Nationalparksvandring.

Publicerat: 2014-04-21 / 20:46:00 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
Vi hade en ledig påskannandag i sikte och lediga dagar för oss innebär att vi synar utflyktsmål inom relativa avstånd. Jag har redan länge velat fara till den nationalpark som finns närmast oss - och idag bar det äntligen iväg till Lauhanvuori med Frödingsfamiljen. Lauhanvuori ligger 130 kilometer från oss, vilket innebär en 1,5 timmes körning.
 
 
Väderförhållandena hade inte kunnat vara bättre idag! Skogen var torr, det fanns inga myggor och värmen överraskade oss - vi som var klädda i merinoull och fleece! Som balsam omfamnade den oss och barnen njöt av att slippa overallerna, första gången sedan september ifjol.
 
 
Maten smakar ju förstås alltid bra utomhus, men även hur mycket vi bär med oss, blir det alltid för lite. Och som om det inte räckte med packning, hade Celine och Sindre med sig extra fripassagerare som fick komma fram och leka längst in i skogen.
 
 
Idag gjorde vi längsta vandringen vi har gjort hittills med barnen, sex kilometer - vilket innebar att vi var ute i nästan sex timmar. Men med sex barn som ska klättra, leka, upptäcka, kissa, äta, dricka omvartannat går det inte så snabbt framåt - samtidigt som de visade på en imponerande inställning idag och visade på grym ork hela vägen. Vi hade dessutom med en Puky (hade dock kunnat ha en till) för Lauhanvuoriskogarna bjöd på utmärkta cykelstigar.
 

 
I ett skede var slocknade Sindre som en klubbad säl och samlade lite ny energi före avslutningen av dagen. På hemvägen funderade vi redan på vart vi ska åka nästa gång och planerade för vilka datum vi ska resa till Höga Kusten i sommar. Månne inte vi ska försöka spräcka tiokilometers sträcket i år.
 
Ett tips dock om någon nappar och besöker Lauhanvuori: Ta en bild av kartan vid startplatsen. Det finns inga kartor i terrängen och det är inte heller jättetydlig skyltning.
 
 
 
 
 

Hänt i veckan.

Publicerat: 2014-04-18 / 15:57:00 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
 
Nu är det frågan om den absolut sista slutspurten. Jag frenesiskriver och drar streck i listan. Jag räknar till max femton skoldagar kvar - f-e-m-t-o-n dagar av en era skolgång som räckt i mer eller mindre 21 år! Ska bara fixa några undervisningar, några presentationer, några rapporter samt en tent - och sen är det klart! Men måste hänga här i min bubbla ännu några dagar, försöker hela tiden ligga i förtid - det är bäst att vara först.
 
 
En dag i veckan hälsade jag dock på hos Hagmans. Skulle ta några bilder av ungarna och vi försökte fixa en hemmastudio av en mangelvikt lakan. Men barn fotograferar man inte på beställning bara sådär utan i stället blir det som det blir. Linnéa är dock vår guddotter och söt som socker i alla fall.
 
 
Och det är barnet är mitt egna och också sött - trots att han just badat i pissdiket. Kan inte förstå hur dragningskraften till vatten kan vara så fruktansvärt stor. Jag önskar mig en egen tvätterska som torkar stövlar, tvättar illaluktande svarta halare samt stickastrumpor i rätt temperatur.
 
 
 
 
Och igår gjorde vår Puky tv-debut. I mars kontaktades vi av YLE och de ville ha en testcykel till programmet Kungskonsumenten. Vi hade ingen aning om hur gamla barn som skulle få testa cykeln och vi väntade nervöst på att programmet skulle sändas - men den lilla blå kammade pålitligt hem fina omdömen, även om de äldre barnen också borde ha fått pröva XL-modellen. Det råder inte Pukyfeber utan orsak, hehe. Klippet kan man se här och hela programmet finns här.
 

Årets sjösättning.

Publicerat: 2014-04-13 / 17:39:13 | Kategori: Allmänt | 10 kommentarer
 
En stund på året som inte alls känns 2014, utan mer som en påhälsning i "förr i världen", är när byns karlar i varierad ålder väller ner till båthuset i överhalare för att sjösätta strömmingsbåten. I år skulle det ske idag klockan ett, vilket betyder att om man kommer prick, så missar man förmodligen hela spektalet, för i den Granqvistska släkten händer allting minst en kvart före utsatt tid.
 
