Kajaktur.

 
En annan dröm jag har, är att packa kajaken full med mat, tält och sovsäck och bege mig ut i skärgården på en längre tur. Tre år senare gnager fortfarande önskan om VIGU  i mig. Ikväll fick jag ändå ett starkt begär att bege mig ut och paddla för att försöka mota och bota min överväldiga trötthet. Det var faktiskt premiären för i år.
 
 
Anna var som vanligt inte mer än ett sms bort. Men i hennes kajak hade mössen haft fest - och sedan tynat bort från festen - vilket inte var någon häftig historia inne i kajaken. Men som tur har vi tre stycken, eftersom vi köpte två begagnade till förra sommaren. Men den ena är en tävlingskajak och inte särdeles enkel att hantera. I sommar får det bli tävling mellan mig och Thomas - vem som fixar den först. (Förra sommaren var jag så dålig, att jag inte kunde tänka mig att ens blöta fötterna i vattnet - och alltså än mindre stjälpa med en kajak.)
 
 
Havet var ganska grått ikväll men sjöd av ett massivt fågelliv. Vågorna gick också bara som små krusningar och det var enkelt att paddla. Jag har hobbypaddlat ända sedan jag var 11-12 år - ibland mer och ibland mindre, men varje gång infinner sig ett obeskrivbart lugn i kroppen.
 
 
På sjön får vi det mesta avhandlat i lugn och ro. Och ibland paddlar vi i tystnad en bit från varandra. Bilderna gör knappast turen rättvisa, men de är tagna med telefonen.
 
 
Efter en timme på ett friskt hav, hade vi nollat veckan. Jag trampade hem genom en tyst by med häggen vackert blommandes längs vägen. Någonstans på avstånd hörde jag en gräsklippare, någon annanstans spred sig en doft av nytjärad båt. Fåglarna kvittrade ljudligt och jag konstaterade att visst fasen är Molpe så himla vackert i alla fall.
0 kommentarer

I sommar: Cykla Gotland

Idag tömde vi våra spargrisar. Barnens far- och morföräldrar brukar inte köpa saker i julklappar och födelsedagsgåvor, utan i stället brukar de få en slant. En slant som barnen är ivriga att spara, för att vi ska kunna se framemot en ny resa och ett nytt äventyr. Vi har många platser på vår lista, som vi vill besöka, så nu gäller det att fortsätta fylla de tomma grisarna.
 
Ifjol gjorde vi vår första cykelsemester och vår resa gick till Åland. Jag finner en viss tjusning att resa med så liten budget vi kan - även om det också har en praktisk funktion - ju mindre pengar vi klarar oss med - desto mer kanske det finns kvar till att göra en ny resa. Maten och boendet är de stora utgifterna och sommartid går det i alla fall att hålla ner dessa utgifter genom att tälta och laga trangiamat. Även om vi i år behöver uppdatera oss utrustningsmässigt, då vi behöver ett till gaskök, ett större tält och så har vi köpt en sån här packvagn för att vi ska få med oss alla saker. Barnen kommer även att ha cykelväskor på sina cyklar, men med fjolårets regniga och kalla vecka i färskt minne, vet vi att vi behöver ännu mer skalkläder med oss i år jämfört med vad vi hade med ifjol.
 
 
Vi gillade verkligen konceptet cykelsemester. Sällan har vi umgåtts så mycket med våra barn, som när vi cyklade tillsammans med dem 5-6-7 timmar dagligen. Det var absolut inte smidigt och konfliktfritt hela tiden, men det var inte läge att ägna sig åt annat än cykeln, trafiken och omgivningen under tiden vi cyklade. Sällan har tillvaron varit så långsam och stressfri som när vi satt i cykelsadeln. Samtidigt som jag tyckte det var otroligt häftigt att testa barnens gränser. Ifjol nådde vi 150 km på en vecka, då Marius var sju år och Celine så småningom skulle fylla sex. Sindre som var fyra, orkade ungefär 130 kilometer och honom kopplade vi fast i Krokodilen på de största vägarna, eftersom han fortfarande var lite "flegmatiskt" - speciellt mellan Mariehamn och Eckerö var trafiken på huvudvägen vårdslös.
 
