Det blev företagsamt.

Publicerat: 2014-12-19 / 20:41:00 | Kategori: Allmänt | 1 kommentarer
I min förra värld fanns fattade jag inte hur folk inte hann läsa bloggar - okej, att man inte hann blogga själv, men läsa - det räcker ju bara några minuter här och där. I min förra.
 
Nu är det en nämligen hel vecka sedan jag varit inloggad på min egen. En vecka som varit så fullspetad med program att den likväl kunde ha varit en hel månad. I ett virrvarr av julfester: barnens, elevernas, kollgernas och bloggarnas, mest varje kväll. En plötslig Tammerforsresa, då jag själv i brådskan hade missat en väsentlig del i Ikeabeställningen jag gjorde i november och den väntade leveransen uteblev. En kär syster med saknade syskonbarn som mitt i allt kaos kom från Norge och vände några dagar och en man som for på världscup till Österrike och lämnade mig med upplösningen av julhandeln. Anginabarn som i tur och ordning pausat från dagis samtidigt som vi försökt få ordning på vardagsrummet och sålt cyklar på julmarknad samt blivit med ny webbshop. Och så har vi ju bara vanligjobbat också..
 
Idag gav jag mitt sista. Kämpade mot klockan efter hemkomst från jobbet, fastnade och slet sönder min klänning bland pallarna i jakt på de rätta cyklarna som under dagen hade kommit från Tyskland. Varannan försändelselapp fastnade i printern och jag pratade högt till mig själv när jag för sjuttionde gånger skulle lösa paper tray samtidigt som svetten lackade under nya kavajen och klockan tickade. Men med några minuters marginal hann jag till posten före postbilen och ballongen sprack, äntligen. 
 
Det enda jag fångat i kameran dock, är två bilder från förra veckans bloggjulfest vid Aveo. Det är länge sedan jag deltagit i någon bloggrelaterad happening, jag känner mig nämligen ofta som en pensionär i bloggledet (även om det dröjde ända tills för ett par veckor sedan, förrän rektorerna på skolan muntert skuttade in i kafferummet och berättade att de upptäckt kakkakaffe, heh). Jag fick nämligen sälla mig till en fin skara utvalda inredningsbloggare - jag antagligen för att representera motsatsen till finbloggeriet. Nåväl, jag tycker Aveo-Anna är en mycket driftig och kreativ affärskvinna och trots att vi båda sysslar med helt olika branscher, finns det mycket man kan dra nytta av varandra. Dessutom bjöd hon på mycket och god mat - och vid det här laget har knappast någon missat, att när det vankas mat, så står jag först i kön. Och som om det inte var nog med det, har hon fixat oss till det härTydligen är inte mat och idrott så himla långt ifrån inredning i alla fall.
 
 
 
 
Den andra bilden jag tog, var på Kalle. Han var proffs på sökoptimering och redde ut mycket intressant för oss, samt klargjorde hur google fungerar. Hade vi inte nyligen vunnit webbshopvinsten, hade jag gärna valt lokalt för enkel- och närhetens skull.
 
 
 
 
För vår nya webbshop blev äntligen klar den också. Tidpunkten för priset kunde ju ha kommit på en lite lägligare tidpunkt och inte mitt i årets mest hektiska vecka, men i luckor här och där kommunicerade jag med dem på Smelink och så här blev resultatet av den nya butiken. Förutom att bytet orsakade smärre problem vid betalningsmetoderna, fick vi nog mycket god hjälp och snabb support från företaget - och min lilla skepsism var nog helt obefogad! Trots att det varit en del småfix längs veckan och ovana att använda den nya e-handelslösningen, var det nog en mycket fin vinst vi fick - så skönt att inte behöva göra det där pynjandet själv.
 
Men nu har vi äntligen jullov, barnen och jag. Och Thomas också några dagar sen. Undrar vad vi ska göra?
 
 

Hänt och händer.

Publicerat: 2014-12-09 / 20:34:00 | Kategori: Allmänt | 6 kommentarer
Vi har en slarvperiod going on med sovande och nattande just nu. Det är pest och pina varje kväll innan man får tyst på illbattingarna - för är man i någon form av upplösningstillstånd före, så slutar man som en sönderfallen atom när spektaklet är över. Det är tre barn som enligt egen utsago skulle vilja sova i samma rum och kväll efter kväll har de fått nya chanser men det roligaste i världen måste vara att påta på den andra under täcket, retas sådär fruktansvärt illvilligt och drygt. Sen särar vi gråtandes på dem och då ska jag sitta hos dem alla - i tre olika rum samtidigt. Har det inte gått fem minuter nu? ropas det från ett rum. Om fem minuter ska du komma till mig! ropas det från det tredje och jag cirkulerar eldigt från rum till rum och försöker hålla fattningen men flippar ändå varje kväll. HUR KAN DET VARA SÅ INIHELVETE SVÅRT ATT BARA HÅLLA KÄFT OCH KNIPA FAST DOM DÄR FÖRBANNADE ÖGONEN?! Jag saknar verkligen inte röstresurser i mitt jobb - sini jag övar varje kväll.
 