Men i kör gastar dom när de sätter fart på rullarna - lika hastigt som den ska stoppas när stockarna ska flyttas fram - samtidigt som farfar med säkerhet sitter och myser någonstans medan kölen går i vattnet. Kladdig av tjära, gungar den sedan ivrigt invid bryggan för att känna på vågskvalet - precis som om den ska hitta sin vanliga plats. Sen skingrar sig karlarna - allting går snabbt. Men förmodligen är de fyllda med en känsla av vår och förnöjsamhet, många med stark relation till fisket. Det finns inte många strömmingsbåtar som guppar i sjön längre. Och idag skedde det nästan en månad tidigare än ifjol och förrfjol.

Tråkigt på internet.

Publicerat: 2014-04-09 / 21:08:03 | Kategori: Allmänt | 1 kommentarer
Men skriv då folk! uppmanar Jungerstenskan på sin blogg. Och jag sitter på den där förbannade stolen dagarna i ända och bara skriver. Är det inte ett pro seminarie, så är det om matte eller dyslexi och tröttnar man på det är det bara att fortsätta på någon undervisningsmodell eller lektionsplan, för att sedan börja uppifrån i listan igen. Höjdpunkten går via en toalettrunda en våning upp och på tillbakavägen tittar jag ut genom Havtornsfönstret på solen och havet och sätter mig sedan framför skärmen igen.
 
Jag slits mellan att klamra fast mig hårt i den trygga bubbla med en handledare som kan säga om det är bu eller bä och kan trolla fram musik på sekunden, och bara önska att tiden skulle gå ännu snabbare, så att jag skulle få släppa taget och få stå på mina alldeles egna ben - utan att behöva bevisa och prestera inför andra vuxna ögonpar.
 
Men det är ganska tråkigt nu. Tråkigt att skriva. Tråkigt att inte ha någon fritid. Tråkigt att vara i skolan från tidig morgon till sen kväll. Fast ibland tänker jag på partytält, bjudmat och examenstårta. Snart.

Söndagsslalom.

Publicerat: 2014-04-06 / 20:42:00 | Kategori: Allmänt | 3 kommentarer
 
Visserligen kändes det lite avslaget och halvdant att åka upp för en österbottnisk backe igen, efter att ha åkt ner i en lappländsk senast - men all cred till Simpsiö i alla fall, som bjöd på vita backar ännu den här tiden trots att vi sett riktig snö senast i februari. (Det är inte ofta heller som man gratis och nästan ensam får rå om en backe.) Och vi lyckades sist och slutligen skrapa ihop till en hel del skidtimmar i vinter, även om det blev klar övervikt till slalom gentemot längd. Så i stället för att skriva en av de tio väntande rapporterna, vika undan högarna med åtta maskiner tvätt, tvätta fönster eller göra något annat för att öka trivseln här hemma rände vi upp och ner för en liten kulle hela dagen. Det beror liksom på hur man prioriterar, heh.

Ykkösvastaus.

Publicerat: 2014-04-04 / 21:29:17 | Kategori: Allmänt | 0 kommentarer
 
Vi hade ledigt på dagen idag (satt i stället och nötte arslet på stolen hela långa fredagskvällen i stället. Bra tidsfördriv det där, att fylla upp sina lediga kvällar med öppna uni-kurser.) Nåväl, vad ska vi göra då? FARA TILL BÄRGÖJJJEN Å VANDRAAA var det enade svaret. (Även om det slutligen var det enda de var enade kring - men med en färja som enda alternativ att ge upp som mor, var det inte så enkelt att bara försvinna. Sen någonstans i skogen efter att ha stått och betraktat hur pissmyrona drog barr efter barr upp i stacken, återfann sig en mer balanserad stämning i kroppen och det blev mer som på bilderna. Fast ingen har varit särskilt balanserad i kroppen den senaste veckan och Sindre har haft sitt livs första feber. Är inte på något sätt hälsosamt att feberfrossa om nätterna och hinka Finrexin på föreläsningarna på dagarna men straffet att stanna hemma är liksom ännu hårdare. Men i morgon ska jag jobba SISTA LÖRDAGEN och jisses vad skönt med en blank dag till i veckan.

Så mycket man inte vet här i livet.

