Förberedelserna.

Publicerat: 2014-07-25 / 20:42:00 | Kategori: Allmänt | 0 kommentarer
Jag funderar över packning och känner mig så förväntansfull inför den kommande vandringsresan. Även om vi inte kommer att göra en flerdagarsvandring med tält på ryggen, utan bara dagsturer från en fast utgångspunkt, så är vi ändå friluftsnybörjare. Jag är sist och slutligen rätt bekväm av mig och tältsovning var t.ex. det moment jag fasade mest för under min kollosommar för några år sedan (jag fullkomligen avskydde att den natten i veckan vi skulle sova i tält då med varje barngrupp). Förmodligen är myggorna i kombination med fukten det som har varit det allra mest avskräckande för mig. Jag är en myggmagnet utan dess like, men avsaknaden av myggor denna sommar har fått mig att drömma om nya utmaningar och långa vandringar i ödemark. Vandringsintresset har också växt i och med barnen - de är inga stillasittande individer precis och utflykter som inkluderar fysisk aktivitet, har kommit att bli en gemensam hobby för oss alla. Med stor avund betraktar jag min syster Annas bilder - hon avslutade nämligen igår en tiodagars vandring i fantastiska norska Jotunheimen. Bara barnen blir större...
 
Men i förberedelseprocessen ingår att planera möjliga vandringsleder och dagsetapper. Jag letar matrecept för Trangian och skriver inköpslista. Plåster och värkmedicin måste vi ha. Vi försöker skramla ihop till fem sovsäckar och fem liggunderlag - och tältet - det är nog inte köpt i tiderna med tanken att det ska bäras i många kilometrar (eller rymma en fempersoners familj). Nu ska det ju inte heller bäras den här gången, för jag äger inte ens en riktig vandringsryggsäck men vartefter försöker jag samla ihop till utrustning för framtida äventyr.
 
I och med att vi inte ska bära packningen med oss, behöver vi inte den här gången ha så genomtänkt packning med tanke på vikten. Vädret lovar också sommarvärme (om än lite regnskurar), så med tanke på att vi ska vistas utomhus i princip dygnet runt, kommer vi ändå inte att behöva så stor arsenal med kläder. Vi är också nära civilistation och tillgång till butiker, vilket gör att bekvämligheterna finns om vi behöver dem. Men det känns tryggt att ha det så den här första gången - för vem vet hur mycket tältet läcker vatten eller om nåt barn får magsjuka mitt i allt. Vi ska ändå försöka packa så vandringslikt som möjligt och lära oss vad som är bra att ha med sig nästa gång.
 
 
Skulle kunna ha en...
 
...Haglöfs Oxo...
 
 
...en Fjällrävens Abisko...
 
 
...eller varför inte en Lundhags som också lär vara bra...
 
 
...och Bergans Glittertind skulle mycket väl duga den med.
 
 
 

Ett paradis.

Publicerat: 2014-07-24 / 21:18:12 | Kategori: Allmänt | 4 kommentarer
 
 
Igår gjorde vi Storsand. Hur många gånger har vi inte susat förbi Monå- och Munsalaskyltarna längs Riksåttan, många gånger med de uttalade orden Vi borde ta av och se vad Storsand är för ställe. Men igår kom den dagen, då vi inte hade ett mål längre norrut eller en tid vi sagt att vi skulle vara framme. I värmen och ivern kändes den krokiga vägen ut till havet lång och ändlös, men den sista biten ut med glesnande tallskog anade klippor och strandlandskap som är olikt vårt eget.
 
Äntligen framme och halvspringandes den korta vägen längs spångarna, mötte oss en varm, fuktig bris och ett oändligt klarblått hav. Och där satt vi, låg och sprang vi omvartannat i det grunda, klara vattnet som var Tropiclandiavarmt, i timmar utan paus. Vattendropparna bara glittrade mot solen när vi tog fart och sprang ikapp i havet till en ny plats, där vi lade oss med hakan stödjandes i händerna fyllda med tid att lyssna på barnens alla ord.
 