 
 
Men lussebullebaket häromdagen! Jag hade fyra kiddos med mig och tänk vad det har hänt där! Där satt alla lugnt på sina stolar och koncenterade sig på sin egen deg. De rullade till snygga bullar, mjölet låg kvar på bordet, degen kladdade inte fast och var och en slutförde sig uppgift utan att springa tretton varv till vardagsrummet under tiden. Jag minns bara den här bilden från svunna tider, där stod jag och rörde ihop till en kaka med en ettåring, tvååring och Sindre fem dagar och ser hur ung och fräsch ut som helst. Håhå, det var nog tider det också.
 
 
 
Lussebullarna bjöd vi sen Undra-sa-flundra-Hanna på igår. Hon seglade för övrigt upp på "bästa bemötandet av barn någonsin"-listan. Okej - hon jobbar ju knappast inte med barn utan anledning, men ungarna älskade henne högt och intensivt. Och vår uppgift i gårdagens ärende var att bidra till material till både Buu-klubbens och Svenska Yles webbsidor i ämnet barn och rörelse - det har tydligen blivit vårt expertområde.
 
Sen har också mycket kretsat kring den nya webbshopen som ska stå färdig i morgon! Jag har ständigt matat material åt Fredrik och Linda som jobbat intensivt samtidigt som jag försökt hålla efter med att det blivit rätt hela vägen under håltimmarna mellan lektionerna samt om kvällarna. Nu återstår bara det sista finliret och ompekandet av domänen före den kan tas i bruk men jag är nöjd hittills. Framförallt är det betydligt mer struktur och röd tråd genom hela butiken.
 
 
 Ur Sydin
 
 
Förra veckan avslutade jag allt extra jobb och förutom extra ledigt om kvällarna, hade jag för första gången på många veckor en hel ledig helg. Då fortsatte vår makeover av vardagsrummet och bara den blågula lastbilen rullar in på vår infart i slutet av veckan och vi (läs: inte jag) får börja bygga skåp, kommer det förhoppningsvis att hända mycket på ordningsfronten.
 
Men mest väntar jag ändå på jullov.

Ett varmt tack!

Publicerat: 2014-12-02 / 21:24:00 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
Av någon outgrundlig anledning, är det inte helt ovanligt att oberoende saker händer på varandra. Jag menar, går en hushållsapparat sönder, pajar en annan i samma veva. Är det bekymmersamt med sjukdomar på ett håll, står det ofta flera i samma led. Och tänk när det händer en bra sak, ja - då händer det för en gångs skull också två på samma gång!
 
För som om det inte var nog med den Unga Företagarutmärkelsen, lyckades vi ju också vinna Smelinks hemsidetävling som jag raggade röster till förra veckan! Vi blev så glada, överväldigade och stolta över ert engagemang och kärlek bland kommentarerna och vi vann slutligen rätt enkelt. (Vilket jag var ganska säker på den här gången - jag har liksom sett förr att jag har en jäkligt hård kakkakaffe-hejarklack i ryggen, och jag har för länge sen slutat underskatta bloggens slagkraft.) Jag vill dela ut så mycket kärlek tillbaka till er ♥.
 
Och någonstans hade jag nog också lite underskattat vinstens värde. För nu sitter Fredrik i sju dagar (med delvis hjälp av ytterligare en kollega) och jobbar enbart med Polkuped 2.0 från scratch. Dessutom inkluderar priset alla driftskostnader i alla år vi önskar driva webbshopen och bara det gör en ordentlig inbesparing åt oss. All ledig tid i helgen ägnade jag åt att fylla dropboxen med material och måndagen inledde jag med telefonmöte med samma Fredrik för att försöka förmedla allt jag önskar av nya webshopen. Och jag hoppas hoppas att det blir en lika genuin, trevlig och Polkupedisk butik som jag önskar, för mina förväntningar är onekligen höga. Jag vet i alla fall att nya shopen kommer att bli mobilanpassad och jag har önskat lite extra små finesser.
 