Publicerat: 2014-04-02 / 20:40:00 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
 
Ibland känns det så jädra häftigt ändå. Som igår när den största av lastbilar (nåt nytt bolag) kom körande på lilla smala Stenlundsvägen, mjuk med miljoner gropar. När chauffören frågar om han verkligen hittat rätt när han kommer utanför gula huset med en lastbil så stor att den blockerar hela vägen. "Jamenvisst", fast vi äger nog varken truck eller något annat maskinredskap - bara en gammal mjölkkärra" och låda efter låda lassas ner med handkraft medan bilarna står bakom och väntar den goda tid det tar, för det finns ingen chans i världen att den skulle kunna ta sig in på gården. Så de kärras, sex cyklar i gången, längs uppfarten och in i förrådet som är fyllt av skidor, trädgårdsbord, vallaställningar, frysboxar, simringar i en salig ordning som vi bara kan. Men chaffisen var lyckligtvis ingen nervös sort trots att han borde ha varit i Kokkola en timme senare, utan tog det med ro samtidigt som han funderade vad vi skulle göra med åtta pallar cyklar.
 
Och idag hade jag bråttom hem från skolan där vi gick igenom hur man gör prov och rättar dem, för vi skulle diskutera Företagsamhet och sånt med Sofia. Och vi är på det viset ett bra team, jag och Thomas, för jag sköter snacket (ylläri!) och han sköter resten. Men ändå tycker jag det är så fruktanvärt svårt att veta. Och att våga. Skulle helst bara vilja hållas i en trygg bubbla utan att behöva ta några beslut. Jag blir liksom svettig av bara tanken på ett hallbygge. Och ska vi ta oss till Uleåborg på barnmässa om en dryg månad? Hur fixar man ens en mässmonter?
 
Därför är det bra att ibland få fnissa i soffan om kvällarna. Minnas hur vi stuvade lådorna under Sindres röda spjälsäng i Jyväskylä. Få ett kvitto på att någonting har hänt i alla fall.

Dagen som gick för fort.

Publicerat: 2014-03-30 / 20:23:00 | Kategori: Allmänt | 1 kommentarer
Konstigt ändå hur en timme kan stjäla så mycket dag. Plötsligt var klockan långt förbi lunchtid, mötet blev eftermiddag och middagen bortåt sex. Och sen var det redan läggdags. Fast vaaarfööör måste man gå och sova när det är ljust ute?
 
Men idag sa jag att jag ska vara simlärare i sommar igen för jag tänker att det ännu kommer att dröja länge innan jag får njuta av mitt första betalda lärarsommarlov då jobb finns i Raseborg och på sådana ställen men kanske inte här just nu. Väntar så mycket att pusselbitarna ska falla på plats - utan att egentligen ens veta vad jag väntar på och om pusselbitarna ens ska falla.
 
Fast i övermorgon är det ju redan april och jag snuddar på 30 Vasadagar kvar till examen och det är så stort för mig att äntligen vara så nära slutet. Även om det väl är då det börjar - sådär egentligen.
 
Till sist blev det för tungt att vänta på att grannkompisen skulle komma hem.

Vårkärleken.

Publicerat: 2014-03-29 / 22:34:00 | Kategori: Allmänt | 4 kommentarer
 
"Ikväll måste jag blogga, det har redan gått en vecka sedan sist", sa jag till Thomas när vi körde hem från guddotterns tvåårskalas ikväll. Det övergår mitt förstånd att jag någon gång i tiden hann skriva tre, fyra inlägg om dagen - men å andra sidan är det skönt att den tiden är förbi.
 
Men jag var fortfarande kvar i semestermode när veckan körde igång med dunder och brak i måndags och sedan radade sig bara långa och tuffa universitetsdagar upp sig resten av veckan. Och eftersom jag jobbar på lördagar, var det först idag på eftermiddagen jag kunde skaka av mig känslan att jag borde göra någonting vettigt, och bara hugga tag i räfsan och flanera omkring på gården. Svanplog efter svanplog flög över oss så lågt att deras vingslag hördes i vinden som var alldeles tyst, och det välbekanta tjutet av fisktrutarna kompade nånstans i bakgrunden, precis som om det vore sommar. Tänk att det här var samma dag ifjol.
 
 

Skidresan.

Publicerat: 2014-03-23 / 13:55:00 | Kategori: Allmänt | 8 kommentarer
 
I onsdags for vi till Iso-Syöte. Efter skolan och Annas jobb körde vi i solnedgången ända tills kvällen var sen. Vi har väntat hela vintern och uppspeltheten visste inga gränser. Jag hade bävat mycket för bilresan, för från att de har varit exemplariska bilresenärer i sitt tidigare liv när vi snittade på trettitusen i året, så kommer vi oss nätt och jämt de knappa två kilometrarna till dagis vissa morgnar utan att de påtar ögonen ur varandra i baksätet. Men det gick faktiskt ganska bra. Över förväntan.
 