Men vi åt upp vår Trangiamat och energin sinade sakta vartefter tiden gick och för sent insåg vi att vi borde ha haft tältet med för att kunna somna och vakna upp på samma plats med morgondopp och mera vattentid för dom som är födda med simhud mellan tårna. Men vi fick ändå en sagolik dag, för tillsammans i vatten och mycket mat kan sällan slå fel.

Cykelutflykten.

Publicerat: 2014-07-21 / 21:58:00 | Kategori: Allmänt | 7 kommentarer
 
Det blev måndag förmiddag, jag var ledig (eller ja, arbetslös) igen och vi tvättade stora köksmattan hos morfar medan vi spånade på planer för dagen. Kan vi inte åka på cykelutfärd då? frågade Marius men jag tyckte redan att för många timmar av dagen hade gått. Men ihärdigare barn att tjata, har jag inte mött och en dryg timme senare stod vi med väskorna packade och cykeldäcken pumpade - redo att möta upp vårt trogna resesällskap. Lika barn leker bäst, och ju längre desto bättre är devisen med dom våra och deras. Fast Sindre fick stanna hemma idag - för hur duktig han än är på sin egen Puky, var dagens planerade trip lite väl avancerad ännu för hans nivå.
 
 
Första färjan missade vi med en hårsmån men det blev istället en passlig amningspaus för den lilla samtidigt som vi andra tankade vatten och annan energi i värmen.
 
 
 
Sen var vi återigen redo att cykla på färjan - något som var stort och häftigt i barnens ögon. Så många gånger förr har vi åkt över med bil, men med cykel - det hade vi aldrig gjort tidigare.
 
 
Trots att Bergö ligger som vår grannby, behåller den ändå charmen som ett ständigt utflyktsmål. Lugnet och sommaridyllen är så påtaglig längs sin smala, krokiga väg med en doft av hav och får i salig blandning.
 
 
På kö i kringelkrokar, cyklade vi till vårt utflyktsmål som låg vid stranden - då var vi halvvägs och hade avverkat drygt 19 kilometer. Vi simmade och åt timmarna i två, före det var dags för den efterlängtade och välförtjänade glassen.
 
 
Därefter packade vi ihop våra väskor igen och svängde cyklarna hemåt - med ett stopp för att mata och klappa får längs vägen.
 
 
 
På färjan tillbaka hade dagen övergått i kväll och den varma vinden fläktade barnen i ansiktet, som började bli lite spaka vid det här laget.
 
 
Den sista biten hem fick sedan fyraåringarna åka bil, medan pojkarna hittade en extra växel gas till vår egen simstrand. För som om det inte hade räckt, skulle det simmas ytterligare en gång. Och när vi slutligen trampade in på vår egen gård, hade vi varit sju timmar ute på vift och cyklat 40 kilometer, utan ett endaste litet gnäll om vare sig det ena eller det andra. Och det är det här som jag tycker är så häftigt! När både barnen överträffar sig själva och när man själv som förälder vågar testa hur mycket barnen orkar och kan - för ofta är det så mycket mer än vad man tror att de kan. För vi fick en alldeles toppendag ute på vägarna tillsammans!

Jazzdag.

Publicerat: 2014-07-20 / 20:19:00 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
 
Å andra sidan har jag inte besökt någon annan festival. Men jag gillar ändå Björneborgsjazzen mest. Jag gillar picknickkonceptet, jag gillar den stora åldersspridningen, jag gillar den relativt stillsamma lunken och jag gillar att det är städat och snyggt.
 
Regnet och åskan var verkligt överhängande i år. I ett mörkblått sjok tornade hotfulla moln upp sig precis innan festivalen skulle börja, och vi tog turen via K-rauta för att ladda upp med en presenning. Stora och tunga föll de första dropparna när vi precis hade bänkat oss på picknickfilten - men sen föll de aldrig fler än några åt gången - dock i många omgångar.
 