Nästa måndag ska jag själv få tillgång till butiken för genomgång av ändringar och check av hur det verkar och den 10 december ska den vara klar att lanseras. Tills dess får jag vara nyfiken och nervös på samma gång. (Och nu låter det som Thomas är helt utanför det här - och det är han i och för sig också. För jag sköter de roliga sakerna, så får han sköta de tråkiga, heh.)
 
 

Adventsvandring.

Publicerat: 2014-11-30 / 21:54:00 | Kategori: Allmänt | 3 kommentarer
 
Det händer inte så ofta - jag minns inte ens när det skulle ha hänt sist. Men varje gång det händer, påminns jag om varför det inte får hända.
 
Att inte gå ut med ungarna.
 
Det var en katastroflördag. Jag var trött som ett svin. Ungarna å andra sidan var överfyllda med energi samtidigt som de väntade sig galna på lillajultomten.
 
Därför skulle de aktiveras länge och väl idag, även om alternativen på uteaktiviteter inte är särdeles stort just nu. Kvällstid kan man nästan bara cykla eller promenera under vägbelysningen och dagtid är alternativen ungefär likaledes. Fast idag var vi i alla fall alterta på de några få timmarna ljus dagen skulle bjuda på och vi parkerade vid Öjens parkering prick klockan 12, höstens tredje Öjenresa. Som tidigare nämnts, är det en dryg naturstig och efter två timmar i skogen började vi "redan" ha trötta barn och då var vi inte mer än halvvägs. Det var hala spångar, stenigt, geggigt och blött, och mitt minsta barn låg oskojat utmed marken ett femtiotal gånger. Men de kokta äggen, bullarna och glöggen smakade gott vid rastplatsen, även om det är utmanande också med picknick i dessa temperaturer då det snabbt blir kallt vid stillastående. Jag hade dock en omgång med extra kläder och handskar med åt barnen, som vi bytte halvvägs.
 
Strax före fyra tog vi oss dock ur skogen och då låg skymningen redan tät (jag hade faktiskt packat med pannlampor i reserv, ifall det skulle ha tagit ännu längre). Och ungarna, de var betydligt beskedligare här hemma ikväll. 

Efit - fredag

Publicerat: 2014-11-28 / 23:21:32 | Kategori: Allmänt | 6 kommentarer
Det var Anna-Lena som hade "Ett-foto-i-timmen"-bloggat häromdagen och trots att jag själv gjort dylika inlägg några gånger tidigare, tyckte jag det var så intressant att få en inblick i Anna-Lenas vardag, att jag beslöt att försöka tillämpa det idag. Jag klarade inte ett foto från varje timme - men i alla fall något ditåt.
 
 
 
5:55 Väckarklockan ringer. Vaknar relativt pigg med blodiga papper runtomkring mig. Sindre hade haft näsblodsbad någon timme innan. Min morgonstund är helig. Jag läser Vasabladet mycket noggrant och planerar dagens lektioner samtidigt som jag äter frukost. Alltsomoftast brukar den minsta vakna tjugo över sex och hämma denna morgonstund - men idag vaknar ingen.
 
 
 
7:00 Väcker barnen. Konstaterar att jag var lite väl optimistisk i tanken att ha dem alla påklädda och i bilen 7:15. Normalt börjar de dagis och förskola klockan nio, men Thomas är i Ruka och jag bör starta från byn senast halv åtta för att hinna till jobbet. 7:20 är vi dock på väg mot dagis.
 
8:00 Strax efter åtta befinner jag mig på jobb. Vägarna var ytterst hala och det gick stundvis ganska långsamt påväg till. Kommer ihåg att rektorerna bjuder på glöggmorgon i lärarrummet och rusar upp och sveper en kopp med glögg och en pepparkaka före jag går och undervisar.
 
 
 
 
9:00 Är i full gång med innebandyspel tillsammans med sjuorna.
 
10:00 Har håltimme. Förflyttar mig till gymnasiet och småspringer in till stan för att snabbt köpa en lillajulklapp till ungarna. Rusar också via Classes för att köpa två lampor - en till vessan (har inte haft mer än en glödlampa i 1,5 år) och en till hallen. Småspringer tillbaka till skolan, slutför ett jumppaprogram, printar infolappar samt kollar mailen.
 
 
11:00 Börjar ny undervisning - innebandy igen, men nu med gymnasietvåorna.
 
 
 
13:00 Äter en sen (men god!) lunch i min ensamhet i matsalen och stapplar sedan upp till lärarrummet efter (äntligen!) en kaffekopp.
 