Jag har en gång tidigare varit till Iso-Syöte men då var jag kanske elva och det enda jag minns är att vi klättrade uppför slalombacken i mörket och pulkade ner efter att backarna hade stängt, vilket förmodligen var förbjudet - men  desto roligare. Hade således ingen aning om var vi vaknade upp på morgonen, men solen mötte oss från en klarblå himmel och så mycket snö som låg på marken hade vi inte fått se tidigare i vinter.
 
 
 
 
På torsdagen var det otaliga skolor på plats i backen och emellanåt väldigt lång kö, men vi var de som tog första liften upp på morgonen och sista backen ner på kvällen och då var vi helt ensamma i backarna.
 
 
Det här är den allra första skidresan vi gör och jag har således inte så mycket erfarenhet av andra skidcenter, men jag gillade Iso-Syöte jättemycket. Det var inte särskilt stort och man kunde relativt enkelt hålla koll på varandra utan att behöva ringa sinsemellan trots att vi åkte i olika konstallationer och det var korta förflyttningssträckor samtidigt som utbudet backar räckte mycket väl för oss i det här skedet. Dock var utbudet av mat väldigt dåligt på plats och hyllorna i den lilla butiken gapade till största del tomma. Vi hade handlat lite på vägen upp men eftersom det var närmare 60 kilometer till följande samhälle, borde vi ha varit mer förutseende med att handla maten.
 
 
Det fanns också ett snöland för barnen med en mycket passlig backe, både knapplift, mattlift och replift, slalombana och mycket guppor, railar och boxar för han som aldrig får nog av sådant. Och en spännande äventyrsbana i skogen med massor av hemliga vägar. I snölandet hade våra barn lätt kunnat tillbringa all tid.
 
 
 
På fredag snöade utan dess like. Det fullkomligen vällde ner snö och backarna var en enda gröt - svåråkta men samtidigt roliga, eftersom det gav lite större utmaning. I skogsbrynet var det å andra sidan grym offpist och vi lovade att aldrig berätta åt momma vilket äventyr vi gjorde hem genom skogen i mörket.
 
 
 
 
 
 
 
Marius är den som är självlärd nästan oberoende vad det gäller, när det handlar om fysisk aktivitet. Han handlar först och tänker sen. Celine å sin sida tänker först och handlar sen - men är även hon väldigt duktig idrottsmässigt. Sindre är deras raka motsats och vill helst pausa och äta kex. Jag ägnade otaliga timmar tillsammans med honom i backen enligt alla konster jag kan, men ja - vi får nog fortsätta att öva på att bromsa och ploga nästa vinter. Fast sen är han ju ändå bara tre år och även om han inte kunde åka helt självständigt, åkte han som kungen själv med stöd. Det var också en otroligt lyx att vara tre vuxna, för då kunde vi åka en vuxen per barn och helt enligt barnens behov.
 
 
 
 
 
Egentligen hade vi nog också tänkt göra annat än att åka utför. Åka mera längd och kanske åka till Kuusamo till en inomhusaktivitetspark. Men de hade en aldrig skådad ork - det var bara backarnas öppethållningstider som begränsade vårt (läs: deras) åkande. På tre dagar stod Marius 25 timmar (!) på slalomskidorna och Celine bara ett par timmar mindre. Men vi vandrade hela tiden på en hårfin gräns mellan lagom trötthet och övertrötthet där det senare kan vara verkligt tålamodsprövande.
 
 
Det enda "negativa" var att backarna öppnade först klockan 10 på förmiddagarna - skulle de ha öppnat ett par timmar tidigare, hade det besparat oss bra mycket mindre gnäll på morgnarna. Således stod de först i kön på förmiddagarna och väntade på att liftarna skulle starta.
 
 
 
Idag hade vi inget liftkort, utan vi skidade på längden i stället. På grund av den fruktansvärt dåliga vintern hemma, har barnen inte skidat nästan alls i vinter - vilket också märktes tydligt idag. Det blev ingen lång dagstur, men vi tackade dem ändå för den dryga timme de orkade. Spåren var fantastiska och jag längtar tills de är stora nog att orka skida långa rutter.
 