 
 
Det lär ha varit kring 25 000 människor på plats igår och när havet av människor hoppade jämfota i Jamie Cullums ledning och det skapades en våg i och med den lilla ljudfördröjningen som uppstår när området är stort, fylldes hela jazzen bara av en enorm glädje. Och tjejen som gjorde en kupp och smet upp på scenen under Patti Smiths uppträdande - den förvåning som gick som ett sus genom publiken när sångerskan själv knuffade undan ordningsvakten och placerade den lika förvånade flickan att sitta på scenen, var enorm. Och som om det inte var nog med det, erbjöds hon en gitarr och den lyckan som strålade i den flickans ögon när hon rockade runt på scenen var alldeles obeskrivlig.
 
 
Men emellanåt var vi ändå tvungna att krypa in i vårt lilla tält för att fly från regndropparna.
 
 
 
I den sena kvällen när världen hade tagit en nyans av lila, steg James Blunt upp på scenen och krönte en alldeles toppen dag men den ena sköna låten efter den andra. Sedan körde jag hem i nattens skymning, tankad med 'Jyväskylävänskap' - även om två fattades oss igår. Men Pori Jazz - det rekommenderar jag.
 
 

I väntan på lite "ledighet" igen.

Publicerat: 2014-07-17 / 22:12:00 | Kategori: Allmänt | 1 kommentarer
Idag är jag dagen före lite ledighet igen. Den senaste månaden har jag spenderat ett tvåhundratal timmar på stranden - både i jobbet och på fritiden, så nu är jag nog rätt fylld på strandliv och sand för den här sommaren. Samtidigt var det skönt med ett litet jobbreak, trots allt. För ett långt sommarlov tillsammans med barnen är nog så härligt MEN OCKSÅ så utmanande på samma gång, för tempot på dagarna är så oerhört högt och de verkar aldrig bli trötta. Förutom den allra sista timmen då, som inkluderar tvätt av sandiga hårbottnar, mättning av kvällsmagar som aldrig blir mätta, tandborstning och kvällsaga. Och springet upp och ner och upp och ner från vinden. Den timmen är jobbig.
 
Fast den här sommaren har nog varit så ljuv mot mig. Den har varit fylld med så mycket roligheter, så många kompisträffar och så mycket terrasshäng sent in på natten, att mitt hjärta är alldeles gelemjukt och rofyllt. Och gula huset är så fint inbäddat i en varm och behaglig grönska, omgett av ett massivt fågelkvitter och när jag går varvet kring huset, bland blommande pioner, smultron och vinbärsbuskar, känner jag bara enorm lycka över att ha ett eget hem.
 
Samtidigt väntar jag bara på vår kommande lilla resa och lite miljöombyte, före hösten återvänder med mer arbete och återgång till vardagen. Webbshoppen väntar på uppdateringar, eftersom vi så småningom ska komplettera cyklarna med Isbjörnskläderna för barnen. Och på tal om utekläder, är jag helt besatt av att surfa runt på nätet på allt som berör vandring och friluftsliv. Skulle kunna spendera hela min simlärarlön på tält, sovsäckar och vandringsryggsäckar. Min syster befinner sig för tillfället på en tiodagars (eller var det tolv?) långvandring i norska Jotunheimen och det vill jag också göra någon gång. Hittade ett mycket inspirerande blogginlägg om en Lapplandvandring, gjord av en trebarnsfamilj och nu vill jag bara göra lite svårare och mer utmanande vandringar än de dagsvandringar vi gjort tidigare. Kanske bär det snart av till Levaneva i Jurva för premiärövernattning.
 
Men först ska jag premiera min allra första primusmagister, jag ska lyssna på James Blunt på Björneborgsjazzen och så ska jag fixa Hannas och Simons bilder från deras bröllopsdag som jag fotograferade förra helgen. Jag tror egentligen jag vet, varför ungarna också håller låda hela tiden.
 
Det här inte Molpe dock, utan Bergö. Det visade vi en kväll åt våra vänner som hälsade på oss från Villmanstrand.
 
 
Och den här trion har "konschirans" (konsert förmodligen) uppe på en stor hög av lastpallar. Först knackade de dörr hos alla barn på vägen för att bjuda in - den minsta traskade kilometer barfota, men bara grannpappan kom för att lyssna på spektaklet. Men dessa tre måtte vara bäst i världen på att leka.