14:00 Nu håller jag på och dansövar inför nästa veckas självständighetsbal i stadhuset med niorna. Vi hinner plöja genom 6-7 danser och eleverna är alldeles ljuvliga.
 
 
 
15:00 Startar hemåt - äntligen en dag när det ännu finns lite ljus kvar av dagen. Men vägen hem är om inte ännu halare än i morse
 
16:00 Har precis hämtat barnen från dagis och eftis. De är så fruktansvärt sandiga och smutsiga, att alla kläder  genast bärs in i tvättmaskinen.
 
 
 
17:00 Har plöjt nätet, druckit kaffe, tömt och fyllt diskmaskinen, utfodrat hönsen, gjort eld i spisen samt värmt gårdagens rester. Barnen tittar på Pettsons tomtemaskinen - timmen efter hemkomst från dagis och jobb är mest kritisk och gud nåde den som börjar bråka och kivas genast vi stiger in genom dörren (alla!).
 
 
 
 
18:00 Momma kommer hit och jag hoppar i duschen och ungarna strider om fredagsgodiset. I samma vecka hämtar min pappa Marius, jag letar efter ett par strumpbyxor och smetar läppstift på läpparna. Skriver också ihop några rader tacktal ifall det skulle behövas.
 
 
 
19:00 Befinner jag mig på företagarnas julfest i Korsnäs där jag fåt emotta utmärkelsen Årets Unga Företagare. Får äta mycket god mat, kockad av Giovanna Teir.
 
 
 
22:00 Kommer jag hem igen. Uppifrån ropar Sindre ännu, men han hinner också slockna innan jag hinner upp på vinden. Surfar, bloggar och slappar.
 
00:00 Borde gå och sova... Sista lördagsjumppan i morgon.

Att be om två klick.

Publicerat: 2014-11-25 / 21:00:00 | Kategori: Allmänt | 3 kommentarer
Ni vet när man skriver sitt namn och fyller i sin telefonnummer i formulär till höger och vänster. Det är kexchoklad i Citymarket, det är lotterier på mässor och i butiker. Det är tävlingar på nätet. 
 
Ibland har jag funderat om nån någonsin vinner.
 
Men igår fick jag ett samtal från Sverige. Grattis, du är en av finalisterna, sa dom i andra ändan av luren. Jaha, svarade jag och försökte frenetiskt komma på vad och var jag skulle tänkas kunna vara finalist. Eller var det bara ett av alla tusen olika telefonförsäljningsknep?
 
Nämen sini den här gången var det ett sånt samtal som man inte tror att de ringer åt en när man fyllt i ett formulär bland hundratals andra på nätet. Och svagt därefter kunde jag minnas att jag nog skrivit en formulering också någonstans om varför just vi skulle vinna en heluppdatering av vår hemsida. Kanske skrev jag någonting om svårigheten att göra snygga hemsidor hemma i vardagsrummet samtidigt som ungarna dräller i fötterna, surar över förlust i Afrikas stjärna eller annars bara retar varandra till vansinne. Eller bara känslan av att vara omhuldad av jobb hela sin vakna tid.
 
Och det är egentligen ett huisigt pris! Jag var, som jag ofta är, till dylika saker, rätt skeptiskt till om det här verkligen stämde. Så jag var tvungen att ringa upp och reda ut om det fanns någon baktanke, någonting lurt. Men det ska det inte finnas, det ÄR faktiskt bara ett jäkligt bra pris. Vinnaren i tävlingen erhåller en fullkomligt ny hemsida eller butik. Helt från scratch, helt enligt våra önskemål. Och det kan i vanliga fall kosta tusentals euro.
 
Men nu är det så att vi ännu bara är finalist bland fyra andra och det är här ni kommer med in i bilden. Ni har varit lojala när jag behövt er hjälp förut, och det enda jag behöver är två klick. ETT KLICK HÄR och sedan ett GILLA-klick på Polkupeds bild (du behöver alltså ha facebook). Det här är slut redan på fredag, så jag ska inte tjata mycket och länge. Men med er i ryggen borde det nästan vara lätt som en plätt. Och orkar ni dessutom skriva en kommentar, kan det ge er nästan 1500 euro i resepengar. Tack för att ni hjälper.
 
 
Det här är från förra veckans Vasablad. Det var inte en särdeles diskret bild. Men jag tyckte den var glad i alla fall.

Dagens svenska överraskning.

