och med att vi inte ska bära packningen med oss, behöver vi inte den här gången ha så genomtänkt packning med tanke på vikten. Vädret lovar också sommarvärme (om än lite regnskurar), så med tanke på att vi ska vistas utomhus i princip dygnet runt, kommer vi ändå inte att behöva så stor arsenal med kläder. Vi är också nära civilistation och tillgång till butiker, vilket gör att bekvämligheterna finns om vi behöver dem. Men det känns tryggt att ha det så den här första gången - för vem vet hur mycket tältet läcker vatten eller om nåt barn får magsjuka mitt i allt. Vi ska ändå försöka packa så vandringslikt som möjligt och lära oss vad som är bra att ha med sig nästa gång.
 
 
Skulle kunna ha en...
 
...Haglöfs Oxo...
 
 
...en Fjällrävens Abisko...
 
 
...eller varför inte en Lundhags som också lär vara bra...
 
 
...och Bergans Glittertind skulle mycket väl duga den med.
 
 
 

Ett paradis.

Publicerat: 2014-07-24 / 21:18:12 | Kategori: Allmänt | 4 kommentarer
 
 
Igår gjorde vi Storsand. Hur många gånger har vi inte susat förbi Monå- och Munsalaskyltarna längs Riksåttan, många gånger med de uttalade orden Vi borde ta av och se vad Storsand är för ställe. Men igår kom den dagen, då vi inte hade ett mål längre norrut eller en tid vi sagt att vi skulle vara framme. I värmen och ivern kändes den krokiga vägen ut till havet lång och ändlös, men den sista biten ut med glesnande tallskog anade klippor och strandlandskap som är olikt vårt eget.
 
Äntligen framme och halvspringandes den korta vägen längs spångarna, mötte oss en varm, fuktig bris och ett oändligt klarblått hav. Och där satt vi, låg och sprang vi omvartannat i det grunda, klara vattnet som var Tropiclandiavarmt, i timmar utan paus. Vattendropparna bara glittrade mot solen när vi tog fart och sprang ikapp i havet till en ny plats, där vi lade oss med hakan stödjandes i händerna fyllda med tid att lyssna på barnens alla ord.
 
Men vi åt upp vår Trangiamat och energin sinade sakta vartefter tiden gick och för sent insåg vi att vi borde ha haft tältet med för att kunna somna och vakna upp på samma plats med morgondopp och mera vattentid för dom som är födda med simhud mellan tårna. Men vi fick ändå en sagolik dag, för tillsammans i vatten och mycket mat kan sällan slå fel.

Cykelutflykten.

Publicerat: 2014-07-21 / 21:58:00 | Kategori: Allmänt | 8 kommentarer
 
Det blev måndag förmiddag, jag var ledig (eller ja, arbetslös) igen och vi tvättade stora köksmattan hos morfar medan vi spånade på planer för dagen. Kan vi inte åka på cykelutfärd då? frågade Marius men jag tyckte redan att för många timmar av dagen hade gått. Men ihärdigare barn att tjata, har jag inte mött och en dryg timme senare stod vi med väskorna packade och cykeldäcken pumpade - redo att möta upp vårt trogna resesällskap. Lika barn leker bäst, och ju längre desto bättre är devisen med dom våra och deras. Fast Sindre fick stanna hemma idag - för hur duktig han än är på sin egen Puky, var dagens planerade trip lite väl avancerad ännu för hans nivå.
 
 
Första färjan missade vi med en hårsmån men det blev istället en passlig amningspaus för den lilla samtidigt som vi andra tankade vatten och annan energi i värmen.
 
 
 
Sen var vi återigen redo att cykla på färjan - något som var stort och häftigt i barnens ögon. Så många gånger förr har vi åkt över med bil, men med cykel - det hade vi aldrig gjort tidigare.
 
 
Trots att Bergö ligger som vår grannby, behåller den ändå charmen som ett ständigt utflyktsmål. Lugnet och sommaridyllen är så påtaglig längs sin smala, krokiga väg med en doft av hav och får i salig blandning.
 
 
På kö i kringelkrokar, cyklade vi till vårt utflyktsmål som låg vid stranden - då var vi halvvägs och hade avverkat drygt 19 kilometer. Vi simmade och åt timmarna i två, före det var dags för den efterlängtade och välförtjänade glassen.
 
 
Därefter packade vi ihop våra väskor igen och svängde cyklarna hemåt - med ett stopp för att mata och klappa får längs vägen.
 