Andras barn i min kamera.

Publicerat: 2014-07-15 / 17:05:09 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
 
Dom små liven, som alla är sötast i världen. Med ögonglitter och egen, stor vilja. Många myror i brallan, förevigade i små ögonblick. Inte jag som bestämmer, inte mina öron som lyssnar, inte mina ögon som tindrar. Nyfikna spontana, fulla med energi som jag försöker hinna fånga innan de upptäcker vidare. Kvar i kameran har bland annat dessa barn lämnat, som minne av just där och då.

Om att må bra.

Publicerat: 2014-07-11 / 23:22:30 | Kategori: Allmänt | 1 kommentarer
 
Det är pojkarnas kväll ikväll. Det har de planerat sedan i vintras, i en lång och omständig mailkonversation. Men bastu och pizza kan de väl, de också, ibland.
 
Man kunde alltså tro att mammornas träff var minst lika välplanerad. Men ett sms vid fem, resulterade i att vi ockuperade en strand några kilometer bort med 15 ungar (lika många som halva Molpe skola) klockan sex. På en klöverklädd gräsmatta samsades våra filtar som snabbt fylldes av sand av simmarna som ömsom badade och ömsom lekte i kvällssolen som glittrade i det stilla vattnet. Min filt är din filt, tyckte småkryparna som njöt av bara tår i gröngräset och emellanåt stannade upp för att följa med de större som rusade efter bollen i en fotbollsmatch de själva skapat och skötte. Fantasileken förstod bara de tre, som ivrigt följde varandra i stor entusiasm medan hon satt stilla på bryggan och metade med sitt vasstrå. Klockan tickade förbi läggdagstider utan att ett enda barngnäll och utan ett enda mammarop hördes, och havregrynsgröten slevade dom in med stor frenesi före det "allra sista" doppet som sedan ännu hann bli ganska många.
 
Med en överfull väska med vått, sandigt och grötkladdigt, som klarar sig själv en natt. Förnöjda barn med bromsbett, skrubbsår och ett och annat blåmärke på brunbrända badbyxben och t-skjortsarmar, nytvättade och tandborstade i säng. Hjärtefyllda med vänskap, sommarvarma trötta.
 
Idyll att minnas, i bråket, i stöket, i mörket när man radar våta gummistövlar på badrumsgolvet, bensluten droppar brunt på golvet och maka par handskar inte går att finna just då. Att det trots allt finns dagar då man kan äta kvällsgröt på stranden tillsammans med 22 vänner i våta simkläder, då vattnet är så ljummet att det sluter sig kring kroppen och kroppen orkar fortsätta finnas trots en överväldigad vecka med jobb och minustimmar varje natt.
 

Sommartakten.

Publicerat: 2014-07-06 / 22:26:31 | Kategori: Allmänt | 3 kommentarer
 
Hej bloggen! Jag är ledsen att jag inte hinner med dig som jag skulle vilja, men tyvärr hamnar du ganska långt ner på prioriteringslistan för tillfället. Det finns nämligen de som ropar betydligt högre, jämt har en massiv hunger och pockar på mer uppmärksamhet än du. (Och så har jag fastnat i Orange is the new black -träsket jag också.) För att inte tala om ungarna som ska läras simma. Ni kan ju tro att det har varit vädermässigt gemytliga veckor på stranden hittills och jag har fått grovjobba för att fördriva sex vettiga timmar på en iskall, blåsig och våt strand varje dag. Men nu vänder det och i morgon ska jag lämna vantarna, mössan och dunjackan hemma. Fast den första julionsdagen behövdes verkligen mössorna, när vi gjorde muurikkabröd till kvällsmål. 

Sommarfesten och överraskningen.

Publicerat: 2014-06-29 / 19:35:00 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
 
Igår skulle vi ha mitt och Annas examenskaffe. Ett anspråkslöst och okomplicerat med de närmaste, sa vi. Momma ville ju att vi skulle ha kaffebjudning, men jag har ju jobbat hela veckan och inte hunnit engagera mig så mycket. Men partytältet behövde vi, eftersom det ju är isande kallt om kvällarna och vi har ju inte några extra kvadratmetrar inomhus. Pappa skulle väl fixa lite fisk. Å så.
 