 
Men underbart är kort. Tre hela dagar och en avfärdsdag var alldeles för kort - och även om vi utnyttjat dagarna maximalt, hade jag inget hellre än velat stanna några dagar till. Det har varit så himla skönt att få koppla bort skolan helt några dagar och bara hänga tillsammans och bara göra sånt som vi älskar att göra. Vi har haft minimalt med familjetid hela hösten och vintern, och nu fick vi äntligen ta igen lite av den. Men det var tråkigt att lämna snön, spåren och backarna och skulle det bara vara lite närmare till snön och fjällen, skulle vi lätt åka upp igen om en månad. I stället får vi längta till nästa vår.
 
 
Men före vi startade hemåt, avslutade vi ännu med att barnen fick åka luftring - allt för att underlätta hemresan så mycket som möjligt. Tacksam över att ha fått dela resan tillsammans med barnen.

En tisdag i mitt liv.

Publicerat: 2014-03-18 / 21:29:09 | Kategori: Allmänt | 4 kommentarer
I morse checkade jag in 07:55. Det gick betydligt långsammare i pärlbandet av bilar i morse. Pudersnön yrde runt och man var tvungen att behärska sig i Söderfjärdskurvorna. Började med en vårens sjuttonde powerpoint och adderade en föreläsning på det. Hysteriskrev sedan en timme på en pro seminarieuppgift och rundade av med lunch. Fortsatte med ytterligare ett seminarium före jag checkade ut för en stund och knackade på med en cykel hos SNAKK-Nadia.  Från det ena till det andra vidare till Agrimarket för att köpa hönsfoder och kutterspån, och en halvtimme i centrum resulterade också i ett par goretexbyxor.
 
Kurvade in igen på Academillparkeringen och släpade mina ben uppför stentrapporna medan andra tog sig ner. Med en kaffe i ena handen och en smörgås i andra bänkade jag mig på en suverän föreläsning om mattesvårigheter och intresserade mig genuint för matte för första gången i mitt liv. Checkade ut 20:30.

Behind the scenes.

Publicerat: 2014-03-14 / 21:10:00 | Kategori: Allmänt | 3 kommentarer
 
I morse kom han igen, Vidar. Varje gång han backar in lastbilen på gården, tar han lite av gräsmattan med sig, eftersom vår uppfart inte är bred nog för lastbilar. Sen måste han stanna strax utanför lönnarna, för han ryms inte in mellan de gamla ståtliga. Så han kippar av dem lite här och där runt gräsmattan och sen är det bara att kånka, två i gången.
 
Men idag sken solen när jag tejpade flertalet syskonpaket - och Larsmo, vad skulle vi ta oss till om inte Larsmo fanns? Hönsen trippade nyfiket omkring, blev skrämda av plasten som fladdrade i den hårda vinden och Sindre passade på och klippa av tejpen när jag vände ryggen till.
 
Efteråt kör vi dem till Catharina på byaboden. Där kan man gå in bakvägen ifall man inte ryms framvägen. Tanterna svänger på huvudet och funderar vad månne det finns i paketen. Och en Puky for till YLE, den ska få premiära i nåt tv-program senare.
 
Sen hör jag bara hur någon ropar HALLÅ nerifrån hallen. Iklädd långkalsonger rusar jag ner, för nån har hittat till gula huset. De rosa crocsen ligger närmast dörren.
 
Det är Polkuped det.

Mellan morgon och kväll.

Publicerat: 2014-03-12 / 18:37:00 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
I morgon är nästsista dagen av den första modulen. Varje morgon i över två månader har jag kört över Myrgrundsbron kring åttatiden på morgonarna. I beckmörker. I spöregn. I virvlande snöflingor. I smutsigt slask som lagt sig som en hinna på vindrutan. Över samma bro, i beckmörkret, i snöfallet och i slasket har jag kört hem på eftermiddagarna.
 
Men för varje morgon har det ljusnat.
 
Nu skiner solen och dagen är uppenbar när jag kör över Myrgrundsbron på morgonen. Varje kväll fotograferar mina ögon landskapet över Söderfjärden där himlen är rosa och svanarna flyger lågt med solnedgången i bakgrunden. Aldrig har jag någon kamera med mig.
 
Däremellan har dagarna fyllts till bredden med föreläsningar, handledningar, undervisning, analysering och gud vet vad. Men jag får göra det i lugn och ro nu. Jag behöver inte hinna till hämtning, till matlagning, till nattning. Jag behöver inte handla eller se till att det finns extra kläder i dagisväskan. Jag behöver inte fakturera cyklar, svara på mail och vara hemma en viss tid. Jag behöver inte ensam stå för allt tålamod, för all kärlek och för allt tjat. Och den lättnaden går inte att beskriva.
 