Publicerat: 2014-11-25 / 16:32:46 | Kategori: Allmänt | 0 kommentarer
Jag masade mig motvilligt till Gigantti idag. Jag har haft en högtalare som jag använder i jobbet, sönder i all evighet, men eftersom den funkat till hälften har jag inte orkat ta tag i det + att jag har haft läjdon av hela kedjan efter ett långt och utdraget telefonstrul i höstas då telefonen skickades på service och kom tillbaka ett par veckor senare - fortfarande med samma fel.
 
Nåväl. Nuförtiden tar jag försäkringar på alla mina pryttlar (har äntligen insett att det blir billigare i slutändan för mig) och en reklamation var således inga problem. Jag skulle bara ringa till en nummer.
 
Ringde trött efter en lång stund i kö och möttes av ett inspelat Tervetuloa asiakaspalveluun bla bla bla. Det var redan mörkt ute och min förhoppning om att hinna hem till fyra hade gått om intet. En kvinnlig röst svarade ändå ganska snabbt och jag började förklara mitt ärende på finska, eftersom jag inte ens orkade fråga om någon kunde svenska. Hon ville sedan veta exakt vad som var fel på produkten och jag började hanka mig fram, juu, tuo muovi...juttu? Ööhh, muovi...plupp, plööppi? No, jotain muovia. Öhh, mikä on sladd? lanka? langan päässä? on katkennut. Se on keltainen. Öööh, en oikein osaa selitellä suomeksi, fick jag till sist avsluta med.
 
Aaa, men du, jag kan nog prata svenska med dig, svarade kvinnan i andra sidan luren på bred stockholmska och jag blev så förvånad över det faktum att rösten som nyss pratade finska med mig, nu talade rikssvenska. Och må jag behärska andra språk, men att förklara att den gula plastpluppen inne i ändan på den gula sladden hade brustit gick trots allt lättare på eget modersmål. För att bara nämna en egentligt helt obetydlig och oviktig orsak.
 
För det är en rädsla som finns när vår egen hemkommun Korsnäs också nu, som sista enspråkigt svenska kommun valde att bli tvåspråkig för att få mera pengar till kassan. Att det ska bli allt mindre självklart att få sin service på svenska.
 
Före jag avslutade samtalet, var jag tvungen att tacka för att jag fick tala svenska. Men det är synd att jag ska behöva känna mig överraskad över att för en gångs skull få bemötas på eget modersmål i andra ärenden än de som rör sig i mina egna hoods.
 
 

Makeover. Del 2.

Publicerat: 2014-11-21 / 14:02:00 | Kategori: Allmänt | 6 kommentarer
 
Ja! Igår äntligen fick jag besöka Aveos kontor för genomgång av vardagsrumsmakeovern. Det var livet, en semester och det fakto att jag då sa "nää, nää, det är inte bråttom aaalls med det här projektet" (fast jag väntat på mail i inkorgen varje dag sedan den första konsultationen) som gjorde att det drog ut på tiden en del. Och längs vägen utvecklades också projektet till ett bloggsamarbete "om vi får vara med på ditt projekt, får du också vara med på vårt". (Jag blev bjuden på inredningsjulfest, bjudningar brukar betyda någon form av ätbart och när det vankas mat är jag alltid alert.)
 
 
Nåväl. Det här projektet bottnade ju i vår djupa kris i vardagsrummet som vi kände att vi inte fick någon ordning på och därför bad vi ju också Aveo om hjälp, och fick Annica. Vår önskan var, att få hjälp med möblering och val av möbler - i flera år har vardagsrummet varit 'tillfälligt' i väntan på att vi skulle komma på hur vi skulle möblera och med vilka möbler - men tre år senare hade vi ännu inte löst den biten.
 
Vi gav således budgetförslag på hur mycket vi skulle vara villiga att satsa på förändring (under 5000 euro) och utgående från våra önskemål och "vår stil", skulle Annica planera möblering och ge förslag på möbler, material och dekorationer utifrån Aveos planeringsstrategi.
 
 
Och nu är vi här. Med en pappersbunt med flertalet olika förslag (vi hittade dock genast vår favorit och kommer nu att utgå från den), men bilder, förslag och alternativ på över hur vi ska förverkliga ändringen - vilket kostade kring 600 euro, inklusive genomgång. Annica tyckte inte att det var nödvändigt att göra några ytrenoveringar (ommålningar, tapetseringar) så egentligen kan vi förverkliga planen helt på egen hand nu utgående från Annicas plan. Däremot har Aveo också själva avtal och samarbete med ett stort antal leverantörer och vissa möbler/prylar går således att fixa genom Aveo till konkurrenskraftiga priser - även om Annica presenterat förslag från oberoende företag, bland andra Ikea och K-rauta. Och slutligen uppskattade Annica inköpen i planen till strax över 3000 euro - men beroende på val av möbler kan man ju trissa upp summan hur mycket man bara önskar - ett Muurameskrivbord eller ett Ikea?
 