 
 
På färjan tillbaka hade dagen övergått i kväll och den varma vinden fläktade barnen i ansiktet, som började bli lite spaka vid det här laget.
 
 
Den sista biten hem fick sedan fyraåringarna åka bil, medan pojkarna hittade en extra växel gas till vår egen simstrand. För som om det inte hade räckt, skulle det simmas ytterligare en gång. Och när vi slutligen trampade in på vår egen gård, hade vi varit sju timmar ute på vift och cyklat 40 kilometer, utan ett endaste litet gnäll om vare sig det ena eller det andra. Och det är det här som jag tycker är så häftigt! När både barnen överträffar sig själva och när man själv som förälder vågar testa hur mycket barnen orkar och kan - för ofta är det så mycket mer än vad man tror att de kan. För vi fick en alldeles toppendag ute på vägarna tillsammans!

Jazzdag.

Publicerat: 2014-07-20 / 20:19:00 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
 
Å andra sidan har jag inte besökt någon annan festival. Men jag gillar ändå Björneborgsjazzen mest. Jag gillar picknickkonceptet, jag gillar den stora åldersspridningen, jag gillar den relativt stillsamma lunken och jag gillar att det är städat och snyggt.
 
Regnet och åskan var verkligt överhängande i år. I ett mörkblått sjok tornade hotfulla moln upp sig precis innan festivalen skulle börja, och vi tog turen via K-rauta för att ladda upp med en presenning. Stora och tunga föll de första dropparna när vi precis hade bänkat oss på picknickfilten - men sen föll de aldrig fler än några åt gången - dock i många omgångar.
 
 
 
Det lär ha varit kring 25 000 människor på plats igår och när havet av människor hoppade jämfota i Jamie Cullums ledning och det skapades en våg i och med den lilla ljudfördröjningen som uppstår när området är stort, fylldes hela jazzen bara av en enorm glädje. Och tjejen som gjorde en kupp och smet upp på scenen under Patti Smiths uppträdande - den förvåning som gick som ett sus genom publiken när sångerskan själv knuffade undan ordningsvakten och placerade den lika förvånade flickan att sitta på scenen, var enorm. Och som om det inte var nog med det, erbjöds hon en gitarr och den lyckan som strålade i den flickans ögon när hon rockade runt på scenen var alldeles obeskrivlig.
 
 
Men emellanåt var vi ändå tvungna att krypa in i vårt lilla tält för att fly från regndropparna.
 
 
 
I den sena kvällen när världen hade tagit en nyans av lila, steg James Blunt upp på scenen och krönte en alldeles toppen dag men den ena sköna låten efter den andra. Sedan körde jag hem i nattens skymning, tankad med 'Jyväskylävänskap' - även om två fattades oss igår. Men Pori Jazz - det rekommenderar jag.
 
 

I väntan på lite "ledighet" igen.

Publicerat: 2014-07-17 / 22:12:00 | Kategori: Allmänt | 1 kommentarer
Idag är jag dagen före lite ledighet igen. Den senaste månaden har jag spenderat ett tvåhundratal timmar på stranden - både i jobbet och på fritiden, så nu är jag nog rätt fylld på strandliv och sand för den här sommaren. Samtidigt var det skönt med ett litet jobbreak, trots allt. För ett långt sommarlov tillsammans med barnen är nog så härligt MEN OCKSÅ så utmanande på samma gång, för tempot på dagarna är så oerhört högt och de verkar aldrig bli trötta. Förutom den allra sista timmen då, som inkluderar tvätt av sandiga hårbottnar, mättning av kvällsmagar som aldrig blir mätta, tandborstning och kvällsaga. Och springet upp och ner och upp och ner från vinden. Den timmen är jobbig.
 
Fast den här sommaren har nog varit så ljuv mot mig. Den har varit fylld med så mycket roligheter, så många kompisträffar och så mycket terrasshäng sent in på natten, att mitt hjärta är alldeles gelemjukt och rofyllt. Och gula huset är så fint inbäddat i en varm och behaglig grönska, omgett av ett massivt fågelkvitter och när jag går varvet kring huset, bland blommande pioner, smultron och vinbärsbuskar, känner jag bara enorm lycka över att ha ett eget hem.
 