Inga konstigheter alls. Trots att Thomas mamma, syster och bror dök upp på gården på fredag eftermiddag. För lillbrorsan ska ju in i armén nästa vecka och det var länge sen de var hit.
 
Sen hade jag också glömt att köpa kaffekoppar och Sindre kissade ner sig och skulle hämtas bara en timme före kaffet. Och gamlafammo - hämta henne också på samma gång. Inga konstigheter alls, tyckte han igen.
 
Tills alla de fina sommarklädda, leende kom sjungande Ja må han leva längs uppfarten i sommarvärmen som just igår uppenbarade sig, inför en totalt överraskad, blivande 30-åring (först i augusti - men orka ordna flera fester, heh). För nog hade vi fixat allt.
 
Så det blev examenskaffe och 30-årsfest och sommarfest i ett underbart kaos med långt fler människor än vad vi hade stolar och sjutton ungar sprang i benen (och jag har själv så många goda minnen av fester i barndomen när vi alla barn fick vara med) som slutade när himlen blev rosafärgad och kylan trängde in i bara ben och bordet svämmade över av vinglas, muminmuggar, barnmatsburkar och tuttflaskor i en salig blandning.
 
Det är fint att vara vuxen.
 
 

Sommaren tvärtemot.

Publicerat: 2014-06-26 / 22:18:00 | Kategori: Allmänt | 0 kommentarer
Jag är nog lite jobb-bakfull. Det blev måndag och jag letade reda på min visselpipa. Och klädde mig i merinoull, fleece, windstopper och goretex (och till sist en dunjacka ovanpå det). Och grävde förstås i möss- och vantlådan som jag i något skede av sommaren var tvungen att hämta ner från vindsskrubben igen.
 
I tre dagar har jag stått på en strand, med nordanvinden som en iskall piska i ryggen. Havet har levt sitt eget liv och vita vågor har med en förunderlig kraft slagit mot stranden. Och suset som vinden och vågorna tillsammans har bildat, har fortsatt att ringa i öronen trots att eftermiddagen har blivit kväll.
 
Mot vinden och kylan har jag jobbat, och med min röst har jag kämpat för lekande och aktiva barn. I nordanvinden den burit några meter, förrän orden försvunnit långt någonannanstans. Om natten halsen värker, bönar och ber, var snäll mot dig själv, som jag glömmer på dagen när jag får stå i mitten med barnen runtomkring.
 
En B-plan hastigt skapades, förde oss till simhallen. Till klarblått, stilla vatten och varm fuktig luft. Med barna vi äntligen kunde simma - men fyra timmar i bassängen gör också mos i huvudet åt vem som helst.
 
Så därför känner jag mig jobb-bakfull. En första arbetsvecka efter ledighet med så mycket vind att jag går runt och svajar samt knaprar värkmedicin om nätterna för att kunna sova. Så långt från solbränna och sand mellan tårna man komma. Ändå är jag precis där jag gillar att vara allra mest.
 
 

Midsommarvandringen.

Publicerat: 2014-06-22 / 22:53:00 | Kategori: Allmänt | 4 kommentarer
 
Jamen ja! Förslaget och svaret var enigt och några tafatta googlingar i hopp om att hitta nån ny stig nära, röstades ner av högljudda röster. Men ibland är det bara skönt att gång på gång få återvända till samma bekanta ställe och ställen som kan skydda från ilskna hagelskurar och kylig vind är alltid bra ställen.
 
Så med kall vind i ryggen, satt jag där på bordet som ett vindskydd åt gasen som försökte orka koka upp vattnet i en alldeles för stor kastrull då vi glömde vår egna. (Och jag har önskat mig ett nytt kök i examenspresent - men vet inte vilket och hurdant?) Men lite hårda nudlar med räkor, tomater och grädde var just då världens godaste mat och de små slevade förmodligen i sig för hela veckan utan att fundera vare sig på dillen eller löken.
 