Hittills är vi nöjda och det här kommer att bli vår julklapp till oss själva. Det är så skönt att någon har tänkt färdigt åt oss och begränsat de miljoner valmöjligheter det finns "jamen, hörnsoffa eller tresitssoffa?", "grå, beige eller svart?", "tyg eller läder?" "var ska den stå då?" "och mattan, vad passar i det här rummet?". Och inte för att jag inte skulle veta vad jag tycker om - problemet är väl att jag tycker att _nästan_ allt är fint - oberoende inredningsblogg jag klickar in mig på eller oberoende bild på pinterest, så skulle jag kunna ha det så. Ungefär som en femåring vid godishyllan alltså. För egentligen är jag inte så värst intresserad av inredning. Jag är mest intresserad av att få 20 fungerande kvadratmeter. Och det tror jag vi kommer att få nu.
 

Fem bra i veckan.

Publicerat: 2014-11-16 / 21:37:01 | Kategori: Allmänt | 1 kommentarer
 
(Om vi bortser att jag var döende två dagar i spysjuka, att jag aldrig hann i kapp på jobbet och att väckarklockan ringer alltför tidigt varje morgon.)
 
1. Maggio! I fredags var jag och Thomas på Veronica Maggio i det som till vardags är min jumppasal. Efter konserten gick vi till Pincho och äta tapas - och några minuter senare stövlade även Maggio och gänget in för att sätta sig några bord bort. (Men jag intalade mig själv att jag är vuxen och snart 30 och då är man inte starstruck och jagar selfies.)
 
2. Halvvägs in i november! Det är tungt, det är grått, det är vardag, det är mörkt. Men solen sken uppe i byn idag (hos oss orkar den inte upp och över trädtopparna förrän i början av mars nästa gång). Vi cyklade och havet vad tyst och vackert.
 
3. Vi bokade stuga till jullov! Efter mycket dividerande och letande blev det till slut Isosyöte igen. Men vi gillade stället, så det blir säkert hur bra som helst. Nu är det inte så länge till skidåkning i alla fall.
 
4. Dagispersonalen på dagis! I ur och skur orkar de vara ute med barnen, i timmar varje dag. De satsar medvetet mycket på utevistelser och fysisk aktivitet och det är så himla tacksamt att veta att barnen - trots regn och mörker, får en stor dos frisk luft varje dag (utan att man ens behöver reda upp deras geggamojekläder), tack!
 
5. Om lördagarna drar jag gymnastik för en grupp funktionshindrade personer. Detta är en av mina favoritgrupper i veckan, sett till utmaning och rika personligheter - och i lördags vågade jag mig äntligen på att ha 55-ish "gamla gubbar" att göra kullerbytta. Det om något lärde mig Eki i Jyväskylä - de flesta människor kan så mycket mer än vad de tror att de kan. Och fasen, de gjorde ju kullerbyttor.

Tre filmklipp jag fascineras av.

Publicerat: 2014-11-16 / 19:15:26 | Kategori: Allmänt | 6 kommentarer
Allt sedan våra barn har börjat röra på sig, har de fått göra allt de klarat av. Har de klättrat upp i soffan, har de själva fått lära att ta sig ner. De har fått klättra upp på högpallar och balansera och de har fått leka ganska oövervakat i sängen. Jag har aldrig själv känt några kraftiga rädslor över att någonting ska hända dem just då - utan i de allra flesta fall litat på att de fixar biffen. Vilket de så gott som alltid gjort - och med tanke på alla deras äventyr, är det förunderligt att ingen egentligen fått mer än några små bulor. Men många är de gånger, som andra föräldrar och vuxna lyft ner våra barn från diverse klätterställningar, pratat "bakom" ryggen (_var är föräldrarna till de här barnen_) och gapat av förskräckelse när Marius 2 år kastat sig ut för höga brandstänger - trots att vi stått bredvid dem.
 
I alla fall var det så då. För idag kan jag titta på dessa tre filmklipp och förundras över hur barnen klarade av dessa saker så smidigt och lätt. Och jag vet inte om det har med åldern att göra, men vete fåglarna om jag skulle våga låta dem göra samma saker igen.
 
På detta första filmklipp är Celine tio månader. Hon kan ännu inte gå, men hon har stenkoll på det här med rutschbanor och har förmodligen redan vid det här laget rutschat en hel del i Jyväskylä. Jag minns dock den här dagen vid Molpe simstrand, då hon åtminstone ett 15-tal gånger klättrade upp, rutschade ner och klättrade upp igen.
 