Samtidigt väntar jag bara på vår kommande lilla resa och lite miljöombyte, före hösten återvänder med mer arbete och återgång till vardagen. Webbshoppen väntar på uppdateringar, eftersom vi så småningom ska komplettera cyklarna med Isbjörnskläderna för barnen. Och på tal om utekläder, är jag helt besatt av att surfa runt på nätet på allt som berör vandring och friluftsliv. Skulle kunna spendera hela min simlärarlön på tält, sovsäckar och vandringsryggsäckar. Min syster befinner sig för tillfället på en tiodagars (eller var det tolv?) långvandring i norska Jotunheimen och det vill jag också göra någon gång. Hittade ett mycket inspirerande blogginlägg om en Lapplandvandring, gjord av en trebarnsfamilj och nu vill jag bara göra lite svårare och mer utmanande vandringar än de dagsvandringar vi gjort tidigare. Kanske bär det snart av till Levaneva i Jurva för premiärövernattning.
 
Men först ska jag premiera min allra första primusmagister, jag ska lyssna på James Blunt på Björneborgsjazzen och så ska jag fixa Hannas och Simons bilder från deras bröllopsdag som jag fotograferade förra helgen. Jag tror egentligen jag vet, varför ungarna också håller låda hela tiden.
 
Det här inte Molpe dock, utan Bergö. Det visade vi en kväll åt våra vänner som hälsade på oss från Villmanstrand.
 
 
Och den här trion har "konschirans" (konsert förmodligen) uppe på en stor hög av lastpallar. Först knackade de dörr hos alla barn på vägen för att bjuda in - den minsta traskade kilometer barfota, men bara grannpappan kom för att lyssna på spektaklet. Men dessa tre måtte vara bäst i världen på att leka.

Andras barn i min kamera.

Publicerat: 2014-07-15 / 17:05:09 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
 
Dom små liven, som alla är sötast i världen. Med ögonglitter och egen, stor vilja. Många myror i brallan, förevigade i små ögonblick. Inte jag som bestämmer, inte mina öron som lyssnar, inte mina ögon som tindrar. Nyfikna spontana, fulla med energi som jag försöker hinna fånga innan de upptäcker vidare. Kvar i kameran har bland annat dessa barn lämnat, som minne av just där och då.

Om att må bra.

Publicerat: 2014-07-11 / 23:22:30 | Kategori: Allmänt | 1 kommentarer
 
Det är pojkarnas kväll ikväll. Det har de planerat sedan i vintras, i en lång och omständig mailkonversation. Men bastu och pizza kan de väl, de också, ibland.
 
Man kunde alltså tro att mammornas träff var minst lika välplanerad. Men ett sms vid fem, resulterade i att vi ockuperade en strand några kilometer bort med 15 ungar (lika många som halva Molpe skola) klockan sex. På en klöverklädd gräsmatta samsades våra filtar som snabbt fylldes av sand av simmarna som ömsom badade och ömsom lekte i kvällssolen som glittrade i det stilla vattnet. Min filt är din filt, tyckte småkryparna som njöt av bara tår i gröngräset och emellanåt stannade upp för att följa med de större som rusade efter bollen i en fotbollsmatch de själva skapat och skötte. Fantasileken förstod bara de tre, som ivrigt följde varandra i stor entusiasm medan hon satt stilla på bryggan och metade med sitt vasstrå. Klockan tickade förbi läggdagstider utan att ett enda barngnäll och utan ett enda mammarop hördes, och havregrynsgröten slevade dom in med stor frenesi före det "allra sista" doppet som sedan ännu hann bli ganska många.
 
Med en överfull väska med vått, sandigt och grötkladdigt, som klarar sig själv en natt. Förnöjda barn med bromsbett, skrubbsår och ett och annat blåmärke på brunbrända badbyxben och t-skjortsarmar, nytvättade och tandborstade i säng. Hjärtefyllda med vänskap, sommarvarma trötta.
 
Idyll att minnas, i bråket, i stöket, i mörket när man radar våta gummistövlar på badrumsgolvet, bensluten droppar brunt på golvet och maka par handskar inte går att finna just då. Att det trots allt finns dagar då man kan äta kvällsgröt på stranden tillsammans med 22 vänner i våta simkläder, då vattnet är så ljummet att det sluter sig kring kroppen och kroppen orkar fortsätta finnas trots en överväldigad vecka med jobb och minustimmar varje natt.
 

Sommartakten.