I år har vi därför bokat resa till Gotland! Vi har tänkt lämna bilen i Nynäshamn och sedan ta Gotlandsfärjan till Visby. Vi har knappt sju cykeldagar på oss, och trots att jag har gjort en ruttplanering har vi tänkt ta dagen som den kommer. Den preliminära rutten på kartan ovan landar på exakt 200 kilometer, vilket blir drygt 30 kilometer dagligen - vilket jag tror ska vara överkomligt (det lär finnas stränder med regelbundna mellanrum, så vi får väl ha det som morot: cykla från strand till strand). Vi kommer dock att hamna mitt i värsta turistsäsongen, men jag hoppas att vi ändå inte ska behöva trängas på vägarna.
 
Jag kommer säkert att återkomma till Gotland i ett senare skede, men ni som är proffs på Gotland får gärna lämna ett tips eller två. Jag har koll på Fårö, Blå Lagunen och Lummelundagrottorna men vi ska försöka få in något roligt dagsprogram varje dag att se framemot längs rutten.
2 kommentarer

Sommarlov i sikte.

Idag när jag promenerade in till stan för att ha en avslutande träff med vårens gymnastiklärarstuderane, kändes benen lättare än på länge. Trots att det är en dryg vecka kvar till sommarlovet, sköljde en stark känsla av lättnad över mig och i kombination med värmen, kände jag verkligen en försmak av sommarlovet för första gången. Det var mycket folk i rörelse på gatorna och den varma vinden virvlade hårtestar i ansiktet.

 

Stafettkarnevalen är också överstökad. Jag tycker verkligen det är en av årets absoluta höjdpunkter och trots att det redan var min artonde Stafettkarneval, tycker jag det är lika rörande, spännande, nervöst och fint med karneval.  Det är väldigt givande att arbeta med barnen i pressade situationer där nervositet, trötthet, hunger och spänning påverkar stort men också att få vara med och dela deras glädje samt känna deras tillit i olika situationer. Men det är också ett arbetssamt projekt och de senaste veckorna har det mesta kretsat kring Stafettkarnevalen samtidigt som skolåret ska knytas ihop med betygssättning , årsredovisningar och allt vad det innebär. Jag har dessutom haft en trötthetsperiod igen och har stupat i säng varje eftermiddag när jag kommit hem från jobbet, för att alls kunna leva resten av dagen. Men Stafettkarnevalen i Vasa var i alla fall betydligt mindre betungande för en lärare jämfört med i Helsingfors och det var skönt att få ett mellanår från det stora ansvaret och skolgolvsövernattningen.

 

Men vår Marius har fyllt åtta, vi har haft sexårig bröllopsdag, jag har ett (eller t.o.m två) jobb kirrade till ett nytt läsår och pusselbitarna som legat i oordning under våren börjar nu falla på plats. Jag är 29 år i fyra dagar till och trots att jag inte alls känner mig redo att bli 30, hoppas jag att de tio nästföljande åren inte ska bli fullt lika hektiska åren som de tio gångna.

 

Jag har dock bara sju arbetsdagar kvar och avslutar därmed tre skoldagar i förtid. Vi har nämligen blivit inbjudna till Swedish Outdoor Academy, som är ett läger fyllt av friluftsaktiviteter för pressfolk och företag i Dalsland i Sverige. Jag och Celine kommer därför att flyga till Göteborg nästa vecka för att representera Polkuped och det ska bli oerhört roligt att resa med henne på tumanhand. Sen kommer vi bara att mellanlanda i Helsingfors före vi tar ett nytt flyg söderut, men mer om det senare.

 

Ikväll räckte min energi till för att klippa gräs. Och nu sitter jag för första kvällen på terrassen – som dessutom ligger i skuggan och bloggar i den ljumma värmen med ringduvorna skrikandes i skogen intill oss. Och jag andas lugnt. För snart kommer det välbehövliga sommarlovet.

1 kommentar