 
 
På följande filmklipp är Marius 2 år och 10 månader. Han var och skidade i Laajavuorispåret och om jag inte missminner mig helt, skidade han denna vinter runt hela fem kilometers slingan - som är något helt annat jämfört med de österbottniska plattspårena. Thomas filmade när ungen kastade sig ut över kanten till en både brant och lång backe med hög fart som bär ner från Laajavuoriberget och som han klarar både med enorm glädje och stor bravur. Men han gjorde det många gånger, så antagligen var det inte konstigt alls.
 
 
 
 
På detta tredje och sista filmklipp är Sindre 13 månader gammal och då rörde han sig obehindrat upp och ner i trappan. Vi hade nog en säkerhetsgrind nere de första månaderna i nya huset, men strax efter att han fyllde året behövde vi inte använda den mera, då han ändå smet upp och ner som om ha inte hade gjort annat med sin stora tygblöjsrumpa. Sen tog det inte så länge till förrän han bytte från fyrfotadrift till bara tvåfota. Men ja - liten bebis var han ju nog där ännu - tycker jag ju idag.
 
 

Alla vägar bär till...Molpe!

Publicerat: 2014-11-13 / 18:50:00 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
 
Korsnäs - eller egentligen Molpe har knipit fyra första sidor i Vasabladet de senaste två veckorna (och då var det dessutom en juttu om Charles häromdagen - och nästa tisdag lär artikeln om barn och deras fritidsaktiviteter som vi figurerat i, att publiceras). Och här överst figurerar goda vännen Heidi med sitt husbygge, alldeles invid havstranden. (Det finns fler tomter! Ta det som ett tips!) På följande förstasida är det Jens - som råkar vara Marius gudfar (och dessutom Heidis svåger - byn är ju liten, hehe) och där grannflickan Livia och Celine själv också ryms med på ett litet hörn. På Tulavippandagiset har vi nämligen två manliga dagisvuxna! På den tredje bilden är det René som kockar fantastisk mat åt Marius och de andra barnen i skolan - tänk vilken lyx att fortfarande ha ett eget skolkök på skolan. Och idag var det grann-Alexandra som fick representera babyboomen i kommunen tillsammans med Aline och Edvin. För att inte glömma inflyttningen till byn - herremintid, vad det är bra i Molpe!
 

Menskoppshyllningen.

Publicerat: 2014-11-11 / 19:49:00 | Kategori: Allmänt | 18 kommentarer
Tidstjuven gjorde det. Yllestrumpa har gjort det i flera omgångar. Och Lev mer på mindre-Maria gjorde det för drygt ett år sedan och det var väl efter det som jag själv gjorde slag i saken. Hyllat och gillat menskoppen alltså.
 
Jag var också lite skeptisk, liksom många andra. Jag har dessutom lite blod- och mensfobi. Det måste ju vara jätteäckligt? Men inte alls! Det är så mycket smidigare och enklare än binda och tampong. Allra bäst är att man inte behöver bry sig om att tömma, mer än max tre gånger i dygnet. Jag tänker bara på när jag var simlärare i somras, när jag vissa dagar gick i våtdräkt och simmade och var blöt från nio på morgonen framemot 17 på eftermiddagen OCH HADE MENS samtidigt. Det skulle inte ha fungerat överhuvudtaget utan menskopp. Dessutom är den som balsam för mina torra slemhinnor, och den är så osynlig att jag t.o.m glömmer bort att jag har mens mellan varven. (I slutet av mensperioden funkar det nämligen att bara tömma morgon och kväll.)
 
I början av en mensperiod brukar jag dock komplettera menskoppen med en tunn binda eller trosskydd, eftersom jag upplever att den läcker ibland. Jag vet inte om jag inte har den rätta klämmen eller var felet ligger, men eftersom jag också emellanåt hjular, står på händerna eller vistas i något annat läge än lodrätt - känns det tryggare med lite reservskydd - sen funkar det utan efter ett par tre dagar. 
 
Jag har också en Lunette. Den är finsk, trygg och bra. Storleken beror visst på om man fött barn eller inte. Jag rekommenderar verkligen att ge menskoppen några månaders chans, för sen vill du troligtvis inte byta tillbaka till vad du haft innan. Det är därför jag också sällar mig till menskoppshyllarna.
 
 

Jag behöver lite måndagshjälp.