Och med den midsommarvandringen pausar jag i mitt sommarlov och intar arbetsmode. Det fina i den här kalla kråksången, är att det är alldeles för kallt för att ens kunna gå i vattnet.
 
 

Storheten och skönheten.

Publicerat: 2014-06-21 / 20:39:53 | Kategori: Allmänt | 4 kommentarer
 
Såhär midsommarromantiskt hade vi det en stund på eftermiddagen då vattenpölarna höll på att torka ut. Före den ena hoppade in som en vettvilling i skyddsnätet på trampolinen enbart i förstörelsesyfte, den andra drog ner byxorna och pissade mitt på trampolinen och den tredje tog tillfället i akt för att gapskrattande hoppa rumphopp mitt i pisset. (Ledde till högt blodtryck och skrikande mor.)
 
Fast sen kom Thomas ändå hem tillslut och vi gick till grannhuset (lyxen!) på nypotatis och som sista gäster gick vi hem tillbaka och sova klockan kvart över nio (lyxen2!).
 
Och det allra bästa med storhelger, är att våra nästan alltid är oplanerade och lediga. Därför behövs de ibland. Så att man hinner städa huset, klippa gräset, tvätta undan, springa och allt det där andra som är svårt att hinna med de vanliga dagarna. Det har vi gjort idag.

Saker som ett kall.

Publicerat: 2014-06-19 / 22:44:00 | Kategori: Allmänt | 3 kommentarer
Som att snabbt riva en bit pergaminpapper. Svepa in fisk, lagda omlott. Höger kant, vänster kant och rulla ihop till ett paket. Fingrar som trycker in siffror i välbekant mönster i vågen. Tack och varsågod och tack igen. Tidigt på torsdagsmorgonen.
 
Pappa med en kännspak rynka mellan ögonbrynen. Fokuserad och sammanbiten. Säkert mycket trött också. Du gör det, du gör det och du gör det. Alla har ständigt en uppgift som de gör snabbt och metodiskt. Skyndsamt man rör sig över det våta golvet, vetskapen om att det är halt. Ingen behöver någonsin sitta, femton saker sker på samma gång.
 
En doft av rökt fisk hänger i luften och bakom allt sorl av människors prat, spelar radio Vega på låg volym. Kylrummet surrar som bara ett kylrum gör i bakgrunden och ute på gården sicksackar ungarna mellan bilarna, medvetna om sitt eget ansvar torkar de varandra i rumpan och häller upp mjölk utan att spilla. De vet att dagens belöning sedan ska sluta i hamburgare på restaurangen på kvällen. Jag vet hur suveränt duktiga de är, sen när det verkligen gäller.
 
Hur vårt lilla sommartorg i Molpe, kan vara så otroligt välbesökt. Jag pejlar kölängd före jag snabbt radar upp lådorna på samma sätt som jag ställt dem de senaste tio åren. Betar så snabbt jag kan av kön som inte ändå kortas av. Bekanta sommaransikten som år efter återvänder. Och alldeles nya - och kan du finska, frågar Åbobon förvånat när jag tycker att dialekten inte alls stämmer överens med den "vanliga" finskan (och jag tänker att jag börjar ha ganska bra koll på olika finska dialekter också) och jag i min tur nyfiket frågar varifrån paret kommer.
 
Ja, det gick väl helt okej det där och tur att det inte är midsommar mer än en gång i åren, mumlar vi till varandra när det är klart. Sen töms, tvättas och städas allt på några minuter under tystnad, för alla vet precis vad som ska göras.
 
Sen rusar vi hem igen - för vi skulle ju sälja cyklar hemma (hahaha). Och sen är det äntligen det hamburgardags! Hungern vilken hunger! På vägen hem igen, inser jag att det ju är midsommar och kylskåpet ekar tomt och jag frågar ungarna försiktigt orkar ni med butiken ännu? Så i vacker kvällssol när de flesta andra redan hade handlat, köper vi mjölk, bröd, yoghurt, glass och vessapapper. Och med varsin chokladstång i bilen hem, finns en stor känsla av förnöjsamhet. Och trötthet.

Sommarlovet.