Publicerat: 2014-07-06 / 22:26:31 | Kategori: Allmänt | 3 kommentarer
 
Hej bloggen! Jag är ledsen att jag inte hinner med dig som jag skulle vilja, men tyvärr hamnar du ganska långt ner på prioriteringslistan för tillfället. Det finns nämligen de som ropar betydligt högre, jämt har en massiv hunger och pockar på mer uppmärksamhet än du. (Och så har jag fastnat i Orange is the new black -träsket jag också.) För att inte tala om ungarna som ska läras simma. Ni kan ju tro att det har varit vädermässigt gemytliga veckor på stranden hittills och jag har fått grovjobba för att fördriva sex vettiga timmar på en iskall, blåsig och våt strand varje dag. Men nu vänder det och i morgon ska jag lämna vantarna, mössan och dunjackan hemma. Fast den första julionsdagen behövdes verkligen mössorna, när vi gjorde muurikkabröd till kvällsmål. 

Sommarfesten och överraskningen.

Publicerat: 2014-06-29 / 19:35:00 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
 
Igår skulle vi ha mitt och Annas examenskaffe. Ett anspråkslöst och okomplicerat med de närmaste, sa vi. Momma ville ju att vi skulle ha kaffebjudning, men jag har ju jobbat hela veckan och inte hunnit engagera mig så mycket. Men partytältet behövde vi, eftersom det ju är isande kallt om kvällarna och vi har ju inte några extra kvadratmetrar inomhus. Pappa skulle väl fixa lite fisk. Å så.
 
Inga konstigheter alls. Trots att Thomas mamma, syster och bror dök upp på gården på fredag eftermiddag. För lillbrorsan ska ju in i armén nästa vecka och det var länge sen de var hit.
 
Sen hade jag också glömt att köpa kaffekoppar och Sindre kissade ner sig och skulle hämtas bara en timme före kaffet. Och gamlafammo - hämta henne också på samma gång. Inga konstigheter alls, tyckte han igen.
 
Tills alla de fina sommarklädda, leende kom sjungande Ja må han leva längs uppfarten i sommarvärmen som just igår uppenbarade sig, inför en totalt överraskad, blivande 30-åring (först i augusti - men orka ordna flera fester, heh). För nog hade vi fixat allt.
 
Så det blev examenskaffe och 30-årsfest och sommarfest i ett underbart kaos med långt fler människor än vad vi hade stolar och sjutton ungar sprang i benen (och jag har själv så många goda minnen av fester i barndomen när vi alla barn fick vara med) som slutade när himlen blev rosafärgad och kylan trängde in i bara ben och bordet svämmade över av vinglas, muminmuggar, barnmatsburkar och tuttflaskor i en salig blandning.
 
Det är fint att vara vuxen.
 
 

Sommaren tvärtemot.

Publicerat: 2014-06-26 / 22:18:00 | Kategori: Allmänt | 0 kommentarer
Jag är nog lite jobb-bakfull. Det blev måndag och jag letade reda på min visselpipa. Och klädde mig i merinoull, fleece, windstopper och goretex (och till sist en dunjacka ovanpå det). Och grävde förstås i möss- och vantlådan som jag i något skede av sommaren var tvungen att hämta ner från vindsskrubben igen.
 
I tre dagar har jag stått på en strand, med nordanvinden som en iskall piska i ryggen. Havet har levt sitt eget liv och vita vågor har med en förunderlig kraft slagit mot stranden. Och suset som vinden och vågorna tillsammans har bildat, har fortsatt att ringa i öronen trots att eftermiddagen har blivit kväll.
 
Mot vinden och kylan har jag jobbat, och med min röst har jag kämpat för lekande och aktiva barn. I nordanvinden den burit några meter, förrän orden försvunnit långt någonannanstans. Om natten halsen värker, bönar och ber, var snäll mot dig själv, som jag glömmer på dagen när jag får stå i mitten med barnen runtomkring.
 
En B-plan hastigt skapades, förde oss till simhallen. Till klarblått, stilla vatten och varm fuktig luft. Med barna vi äntligen kunde simma - men fyra timmar i bassängen gör också mos i huvudet åt vem som helst.
 
Så därför känner jag mig jobb-bakfull. En första arbetsvecka efter ledighet med så mycket vind att jag går runt och svajar samt knaprar värkmedicin om nätterna för att kunna sova. Så långt från solbränna och sand mellan tårna man komma. Ändå är jag precis där jag gillar att vara allra mest.
 
 




Annonser från BloggPartner
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bildbloggar Föräldraskap bloggar Bloggar av mammor och gravida

Annonser
Vill du synas här? Ta kontakt med kakkakaffe@hotmail.com

I STOLT SAMARBETE MED:
Bloggdesign Maria Mannfolk
Illustration Patricia Forsstrom