Publicerat: 2014-11-10 / 10:35:00 | Kategori: Allmänt | 13 kommentarer
Om jag får fortsätta vara lite pessimist: Ponera att man kan gå i Crocs, mjukisbyxor och fleece på nyårsdagen - precis som i år. Då höll vi på och dö av tristess och hela jullovet var en enda lång pina: det finns inget att gööööra mamma, det bara regnar ute. Så nu börjar jag planera för en backup-plan och tänker fråga er om hjälp med fem eller en fråga.
 
1. Har du varit på skidresa kring nyår - vart var du då? ("Var det lugnt och gemytligt eller bara förbannat kallt? Rekommenderar du?")
 
2. Svenska fjällen eller finska Lappland? ("Vad är kortast väg och smidigaste alternativet? Vår barn tycker allt längre än Närpes eller Vasa är alldeles för långt.")
 
3. Råkar du ha en granne, faster eller arbetskollega som pantar på en stuga någonstans och som inte ska befinna sig i den under nyåret? ("Finns det stugor inom rimlig prisklass?")
 
4. Vilket skidcenter har ni gillat? Vi besökte Isosyöte ifjol, gillade det, men besöker gärna ett nytt. Skidspår har vi också sett över hela landet, men alla pister är osedda och nya för oss.
 
5. Tips på bra bokningssida? ("Jag borde egentligen jobba och inte googla och inte komma någon vart.")
 
 
Bild
 
Tack.

Farsdagslunch.

Publicerat: 2014-11-09 / 16:29:00 | Kategori: Allmänt | 1 kommentarer
Det blir inte vinter på många veckor än, stod det i tidningen. Och en liten pessimist inne i mig ställer in sig på en lika lång, grå och snöfattig vinter som i fjol, för så förutspådde amerikanerna enligt någon rapport som kom emot mig, att det skulle bli i år igen. I och för sig var jag tacksam över snöskottningsgångerna blev fåtaliga och köldperioden blev kort ifjol, då jag var långa perioder hemma ensam med barnen ifjol, men för barnens skull önskar jag ändå att det inte ska hålla på och väga fram och tillbaka kring nollsträcket.
 
Vi hade inga farsdagsplaner alls idag. Marius hade mommaabstinens och Celine skulle prompt till Risnäs, så vi uppfyllde båda deras önskningar - Marius fick åka till Petalax och resten for till skogs. Hemma förberedde vi både matknyten i folie med lök, bacon, potatis och tomat samt rösti som vi värmde och stekte över elden inne i kåtan. Thomas fick dessutom en chokladkaka av en kund igår som räddade vår avsaknad av farsdagstårta.
 

Bra kväll.

Publicerat: 2014-11-07 / 21:53:00 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
Ikväll var första gången den här veckan som jag fick frisk luft mer än att gå mellan bilen och någon byggnad. Till mitt försvar må jag säga att det var första kvällen den här veckan som jag var hemma. Så vi - eller jag, var i verkligt behov av en promenad.
 
Att gå på vägen är överskattat. Pröva att gå vid sidan av nästa gång, det lär vara mycket roligare.
 
 
Speciellt om det finns vatten som frusit till is i dikena.
 
 
Blöt inte ner er, tjatade vi i kör medan vi varierade med att mana på framåt. Men innerst inne mindes jag alla gånger jag själv prövat på hur mycket knakande is håller. Det var bara en av dem som till slut klarade av att inte plumsa i: Celine har mest förstånd mellan öronen.
 
 
Vi kom inte så långt, för emellanåt kräkte de framåt på vägen som hundar och emellanåt återfanns dom uppe i någon trädkrona.
 
 
 
Sen drog vi ännu till med en brasa på bakgården och grillade äckligt pinnbröd (vid det här laget kunde man ju tro att jag skulle behärska pinnbrödsdeg) som vi sedermera ersatte med korv som ingen orkade äta upp samtidigt som vi skrålade Måååne och sooool, vatten och vind och blommor och baaarn, skapade Guuud ("den bästa sången som finns" - det tyckte i och för sig jag också hela lågstadiet) i det tysta, vindstilla mörket i skenet   av en värmande eld. Det var fredagsmyyysigt tyckte vi och Celine sa, mamma, tänk om vi skulle vara så här lugna hela tiden. Nej, barn - det skulle nog bli tråkigt i gula huset då.
 
 




Annonser från BloggPartner
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bildbloggar Föräldraskap bloggar Bloggar av mammor och gravida

Annonser
Vill du synas här? Ta kontakt med kakkakaffe@hotmail.com

I STOLT SAMARBETE MED:
Bloggdesign Maria Mannfolk
Illustration Patricia Forsstrom