Bara komma hem och få vara lagom trött.

Till en kvinnodagskvinna.

Publicerat: 2014-03-08 / 20:02:00 | Kategori: Allmänt | 3 kommentarer
 
Malin. Ni vet säkert vem hon är, Hantverkas Malin. Henne passar det bra att skriva om, kvinnodagen till ära. Jag känner henne inte egentligen, men jag har hängt med henne en bra tid på bloggen, insta, Facebook och twitter, så det känns som jag känner henne i alla fall. Och så känner jag mycket med henne. Min hemliga dröm är att också driva ett café. Ett litet pittoreskt. Kanske kunna erbjuda Bed & Breakfast. Enkelt men sympatiskt.
 
 
En grå dag fick jag en bok, fint inlindad i brunt returpapper, med snören och hjärtan. I boken hade Malin och hennes tvillingsyster skrivit om sin företagsresa och det var så intressant att läsa om deras historia, från tanke till förverkligande. Förstå att hon började sitt matlagande och bakande i ett litet kontorskök!
 
Jag känner också mycket igen mig själv i Malin och företagandet. I Malin för att hon verkar veta vad hon vill, hon är beredd att jobba för det men samtidigt vara spontan och självsäker. I företagandet för den tuffa konkurrensen mot alla stora, att våga satsa och tro att det här faktiskt kan bli något bra. Att börja smått och bygga på sakta men säkert.
 
Jag har själv aldrig haft någon dröm om att vara egenföretagare. Jag har sett hur hårt min egen pappa har jobbat och avskräckts arbetsbördan samt de sociala riskerna. Ändå sitter vi här en lördag kväll och pratar om hur vi ska utveckla och investera i vårt egna företag. Sånt som jag egentligen inte har någon aning om, bara en magkänsla. Hur saker och ting ändå kan bli.
 
Nu har Malin också öppnat en egen webshop och den vill jag puffa för. På FOODIE LIVING kan man köpa det lilla extra i matväg, både gott, ekologiskt och snyggt. Kanske den perfekta presentbutiken, eftersom jag tycker att ätbara presenter är de allra bästa.
 
 
 

Träsk och sånt.

Publicerat: 2014-03-05 / 21:09:54 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
Idag fick vi ett slutdatum. Måndag vecka 21. Då avslutar vi hederligt med tent. Jag kunde kanske till och med dra till med, mitt livs sista tent, men eftersom jag vet att jag kommer att studera mera hälsokunskap redan i höst och också hoppas att jag någon gång ska kunna fördjupa mig ytterligare i anpassad idrott, så är det förmodligen inte det. Men ändå. Det är stort - en sista skoldag. Och jag har ett datum som jag kan greppa. En dag före Marius sexårsdag. Och i sex år har då också den här bloggresan hållit på.
 
Är dock nergrävd i ett inlämningsuppgiftträsk nu. Hinner bara bubbla upp till ytan och så smälls det en ny, engelsk vetenskaplig artikel i huvudet. (Avskyr vetenskapliga artiklar på engelska.) Och den ständiga bedömningen är grymt påfrestande. Prata rätt, visa rätt, förklara rätt. Alltid försöka hitta på något nytt och innovativt, vara kreativ, våga testa. Använda alla sjutton olika undervisningsmetoder. Under ständig tidspress. Fast sötasara så mycket lättare det blev när någon annan också kan hämta från dagis, laga mat och hänga upp en tvättmaskin, även om det var mycket MammaMammaMamma om allt den första veckan Thomas var hemma.
 
Kom hem idag och knäppte Sindres Fazerstång från förra fredagen, då vi tydligen glömde bort att äta fredagsgodiset, och en makaronilåda. Vidare för att möta upp föräldraföreningen och en genomgång av loppiset vi ska ordna i helgen (kom dit!)för att sedan rusa till nästa ställe och vicka en jumppagrupp. Utan att ens behöva bekymra mig för ungarna. Och nu borde jag trolla fram en koreografi till den här låten å det snaraste:
 
 
 
Mål för i sommar: Motionera två gånger i veckan, läsa en bok i veckan och... Öh, kommer inte på något mer. Kanske det räcker.




Annonser från BloggPartner
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bildbloggar Föräldraskap bloggar Bloggar av mammor och gravida

Annonser
Vill du synas här? Ta kontakt med kakkakaffe@hotmail.com

I STOLT SAMARBETE MED:
Bloggdesign Maria Mannfolk
Illustration Patricia Forsstrom