Från gårdagens Vasabladet

Dom här dagarna är dom absolut värsta. När man kommer hem från en resa. Man är så trött själv att det bara flimrar för ögonen. Ungarna är trötta. Väskorna tornar upp sig längs väggarna. Berget med smutskläder växer sig gigantiskt. Kylskåpet är tomt (eller fullt med gammal, äcklig och möglig mat) och alla leksaker som inte hann städas bort, flödar på golvet. Helst skulle man bara vilja lägga sig ner och sova ett helt dygn.

Vi har inget trådlöst internet på hotellrummet. Det är stenålders.


Vi hade en mycket fin dag på sjön idag. Vädret var perfekt, ungarna uppförde sig exemplariskt, maten var god och sällskapet trevligt.


Väckningen var dock tidig och vi hade ingen vagn uppe på däck. Marius hade ju natuligtvis ingen ro för vila och fick kämpa för att hålla ögonen uppe.



Efter att vi checkat in på hotellet, begav vi oss till tävlingsplatsen. Jag kände mig som en novis i skidspåret, eftersom jag inte hade någon dricka med mig, jag hade endast ett par skidor utöver uppvärmningsskidorna och behövde inte ägna mig åt skidval men lika nervositeten var likväl lika stor. Att jag skulle ha blivit andra i resultatlistan bakifrån, spelar egentligen inte så stor roll. Jag orkade två tredjedelar riktigt bra men på sista slutspurten var jag tam och det märktes att kilometrarna i mina ben är alltför få. Det gick således ungefär som jag förväntade mig. Men det var roligt och jag var leende efteråt.