Publicerat: 2014-06-18 / 09:39:36 | Kategori: Allmänt | 5 kommentarer
Det är så svårt att hinna med. Sommarlov i all ära men mat-, städ-, plock- och fixlov skulle också fungera godtyckligt som benämning. Som en köksa ska man stå i köket minst fem gånger per dag och helst inte servera någon äcklig mat överhuvudtaget och han fick ju en större smörgås buhuuuu och hon mera glass, brööööl!. Som en städerska ska man gå hack i häl på barna och plocka upp allt som bara faller ur händerna. Som en tvätterska ska man gå runt gården och samla ihop alla smutskläder som ligger i högar efter att någon plötsligt fått varmt och klätt av sig spritt språngande - för att sedan springa in i klädskåpet och söka åt sig en ny klänning längst nerifrån högen. (Och just i det här avseendet tänker jag på Annorlunda-familjerna, att tack och lov har jag bara tre och inte tio!). Och mamma, jag har så trååååkigt! Vad ska vi gööööra? Vi vill ha kooooompis! Men för helvete, kan ni bara sluta bråka ens en stund!
 
För Thomas är borta sen i fredags, första gången på tre månader och jag är lite ringrostig som ensamvarande. Jag fakturerar, svarar på mail, handlar mat, sitter på hälsostation, baddar ögoninflammationerna om nätterna, fotograferar och redigerar, skjutsar och hämtar, gräset växer och jag skulle så bara vilja fara ut på en kort springtur - allt i midsommarveckokaoset med fiskförsäljningen då jag gärna hade fyra händer till.
 
Att ha sommarlov är bara ett annan sorts heltidssyssla.

Ingen mygg = bra sommar.

Publicerat: 2014-06-14 / 09:12:00 | Kategori: Allmänt | 3 kommentarer
 
Vi har haft en fantastisk sommar hittills, här vi gula huset. Så fantastisk att det skulle få vara skitväder resten av sommaren och jag ändå skulle tycka att det är var en alldeles suberb sommar. Och blotta tanken på att jag nästa  vecka ska stå och blåsa vatten i havet med axlarna under vattenytan, får mig att bittert ångra tanken på jobb och bara önska att jag fick spatsera kring vårt eget hus i några veckor till. Fast sen vet jag ju också, att när jag väl är där och det springer en massa ungar i benen, så älskar jag det också. Så det blir nog bra. (Bara vattnet inte skulle vara så helveteskallt! Där har jag nog blivit gammal!)
 
Men sommaren är nog bara myggornas förtjänst. Eller frånvaron (inte helt men nästan - jämfört med tidigare somrar) av myggor, rättare sagt! Aldrig någonsin har vi kunnat vara ute så mycket som i år. Aldrig har vi kunnat äta frukost, lunch, middag och kvällsmål utomhus, utan att få nervösa sammanbrott av surrande småjävlar som frenetiskt ätit en kring vristerna (vi  pratar alltså abnormala mängder!). Varje dag har varit en bonus och som två gamla jon har vi legat i utesoffan om kvällarna som kringlor och suckat: här vill vi leva och här vill vi dö. Första sommaren minns jag som speciellt värdelös, för då låg luften blickstilla, fuktig och mulen ända fram till tolvtiden om dagarna och myggorna satt tätt utanför dörren, redo att kriga så fort någon ens stack sin näsa utanför dörren. Så i stället satt vi alltså inne halva dagarna. Och så fort vinden mojnat i lite om kvällarna har de attackerat och det där terrassvinet som man bara förknippar med sommaren, har aldrig kunnat existera här.
 
Fast i år har vi tömt både en och två flaskor. Och världen är så vacker och luften är så ljummen. (För även om vi  igår höll på att frysa ihjäl på sommartorget, så förökade sig myggen i alla fall inte. Och det är nästan den enda huvudsaken.)




Annonser från BloggPartner
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bildbloggar Föräldraskap bloggar Bloggar av mammor och gravida

Annonser
Vill du synas här? Ta kontakt med kakkakaffe@hotmail.com

I STOLT SAMARBETE MED:
Bloggdesign Maria Mannfolk
Illustration Patricia Forsstrom